Skärgårdstransporten är en livlina för oss skärgårdsbor

Jag och Jenny Nylund som bor i Sottunga skrev en insändare i helgen:
"Reform efter reform minskar förutsättningarna för en levande skärgård. Vi skärgårdsbor lägger mängder av obetalda timmar på att bevaka våra förutsättningar och möjligheter på olika områden. Varje regering påstår att den är skärgårdsvänlig och har fina skrivningar i regeringsprogrammet, oavsett vilka partier som suttit där. Men tittar man tillbaks de senaste 20 åren så spelar det ingen roll vilka partier som suttit vid makten. De centrala rationella perspektivet vinner ständigt och vi har t ex tappat arbetsplatser genom centralisering eller privatisering av offentlig verksamhet och inga arbetsplatser har utlokaliserats. Nu försvårar man ytterligare på ett område när man med kort varsel slår sönder ett fungerande system i den nitiska sparivern som råder. Nu ska butikerna dela på en förhållandevis liten summa för att sköta transporterna själva! De kräver massor av tid som inte finns. De försvårar och fördyrar för skärgårdsbor att beställa ut varor från olika leverantörer. Vi handlar ju de facto inte bara i våra butiker.
Hur kan finansminister och infrastrukturminister tillåta detta? Båda borde vara väl insatta och ha tillräckligt mycket kunskap för att se konsekvenserna för oss som bor i skärgården. Hur kan man ställa de små kämpande lokala butikerna inför detta med så kort framförhållning?
En förändring av detta slag behöver konsekvensanalyseras och genomarbetats innan man beslutar och sjösätter. Stoppa genast och gör om gör rätt!"

Vart tog besluten om barns rättigheter vägen?

Vi behöver inte politiska beslut om förbud av mobiltelefoner i skolorna eller utegångsförbud vid ett klockslag modell Island. Metoder som kan vara rätta när föräldrar eller pedagoger anser att de tillfälligt behövs, men blir helt fel när politiker använder dem mot en grupp medborgare och de här fallet unga. 

Vart tog besluten om barns rättigheter vägen? Hur blev det med ambitionen om att göra barn och unga till aktiva medborgare? Min och många ungdomsarbetares erfarenhet är att barn och unga är fullt kompetenta att tillsammans med vuxna och om vuxna verkligen förväntar sig det, kan vara med och fatta beslut och ta ansvar i både stora och små frågor. 

Jag menar att politiker inte ska fattar beslut om vilka verktyg pedagoger ska använda eller tider unga ska hållas hemma. Det inte bara går emot barns rättigheter de får också helt motsatt verkan. Vi vuxna måste samtal med unga, vi måste skapa god förutsättningar för dem att vara delaktig och ta ansvar. Behandlar vi barn och unga med respekt, ger dem ansvar och slutar behandla dem som en grupp som ska skyddas och fyllas med kunskap så kommer de också att ta de ansvaret. Tänk om tänk rätt, behandla unga som du själv vill bli behandlad. Ge resurser så att skolor och alla andra platser har tillräckligt med kompetent personal som kan skapa trygga och kreativa platser och förutsättningar för barn och unga.