torsdag 30 december 2010

Missrepresentation

De vanligaste sättet som folk ger upp sin makt är att de tänker att de inte har någon
Media är budskapet och budbäraren och ett allt starkar sådant.
Media sänder ett farligt budskap till unga.
Men media kan vara ett instrument för förändring, de kan väcka människor och förändra tänkande de bero på vem som styr planeringen. Den amerikanska författaren och regissör Jennifer Siebl Newsom har gjort en kortfilm "Missrepresentation"

Kolla in hennes hemsida.

måndag 27 december 2010

Finland måste skärpa sig följa upp och modernisera lagstiftningen för sexuella övergrepp och våldtäkt!

Ska en tjej kunna gå hem ensam på kvällen? Ska en tjej kunna ta emot erbjudande om skjuts när hon är trött och vill hem fort? Ska en tjej kunna ha kort kjol och urringad topp eller vara berusad på en fest? Ska tjejer ständigt oroa sig och lägga energi på rädslan för att utsättas för en våldtäkt.
Dagens tankemönster och rättssystem lägger skulden på kvinnorna. Tänk dig själva om någon skulle våldta dig. De kan vara någon du känner eller en okänd, du blir förstenad, känner olust, försöker lyda - i förhoppningen att komma undan, känner dig kränkt, äcklig och värdelös.
Du kan få tankar som ”om jag bara hade valt en annan väg, jag skulle inte ha litat på honom, jag skulle inte låtit honom krama mig, jag skulle haft andra kläder på mig, jag skulle ha gjort mer motstånd, …”. Du börjar lägga skulden på dig själv och skammen växer. Detta ser jag som anledningen till att endast tio procent av alla våldtäkter som görs anmäls. Att genomgå en rättegång som du troligen förlorar vem vill utsätta sig för det!
Debatten om vad som är våldtäkt och straffen för våldtäkt diskuteras nästan inte alls i Finland, detta trots att straffen för våldtäkt är lägre i Finland än i resten av Europa. Vanligt är att förövarna ofta kommer undan med villkorligt fängelse eller samhällstjänst. Sättet att behandla brottet våldtäkt anger tydliga signaler om hur samhället ser på flickors och kvinnors sexuella självbestämmanderätt och integritet. Våld, hot om våld, sexuellt våld mot kvinnor är kränkning av de mänskliga rättigheterna. Trots det är sexuellt våld mot kvinnor fortfarande på många sätt en marginaliserad fråga i det finska samhället. Många brutala våldtäkter där offret har fått fysiska skador klassas som lindriga och döms som tvingande till samlag. De lindriga straffen ger en signal om att man inte tar våldtäkter på allvar i Finland. Minimistraffen för våldtäkter är dubbelt högre i Sverige än i Finland. De låga straffen i Finland innebär att våldtäktsmännen ofta kommer undan med villkorligt fängelse eller samhällstjänst.
Ett annat problem är att man på olika håll i landet (Finland) har gett olika domar för samma brott.
Sammanfattningsvis: myndigheterna i Finland ser på våldtäkt ur ett mer gammalmodigt perspektiv än myndigheterna i de övriga nordiska länderna. man är både könsblind och tar inte de mänskliga rättigheterna på allvar.
Finland är det enda nordiska landet där gärningsmannen får ett lindrigare straff om offret har druckit så mycket alkohol att han eller hon inte kan försvara sig.
I Finland måste offret också själv kräva att gärningsmannen åtalas och det kan vara svårt eftersom våldtäktsmannen ofta är en bekant person.
De kan var svårt att döma i mål där ord står mot ord, men det finns inga rättegångar som kan jämföras där offrets klädsel, sätt att bete sig etc ifrågasätts år de grövsta. Frågor som berör offrets beteende eller klädsel vid tidpunkten för våldtäkten är inte relevanta och får inte tillåtas i rätten. Ansvaret för sexualbrott är bara förövarens.
Ansvariga lagstiftare måste se till att lagen förändras så att lagen motsvarar utvecklingen mot sexuellt självbestämmande och jämställdhet mellan kvinnor och män.

lördag 25 december 2010

Framtidens politik!


Vi behöver många offentligt rum med plats för samtal om vad det är att vara människa. Vi behöver fundera och diskutera vad som är viktigt, vi gör med oss själva, som människor, hur vi pressar oss själva, hur vi medvetet och omedvetet kör över och skadar folk genom effektivitet, pengajakt och traditionella lösningar. Vi måste fråga oss vilka konsekvenser de har för dem vi på olika sätt slår ut men också vad det innebär för oss själva, vi som hittills klarat oss. Vad betyder det för människors och samhällets möjlighet att utveckla empati och solidaritet, när vi ska vara rationella, egoistiska och målinriktade för att vi själva hela tiden ska komma framåt. Vad innebär det för empati och medkännande för djur, natur och människor.
Här har bildningsarbete en oerhört viktig uppgift. Människor behöver draghjälp för att tänka efter och skaffa sig genomtänkta och genomarbetade värderingar. Just nu sviker vi en hel generation.

Inte undra på att Socialdemokratin på många ställen just nu har kris både inom rörelsen men också ett litet förtroende från väljarna. Det är inte de socialdemokratiska värdena som gäller idag och försöker man då hela tiden hålla upp fingret i luften för att försöka se varifrån det blåser tappar man bort sig och blir väldigt lätt manipulerad.

Jag tror, att alla vi som engagerar oss måste fråga oss hur vi ska kunna utveckla ett samhälle med bärande idéer om jämställdhet, solidaritet och respekt för varje människas värde. Uppgiften nu är att formulera en politik som grundar sig på mänskliga rättigheter, det betyder att utveckla en politik som långsiktigt arbetar emot alla former av diskriminering (kön, klass, etnicitet, funktionalitet, sexualitet, ålder och könsuttryck). Vi behöver ständigt ha ett normkritiskt tänkande först då synliggörs strukturer som diskriminerar. Det är inte att behandla diskriminering som vi gör idag som ett ”särintresse”. Diskriminering är ibland ett brott, men det är alltid ett synliggörande av en grundläggande samhällelig maktkonflikt som man genom politik kan göra något åt.

tisdag 21 december 2010

Hur vi ska få barn och personal till och från öarna?


Här på Kumlinge är vi djupt oroade över den stundande vintern, isen verkar lägga sig flera månader innan den normalt brukar. Landskapsregeringens isberedskap är oklar, de har ju privatiserat trafiken mellan Enklinge och Kumlinge och tonnaget är klent, isturlistan oklar. Förr fanns det hydrokopter som, Landskapsregeringen hade i beredskap men nu verkar det som att Åboland har hyrt upp den ända som finns på Åland och Landskapsregeringen har inget tonnage vad jag vet i beredskap. Ännu längre tillbaks fanns det isbroar som lades över rännorna… Vi har inte som i Sverige militären som back upp och sjöbevakningen finns inte att tillgå på samma sätt som förr.
Ja huvudfrågan är alltså, vilken beredskap finns för skärgården inför vintern? Hur vi ska få barn och personal till och från öarna? Speciellt oroande är hur man tänker lösa trafiken mellan Kumlinge och Enklinge? Vi är helt beroende av Landskapsregeringens trafikavdelning som ju hittills inte lyckats speciellt väl med vinter trafik, minns att Kaj som är rektor på skolan satt många timmar i telefon för att samordna trafiken för att få skolan att fungera förra året, då började vintern först efter sportlovet. Nu verkar den vara här.

fredag 17 december 2010

Prata om det…


Äntligen är det fler som pratar…
Har under årens lopp funderat över varför det är/varit så tyst kring alla våldtäkter och sexuella kränkningar vi varit med om och sett. Hur t ex tonårstjejer på fester gruppvåldtagits och hur killkompisar våldtagit tjejer när de såg en chans… och om den stora gråzonen där ett nej inte är ett nej, milt tvång och tjat, skuld och skam i en rör.
Det finns mycket att gräva fram för att komma vidare och få en förändring. Boken och avhandlingen av Stina Jeffner "Liksom våldtäkt typ!"var en verklig ögon öppnare för mig. Där jag fick återskapa min historia ur ett annat ljus.

I spåren av misstron mot kvinnorna som anmält Julian Assange skrev Johanna Koljonen för ett par dagar sedan på Twitter personligt om gränsdragningar, övergrepp och gråzoner i sexuella situationer. Detta ledde till att många andra började berätta och frågan har äntligen fått utrymme i de stora tidningarna t ex DN och den vardagliga diskussionen. Nu finns chans att något kan förändras.

söndag 12 december 2010


Berättelserna som framträder i "prata om det", är så man får ont i magen. Men de är en befrielse att tystnaden nu bryts, tystnaden kring alla våldtäkter, övergrepp och sexuella kränkningar vi varit med om och sett. Äntligen lyfts det på locket. Skammen och skulden har varit en stor del i tystnaden, men också att de orättvisa har varit det normala. Det finns mycket att gräva fram för att komma vidare. Jag har ibland lyft på locket i min utbildningar för kill- och tjejgruppsledare. Där pratar vi om gråzonen som Stina Jeffner beskriver i "Liksom våldtäkt typ!" och jag har berättat om kompisvåldtäkter, gruppvåldtäkter, etc från min tonårstid (men bara i dessa trygga sammanhang). Sånt som idag ses som ett brott i Sverige. I Sverige diskuterar man hur man kan förbättra sin lagstiftning som dock är betydligt bättre än de vi har här på Åland/Finland.
Parallellt med att vi lyfter på locket så behöver våra lagstiftare driva frågan om en jämställdhet sexuallagstiftning.

Ekologisk och miljövänlig



Sitter hemma vid köksbordet på söndagsmorgonen har varit en runda till höns och hästar med hundarna och dricker nu julte och surfar runt på intressanta sidor för möjliga ekologiska julklappar.
Hittar mycket annat spännande.
En rolig idé med Lånegarderob fungerar som ett bibliotek, där man kan låna kläder istället för böcker. Idén bygger på att man ska kunna förnya sin garderob utan att bidra till ökad konsumtion.
En annan spännande sida är Asfaltsblomman, där man kan få tips om allt möjligt man kan ha nytta av när man försöker vara miljövänlig.
ETC hamnar jag som vanligt på, de är en guldgruva utöver att de har tidningar och böcker.

lördag 4 december 2010

Ungdomspolitiken en sågning!

Här kommer min insändare som nu publicerats i bägge våra tidningar. I sista minuten av sin mandatperiod kommer nu Landskapsregeringen med ett meddelande om sin ungdomspolitik. Det är en soppa av drömmar, fragmentariska idéer kring hur andra gjort, massor av ord och ett dokument med tydliga tecken på en ointresserad landskapsregering. Det hade varit bättre om man lagt energi på att verkställa det regeringspartierna skrivit i sitt regeringsprogram istället för att göra ytterligare en pappersprodukt. Jag menar att det är viktigt att peka ut både hur behoven ser ut och vad man tänker göra både långsiktigt och kortsiktigt, men det har man gjort på Åland i flera omgångar och det har inte någon betydelse så länge man inte ger resurser och tar modern kunskap om ungdomsarbete på allvar utan bara lunkar på i gamla spår.
Man väljer att återuppväcka idén om Ungdomsråd och skriver ”Ungdomsrådet bör bestå av högst 8-10 ungdomar och kan ha som uppgift att arrangera träffar, olika inflytandeforum och liknande, enligt förslag från ungdomar och på deras initiativ.” Idag finns mycket kunskap om hur man ska och inte ska göra ett ungdomsråd, att en regering tillsätter ett är inte en framgångsmetod. Den Ungdomsrådsmodellen har ju dessutom redan prövats i flera liknande versioner och inte fungerat. Visst behövs ungdomsråd men ett lokalt demokratiarbete är det som behövs idag.
Tidigare har man vid några tillfällen arrangerat Ungdomsparlament , men de har främst varit ett spel för att visa att politiker gör något för ungdomar då i princip inga av de förslag ungdomarna har tagit fram har förverkligats. Nu byter man namn till Ungdomsforum och har oklara mål och orealistiska förväntningar. Att göra något bra av detta kräver stora resurser, jag är den första att hurra om man tillskjuter det. Men Landskapet är fortfarande i sparskede så att man skulle göra denna satsning verkar inte realistiskt. Med så höga ambitioner borde ett första steg vara att ta vara på de initiativ som görs, när man tittar på det bemötande som SKUNK- Intresseorganisationen för ungdomar i skärgården, fått när de aktivt försökt påverka och förbättra i samhället genom olika uppvaktningar och skrivelser om bland annat idrott, elevrådsstärkande verksamhet och trafikfrågorna blir man både förbannad och uppgiven. Ett bemötande präglat av tystnad eller formella hänvisanden för att slippa göra något. Det räcker inte att man skriver: ”Landskapsregeringen anser att det är viktigt att ta tillvara det sociala kapital som ungdomar är och inte bara se dem som morgondagens beslutsfattare och skattebetalare utan en viktig resurs här och nu.”, när man i praktiken bemöter unga på detta nonchalanta sätt. Demokrati måste byggas från grunden, det skulle vara mycket mer effektivt att arbeta med att stärka demokratiarbetet i kommunerna, där de flesta frågorna som berör unga människors vardag avhandlas. Där kunde det sen i framtiden finnas en bas att rekrytera unga till ett ev. ungdomsråd på landskapsnivå. Det finns många utvecklade metoder att använda för ett lokalt demokratiarbete, men det kostar i personresurser och kunskap och måste vara långsiktigt.
Man lyfter på den utredning man gjorde 2007 för att skapa bättre förutsättningar för skärgårdsungdomar, det är bra men det är nu snart 4 år sedan och inget har hänt.
Slutligen: ”Landskapsregeringen anser att det är viktigt att ta tillvara det sociala kapital som ungdomar är och inte bara se dem som morgondagens beslutsfattare och skattebetalare utan en viktig resurs här och nu.” De kunde vara min egen formulering, men en fin formulering utan substans är bortkastad. Jag som arbetat med ungdomsverksamhet hela mitt liv ser hur åren går och man fortsätter att behandla ungdomar som ickemedborgare och som att de står på tillväxt. Det är förödande för ungdomarna och förödande för samhället. Vuxenvärlden lämnar bara de destruktiva och förbarnsligande arenorna öppna för unga, där finns droger, småkriminalitet och självdestruktivitet. Ta ungdomspolitiken på allvar och låt oss slippa fler flummiga dokument utan koppling till resurser och handling.