måndag 31 december 2018

Därför tror jag på en skärgårdskommun

Det finns många svårigheter och utmaningar med att skapa en enda skärgårdskommun i en  vidsträckt skärgård. Men jag tror att vi kan bygga en unik, relativt stark och utvecklingsengagerad region genom att skapa en gemensam politisk och administrativ enhet. Jag tror inte att det är en bra lösning att fortsätta som vi har det idag, jag tror inte ens att det går speciellt länge till. En region som fortsättningsvis kommer att vara beroende av starka landskapsandelar kräver en stark och enig röst. 
Jag tror inte heller på att dela upp skärgården i 2 delar, som konkurrerar och ställs mot varandra. Det finns inte tillräckligt mycket folk och mångfald för att det bli en livskraftig enhet i en tvådelad skärgård och man vinner inga tydliga fördelar med det. 
För en av de viktigaste sakerna med en skärgårdskommun är att skärgården på ett helt annat sätt kan tala med en röst. Historiskt och idag spelas vi bort och ställs mot varandra i fråga efter fråga. 
Och jag tror inte heller på att bygga en kommun med ett gammaldags tänkande där man försöker skapa system som bygger på att skärgårdens service och struktur ska vara nästan som om vi är ett fastland, med ett kommuncentrum i en kommundel och resten som halvdöda förorter. Jag tror att det är ett feltänk. För att en gemensam skärgårdskommun ska göra verklig skillnad och skapa goda förutsättningar för framtiden måste vi fortsättningsvis har starka lokala servicecentra som idag, men vi ska samordna administration, servicekompetens och den politiska strukturen.
En gemensam skärgårdskommun ska inte bygga på ett centrum i Sottunga eller Föglö (vilket är de som nämnts). Vi ska ta vara på de nya tekniska möjligheterna och behålla kommunkanslierna. Vi ska i administrationen och politiken bygga strukturerna utifrån säsong, när det går att resa och på en välutvecklad teknik. Vi behöver mötas IRL (in real life) så de mötena där olika grupper och organ behöver ses ska hållas när det är relativt enkelt att fara eller kan i de fall de måste hållas i storm och menförestider hållas i Mariehamn, då kan man ofta kombinera sin resa med att arrangera flera möten eller göra några andra ärenden vilket gör resan mer motiverande.
Personal som behöver vara rörlig, ska erbjudas förarutbildning om de inte har det. Det torde gälla åtminstone för de ledande tjänstemännen. Vi kräver ju körkort för bil idag, varför inte förarintyg för båt? Det kunde dessutom attrahera nya och kanske unga människor att söka sig till de jobb som skärgården erbjuder. Men det kräver också tekniska lösningar för samordning via moderen teknik och lokal, flexibel kollektivtrafik både till land och till sjöss för att det ska kunna vara effektivt och ändamålsenligt. 
När personalen reser med de kollektiva transporterna - både de snabbgående persontransporterna som behövs och de gamla bilfärjorna - krävs ett nytt förhållningssätt till arbetstid, så att man huvudsakligen använder restiden för att kommunicera/ha möten genom datorn/telefonen, inläsning, planering eller kommunikation med medborgare eller kollegor ombord.
Jag tror på en mötesplats i Mariehamn (inte ett kommuncentrum) - en plats för skärgårdsbor och personal att (speciellt under vintertiden) ha de möten som behövs. Möten med varandra så väl som enheter och personer på fasta Åland. Det kunde också vara ett ställe där skärgårdsbor som behöver tak över huvudet i Mariehamn pga sjukhusbesök, kulturaktiviteter eller annat kan övernatta i. Det kunde kanske också kombineras med ett boende för de gymnasiestuderande ungdomar, vilket också är ett aktuellt behov. 
Dagens anställda har i många fall en alltför bred uppgift, vilket skapar stor press och många gånger en omöjlig situation. Med en större administrativ enhet skapar vi lite bättre möjligheter för att ta vara på personalens kompetens och olika personer kan specialisera sig för att möta dagen utmaningar på ett bättre sätt. Genom samarbete och att vara rådgivare åt varandra får hela kommunen del av respektive kommundelspersonalkompetens.
Vän av ordningen säger de kan vi väl göra ändå utan att slå ihop kommunerna. Ja visst, jag hade ett förslag om ett gemensamt skoldistrikt för skärgården som man skulle kunna börja med, men det fick inte gehör. Men politiskt tror jag också att vi kan vinna mycket på en större enhet. Jag tror att det behövs politiska grupperingar. Det behöver inte vara partier, men grupper som träffas och enas om program som de går till val på och som de sen jobbar för att genomföra. Idag finns liten eller ingen politisk diskussion bakom olika beslut i de flesta kommunala organen, många gånger blir diskussionen att handla om teknikaliteter och akuta problem istället för visioner och framtidssatsningar. En regional representation är förstås också viktig, men med en aktiv och lyhörd politisk ledning, så har det mindre betydelse är min erfarenhet.  
Jag tror att skärgården har framtiden för sig. Vi lever ett naturnära, småskaligt liv och har mycket kunskap om återvinning, odling och sparsamhet, något som ligger helt rätt i tiden. Enligt Staffan Laestadius, professor emeritus vid Kungliga tekniska högskolan och författare till den aktuella boken Klimatet och omställningen, står vi nu inför en enorm förändring som berör hela vår livsstil. Han säger också att vi politiker nu måste ta fasta på att bygga ett postfossilt välfärdssamhälle, en välfärd som är mindre materiellt baserad och bygger på mindre fossilt resande. Här skulle skärgården kunna vara i framkant. Jag anser att det är helt möjligt och att vi har goda förutsättningar, men vi behöver jobba tillsammans. Vi behöver ta fram en gemensam färdplan som bygger på våra styrkor och bygga en helt ny struktur med fokus på utveckling och framtid. Vi måste skapa en skärgård där unga och gamla vill och kan leva. Jag tror att en skärgårdskommun där alla som är engagerade och utvecklingsbenägna jobbar tillsammans är en bra väg att gå. Vi kan inte ha det som idag med 5 små kommuner, det är varken uppbyggligt eller möter framidens behov. 
Jag har genom mina år med Företagsamskärgård, som jag var med och startade, och SKUNK där jag haft förmånen att i snart 30 år fått arbeta tillsammans med unga från skärgården och alla mina andra uppdrag för skärgården blivit helt övertygad om att vi nu måste gå samman och ta vara på hela skärgården och stödja varandra.
Det är vi som ska ge unga hopp om framtiden, skapa förutsättningar och visioner som visar att skärgården är en plats för de som vill leva ett spännande liv i samklang med naturen. Det är därför jag flyttade till skärgården, därför engagerar jag mig och lägger tid på att vara politiskt aktiv. Gott Nytt År!

onsdag 19 december 2018

Vaktlar och deras ägg

I somras köpte vi vaktlar efter en lite traumatisk start med fåglar som flög och skadade sig så har vi nu 6 hönor och 1 tupp i ett eget litet rum i hönshuset. Nu lägger det nästan 1 ägg om dagen vackra små fläckiga ägg cirka 2 cm långa och med vikt 7-10 gram.
Vaktelägg används ofta som dekorationsägg färska eller kokta ses som en delikatess och är nyttiga.Vaktelägg serveras ofta som förrätt, pocherade kokta eller stekta. Enklast är att pochera (kokas utan skal), eftersom kokta med skal är svårskalade. Toppen på äggen skärs av med vass kniv och innehållet hälls i en kastrull. Därefter hälls kokhett lätt saltat vatten försiktigt över äggen. Äggen fiskas upp när de stelnat. Vakteln är inte större än en handflata och väger knappt 200 gram. Honorna kan ge närmare 300 ägg per år. Vaktlarna finns vilda i norden, de som hålls för avel är ofta japansk vaktel. Vakteln blir inte så gammal, 1-2 år, beroende på hur de har med vila och värpning. De lever ett mer turbo liv. När de kläcks är de stora som humlor men efter sex veckor är de fullvuxna och honorna lägger då sina första ägg. På Strömars har 2 vita 5 viltfärgade och hoppas på att till våren få någon eller några honor som väljer att ruva.
Är du intresserad av att pröva vaktelägg så tag kontakt. Verkar som vi kommer att ha ett överflöd : )












lördag 15 december 2018

Kommunalpolitik i Kumlinge en frustration

Kommunalpolitik i Kumlinge, åtminstone för mig. Andra är stolta över budgeten och visst är det bra att budgeten går ihop tom ger ett litet överskott men jag är frustrerad, de förslag till stavningar på framtiden som jag ville ha med skulle inte givit ett minus.

I torsdags hade vi i Kumlinge årets sista fullmäktigemöte, det var en så frustrerande tillställning för mig. Det kändes som att fullmäktiges möte bara ska vara en gummistämpel, inte det högsta beslutande organ som det de facto är.
Jag hade begärt ett budgetseminarium inför budgetarbetet, och som för mig är det något som hålls innan nämnder och styrelse börjar arbetamed budgeten och där där fullmäktige tittar på förra årets budget och där fullmäktige ges utrymma att diskutera prioriteringar och peka ut områden och sådant man anser viktigt så att tjänstemännen har med sig det i nämndernas och styrelsens arbete. Det blir speciellt viktigt i en kommun där vi inte har partier som driver sin politik och det inte finns grupper som har egna möten och seminarier. Det budgetmöte som hölls i ett sent skede var som jag upplevde de närmast ett informationsmöte om vad nämnderna redan beslutat. 

Att sen komma till ett fullmäktigemöte där klimatet är att vi ska snabbt få denna budget klubbad och där man berömmer budgeten för att den är så sparsam, gör mig frustrerad. Det var en budget som har återtagit en del av det som strukits i förra årets budget, men som till exempel inte innehåller ett enda utvecklingsprojekt. Det är inte en framåtsyftande budget som jag ser det.

Redan i början av mötet angavs tonen på mötet, för redan vid mitt första försök att komma med ett förslag till förändring blev det ifrågasatt, hur har jag tänkte att finansiera det. Det handlade om kanske 1500 € för att återinföra det tidigare 1 året på dagis avgiftsfritt. Där lades ribban för vad ledamöterna skulle kunna få komma med. Även om jag är glad över att detta förslag vann vid omröstningen och kommer att återinföras under året. Men det var ju inget nytt. Däremot är jag mycket glad över styrelsens förslag att minska på dagisavgifterna.

Då mötesklimatet var så trist valde jag att släppa de flesta av mina frågor och förslag som jag funderat över när jag förberedde mig inför mötet och satsade på två små förändringar:
Att återinföra stödet för ungdoms- och fritidsverksamhet från 1200 € till 2400 € som drogs ned i den sparbudget som antogs 2017. Jag anser att tidigare bidraget på 2400 € är väldigt lite, för även om kommunen har en tuff ekonomiska situation så får kommunen landskapsandelar just för ungdomsverksamhet som torde torde ligga mellan 1500-2000 €.

Dessutom har man inte satt en cent på det ungdomsråd man valde att inrätta och ännu inte lyckats starta. Jag frågade om man avsatt pengar för t ex utbildning eller studier, men nej, rådet ska inte kosta något.

Andra skärgårdskommuner har igång olika utvecklingsprojekt där kommunen på olika sätt är med och stöder. I Kumlinge har inte kommunen vad jag vet tagit initiativ till ett enda projekt. Det är frustrerade då jag för ett år sedan hade en motion om vikten av detta.
På det Ö för Ö seminariet som Företagsamskärgård arrangerade tillsammans med Näringslivsnämnden och Visit Åland togs flera projektidéer av olika slag fram, varav ett var "Flygfestival Kumlinge". Jag lovade att ta upp projektidén och försöka få tillstånd en lite summa i kommunens budget så att någon kunde arvoderas av kommunen för att utveckla detta projekt. Mitt förslag var ett anslag under näringslivsnämnden på 1000 €. Dessa pengar skulle vara kommunens bidrag för att utveckla och få igång projektet. Näringslivsnämnden hade redan behandlat budgeten när seminariet hölls och därför fanns det inte med i budgeten. Men inte heller detta fick understöd. Styrelsen hänvisade till Företagsamskärgård, men om de skulle varit en väg borde ju arrangören sagt det på seminariet!

Att lägga timmar innan och under möten, ingen ersättning att tala om. Det är val i höst och det tål att fundera på vad man ska lägga sin fritid på.