Sexuellobjektifiering

Insändare med anledning av Holmbergs pinup kalender.

Varför objektifiering av kvinnor och flickor och speciellt sexuellobjektifiering skadar både män/pojkar och kvinnor/flickor och våra relationer!

Med anledning av Holmbergs ”pinupkalender” och de reaktioner jag sett bland annat på nätet, vill jag försöka förklara varför det är viktigt att reagera och hur det hänger ihop och slutligen komma med några tips på vad vad man kan göra!

Man kan tycka att en snygg tjej i en kalender är väl inget att bli upprörd över. Problemet är att då sätter man inte in fenomenet i ett större sammanhang. 

Att bli sexuellt objektifierad innebär att man betraktas som ett föremål, något man kan göra saker med, man reducerar personen till en kropp för andras blickar. Objekt åtgärdar något för någon annan medan subjektet däremot agerar för sig själv. Sexuell objektfiering är djupt rotat i vårt kulturella undermedvetna och det är ett stort hinder för ett hälsosamt liv för alla. Ofta om man reagerat på en bild och pratar med folk om den så möter man, ”det är väl ingen fel, hon är ju sexig”. Men att känna sig sexig eller att attraheras av någon sexuellt är inte samma sak som sexuell objektifiering. Sex är naturligt och en del av livet, det som inte är naturligt är att om och om igen visa kvinnor som sexobjekt för mäns lustar.

När någon visas som ett sexobjekt är det ofta något vackert eller häftigt att titta på, någon som man kan försöka ha sex med eller någon man kan ha sex med. Detta upprepas i reklam, tv-serier, filmer, ja den är så vanlig idag att både män och kvinnor ser kvinnors kroppar som delar att ha sex med; bröst, en rumpa, en skuldra, läppar, etc. Till skillnad från kvinnorna visas män som hela människor. De dominerar dessutom i dagpressen; 70% av bilderna visar män och beskriver mäns intressen och liv. I reklam efter reklam används kvinnors kroppar för att sälja saker, allt från jeans till smycken och maskiner, utan att ta hänsyn till kvinnornas intressen eller liv. Kvinnor används också som en sexig bakgrund i mängder av musikvideos. Idag sker objektifieringen också i kvinnor och flickors egna tidningar, t ex genom att ”informera” dem om vad män inte gillar. Kvinnor lär sig självobjektifiering, att se sig själv som ett objekt för sexuell lust - att vara den andra. Det leder bland annat till att man ständigt ska kontrollera sin kropp, skämmas över sin kropp, ätstörningar, självdestruktivitet, depression, sexuell utsatthet och att man har sämre sex. 

Objektifiering leder sedan till att kvinnor och flickor förväntas ta ansvar för killars sexualitet, de ska t ex klä sig anständigt för att inte störa killar, de ska tänka på att inte gå på utsatta platser om de går hem på kvällen etc.

Objektifieringen leder till att män och kvinnor inte ska vara vänner. För män kan inte se kvinnor som annat än sexobjekt. Vilket vi ju vet är osant, men den berättelsen återkommer i filmer och tv-serier där kollegor oftast i slutändan blir partners.

I den här kulturen är mäns sexualitet och behov i centrum, den ger män mer sexuell makt, det gör att vi alla ska se världen med en manlig blick. Vi får alla lära oss att mäns sexualitet är något aktivt, och kvinnors är passiv, att kvinnors ska objektiferas och att män ska använda kvinnor för sex är normalt och t.o.m. kul och charmigt.

Sexuell objektifiering är oftast en omedveten handling, ”så här brukar vi göra” så som i Holmbergs fall. Men det är egentligt helt bisarrt, i den värld vi lever i skall alla kvinnor, oavsett om vi känner dem eller inte, kunna vara subjekt och ses som personligheter med intellekt, humor, vänlighet, lojalitet och andra personliga drag och ibland bli sedda som objekt för någons sexuella lust precis som män idag blir sedda. Internationella siffror visar att 96% av de sexualiserade bilderna är på kvinnor och deras kroppar.

Sexuell objektifiering leder också till att sexuellt våld och sexuella trakasserier inte tas på allvar.

För i grunden ligger idén om att att män är sexuellt aggressiva och kvinnor sexuellt undergivna.

Det här är något som vi tillsammans kan förändra för att både män och kvinnor ska må bra. Vi förtjänar helt enkelt en bättre värld.

Första steget är att våga och kunna se, att bli medveten om dessa mönster, att sluta värdera kvinnor för hur de ser ut och sluta behandla dem som sexobjekt, behandla dem som människor.

Andra steget är att reagera på när du ser företag eller andra som objektifierar. Säg nej, det är inte okej.

Tredje steget är att stödja dem som säger ifrån.

Mobbning

Mobbning uppstår ur obearbetade konflikter. I botten finns alltid orättvisor och de grundar sig i dålig ledning. Mobbning är ett brott mot arbetsmiljölagen. I skolan och på arbetsplatsen måste vi på gott och ont samarbeta med andra som vi inte har valt vi måste också ha en chef vilket har sina för och nackdelar, bara at någon annan bestämmer över dig kan vara krävande.Det största problemet är att mobbning alltför ofta behandlas som en konflikt, som alla parter har ansvar för och som ska lösas i samförstånd, man kan inte prata bort mobbning. Samförstånd kan vara fantastiskt bra i vissa sammanhang, men inte när det gäller mobbningsfall. Då måste man fokusera på de drabbade individerna och inte på kollektivet. Ståle Einarsen, mobbningsforskare professor vid Bergens universitet i Norge menar att det finns en vilande konflikt mellan arbetsgivare och arbetstagare och rätt oftast sammanfaller intressena inte. Känslan av orättvisa uppstår snabbt. Den leder till konflikt som kan leda till aggressioner, mobbning och till sist utstötning om ingenting görs.

Grundorsaken till mobbning är att ledning saknas eller att ledningen är svag och eller orättvis, mobbning har sitt ursprung i rollkonflikter och en oklar ledning. I en rollkonflikt vet man inte vad som förväntas av en. Skolmiljön är liksom arbetsplatserna en komplicerad miljö. Ståle Einarsson skiljer på rovmobbning och varselmobbning. Det senare är när någon säger ifrån om orättvisor, en visselblåsare. Dessa riskerar att bli mobbade. Rovmobbning är när någon med makt ger sig på någon utan makt t ex när chefen trycker ned eller har en syndabock för att häva upp sig och ta plats själv.
Konflikter ska hanteras redan i tidiga skeenden, det är när konflikter blir liggande eller sopade undan mattan som det leder till mobbning. Mobbning är aldrig den utsattes fel och att vissa personer är mer sårbara för mobbning stämmer inte. Mobbningsoffer är inte ”besvärligare” än andra människor, personligheten har lite med mobbningen att göra de visar många olika forskningsresultat. Om chefen, ledaren, läraren eller skolledaren är dominerande, härsklysten eller kall ges utrymme för mobbning.
Det är en utmaning att hantera den mobbning som finns eftersom många människor far illa. Där har samhället, arbetsgivarna, arbetsplatserna och skolorna ansvaret. Man behöver både kartlägg och ständigt arbeta med arbetsmiljön.
Att arbetsgivaren eller skolan hat en policy är viktigt, men de räcker inte, arbetsmiljö är ett ständigt arbete och ledningen måste genast ta tag signaler som kommer upp i de vardagliga arbetet men också med jämna mellanrum genom enkäter och samtal undersöka.
De finns bra modeller att hantera signaler och mobbning, där man ser till att alla inblandade ges utrymme att berätta sina egen upplevelse och där man sen söker vägar för hur de ska hanteras. Lösningen är aldrig att flytta på den mobbade även om de kanske för personens egen skull vara en åtgärd man väljer att vidta speciellt om mobbningen pågått länge och personen har farit ordentligt illa. Men för arbetsplatsen eller skolan är det ingen lösning, blir det ingen skillnad, ett nytt mobbningsmål utses snabbt. Det behövs alltid andra åtgärder.

Vad gör man när ord stor mot ord om mobbning på jobbet? På arbetsplatser i Norge har man sedan några år använt en utredningsmetod som mobbningsforskare har utvecklat tillsammans med arbetsmiljöverk och arbetsmarknadens parter. Metoden kallas "Faktaundersökning". Både fack och arbetsgivare är positiva. Norges två främsta mobbningsforskare, den norska professorn Helge Hoel vid universitetet i Manchester och Ståle Einarsen har utvecklat metoden i en arbetsgrupp med representanter för arbetsmarknadens de har inspirerats av metoder som arbetsgivare och fack i England använt.

Grundidén är att när ord står mot ord om mobbning kan man genom att undersöka fakta på ett systematiskt och genomtänkt sätt få fakta på bordet. Då kan man relativt snabbt sätta agera och avsluta ett ärende, istället för att ha en utdragen process, där inget i värsta fall händer. Utredningen kan också i de fall grunden är ett direkt klagomål bli ett svar. Utredningsarbetet bygger på de regler som finns på arbetsplatsen, i form av handlingsplaner, riktlinjer och program, men också det allmänna regelverk som finns i lagar, föreskrifter och avtal. På en arbetsplatsen måste man veta i förväg vad man ska göra när det inte sen fungerar, därför är nödvändigt att göra handlingsplaner. Meningen med utredningen är att ta reda på vad som är fakta och komma fram till ett beslut om ett klagomål är berättigat eller ej. Utredaren måste beskriva och bedöma fallet tillräckligt väl, för att arbetsgivaren ska kunna agera på rätt sätt. Utredningen är ett verktyg för arbetsgivaren, samtidigt som den innebär att man behandlar de berörda och frågan om mobbning på ett seriöst sätt. Den ska sträva efter att slå fast vad som är sant. Men om man inte har bevis, så kan man gå på vad som är sannolikt. Det är ju inte fråga om någon domstol, med krav på att ett påstående ska vara ställt utom allt rimligt tvivel. Om pusslet nästan passar är det bra nog, säger Helge Hoel. Utredning hindrar inte den drabbade från att senare driva fallet i domstol. 

Är det mobbning eller olämpligt uppförande? Ibland måste de som tycker att de är mobbade inse att det faktiskt inte är mobbning som de blivit utsatta för. Som anställd måste man acceptera de skillnader som finns mellan olika människor. 

Utredarna behöver utbildning och tid, i Norge finns idag 300 utbildade utredare runt om i landet, dom arbetare med annat till vardags inom de verksamheter där de utreder. Systemet är inte inbyggt företagshälsovården då man menar att man inte kan vara stödjare och utredare samtidigt. Man rekommenderar heller inte att fackliga företrädare går in i rollen som utredare. Men de är viktigt att facket är med och stödjer modellen. Det är också viktigt att inte tro att faktaundersökning löser alla problem, men det kan vara ett viktigt stöd för att komma framåt.

Läs mer om fakta undersökningen.

Jag får signaler om att mobbning är något vi behöver ta tag i, ska fundera på om man kunde samla olika parter för en gemensam satsning. Tycker att den norska modellen låter intressant.