Missrepresentation

De vanligaste sättet som folk ger upp sin makt är att de tänker att de inte har någon
Media är budskapet och budbäraren och ett allt starkar sådant.
Media sänder ett farligt budskap till unga.
Men media kan vara ett instrument för förändring, de kan väcka människor och förändra tänkande de bero på vem som styr planeringen. Den amerikanska författaren och regissör Jennifer Siebl Newsom har gjort en kortfilm "Missrepresentation"

Kolla in hennes hemsida.

Finland måste skärpa sig följa upp och modernisera lagstiftningen för sexuella övergrepp och våldtäkt!

Ska en tjej kunna gå hem ensam på kvällen? Ska en tjej kunna ta emot erbjudande om skjuts när hon är trött och vill hem fort? Ska en tjej kunna ha kort kjol och urringad topp eller vara berusad på en fest? Ska tjejer ständigt oroa sig och lägga energi på rädslan för att utsättas för en våldtäkt.
Dagens tankemönster och rättssystem lägger skulden på kvinnorna. Tänk dig själva om någon skulle våldta dig. De kan vara någon du känner eller en okänd, du blir förstenad, känner olust, försöker lyda - i förhoppningen att komma undan, känner dig kränkt, äcklig och värdelös.
Du kan få tankar som ”om jag bara hade valt en annan väg, jag skulle inte ha litat på honom, jag skulle inte låtit honom krama mig, jag skulle haft andra kläder på mig, jag skulle ha gjort mer motstånd, …”. Du börjar lägga skulden på dig själv och skammen växer. Detta ser jag som anledningen till att endast tio procent av alla våldtäkter som görs anmäls. Att genomgå en rättegång som du troligen förlorar vem vill utsätta sig för det!
Debatten om vad som är våldtäkt och straffen för våldtäkt diskuteras nästan inte alls i Finland, detta trots att straffen för våldtäkt är lägre i Finland än i resten av Europa. Vanligt är att förövarna ofta kommer undan med villkorligt fängelse eller samhällstjänst. Sättet att behandla brottet våldtäkt anger tydliga signaler om hur samhället ser på flickors och kvinnors sexuella självbestämmanderätt och integritet. Våld, hot om våld, sexuellt våld mot kvinnor är kränkning av de mänskliga rättigheterna. Trots det är sexuellt våld mot kvinnor fortfarande på många sätt en marginaliserad fråga i det finska samhället. Många brutala våldtäkter där offret har fått fysiska skador klassas som lindriga och döms som tvingande till samlag. De lindriga straffen ger en signal om att man inte tar våldtäkter på allvar i Finland. Minimistraffen för våldtäkter är dubbelt högre i Sverige än i Finland. De låga straffen i Finland innebär att våldtäktsmännen ofta kommer undan med villkorligt fängelse eller samhällstjänst.
Ett annat problem är att man på olika håll i landet (Finland) har gett olika domar för samma brott.
Sammanfattningsvis: myndigheterna i Finland ser på våldtäkt ur ett mer gammalmodigt perspektiv än myndigheterna i de övriga nordiska länderna. man är både könsblind och tar inte de mänskliga rättigheterna på allvar.
Finland är det enda nordiska landet där gärningsmannen får ett lindrigare straff om offret har druckit så mycket alkohol att han eller hon inte kan försvara sig.
I Finland måste offret också själv kräva att gärningsmannen åtalas och det kan vara svårt eftersom våldtäktsmannen ofta är en bekant person.
De kan var svårt att döma i mål där ord står mot ord, men det finns inga rättegångar som kan jämföras där offrets klädsel, sätt att bete sig etc ifrågasätts år de grövsta. Frågor som berör offrets beteende eller klädsel vid tidpunkten för våldtäkten är inte relevanta och får inte tillåtas i rätten. Ansvaret för sexualbrott är bara förövarens.
Ansvariga lagstiftare måste se till att lagen förändras så att lagen motsvarar utvecklingen mot sexuellt självbestämmande och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Framtidens politik!

Vi behöver många offentligt rum med plats för samtal om vad det är att vara människa. Vi behöver fundera och diskutera vad som är viktigt, vi gör med oss själva, som människor, hur vi pressar oss själva, hur vi medvetet och omedvetet kör över och skadar folk genom effektivitet, pengajakt och traditionella lösningar. Vi måste fråga oss vilka konsekvenser de har för dem vi på olika sätt slår ut men också vad det innebär för oss själva, vi som hittills klarat oss. Vad betyder det för människors och samhällets möjlighet att utveckla empati och solidaritet, när vi ska vara rationella, egoistiska och målinriktade för att vi själva hela tiden ska komma framåt. Vad innebär det för empati och medkännande för djur, natur och människor.
Här har bildningsarbete en oerhört viktig uppgift. Människor behöver draghjälp för att tänka efter och skaffa sig genomtänkta och genomarbetade värderingar. Just nu sviker vi en hel generation.

Inte undra på att Socialdemokratin på många ställen just nu har kris både inom rörelsen men också ett litet förtroende från väljarna. Det är inte de socialdemokratiska värdena som gäller idag och försöker man då hela tiden hålla upp fingret i luften för att försöka se varifrån det blåser tappar man bort sig och blir väldigt lätt manipulerad.

Jag tror, att alla vi som engagerar oss måste fråga oss hur vi ska kunna utveckla ett samhälle med bärande idéer om jämställdhet, solidaritet och respekt för varje människas värde. Uppgiften nu är att formulera en politik som grundar sig på mänskliga rättigheter, det betyder att utveckla en politik som långsiktigt arbetar emot alla former av diskriminering (kön, klass, etnicitet, funktionalitet, sexualitet, ålder och könsuttryck). Vi behöver ständigt ha ett normkritiskt tänkande först då synliggörs strukturer som diskriminerar. Det är inte att behandla diskriminering som vi gör idag som ett ”särintresse”. Diskriminering är ibland ett brott, men det är alltid ett synliggörande av en grundläggande samhällelig maktkonflikt som man genom politik kan göra något åt.

Hur vi ska få barn och personal till och från öarna?

Här på Kumlinge är vi djupt oroade över den stundande vintern, isen verkar lägga sig flera månader innan den normalt brukar. Landskapsregeringens isberedskap är oklar, de har ju privatiserat trafiken mellan Enklinge och Kumlinge och tonnaget är klent, isturlistan oklar. Förr fanns det hydrokopter som, Landskapsregeringen hade i beredskap men nu verkar det som att Åboland har hyrt upp den ända som finns på Åland och Landskapsregeringen har inget tonnage vad jag vet i beredskap. Ännu längre tillbaks fanns det isbroar som lades över rännorna… Vi har inte som i Sverige militären som back upp och sjöbevakningen finns inte att tillgå på samma sätt som förr.
Ja huvudfrågan är alltså, vilken beredskap finns för skärgården inför vintern? Hur vi ska få barn och personal till och från öarna? Speciellt oroande är hur man tänker lösa trafiken mellan Kumlinge och Enklinge? Vi är helt beroende av Landskapsregeringens trafikavdelning som ju hittills inte lyckats speciellt väl med vinter trafik, minns att Kaj som är rektor på skolan satt många timmar i telefon för att samordna trafiken för att få skolan att fungera förra året, då började vintern först efter sportlovet. Nu verkar den vara här.

Prata om det…

Äntligen är det fler som pratar…
Har under årens lopp funderat över varför det är/varit så tyst kring alla våldtäkter och sexuella kränkningar vi varit med om och sett. Hur t ex tonårstjejer på fester gruppvåldtagits och hur killkompisar våldtagit tjejer när de såg en chans… och om den stora gråzonen där ett nej inte är ett nej, milt tvång och tjat, skuld och skam i en rör.
Det finns mycket att gräva fram för att komma vidare och få en förändring. Boken och avhandlingen av Stina Jeffner "Liksom våldtäkt typ!"var en verklig ögon öppnare för mig. Där jag fick återskapa min historia ur ett annat ljus.
I spåren av misstron mot kvinnorna som anmält Julian Assange skrev Johanna Koljonen för ett par dagar sedan på Twitter personligt om gränsdragningar, övergrepp och gråzoner i sexuella situationer. Detta ledde till att många andra började berätta och frågan har äntligen fått utrymme i de stora tidningarna t ex DN och den vardagliga diskussionen. Nu finns chans att något kan förändras.

Berättelserna som framträder i "prata om det", är så man får ont i magen. Men de är en befrielse att tystnaden nu bryts, tystnaden kring alla våldtäkter, övergrepp och sexuella kränkningar vi varit med om och sett. Äntligen lyfts det på locket. Skammen och skulden har varit en stor del i tystnaden, men också att de orättvisa har varit det normala. Det finns mycket att gräva fram för att komma vidare. Jag har ibland lyft på locket i min utbildningar för kill- och tjejgruppsledare. Där pratar vi om gråzonen som Stina Jeffner beskriver i "Liksom våldtäkt typ!" och jag har berättat om kompisvåldtäkter, gruppvåldtäkter, etc från min tonårstid (men bara i dessa trygga sammanhang). Sånt som idag ses som ett brott i Sverige. I Sverige diskuterar man hur man kan förbättra sin lagstiftning som dock är betydligt bättre än de vi har här på Åland/Finland.
Parallellt med att vi lyfter på locket så behöver våra lagstiftare driva frågan om en jämställdhet sexuallagstiftning.

Ekologisk och miljövänlig

Sitter hemma vid köksbordet på söndagsmorgonen har varit en runda till höns och hästar med hundarna och dricker nu julte och surfar runt på intressanta sidor för möjliga ekologiska julklappar.
Hittar mycket annat spännande.
En rolig idé med Lånegarderob fungerar som ett bibliotek, där man kan låna kläder istället för böcker. Idén bygger på att man ska kunna förnya sin garderob utan att bidra till ökad konsumtion.
En annan spännande sida är Asfaltsblomman, där man kan få tips om allt möjligt man kan ha nytta av när man försöker vara miljövänlig.
ETC hamnar jag som vanligt på, de är en guldgruva utöver att de har tidningar och böcker.

Ungdomspolitiken en sågning!

Här kommer min insändare som nu publicerats i bägge våra tidningar. I sista minuten av sin mandatperiod kommer nu Landskapsregeringen med ett meddelande om sin ungdomspolitik. Det är en soppa av drömmar, fragmentariska idéer kring hur andra gjort, massor av ord och ett dokument med tydliga tecken på en ointresserad landskapsregering. Det hade varit bättre om man lagt energi på att verkställa det regeringspartierna skrivit i sitt regeringsprogram istället för att göra ytterligare en pappersprodukt. Jag menar att det är viktigt att peka ut både hur behoven ser ut och vad man tänker göra både långsiktigt och kortsiktigt, men det har man gjort på Åland i flera omgångar och det har inte någon betydelse så länge man inte ger resurser och tar modern kunskap om ungdomsarbete på allvar utan bara lunkar på i gamla spår.
Man väljer att återuppväcka idén om Ungdomsråd och skriver ”Ungdomsrådet bör bestå av högst 8-10 ungdomar och kan ha som uppgift att arrangera träffar, olika inflytandeforum och liknande, enligt förslag från ungdomar och på deras initiativ.” Idag finns mycket kunskap om hur man ska och inte ska göra ett ungdomsråd, att en regering tillsätter ett är inte en framgångsmetod. Den Ungdomsrådsmodellen har ju dessutom redan prövats i flera liknande versioner och inte fungerat. Visst behövs ungdomsråd men ett lokalt demokratiarbete är det som behövs idag.
Tidigare har man vid några tillfällen arrangerat Ungdomsparlament , men de har främst varit ett spel för att visa att politiker gör något för ungdomar då i princip inga av de förslag ungdomarna har tagit fram har förverkligats. Nu byter man namn till Ungdomsforum och har oklara mål och orealistiska förväntningar. Att göra något bra av detta kräver stora resurser, jag är den första att hurra om man tillskjuter det. Men Landskapet är fortfarande i sparskede så att man skulle göra denna satsning verkar inte realistiskt. Med så höga ambitioner borde ett första steg vara att ta vara på de initiativ som görs, när man tittar på det bemötande som SKUNK- Intresseorganisationen för ungdomar i skärgården, fått när de aktivt försökt påverka och förbättra i samhället genom olika uppvaktningar och skrivelser om bland annat idrott, elevrådsstärkande verksamhet och trafikfrågorna blir man både förbannad och uppgiven. Ett bemötande präglat av tystnad eller formella hänvisanden för att slippa göra något. Det räcker inte att man skriver: ”Landskapsregeringen anser att det är viktigt att ta tillvara det sociala kapital som ungdomar är och inte bara se dem som morgondagens beslutsfattare och skattebetalare utan en viktig resurs här och nu.”, när man i praktiken bemöter unga på detta nonchalanta sätt. Demokrati måste byggas från grunden, det skulle vara mycket mer effektivt att arbeta med att stärka demokratiarbetet i kommunerna, där de flesta frågorna som berör unga människors vardag avhandlas. Där kunde det sen i framtiden finnas en bas att rekrytera unga till ett ev. ungdomsråd på landskapsnivå. Det finns många utvecklade metoder att använda för ett lokalt demokratiarbete, men det kostar i personresurser och kunskap och måste vara långsiktigt.
Man lyfter på den utredning man gjorde 2007 för att skapa bättre förutsättningar för skärgårdsungdomar, det är bra men det är nu snart 4 år sedan och inget har hänt.
Slutligen: ”Landskapsregeringen anser att det är viktigt att ta tillvara det sociala kapital som ungdomar är och inte bara se dem som morgondagens beslutsfattare och skattebetalare utan en viktig resurs här och nu.” De kunde vara min egen formulering, men en fin formulering utan substans är bortkastad. Jag som arbetat med ungdomsverksamhet hela mitt liv ser hur åren går och man fortsätter att behandla ungdomar som ickemedborgare och som att de står på tillväxt. Det är förödande för ungdomarna och förödande för samhället. Vuxenvärlden lämnar bara de destruktiva och förbarnsligande arenorna öppna för unga, där finns droger, småkriminalitet och självdestruktivitet. Ta ungdomspolitiken på allvar och låt oss slippa fler flummiga dokument utan koppling till resurser och handling.

Landskapsregeringens ungdomspolitik

Jag började skriva en insändare när jag läst Landskapsregeringen med ett meddelande om ungdomspolitiken. Började skriva på en insändare men de var så många saker som var stolliga så de fick bli en kort insändare och ett långt inlägg i punktform här på bloggen.

I sista minuten av sin mandatperiod kommer nu Landskapsregeringen med ett meddelande om sin ungdomspolitik. Det är en soppa av drömmar, fragmentarisk idéer kring hur andra gjort, massor av ord och ett dokument med tydliga tecken på en ointresserad landskapsregering. De hade varit bättre om man lagt energi på att verkställa de regeringspartierna skrivit i sitt regeringsprogram istället för att göra ytterligare en pappersprodukt. Jag menar att det är viktigt att peka ut både hur behoven ser ut och vad man tänker göra både långsiktigt och kortsiktigt, men de har man gjort på Åland i flera omgångar och de har inte någon betydelse så länge man inte ger resurser och tar modern kunskap om ungdomsarbete på allvar utan bara lunkar på i gamla spår.

De finns en hel del bra saker men mycket man kan förundras över i meddelandet, jag ska lyfta på några saker:

• Man väljer att återuppväcka idén om Ungdomsråd och skriver ”Ungdomsrådet bör bestå av högst 8-10 ungdomar och kan ha som uppgift att arrangera träffar, olika inflytandeforum och liknande, enligt förslag från ungdomar och på deras initiativ.” Idag finns mycket kunskap om hur man ska och inte ska göra ett ungdomsråd, att en regering tillsätter ett är inte en framgångsmetod. Den Ungdomsrådsmodellen har ju dessutom redan prövats i flera liknande versioner och inte fungerat. Visst behövs Ungdomsråd men ett lokalt demokratiarbete är de som behövs idag.

• Det gamla konceptet Ungdomsparlament byter namn till Ungdomsforum. Om man tittar tillbaks på de tidigare försöken har inga av de beslut man i tidigare Ungdomsparlament fattat givit några förändringar: Arrangemanget har främst varit ett spel för att visa att politiker gör något för ungdomar. Om man utöver det tittar på de bemötande som SKUNK-Intresseorganisationen för ungdomar i skärgårdens fått när de aktivt försökt påverka och förbättra i samhället genom olika uppvaktningar och skrivelser om bland annat idrott, elevrådsstärkande verksamhet, trafikfrågorna blir man både förbannad och uppgiven. Ett bemötande präglat av tystnad eller formella hänvisanden för att slippa göra något. Det räcker inte att man skriver ”Landskapsregeringen anser att det är viktigt att ta tillvara det sociala kapital som ungdomar är och inte bara se dem som morgondagens beslutsfattare och skattebetalare utan en viktig resurs här och nu.” När man i praktiken bemöter unga på detta sätt? Demokrati måste byggas från grunden, det skulle vara mycket mer effektivt att arbeta med att stärka demokratiarbetet i kommunerna, där de flesta frågorna som berör unga människors vardag avhandlas. Där kunde sen i framtiden finnas en bas att rekrytera unga till ett ev. ungdomsråd på landskapsnivå. Det finns många utvecklade metoder att använda för ett lokalt demokratiarbete, men det kostar i resurspersoner och kunskap och måste

• Man skriver ”företrädare för de studerande ingår även i Ålands lyceums respektive Ålands yrkesgymnasiums ledningsgrupp som fullvärdiga medlemmar. De studerande ges härigenom en reell möjlighet att påverka sin studiesituation.” Här blandar man ihop formella möjlighet med reella möjligheter, för att unga ska ha reella möjligheter måste de få skolning och stöd, som elev är man i en underordnad position både kunskap och maktmässigt.

• I grundskolans läroplan betonas att datorer är arbetsredskap och pedagogiska hjälpmedel. "Eleverna i grundskolan skall därför lära sig använda en dator och få grundläggande kunskaper om basutrustningen och programmen. Datorstöd i undervisningen kan ge även elever med koncentrations- och inlärningssvårigheter och olika funktionshinder nya möjligheter. Det är därför ändamålsenligt att det finns minst en dator i varje klassrum.” Att påstå att en dator i varje klass rum skulle leda vara lösningen på de problem man formulerar känns som bistånds tänkande från 70-talet.
  
  
• TFO-Åland (Tid För Offensiv) nämns i programmet som en viktig del: Det är en grupp som inte existerat de senaste halvåret. Gruppen har dessutom ett oklart uppdrag och inga resurser.
  

• Man skriver: "Ungdomarna spelar en viktig roll för integrationens utveckling. Det är viktigt att ungdomslokaler och fritidsgårdar är inkluderande och att både de och utbildningen arbetar med sammanhållning och social kompetens. Att utveckla den social och emotionella kompetensen ger en trygghet och förståelse som i förlängningen förebygger konflikter och utanförskap.” I vilken verklighet lever LR hur tror det att de ser ut i landskapet? Vem ska garantera detta? Tror de att man har utbildade ungdomsarbetare ute i kommunerna?

• Man skriver: ”Landskapsregeringens vision är att förändra denna struktur, genom att i framtiden eventuellt kunna kanalisera medel till ungdomsföreningarna via ÅUF r.f. enligt samma mall som för idrottsförbundet.” Hur anser sig LR ha rätt att ha visioner för en självständig organisation som ÅUF. De kan ha visioner och idéer om en samordnande takorganisation eller en önskvärd struktur. Man kan ha bidrag som är villkorade och/eller man kan minska bidrag om man tycker att en organisation inte gör det som regeringen anser viktigt. Att i ett meddelande ha åsikter om en enskild föreningsroll eller verksamhet slår mot en av grundpelarna i demokratin, föreningsfriheten. I en förening är de medlemmarna som bestämmer hur de vill ha det. Stat och kommun kan bara uppmuntra eller hindra, de borde åtminstone landskapsregeringen känna till.
  
  
• Man nämner ungdomsföreningar: men man definierar inte vad en ungdomsförening är. Är det en som på historiska grunder kallas ungdomsförening, är det en som har minst hälften i styrelsen under 25 år, är det en som har minst hälften av medlemmarna under 30 år eller… detta måste landskapsregeringen definieras om stödet till ungdomsorganisationer ska vara ändamålsenligt.
  

• Man fortsätter med ”Landskapsregeringen avser att se över regelverken så att ungdomsföreningarna skall kunna koncentrera sig på att skapa verksamheter som intresserar ungdomarna medan andra föreningar eller kommunen själv kan sköta förvaltningen av byggnaden. Offentliga utrymmen ska vara fria från sexuella och andra trakasserier.” Vad menar man? Varje förening som äger en lokal har full bestämmande rätt vad den vill göra med den. Är man ute efter någon form av förstatligande? Och vad har sexuella trakasserier med ungdomslokalerna att göra?

• Man skriver om socialmedier: men förstår inte ens vad det är, en hemsida är inte socialtmedie och en hemsida för unga kräver stora resurser om den verkligen ska fungera. Det här är de andra försöket utan några större resurser, det fanns en färdig grundstruktur för några år sedan, som ungdomar var med och arbetad fram, den sjösattes aldrig. Förutsättningarna verkar bättre denna gång, men avsätter man inte pengar i budget för någon som ständigt jobbar med sidan kommer den liksom mängder av hemsidor och portaler gå i kvav. De finns inte personal i organisationerna på Åland att upprätthålla en sådan sida.

• Man skriver: att ”kommunerna har ett stort ansvar för att sörja för utbildning och information som främjar ungdomsarbetet; besluta om fördelningen av de anslag som har anvisats för understöd till lokala ungdomsföreningar. Således har kommunerna en ansvarsfull, vidsträckt och viktig uppgift.” Men det intressant skulle ju vara att LR talar om hur man ska stimulera och stödja detta svåra arbete, om det står inget.

• Man lyfter på den utredning man gjorde 2007 för att skapa bättre förutsättningar för skärgårdsungdomar, det är bra men det är nu snart 4 år sedan och inget har hänt.

• Slutligen: ”Landskapsregeringen anser att det är viktigt att ta tillvara det sociala kapital som ungdomar är och inte bara se dem som morgondagens beslutsfattare och skattebetalare utan en viktig resurs här och nu.” De kunde vara min egen formulering, men en fin formulering utan substans är bortkastad. Jag som arbetat med ungdomsverksamhet hela mitt liv ser hur åren går och man fortsätter att behandla ungdomar som icke medborgare och som att de står på tillväxt. Det är förödande för ungdomarna och förödande för samhället. Vuxenvärlden lämnar bara de destruktiva och förbarnsligande arenorna öppna för unga, där finns droger, små kriminalitet och självdestruktivitet. Ta ungdomspolitiken på allvar och låt oss slippa fler flummiga dokument utan koppling till resurser och handling.

Världs aidsdagen

Tittar på dokumentären "Hur kunde hon" om Lillemor som nitton år gammal reser till Frankrike. Där blir hon kär. Förälskelsen ger henne hiv. Lillemor förtränger det faktum att hon bär på en livsfarlig smitta. Hon gifter sig och får barn. Hon klarar inte av att berätta för sin man att hon bär på hiv. Hon doms och avtjänar ett fängelsestraff för försök till grov misshandel. Hon blev dömd för att ha haft oskyddat sex med sin man samt för att ha burit och fött sina barn utan att meddela sjukvården om att hon är hiv-positiv. Varken ex-maken eller de två barnen som nu är sju och åtta år gamla är smittade av hiv. En fin dokumentär som visar hur svårt det trots allt kan vara idag, trots att vi tycker att vi kan vara så öppna.
På onsdag är det Världs Aidsdagen då uppmärksammar ABF-Åland, Mångkulturella föreningen, Röda Korset och Ålands Fredsinstitut den på Indigo mellan kl. 19-21. Programmet innehåller information om HIV/Aids situationen och kunskap om sjukdomen, genom tal, film och frågesport, detta varvas med dansuppvisning av Lindyhop Sofia Enros och Daniel Johansson, sång och musik av Simone Gällroos och Emil o Yohan, m fl. Hoppas många kommer, det är verkligen angeläget,

Våld mot kvinnor, 20 kvinnor per år dör i Finland!

I går den 25 november var det internationella FN-dagen mot Mäns våld mot kvinnor. Våld mot kvinnor; sexuellt, psykiskt, fysiskt är så utbrett så man kan säga att de på en världsnivå förs ett krig mot kvinnor, med tanke på alla dödsfall och skador som kvinnor utsätts för.
På många håll runt om i världen hölls då manifestationer på Åland höll Ålands fredsinstituts en manifestation i Mariehamn.
Problemet är stort i Finland. Varje dödas 20 kvinnor av sin partner eller fd partner. Även på Åland utsätts kvinnor. I statistiken för Åland från 2007 var antalet anmälda misshandelsbrott mot kvinnor var 76 och antal våldtäkter mot kvinnor fem. Mörker talet alltså alla de brott som begås utan att anmäls kan vi bara ana. I de lilla samhället är tröskeln ofta väldigt hör innan en anmälan görs både från de utsatta kvinnorna och from omgivningen. Skuld beläggande är ofta stort framförallt om den som begår brottet är en respekterad medborgare på andra områden. bra med en dag som sätter fokus på detta område, med glädje såg jag att den svenska polisen medverkade i manifestationer i Sverige. Både organisationer, arbetsplatser och enskilda behöver agera och synliggöra detta brott. Läs om FNs kampanj "We must UNiTE ".

Ungdomar och film

De är en förmån att arbeta med ungdomar. Idag fick jag tips om länken till en teaser för en film som ett gäng jag lärt känna gjort. Spännande att följa.

Inte ens fast det är påvisat lönsamt får kvinnor plats i maktrummen!

Läser i Dagens industri att konsultbolaget McKinsey som intervjuat 1 500 företagsledare från hela världen slår fast att det lönar sig att vara jämställd. I rapporten framgår det att de bolag som är mest jämställda har en avkastning på eget kapital som är 41 procent högre än bolag med enbart män. Ändå är det endast 8 procent som anser att frågan är så viktig att den den rankas som en av de tre viktigaste strategifrågorna i bolaget. Och nästan var tredje bolag har inte vidtagit några åtgärder för att få fler kvinnor i ledande ställning. I Sverige är det endast 14 procent av valberedarna i börsens storbolagen som är kvinnor. 17 av de stora börsbolagen saknar helt kvinnor i valberedningarna. Bland de sämre är Handelsbankssfären där sex av bolagen har helt manliga valberedningar. Bolag med mer jämställda valberedningar (minst 40 procent kvinnor) är Ericsson, SEB, MTG och Tele 2. Electrolux utmärker sig genom att vara det enda storbolaget på börsen med en majoritet kvinnor i valberedningen. Man undrar ju om de mest kompetenta sitter i ledningarna i bolagen, om inte ens lönsamhet gör att kvinnor får plats.

Ungdom och Fritid i Norden

Oj, oj de har varit intensiva dagar. Först var jag på Bommersvik i 2 dagar på möte och seminarium med ABF-Norden, med spännande samtal kring bildningens viktiga roll i samhällsbygget.
På onsdagskvällen mötte jag en grupp ungdomar och ledare på färjan tillbaks till Åland, där vi sen har hållit ett nordiskt ungdomsseminarium.
Vi startade på torsdagen och de slutade på söndagen. Seminariet samlades 25 ungdomar (15-20 år) och ungdomledare i Mariehamn och sen på Kumlinge. Det kom ungdomar från Norge, Grönland, Island och Sverige. Deltagarna kom från större orter och tyckte att det var oerhört spännande att under två dygn bo, umgås och jobba med olika frågeställningar på Kumlinge. Flera uttryckte önskemål om att senare komma tillbaks med andra ungdomar.
Det var UFN - Ungdom och Fritid i Norden och SKUNK- intresseorganisationen för ungdomar i skärgården som arrangerade.

På torsdagen hölls ett seminarium i samarbete med Landskapsregeringen med temat Hur ungdomar som flyttar till annan ort för studier och arbete kan stödjas?
Minister Katrin Sjögren hälsade välkommen och barnombudsman Ulla Rindler Wrede medverkade under seminariet.
Ungdomarna hade många idéer och SKUNK kommer att aktualiserat frågan igen då den undersökning som SKUNK lät göra 2004, endast ledde till en utredning som sen tycks ha grävts ned i Landskapets korridorer.

Under seminariet presenterade det olika orterna som deltagarna kom ifrån och ungdomars fritidssituation där. Under den delen deltog också de fem ungdomar som går på Kumlingeskolas högstadium. Deltagarna bytte erfarenheter om ungdomars liv och situation i de olika länderna och de olika självstyrande områdena. Sen arbetade gruppen med temat: Vad är demokrati? Hur kan ungdomar påverka och vilka frågor är angelägna för unga idag? Resultaten av samtalen dokumenterades, många intressanta och spännande aspekter lyftes fram. Diskussionerna visade hur viktigt det är att skapa utrymmen för unga att reflektera och formulera sig och att unga borde få mycket större utrymme att påverka i frågor som berör dem.

Seminariet finansieras bland annat med medel från Nordiska Barn och ungdomskommittén. Fritidsforum i Sverige skötte administrationen och SKUNK arrangemanget på Åland och det pedagogiska upplägget.
Efteråt var jag glad, nöjd och trött och än mer övertygad om att många fler sådana här sammanhang behövs.

En glad dag!

Jag är en av nio är som belönas av Svenska kulturfonden, jag får det för mitt engagemang i ungdomsfrågor på bred front.
I motiveringen står det bland annat att jag är en av de bärande krafterna bakom intresseorganisationen för skärgårdsungdomar Skunk i Ålands skärgård, att jag brinner för jämställdhet, företagsamhet, ungdomsfrågor – i kombination med ett skärgårdsperspektiv. Min ideologi och engagemang har jag framgångsrikt lyckats etablera i såväl projekt, föreningar, politik och de böcker jag publicerat.
Det är väldigt roligt att vid dryga 50 års ålder få denna bekräftelse.

Elbilar och framtiden!

I går var jag på ett spännande, lärorikt och intressant seminarium ”Är Åland redo för elbilar? testområde, marknads- och produktutveckling, bilpooler arrangerat av AICIS.
De var tre föreläsningar:
Örjan Larsson, Forskningsinstitutet Blue Institute, Sverige
Bakgrund till behovet av energiomställning i världen och den teknik som krävs för att distribuera elenergi i de framtida systemen - de avancerade (smarta) elnäten. Fordonsmarknadens omställning, hastigheten av utvecklingen, dess hinder och möjligheter. Beskrivning och värdering av nödvändiga infrastrukturer och möjligheterna för nordisk industri att ta del av denna nya marknad.
Nils-Olof Nylund, professor VTT Technical Research Centre of Finland
Elbilar; nuläge, framtidsutsikter, incentive och klimatpåverkan. Tekniska, ekonomiska och miljörelaterade perspektiv i en analys av elbilarnas framtid. Sammankopplingen mellan vindenergi och ellbilar.
Hans Svensson, direktör för marknadsföring och försäljning, Valmet Automotive Inc.
Ålands goda möjligheter att utvecklas till en suverän föregångare i elbilstrafik med synlighet på ”kartan” i ett nytt perspektiv genom några enkla beslut och satsningar. Låg tröskel för företagen att växla över till elbilar, en snabb utveckling förespås. Shared leasing/poolbilar och hyrbilar under speciellt turistsäsongen.

Jag var inbjuden att sitta i panelen.

Jag kan konstatera att det idag finns bra fungerande elbilar till inte allt för höga priser i Sverige men att skattesystemet i Finland gör att vi vanliga människor inte har en chans att köpa en elbil. Det behövs alltså förändringar av skatteramar, utveckling av elförsörjning, batterier och andra strukturer, med de inte sagt att inte elbilarna är färdig utvecklade, men det fanns ju som ni ser på bilderna fler märken och färdiga bilar att köpa för den som är rik.
Efter denna dag kan jag konstatera som flera andra attÅland på många sätt är ett jätte bra försöks- och utvecklingsområde, men det finns förstås hinder och motstånd.

Så som jag ser det är det skulle behövas en helhetssatsning;
där man satsar på grön offentliga upphandlingen som inkluderar elbilar
stimulerar företag och kanske också privatpersoner att byta till elbilar
stimulerar samåkning
utveckla kollektivtrafiken
stimulera utveckling bilpooler med elbilar
stimulera så kallade smarta elnät
och vi behöver få ”Helsingfors” att Åland får möjlighet att bli ett försöksområde, vad det gäller fordonsskatten på ett eller annat sätt.

Och tänk om skärgården kunde bli ett special försöksområde med elbilar på öarna och med en eller flera bilpooler på fasta åland som både var för stadsbor och skärgårdsbor.

En spännande dag till…

Hemma på Kumlinge igen efter en spännande vecka med olika engagemang. Har varit i Borås och föreläst för 60 fritidsledare tillsammans med kollegan Diana Pettersson Svenneke, om hur man kan utveckla fritidsgårdsverksamhet och jämställdhet där. Träffa styrgruppen för Kön spelar roll, och fått i uppdrag att leda deras stora projekt ett år till Föreläsarpoolen och Interaktiva utställningen. Har haft handledning på handledning med mina kollegor i handledarna.se och Eva Redemo.
I morgon lördag möte med Feministkademin och Unifem Finland. Sen blir det öppet seminarium för alla som Ålands fredsinstitut ordnar kl. 14. på Bibban i Mariehamn. Temat är: Kan folkmord förebyggas? Föreläser gör Helena Ranta, ordförande för UNIFEM, professor och rättsodontolog vid Helsingfors universitet, institutionen för rättsmedicin. ho har har lett expertgrupper i bl.a. Bosnien, Kosovo, Irak, Tjetjenien, Peru, Colombia och Nepal. Hon är är vice ordförande för Kvinnoorganisationernas Centralförbund och styrelsemedlem i Människorättsförbundet. Häng på alla som kan viktigt ämne för oss som tror på solidaritet och demokrati. En spännande dag igen.

Levande eller död skärgård!

Idag fick jag en kommentar Christina Lundberg på Facebook: "det känns bara mer och mer skönt att inte bo i skärgården längre. Så mycket tid som går åt till överlevnad fattar inte de med fast mark under fötterna... när ska ni hinna leva !"
De var en mening som på pricken beskriver de jag känner. Det är ett faktum att de snart inte går att bo kvar och utveckla samhället så att både äldre och yngre vill och kan bo här. Om all kraft ständigt ska gå åt att behålla grundtryggheten och den ändå bara minskar och minskar… ja då blir det väl så att man får lägga sitt engagemang på något annat. Samtidigt blir jag såååå förbannad. Åland är ett ö-rike det vore väl fan om inte hela Åland skulle få leva, det är ju inget fattigt samhälle vi talar om.
Man ska heller inte glömma bort att innan oljan blev en tillgänglig resurs och de fantastiska bilarna kom, så var de snabbast och säkraste transporterna för de flesta ålänningarna med båt. De arvet har också ett värde.
Näe, nu borde de politiker som blivit valda och är från skärgården övertyga sina partikamrater att man kan inte första kan skära på allt som gäller hela Åland och som drabbar också oss skärgårdsbor och sen skära på vår grundtrygghet som färjor och hälsovård är. Det är inte att vara rättvis. I alla fall inte om man menar att hela Åland ska leva! Om man tycker att det är rättvist borde man i klartext säga att tyvärr ålandsskärgård måste bli ett fritidsreservat, det är inte värt att satsa på en infrastruktur där! Men jag hoppas ju förstås att man förstår att vi som bor här och de som vill flytta hit kan få ett fantastiskt liv här bara vi har en bra grundtrygghet och jag måste själv säga som för 20 år sedan valt att flytta hit. Varje dag jag är här hemma tycker jag att det är ett fantastiskt ställe att bo på.

Förstår de allvaret med dagens sittuation?

Igår var trafikministern och två tjänstemän här på Kumlinge för att diskutera och informera om skärgårdstrafiken och dess framtid. I kommunen hade vi förberett med extra möte i början av veckan där kommunen gjort uttalanden. Det var ett bra dokument om än förstås ett kompromissande och jag nog tycker att det inte var så framåtpekande som jag skulle vilja. Jag tror ju t ex att vi kommer att behöva utveckla en snabbrutts trafik för persontransporter, mm. Jag tror t ex att vi måste tänka på nya målgrupper inte utgå ifrån oss själva som är så bilförankrade. T ex unga som levt i storstäder är vana att resa kollektivt och långa sträckor. De kan pendla både en och två timmar, de beställer hem varor, de handlar om andra levnadsmönster än de vi idag har.
De var ett okej möte och de var bra att dom kom ut och klargjorde vissa saker och att de fick lyssna till vad folk tycker. För kommunens del var det ytterligare ett möte med dialog som hittills inte verkat leda till något, men man får hoppas. Mest orolig är jag för att det inte förstår allvaret i de nedskärningar som nu gjorts. För Kumlinge del är nu turlistan så dålig så det är inte längre värt att försöka värva inflyttare. Kanske vi som bor här kan bo kvar men moderna och unga människor Måste kunna resa… Skärgården drabbas dubbelt första av de allmänna nedskärningarna sen av de som bara drabbar skärgården. Med dagens läge så ska inte politiker vid makten säga att det arbetar för en levande skärgård, om de inte sätter ned foten och går emot majoriteten på fasta Åland som menar att skärgårdstrafiken är för dyr.

Vi måste aktivit ta avstånd mot diskriminering och rasism!

När dom enkla lösningarna tar över, då är politikerna illa ute. Idag sveper som en vind främlingsrädsla, främlingsfientlighet och rasism över Europa. Angela Merkel i Tyskland pekade i söndags ut invandrare som ett samhällsproblem och gav uttryck för fördomar om att de inte vill ”anpassa sig”. I Frankrike massutvisar Sarkozy romer. I Finland blåser det snålare än någonsin. I Dagens Arena skriver Devrim Mavi en insiktsfull ledare den europeiska bristen på ledarskap vad gäller medborgerliga rättigheter. Alla vi som tror på alla människor lika värde MÅSTE verkligen agera på alla möjliga sätt. Prata, skriv, demonstrera manifestera, agera i alla tänkbara och otänkbara sammanhang. Kriser löses aldrig med ett Vi och Dom tänkande, mångfald är ett vinnande koncept. Enkla lösningar är återvändsgränder. Vi måste ta avstånd från diskriminering och rasism. En frisk fläkt i det unkna är Expo som lever vidare och hjälper oss att få syn på händelser och tendenser i tiden.

Storm och trafik

Gick inte att åka hem i natt, de blåste så hårt så att Viggen (som gick istället för Alfågeln) stannade i Enklinge och får idag först mitt på dagen. Tur att svärföräldrarna kan hjälpa till att ta hand om djuren. Att naturen emellanåt försvåra resandet är nåt man får och kan leva med, men att Åland tillåter sig att påstå att skärgårdstrafiken är såååå dyr är beklämmande. Det är klart att skärgårdstrafiken är en relativt stor del av Ålands utgifter, men Åland är ju till stor del skärgård!!!! De måste få kosta om man politiskt menar att inte bara fasta Åland ska vara en levande bygd. Jämför man dessutom med Finland där skärgårdstrafiken servar 1000 fast boende och kostar 7,5 miljoner och att vår trafik servar 2500 och kostar 15 miljoner, så är den inte så proportionellt dyr. Sen ska man ju komma ihåg att de dyraste delen av trafiken är sommaren då det är fler turer och då servar man ju sommargäster och turister som är en hög andel av de åkande, så kostnaden är inte enbart skärgårdsbornas utan gynnar många fler människor än oss fast boende.
Jag tror dock att man både av ekonomiska och miljömässiga anledningar måste börja tänka om. Bilåkandet kommer att måsta minska om inte annat för att bensinen kommer att bli så dyr, men främst för att vi håller på att förstöra vår miljö. Då kan vi inte hålla på fortsätta bygga en trafik som bygger på bilåkande och att vi forslar bilar på färjorna. Vi måste förändra systemet, även om vi alla tycker att det är bekvämt att kunna ta bilen med överallt. De är inte populärt att säga men jag är säker på att det kommer att bli en realitet.

Kemikaliehotet!

I måndags samlades över 50 personer på Ålands Hotell- och Restaurangskola för en kväll på temat ”Vardagens kemikalier”. Det var ett samarbete mellan ABF-Åland, Ålands Marthadistrikt och Agenda 21.
Under kvällen visades ett bildspel som Charlotta Solax som jobbar för Marthadistriktet sammanställt om kemikalier i vardagen och Stefan Jarls dokumentärfilm ”Underkastelsen” . Kvällen avslutades med en frågepanel som leddes av Frida Pihlajaniemi från Marthaförbund och panelmedlemmarna Miina Fagerlund, företagare, Ann-Kristin Johansson, Ålands natur och miljö, och Erica Sjöström, kemist från ÅMHM
Att kemikalierna och blandningen av dem är ett oöveskådligt hot och problem var det gemensamma budskapet från filmen och panelen. En del kemikalier förtjänar sin plats, medan många borde ifrågasättas. Varje år ökar mängden kemikalier med tusentals nya. Ett stort problem ser jag i att bara kemikalier som bevisats vara farliga förbjuder man, minskar eller ersätta. Resten används så länge de antas vara oskadliga och man måste ha bevis för att det ÄR skadliga!
Dessutom görs endast stickprov på de skadliga ämnen och de avslöjar regelbundet förbjudna ämnen, otillåtet höga halter av skadliga ämnen eller kemikalier i importvaror.
Ämnet är tungt och man kan lätt se ett skräckscenarie i framtiden, med infertila kvinnor och män, med nya sjukdomar. De allra flesta kemikalier som finns på marknaden har aldrig testats ur ett miljö- och hälsoperspektiv.

Vad kan man göra:

Konsumera mindre.
Var kritisk när du handlar, lär dig begrepp som triclosan, ftalater och parabener, ytaktiva flourerade ämne dvs smuts- och vattenavvisande, bromerade och klorerade flamskyddsmedel, etc och undvik dessa, undvik också långa innehållsförteckningar.
Dosera försiktigt t ex tvätt och diskmedel.
Tänk på att en del kosmetik- och rengöringsprodukter kan med fördel ersättas med helt vanliga livsmedel såsom honung, citron, salt, soda och ättika.
Marthorna ha många goda tips kolla in: www.martha.fi/svenska/ekologi/

Skärgård och sjukvårdsprioriteringar!

Var just med per telefon på Socialdemokraternas medlemsmöte där ÅHS (Ålands Hälso- och sjukvård) förvaltnings chef Peter Rask medverkade och berätta om sjukvårdsprioriteringar idag och framöver. Han var tydlig och bra i sina beskrivningar och förklaringar, men för skärgårdens del var det inte mycket hopp kring att stärka tryggheten. Vi 2500 invånare mäts med samma mått som de som bor på fasta Åland, hälsovårdar- beredskapen är onödig då den blir alltför dyr i förhållande till nyttjandet, händer det något krisartat så kan vi som alla andra ringa efter helikopter/ambulans, det är var och ens rätt att göra det. Hälsovårdare och läkare får räkna med att grannar och vänner söker upp den på deras fritid om det behöver hjälp. Att de tar en hel dag att besöka läkare eller tandläkare sågs inte som ett problem, skärgårdsbor kan nog utnyttja tiden till annat när de väl åkt till fasta Åland. Någon skärgårdsläkare har man inte diskuterat, däremot att det är väldigt dyrt att skicka ut läkare någon gång i månaden som man gör idag (vilket vi ju tycker är alldeles för lite). Min upplevelse är att det inom ÅHS förvaltning och styrelse inte finns den minsta förståelsen för vår livssituation här ute. Hur man ska göra för att ändra det undrar jag, förståelse kan man ju inte informera folk till. Jag som annars är kampvillig tappade lite luften när man fick de mesta i klartext. Måste nog sova på saken!

Kultur, mångfald och inkludering!

I Dagens Arena skriver Nisha Besara vem varför de etablerade partierna aldrig klarar av att föra en vettig debatt mot Sverigedemokraterna. Vi har inte större problem med Sverige Demokraterna på Åland men samma problem som i Sverige med kulturbegreppet. Man tar utgångspunkten i att människor, nationer och kulturer är något statiskt och bestående och inte föränderligt. Man definierar ”de andra” antingen som att de ska få vara som de är eller de ska förändras för deras sätt passar inte in hos "oss".
Vårt tankesätt tar sin utgångspunkt i att den svenska eller åländsk kulturen varit densamma i historien. Inte som det de facto är, något som ständigt förändras. Ingen kan definiera vad den åländska kulturen eller kulturarvet är. För, är det midsommarstänger, är det fisketraditioner, är det klassisk musik men inte amerikansk rock, är det arabisk folkmusik eller thailändsk rock eller…
För var ska tidsgränsen gå, hur många år ska en influens funnit i samhället och hur stor del av befolkningen ska tycka att det är angeläget för att de ska definieras som åländskt eller svenskt?
Problemet med att påstå att det finns en åländsk- eller svenskkultur blir att en stor grupp människor definieras som ”dom”, exotiska och spännande eller hotfulla men inte svenska eller åländska och vi osynliggör att vi varje dag påverkas av influenser från många håll.
Att försöka definiera en kultur eller en människa efter en etniskt/geografiskt bestämd kultur leder bara till begränsningar och ofrihet, och ger utrymme för diskriminering.
Vårt samhälle börjar så sakta släppa assimilationpolitiken som metod, alltså att personer ska anpassa sig (ta seden dit man kommer). Men den präglas starkt av integrations tänkandet som trasslar in sig i ett vi och dom tänkande. Att ta sin utgångspunkt i inkluderingsbegreppet, där mångfald av olika art uppfattas som tillgångar för samhället. Skulle ge en mer konstruktiv ingång för vårt tänkande och utformningen av politiken.

Stärk solidariteten!

Ikväll var jag och lyssnade på Mikael Wiehe som höll konsert, det var förstås för mig som gammal proggare lite nostalgi tripp men främst en verklig peppning. Vinster som gjorts i de nordiska samhällen i solidariteten och gemenskapens namn håller på att förstöras. Vi får allt med ett samhälle där den som har får mer, och klyftor och klasskillnader växer. Vi förvandlas vi från medborgare till kunder. Det verkar som att folk tror att det kommer att tjäna på växande klyftor. Men ojämlikhet drabbar både rika och fattiga visar forskning och erfarenhet. Jämlika samhällen är bättre för alla. De är bättre att leva i, ger bättre hälsa, längre liv, mer tillfredsställelse, mer trygghet. Dessutom är de långsiktigt ekonomiskt mer framgångsrika. Den borgliga alliansen i Sverige lyckades locka med skattesänkningar och skicklig retorik kring arbete. De rödgröna har ännu inte i Sverige lyckats med att nå ut och vara tillräckligt trovärdiga. Det finns mycket att lära och framförallt att kämpa emot och för. De som händer i Sverige har berör oss också på Åland då språket och närheten stor betydelse, även om vi som tur är kan göra våra egna val och åtgärder. Läs fina texter och lyssna på tal av t ex Stellan Skargård.

Filmpremiär

Igår var det premiär på SX2 s ungdomsfilm "Fåglarna tittar på oss!". Alandicas sal för 200 personer fylldes och ändå var det drygt 50 personer som inte fick plats, vilket ju var beklagligt, men ingen av oss inblandade hade anat det.

Jag hade förmånen att inleda med ett kort tal. Sen höll Simon Jansson i SX2 ett kort tal och sedan fick vi se filmen som hade ett angeläget tema, var välgjord och hade högkvalitet utifrån att projektet var en lärprocess. Ja kort sammanfattat filmen var bra.

Här kommer nu mitt tal:
Ikväll ska vi få se ett av resultaten av ett fantastiskt bildningsprojekt. Jag har haft förmånen av vara stödperson och handledare i detta arbete. Jag arbetar sot studieledare för ABF-Åland ett av de två studieförbunden här på Åland. Vi har som ett viktigt mål att ta vara på idéer och intitiativ. För mig startade de här projektet med att Simon Holmström och jag var med i samma bloggstudiecirkel. I ett skede framkom det att han hade ett gäng som behövde stöd för sitt film, antidrog och sommarjobbsprojekt. ABFs styrelse som tidigare diskuterat hur nå ut med bildningsverksamhet till unga sa genast ja till att härbergera projektet.
Jag är imponerade över de jobb som gänget gjort. Både de fyra som dragit de största lasset genom SX2 arbetsgrupp och alla andra som medverkat. Projektet är ett bevis på att OM unga får stöd kan de organisera, ta ansvar, genomföra och vara aktiva medborgare något som vårt samhälle såväl behöver. Vi vuxna behöver inte aktivera och sysselsätta ungdomar, vi behöver skapa förutsättningar för dem att vara aktiva och förverkliga sina drömmar och idéer. Det går bra avi möter dem där de är. De bevisar det här gänget.
Vi ska snart få se ETT av resultaten av de här projektet , filmen. Andra resultat är allt de vi alla som varit med lärt oss i processen som präglats av : glädje, gemenskap. kunskap, stor kompetens, energi, skratt, envishet, målinriktning, tilltro, samarbete, uppfinningsrikedom och mycket annat. Jag och ABF vill tack för att vi fått vara med i denna process.
För er som missade filmen så kommer den i oktober finnas att köpa på DVD.

Protestera mot kvinnoförtryck!

Det behövs en massiv opinion för Sakineh den Iranska kvinnan som ska stenas för påstådd otrohet! Stening används bara mot kvinnor och innebär att man gräver ned dem i sanden – hela vägen upp till bröstet. Stenarna som sen kastas är noga utvalda i storlek, så att de inte ska döda på en gång. Poängen är att hon ska torteras långsamt till döds.
Sakineh Mohammadie Ashtiani, 42, anklagades för otrohet av sin man i staden Tabriz i Iran 2006. Hon förnekade brottet, men efter 99 piskrapp ändrade hon sig och erkände. Datumet då avrättningen ska äga rum hålls hemligt, men enligt människorättsadvokaten Mohammad Mostafaei, som pratat med CNN, är hotet ”överhängande”. Läs Sakinehs berättelse i Aftonbladet.
En massiv opinion kan rädda Sakineh. På lördag samlas namnunderskriftet i Mariehamn och på onsdag den 22/9 kl. 19.30 arrangerar ABF-Åland filmvisning av filmen ”The Stoning of Soraya M! Filmen är en amerikansk dramafilm som bygger på en verklig berättelse skriven av den fransk – Iranska journalisten Freidoune Sahebjams bok La Femme Lapidée.
Efter filmen diskuteras den och vilka åtgärder som kan tänkas vara effektiva mot dessa övergrepp i Iran och i andra delar av världen.

Kvinnors rättigheter minskar!

I fredags var jag på Sveriges Kvinnolobbys "after work" där de presenterade sin skuggrapport av regeringens rapport Beijing +15. Den kan laddas ned på svenska från deras hemsida och är verkligen inte rolig läsning. Gertrud Åström som är ordförande inledde på temat "patriarkatets återkomst" de bakslag vad det gäller kvinnors rättigheter och möjligheter som skett och sker just nu. Hon pekar på siffror och företeelser t ex är en utsatt grupp ensamstående mammor, att det den borgliga regeringen kallar arbetslinjen i mycket högre grad har gällt män än kvinnor, män har kommit in i betalt arbete de har inte skett för kvinnor på samma sätt.
Hon lyfta fram att medlingsbyråns siffror visar att löneskillnaderna har ökat trots att kvinnor utbildat sig mer och mer.
Wiveca Holst forsatte sen med att lyfta fram att makten fortfarande tillhör män, de får de tunga posterna och kvinnor de så kallade mjukare. Ju längre man kommer från poster med media uppmärksamhet ju ojämställdare är det. Mäns våld mot kvinnor ökar enligt BRÅ och då både anmälningsbenägenheten men också de reella våldet. Att begå en våldtäkt är ett av de brott där du har största chans att klara dig från att bli dömd.
SKL menar att kvinnor hemma och världen över behöver komma samman, de behöver höras och synas, vi måste alla våga tala och agera. Kvinnor ska ha samma rättigheter som män, kvinnor är människor med fri och rättigheter!
För mig blir det tydligt vi måste elda under frågan, det är alldeles för lamt och tyst.

Kyckling räddare!

Vi har haft dramatik här hemma!
Idag skulle gå och titta på de 11 kycklingarna som flyttat till grannen, de var bortresta över dagen. Hittade två kycklingar som jag trodde döda i en hink med vatten, men så såg jag att de vibrerade i vattnet och de visade sig att den ena hade lite livstecken. Jag tog upp den och skyndade till stallet där jag visste att vi hade frottéhanddukar försökte få bort så mycket blöta som möjligt och bar den nära kroppen hem. Väl hemma bytte till ett mjukt ylletyg och den tittade ibland men låg still och blundade mest. Hade den på bänken men stoppade sen in den under tröjan då jag läste att en kyckling har ca 33 grader när den ligger under hönans värmande fjädrar.
Efter ytterligare 40 min började den pipa svagt efter ytterligare 40 min vill den äta, men var mycket svag. Vi har en höna med två kycklingar som är ungefär lika gamla (typ 3 veckor) nu ligger den med de andra två kycklingarna under hönan, så får vi hoppas att de går bra i morgon när det är dags att gå upp, det finns väl risk för förkylning eller andra efterverkningar men vi får hålla tummarna, det verkar ju vara en överlevare.

Dåligt honungsår här på Kumlinge!

Igår skulle jag slutskattat i mina två bisamhällen, de var nog tur det, dom stackarna höll på att svälta ihjäl. Jag fick nog ihop skrapat några burkar från de ena samhället men de var glada över sockret jag tillförde. Har hört om att de vissa somrar kan bli så här, men aldrig varit ut för det tidigare. Annars verkade de starka så om jag nu bara lyckas hålla gråspetten och talgoxarna borta och vintern inte är för tuff så borde jag ha två samhällen i vår, men de vet man inte. Har nu i flera år försökt få till så att jag har tre fullvärdiga samhällen men inte lyckats. Förra våren hade ett samhälle dött så då startade jag med bara ett.
Biodling är annars väldigt intressant och dessutom får man ett trevligt resultat i form av honung på burk, inte så många de här året men i allafall.

Våldtäkt som vapen i krig!

På onsdag 8/9 kl. 19 har ABF-Åland och Feministakademin besök av organisationen Kvinna till kvinna de har med sig filmen "Kvinnornas krig" och kommer att informera om filmen och bakgrunden till den. Efter filmen är det samtal och reflektion kring filmen och kvinnors situation i världen.
Ojämställdheten i världen är ett stort globalt problem och att förbättra situationen är en nyckel för att förbättra människors situation och miljön världen.
Jämställdhetsfrågan lever en rätt tynande tillvaro i norden idag trots att den borde vara het, orättvisa löner, sexualisering av kvinnor, mäns våld mot kvinnor och minskade livsutrymmen för både kvinnor och män genom de allt hårdare stereotypa föreställningar som finns kring hur man ska vara män eller kvinna är påtagliga problem i vardagen. Men att de är viktigt att lyfta blicken och ständigt ha det internationella perspektivet med där orättvisorna är större och där kvinnor och flickor utsätts och behandlas ännu värre. Varje år dödas t ex mellan 1,5 och 3 miljoner flickor och kvinnor på grund av sitt kön.
Både kvinnor och män här på hemmaplan behöver engagera oss. Mänskliga rättigheter ska gälla alla människor oavsett kön eller var man bor i världen.

Sorgsen, nedmonteringen är nog ett faktum!

Det här är hemma, bilderna är tagna av min man Kaj igår. Det här är den plats jag bor på och vill bo på. Idag får vi som bor i skärgården lägga massor av energi, arbetstid och fritid på att försöka hålla ställningarna, upprätthålla en någorlunda rimlig trafik till och från våra öar. Kraft som borde läggas på utveckling. Igår satt vi där tre personer från respektive skärgårdskommun och fick information och frågor som vi upplever att vi redan fått tidigare. 18 personer avsatte en hel arbetsdag för att sitta på ett så gott som meningslöst möte för att avdelningen och ministern ska kunna säga att de har lyssnat och varit i dialog med kommunerna. Det måste finnas bättre sätt!!!!! Visst vi kunde låtit bli att åka men trafiken är en allt för viktig fråga för att lämna något åt slumpen.
Att glesbygden har det svårt i konkurrensen med tätorterna det är ett fenomen världen över, att då regeringen inte sätter ned foten och prioriterar sina nedskärningar då dessa för skärgårdens räkning får så dramatiska konsekvenser förundrar mig. Dagens turlista som beslutades om häromdagen en förändring från ena dagen till den andra måste vi leva med men är ett dråpslag. Att förändra utan framförhållning gör det än svårare för oss som bor, har företag och lever i skärgården.
För mig som bor på Kumlinge kan jag bara konstatera att skärgårdsbor nog framöver behöver en extra lägenhet i Mariehamn om vardagens ska fungera. Hur ska man annars kunna hinna göra ärenden när man t ex en lördag först ska resa i ca 2 timmar för att sen ha 1,5 tim för att handla i detlajhandelsaffärerna och sen sitta och vänta i ett par timmar i ett relativ stängt Mariehamn. Sen är man hemma igen vi 18.30. Jag är sorgsen och funderar kanske skärgården måste bli ett semester och pensionärsparadis istället för en levenade bygd. Jag kommer att kämpa för att de inte ska bli det men det är väldigt motigt just nu.

Skärgårdstrafiken igen!

Imorgon ska jag på trafikmöte som trafikministern kallat till. De handlar om turlistorna i framöver. Jag är mycket oroad, förstår inte att man fortsätter att pussla med turlistorna och försämra och försämra trafiken när det är en genomgripande förändring som behövs. De försämringar som nu redan blivit och som förmodligen är att vänta, får så långtgående konsekvenser för oss i skärgården som redan kämpar i motvind. Kan man fortsätta med åtgärder för inflyttning, kan man bo kvar?
Centern har suttit på makten över trafikfrågorna hur länge som helst och bara låtit ett kostsamt system rulla på, de har fört en destruktiv personalpolitik där de som jobbar får information via massmedia och där ingen lyssnar på dem och deras fack.
Vi måste våga tänka helt nytt, det är klart att man helst vill ha ännu fler färjturer som kan ta bilen med, men i valet av färre och färre turer så kanske ett system där en långrutt och en snabbgående trafik är ett bättre alternativ. En långrutt där man när man behöver ta bilen med kan göra det och snabbrutter för persontrafik där man när man kommer till Mariehamn billigt kan hyra t ex en elbil eller låna en cykel.
Inte är jag säker på att det är rätt lösning men klart är att dagens system är ohållbart. Sossarna på Åland fortsätter sin tankesmedja kring trafiken om någon vecka jag hoppas att vi under hösten har en klar och tydlig idé om hur vi vill utveckla trafiken framöver.

Hästagility

Håller på att utbilda killgruppsledare här i Lettland och vi diskuterar ramar och begränsningar som finns för killar utifrån förväntningar på kön. Fick av min äldsta dotter tips på en intressant YouTube film med finska män som visar upp agility med sina hästar.
Härligt att se hur de inspirerats av hundagility som företrädesvis utförs av unga kvinnor och hur de samspelar med hästarna.

Valrörelsen i Sverige mm

Idag har jag kört runt i norra stor Stockholm och valrörelsen syns i form av affischer den ena fulare än den andra. Undrar varför de verkar vara så svårt att få till tilltalande valaffischer? Tyckte faktiskt att Sossarna på Åland hade en riktigt snygg affisch kampanj förra valet (om än de inte gick så bra i själva valet).

Men valrörelsen innehåller också utspel av olika slag, idag i Aftonbladet berättar en avhoppad Moderat om hur han upplevt att Moderaternas politik bara är en kuliss där man säger en sak och agerar på annat sätt.
Tyvärr så blir politiken sådan att den bara passar för framgångsrika friska, och om andra hamnar i kläm så osynliggör man det och skyller på att man jagar fuskare, skriver Lars Sjöblom handikappad fd polis som varit aktiv Moderat i Norrtälje. Det är intressant när någon som varit aktiv skriver det man själv upplevt och tänkt. Sen är ju problemet att alla partier ibland säger och vill en sak, men omständigheterna gör att man handlar annorlunda. I moderaternas fall så är min bild att de utgår ifrån att alla har lika förutsättningar och om de inte råkar ha de det så får de skylla sig själva.

Man undrar!

Man undrar vad det är som gör att media är så negativ och ifrågasätter Mona Sahlin hela tiden. Samtidigt som de borgliga trots flera pinsamma uppdagande flyter på. I Dagens Arena tar Anna Hellgren upp det och skriver: " Mona Sahlin har förvandlat Socialdemokraterna till ett mer ödmjukt parti som inte bara öppnat för att samarbeta med andra utan dessutom bjuder på reellt inflytande. Viktigast är kanske den omsvängning som gjorts i integrationsfrågan: med Mona Sahlin vid rodret har det äntligen blivit tyst på halvrasistiska, nationalistiska utspel från partikamrater runt om i landet. Ingen ”svag” ledare skulle ha rott det i hamn." Det är sorgligt och märkligt, man funderar ju över vilken betydelse de att hon är kvinna har, utöver att det fortfarande tycks blåsa väldigt blåa vindar i Sverige.
Själv är jag i Lettland och utbildar ett gäng tjejgruppsledare, roligt, lärorikt och viktigt.

Helsingfors resa

Har idag varit på möte i Helsingfors. ABFs (TSL) svenskspråkiga sekretariat hade möte. De var intressant och gav mig en klarare bild av hur det fungerar i Finland. Hoppas också att vi kan hitta några bra samarbeten framöver. Efter de formella mötet hade jag en träff med general sekreterare Jorma Turunen, tittade på de svenskspråkiga material de hade (vilket inte var så mycket) och pratade om svårigheter och möjligheter. En intressant fråga vi berörde var hur arbeta med de rasistiska tendenser som finns. Vilket satte igång mina funderingar kring hur bearbeta främlingsrädsla och främlingsfientlighet så att man faktiskt når ut. När jag sen hade tid över passade jag på att träffa Camilla Wahlsten som tidigare bodde på Kumlinge och jobbade för Företagsamskärgård. Hon har nu nytt jobb på 4 H som verksamhetsledare. De var som vanligt roligt att träffa henne och jag saknar verkligen hennes kraft i vår skärgård. Nu hade hon bara arbetat ett par veckor men skulle börja arbeta med ett tvåårigt organisationsutvecklingsprojekt, vilket lät spännande. Nu til Åland för att träffa ABFs bokförare, sen en dag full av möten i Mariehamn.

Ungdomar på öar

Igår träffade jag kommundirektören och socialarbetaren här på ön Vormsi i Estland där jag den här veckan är på ett Ungdomsutbyte med SKUNK- Intresseorganisationen för ungdomar i skärgården. Vi, är jag och 9 ungdomar från Åland och här jobbar vi hela dagarna tillsammans med 12 ungdomar från ön. Idag jobbar vi med temat diskriminering av unga. Igår när vi mötte kommunfolket så pratade Christian Pleijel Skärgårdsutvecklare på Åland), Rebecka och Anna från SKUNKs styrelse och jag om ungdomars situation och möjligheter här på Vormsi och på Åland. Situationen är på många sätt väldigt lika, man behöver jobba med ungas möjligheter att påverka, man behöver jobba med att utveckla skolan och man behöver stärka fritidsområdet så att det inte handlar om att försöka sysselsätta unga utan att ge dem möjlighet att utvecklas.

De arbetar för att montera ned den nordiska modellen!

I juni hade Europeiska rådet möte och beslutade att varje regering nu får bestämma själva hur fattigdom ska definieras och mätas och att nationella prioriteringar ska styra. Bland annat den svenska borgliga regeringen har drivit på för detta. Det betyder i praktiken att man nu ersätter den tidigare gemensam definition som var baserad på oberoende forskning. Professor Lena Sommestad skriver i DN: Beslutet på Europeiska rådets juni­möte har två allvarliga konsekvenser. För det första ersätter politiskt godtycke en gemensam definition baserad på oberoende forskning. Detta är ett allvarligt angrepp på en upplyst, kunskapsbaserad politik. För det andra har EU inte längre något fattigdomsmål som inbegriper ojämlikhet. För mig visar detta en av de skillnader som finns i politisk grundsyn på en borgerlig och en socialdemokratisk politik. Frihet för den som har resurser och kan ta för sig eller solidaritet och så små klyftor som möjligt. Att mitt i en djup ekonomisk kris skapa förutsättningar för regeringar att osynliggöra att klyftorna ökar mellan människor är ett steg i att överge den nordiska modellen där social sammanhållning är en grund. Det är ett sätt att osynliggöra att politiken syftar till att göra de rika rikare, övriga får skylla sig själva. Mycket av den borgliga politiken bygger på att alla ha samma förutsättningar, det handlar bara om att ta för sig. Det är både cyniskt, men också farligt. Den nordiska modell har visat sig vara en fantastisk framgångsmodell både för företagande och rent socialt även om man hela tiden måste granska systemet kritiskt och det hela tiden finns förbättringar att göra.