lördag 24 september 2016

Nej, jag tror inte att basinkomst är rätt väg, men jag håller med om att vi verkligen behöver en rekonstruktion av dagens välfärdssystem

Jag har nu läst, läst, funderat och funderat kring detta med medborgarlön eller basinkomst
som de idag kallas. Ibland har argumenten vägt mer för ibland mer emot. Men jag tror nu inte att det är   i  rätt väg att gå. Däremot behöver vi verkligen bygga om hela välfärdssystemet.
En aspekt som förvirrat är synen på arbete där jag är skolad att se arbete som en väg till frigörelse och makt över de egna livsvillkoren men också en väg att kunna påverka i samhället. Arbetarrörelsen väg har varit att organisera människor och driva krav på demokrati och rösträtt, högre löner och bättre arbetsvillkor. generell välfärd. Men i BINK diskussionen handlar de snarare om befrielse från arbetet som en vägt till ett solidariskt samhälle. De blir ett problem för mig och hela arbetarrörelsen även om minskad arbetstid också ingått i de som förverkligats genom organisering t ex genom kravet på 8 timmars arbete, 8 timmars fritid och 8 timmars vila.

Ekonomiskt är medborgarlön problematiskt de har jag haft på min minuslista men alltså också ideologiskt har de skavt, även om det är tilltalande med ett samhälle som kan ge alla medborgare en baslön. Jag tror att de i längden riskerar att få konsekvenser som kommer att göra samhället än mer ojämlikt.
En inkomst utan krav på arbete som huvudprincip, riskerar att klyva samhället i två tydliga grupper. Dels de som arbetar och betalar skatt (som bland annat går till medborgarlön). Och dels de som inte arbetar och får basinkomst. Jag tror att medborgarlön i längden kommer att dela samhället och bygga in en uppdelning i samhällskonstruktionen. Vi har nära till via och dom tänkande och i längden är risken allt för stor att de som arbetar tröttnar på att betala till de som inte arbetar. I dagens system är vi alla möjliga bidragstagare när krisen är framme eller vi får barn, blir gamla eller blir sjuka, de vi kallar generell välfärd. Jag tror att basinkomst riskerar att öppna ett gap mellan de ”driftiga" och ”snyltarna” och att de i slutändan leder till att de ”driftiga” agerar mot skatter och de ”lata”. Redan dagens system kämpar med den konflikten, därför lyckades moderaterna i Sverige driva igenom sin arbetslinje och skärande i bidrag. 
Men bakom basinkomst idén finns en viktig kritik mot dagens system t ex slår dagens arbetsmarknad ut alldeles för många och de finns alldeles för många ”själs dödande” och meningslösa jobb.
Men efter mycket funderande så konstaterar jag nej basinkomst är inte rätt väg men vi behöver genomlysa, förnya och rekonstruera välfärdssystemet så att de bli mer uppbyggande, solidariskt och rättvist.

torsdag 15 september 2016

Konflikter hör till, men mobbning är helt oacceptabelt

Många lyfter idag på frågan om mobbning och det är verkligen ett samhällsproblem som drabbar både unga och vuxna. I grunden handlar det om ledarskap, klimat och makt. Det hjälper inte med punktinsatser, varken på arbetsplatser eller skolor. Nu senast presenterades det att fler mobbas i stadens skolor, men vi vet att mobbning på arbetsplatser också är ett stort problem. Mobbning ska inte blandas med konflikter, utan handlar om upprepade kränkningar mot en person eller en grupp under en längre tid. Det finns många olika sorters mobbning som t ex fysisk, psykisk, verbal, nätmobbning. Vanligast är verbal mobbning, vilket t ex kan handla om taskiga kommentarer, men även blickar, våld och uteslutning förekommer.

För att stoppa mobbning krävs ett helhetsgrepp och ett långsiktigt arbete och det finns aldrig bara ett skäl till varför kränkningar eller mobbning uppstår. Mobbning handlar om komplexa processer där bakgrunden och anledningarna går att finna på flera nivåer och det räcker inte med att peka ut en eller flera personer som problemet. 

För att förstå en mobbningssituation är det viktigt att ha såväl individ-, grupp-, organisations- och samhällsperspektiv. Man bör även ha med sig ett normkritiskt perspektiv och tänka på de ”osynliga regler” som finns på olika nivåer i samhället. Exempel på en norm är könsnormer som handlar om hur killar/män respektive tjejer/kvinnor förväntas vara. De som avviker från normen (utanför boxen) riskerar att bli utsatta, men det räcker med en liten avvikelse från majoriteten för att bli den som blir utsatt. I grunden ligger gruppens känsla av otrygghet och individers behov av att höra till och att ha makt.Det som behövs är att alla skolor och arbetsplatser jobbar med tryggheten, både de som har uttalade mobbningsproblem och de tror att det inte har problem och det finns inte ett sätt eller en metod

För att kunna göra ett bra trygghetsarbete behöver man undersöka den egna skolan eller arbetsplatsen. I den ska personal och elevers upplevelse ligga som en grund, och här bör man också undersöka kompetensen bland ledarna och personalen. För att lyckas måste alla inkluderas. Ledare och lärare måste stå för och vara tydliga med skolans eller företagets värdegrund. Det räcker inte med temadagar, mentorstid, handledning eller vissa lektioner utan det måste prägla vardagen, även om det är bra med punktinsatser emellanåt. Hur talar vi med varandra? Hur fördelas utrymmen och resurser? Hur stödjer vi varandra? Är viktiga frågor att svara på. De måste finnas tydliga gränser för vad som är acceptabelt och inte. En tydlig framgångsfaktor är att chefer och rektorer som engagerar sig. Att de erkänner att det finns utmaningar och driver arbetet framåt och att elever och personal ständigt involveras i arbetet på alla nivåer och i alla processer. Det finns idag metoder och kunskap, men det krävs tid och engagemang. Ledare, chefer och rektorer som inte engagerar sig för en verklig förändring förtjänar inte att sitta kvar. Det är en alldeles för viktig fråga, det kostar i mänskligt lidande, resurstapp men också i reda pengar - direkt och i framtiden. Ingen ska behöva mobbas eller tillåtas att mobba. Konflikter hör till, men mobbning är helt oacceptabelt.

fredag 2 september 2016

Sysselsättning av ungdomar är inte lösningen!

Sysselsättning av ungdomar är inte lösningen, varken mot droganvändning, småkriminalitet eller psykiska ohälsa

Det behövs ett helt annat förhållningssätt till ungdomar än det vuxenvärlden och offentligheten har idag. Samhället måste lägga de huvudsakliga resurserna på att främja ungas delaktighet, egna initiativ och välmående.  Inte på att sysselsätta unga.

De krävs att vuxenvärlden slutar se på unga som tomma boxar som ska fyllas eller individer som ska avledas från att göra dumma saker. Ungdomsarbete ska inte handla om att sysselsätta, utan om att coacha unga i deras utveckling tillsammans med andra.

Unga är på många sätt kompententa medborgare och ger vi dem inte utrymme att verka på arenor där de kan vara med och ta ansvar, fatta beslut och bidra till en positiv utveckling av samhället, så försöker de att vara vuxna på de arenor som de har tillgång till och som oftast inte är uppbyggliga. De kan handla om att dricka alkohol tidigt, begå små brott, försöka gestalta vuxenhet genom klädsel, smink och attribut men även genom självdestruktivitet för att bli synliga.

Det betyder inte att vi ska sitta och vänta på ungas egna initiativ. Nej, ungdomsarbetet måste ha ett aktivt och engagerande förhållningsätt. Det ska skapa trygghet och inspirera så att de unga kan ta ansvar för sig själva och i samspel med andra vara aktiva medborgare.
 
Folkvalda på alla nivåer kan göra skillnad och kan ta sitt ansvar genom att ställa nya krav och sluta stödja verksamheter där unga inte har makt och inflytande och där ledare inte har förstått sitt uppdrag de gäller såväl kommuner som föreningar.