Varför har politiker givit marknaderna så mycket makt?

Björn Elmbrandt liknar i Dagens Arenas ledare igår börsen vid en fårskock utan herde. Jag har redan innan krisen funderat över hur politiker måste ha tjusats av ekonomernas fina teorier och förslag och gått med på konstruktioner som börsen, som får styra så mycket av människors liv i hela världen. De är som att man tillåtit en massa självutnämnda yuppisar att styra en väldigt stor del, för även om man säger att marknaden påverkas av politiska beslut så verkar det t ex kontraproduktivt börsen faller när inte skött sin ekonomi och när de sen tvingas/måste skära och spara och alltså investerar mindre hur ska börsen då göra, falla ändå mer?
När man ser får signaler om att USA i förra krisen delvis fick draghjälp av att mängder av knarkpengar återinvesterades in den vita marknaden, blir man ju bara mer och mer förvirrad (Kokain Wierup de la Reguera).
Ja de är svårt att förstå för en amatör, men vi är alla beroende av systemet.
Politiker på högre nivåer har ett stort ansvar att använda sin makt och styra så att inte kapitalismens negativa delar i en naiv fascination får förgöra miljön och människorna.

Sänk promillegränsen till 0,2!

Promillegräns ska diskuteras i lagtinget på onsdag. Carina har för ett par år sedan skrivit en motion om en sänkning av gränsen till 0,2 för fordonstrafik. Motionen har nu bearbetats av lagutskottet. Jag hoppas verkligen att lagtingsledamöterna tar sitt förnuft till fånga. Jag vill inte ha "drogade" personer på vägarna och 0,5 promille är en hög gräns.
På Systembolagets faktasida skriver man:
"Vägen till reptilstadiet ...
* 0,2 promille. Den första alkoholeffekten märks. Värmekänsla. Avspänning. Minskad självkritik. Man känner sig väl till mods.
* 0,5 promille. Upprymdhet. Hämningsbortfall. Långsamma reflexer. Minskad precision i rörelser. Grumligt omdöme och bristande förmåga att ta in information.
* 0,8 promille. Högljuddhet. Yviga rörelser. Sämre synförmåga. Överdriven självsäkerhet. Alkoholdoft.
* 1,0 promille. Sluddrigt tal. Försämrad muskelkontroll. Svårt att kontrollera känslor."

Hur mycket kan man då dricka för att inte gå över 0,2 gränsen?
På Motorförarnas Helnykterhets Förbund MHF hemsida skriver man: "Hur alkohol påverkar olika människor är en mycket individuell fråga som beror på kroppsstorlek, alkoholvanor med mera. Den ene kan dricka flera starköl innan denne är över 0,2 promille, som är gränsen för rattfylleri. En annan behöver bara dricka en starköl för att komma över. Hur man påverkas kan också variera från gång till gång och då inte bara beroende på vad man ätit eller inte. Dessutom kan du inte lita på din egen bedömning – i berusning ingår att självkritiken minskar."

Man inser ju att 0,5 är en alldeles för hög gräns att släppa ut folk på vägarna också här på Åland dör och skadas folk i alkoholrelaterade trafikolyckor.

Miljöfunderingar

Min bloggkompis Simon skriver på sin blogg Naturen är vår egna spa-anläggning - helt gratis! han är en klok och tänkande 16 årig ungdom som jag är glad över att ha fått kontakt med. Han är miljöengagerad vilket jag tycker är oerhört viktigt. Vi behöver alla motkrafter mot alla ogenomtänkta exploateringar. Vad det gäller miljön så funderar jag mycket på stora och små åtgärder som borde göras. Ibland känns människans förstörelse omöjlig att stoppa och ibland känns det hoppfullt. Mörkt är det med oljeutsläppet på den amerikanska kusten, den fiska kärnkrafts utbyggnaden. Positivt är vindkrafts utbyggnaden, ekologisk odling, solpaneler, ökad kunskap…

Fibernät och samhällsanalys

Just hemkommen från Brändö och invigningen av Brändö/Kumlinges fibernät, efter en lång resa börjar denn oerhört viktiga infrastruktur satsning vara klar.
På invigningen var Kjell A Nordström en av talarna, han var både tänkvärd och underhållande. Han gav en kort överblick på temat vilka tendenser man kan se vad det gäller ländernas utveckling vilka saker man bör satsa på för att . Jag har tidigare skrivet om hans teorier och det var uppfriskande att höra teorierna igen men i annan förpackning.

Offentlighet

Ålandstidningen offentliggjorde i helgen en Facebookkonversation som Camilla Gunell hade med sina vänner. Sjäv kommenterar hon att inlägg hon gör på sin FB-sida är henne personliga reflektioner och att kommentarena inte alltid ska tas på så blodigt allvar. Ändå väljer Ålandstidningen att göra en första sida nyhet och antyda att det är ett förslag från henne. Läs hennes kommentar här.
De är intressant med facebook, själv har jag tänkt att de samtal man för där, är som att stå på torget eller sitta på café, folk kan tjuvlyssna men man förvänta sig inte att någon tolkar det som ens åsikt och för ut den i media. Efter det här får man kanske tänka om, då Ålandstidningen gör en annan tolkning och med sin maktposition har tidningen ett tolkningsföreträde. Någonstans är det trist att Ålandstidningen hänger sig till "kvällstidningsjournalistik" och gör en nyhet av ingenting bara för att personen är känd. Lägger man dessutom till att man på nätet inte kan läsa den artikel där Camilla ges chans att förklara sig blir man ännu också fundersam om medias makt.

Uppmuntran

Yrla gillar att skriva och har den senaste tiden lyckat få två priser för sitt skrivande. Ett hederspris på Värmdö gymnasium och en av pristagarna i Orden i norden den sistnämnda tävlingen arrangeras av Föreningen Norden i Sverige. Hennes novell heter Vikingarna.
Tävlingsuppsatsen skulle på något sätt beröra Norden och beskriva vad skribenten tycker och tänker om Norden. De är roligt att se när någons läs och skrivintresse får uppmuntran.

Kokain

Lyssnar på en oerhört spännande och tragisk ljudbok: Kokain - drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman.
Trots att jag inte vill tro, det man lever ju till stor del i sin lilla skyddade värld. Så öppnar boken mina ögon för något jag velat blunda för. Kokainet har är inte längre bara en jet set drog utan är idag ett sätt för stora grupper att festa. Trots att det är olagligt så används drogen i stora kretsar som självförtroendehöjaren, champagne i pulverform en drog som inte gör en full och dum och många tycks kunna använda den liksom alkohol utan att bli beroende. Visst är det farligt men det tycks som att flärden runt drogen gjort att man inte tycker att det är något att bry sig om och att man inte betraktar det som att knarka eller ser det som ett litet brott liksom att gå mot rött ljus.
Men utöver att vi fått stora grupper av nya knarkare, så är kokainet ett stort internationellt problem där försäljningen och distributionen av kokainet skapar våld och tragedier på andra ställen i välden. I boken beskrivs hur Colombias regering i tjugo år, utkämpat ett blodigt krig mot drogerna som är en miljardindustri. De drabbade är Colombias fattiga som tvingas sälja sig som odlare, skördare, transportörer, väktare eller yrkesmördare. Mexikanska karteller har under senare år tagit över stora delar av handel och smuggling från Latinamerika, där utkämpas ett krig mellan två stora allianser av karteller. Den som köper ett gram kokain här upprätthåller och bidrar att fattiga människor tvingas att utsätta sig och riskerar livet och maffian blir bara rikare och maktfullkomligare. Läs eller lyssna på boken!

1:a maj tal i Mariehamn

Jag är nu på väg hem efter att ha medverkat i socialdemokraternas 1:a maj firande på torget i Mariehamn. Här kan du läsa mitt tal, övriga tal finns inom kort på Socialdemokraternas hemsida.

1:a maj firare, jag står här i egenskap av skärgårdsbo och engagerad i ungdomsfrågor. Det är två av de grupper som inte tas på allvar, och rätt ofta betraktas som tärande grupper och inte som de resurser de är.
Under den här regeringen med 2 skärgårdsbor som ministrar, en liberal som sitter på pengarna och centern på trafikfrågorna. Där vi har ett lagting där majoritetspartierna har 4 skärgårdsbor invalda, 6 med dem som nu är ministrar, borde centerns devis ”hela Ålands ska leva” kunnat förverkligas. Men man har för skärgårdens räkning fattat flera huvudlösa beslut, man har struntat i att göra långsiktiga strukturomvandlingar, och heller inte gjort konsekvensanalyser av de beslut man planerat att fatta och det går inte att skylla på krisen, flera av besluten har ytterst små effekter på budgeten i det stora hela, men är förödande för oss som bor i skärgården!
I regeringens handlingsprogram står: ”Landskapsregeringens mål är att ge goda förutsättningar för att de olika regionerna skall utvecklas och blomstra. Regionalpolitik innebär en fortsatt satsning på de olika regionerna med hänsyn till olika förutsättningar och behov. För de regioner som har de största svårigheterna krävs särskilda åtgärder. Landsbygden och skärgården skall utveckla sin dragningskraft som bosättnings- och företagsort med målsättningen att befolkningen och arbetsplatserna skall öka.”
Om detta förverkligas genom att inte göra något åt skärgårdspolisfrågan, försämrar hälsovårdarberedskapen och försämra trafiken så kan man undra om det är något man missförstått.
Vi som bor i skärgården lever fortfarande i ett vilda western område. Där folk inte anmäler brott för att de inte har förtroende för polisen, inte tror på rättsystemet eller tycker att det är ok att skapa egna lagar och spelregler då ingen kontroll eller anmälan sker. Enskilda poliser gör ett bra jobb men vi behöver verkligen en skärgårdspolis som jobbar långsiktigt och förebyggande.
Lös skärgårdspolisfrågan nu, vi har väntat i många år och det finns goda förslag på samarbeten och lösningar på detta.

En viktig trygghetsaspekt för alla skärgårdsbor är hälsovårdarberedskapen den var dålig innan men är nu ännu sämre. Att inte ha hälsovårdarberedskap i den egna kommunen med hälsovårdare som känner de boende är varken kostnadseffektivt i längden eller rättvist. Man kan delvis jämföra det med en stängning av akuten i Mariehamn kvälls- och nattetid och att ÅHS avtalar med Norrtälje att ta emot akuta patienter och ge råd per telefon. Det skulle aldrig accepteras på fasta Åland.
Vi har fantastiska, kunniga hälsovårdare i skärgården. Dagens system med den minskade beredskapen bygger på en outtalad förväntning att hälsovårdarna ska ställa upp på sin fritid. För att hon (för det är alltid en hon) inte skulle svara i telefon om någon ringer och ber om hjälp när ens barn eller dem gamla mamman fått något akut problem är osannolikt.
Idag är det så gott som omöjligt att få träffa doktorn i sin hemkommun om du inte är barn eller åldring. Utan det är en hel dagsresa till fasta Åland på cirka 12 timmar för att få träffa en allmän läkare, kanske i 5 minuter för att få en remiss som oftast kräver att du avsätter ytterligare en hel dag för att träffa specialisten, för att i värsta fall avsätta ytterligare en hel dag för en undersökning. De är inte kostnads effektivt för ett samhälle. Idag finns nya moderna tillgängliga lösningar med internet och datakommunikation. Vi skulle kunna träffa läkare via nätet och bara undantagsvis behöva göra resan till Godby eller Mariehamn. Varför tar man inte vara på de möjligheterna, det skulle vara en inbesparing på många plan.
ÅHS, med ett gammalt hierarkiskt beslutssystem, tycks stoppa nya modeller för ansvar och styrning. Hälsovården har inte utvecklats och nu i spartider skär man i budget med osthyvel istället för att göra strukturomvandlingar. Man fortsätter att bygga vidare på ett gammalmodigt system som kostar orimligt mycket. Vi skärgårdsbor får betala med vår säkerhet.
Omorganisera omedelbart ÅHS och delegera mer makt till hälsovårdarna som kan verksamheten och har den direkta kontakten med oss patienter och inför genast hälsovårdarberedskap i skärgårdskommunerna!

Om polis och hälsovård är två viktiga delar i vår vardag så är trafiken en tredje grundsten för möjligheten att bo i skärgården. Det är en livlina. Den har blivit bräckligare nu än vad den varit på många år. Inget helhetsgrepp har tagits utifrån behov, resurser, tillgänglighet och befintligt tonnage. Regeringspartierna har suttit på makten över trafiken i mängder av år. Ingen miljömedveten och boende- eller besökar-vänlig strategi för framtiden har arbetats fram och sjösatts, utan man har likt de tre aporna som varken ser, hör eller formulerar sig, kört på i gamla spår och när det som nu, blivit sämre tider få vi skärgårdsbor betala priset.
Att den nuvarande trafikstrukturen inte kommer att fungera i längden oavsett kris eller inte förstår ju vem som helst. Oljan blir bara dyrare, personalen lika så. Jag tror inte på tunnel och jag tror inte på mer biltrafik genom skärgården.
Jag tror på uppdelning av persontrafiken och varu- och fordonstransporter. Jag tror på bilpooler och skjutspooler. Jag tror på utvecklad, skräddarsydd och moderniserad kollektivtrafik på öarna. Jag tror inte att bolagiseringen av den redan befintliga strukturen är lösningen, möjligen en dellösning och jag tror definitivt inte på konkurrens utsättning av en verksamhet som inte har möjlighet till konkurrens.
Jag ser också fram emot den dagen när vi får turlistor i tid, som bär flera år, som är ändamålsenliga och som dessutom går att läsa och begripa. Idag kan inte ens vi som själva bor här begripa dem. Jag ser ofta framför mig en revy med en sketch med den stackars turisten som ska försöka ta sig med kollektivtrafik från Mariehamn ut i skärgården och tillbaks. Idag när man med SL:s resplanerare på nätet i sin mobiltelefon kan hitta från Norrtälje till Nynäshamn med mängder av byten så är det så gott som omöjligt att förstå hur man ska ta sig fram i och till den åländska skärgården. De är destruktivt och sorgligt.
Dagens turlista undrar man vem den är gjord för; för mig idag som bor i Norra skärgården innebar det att jag först kunde vara i Mariehamn kl. 12, om jag inte åkt i gårkväll vid 21. De gick ju bra idag men om jag skulle handla fanns det inte mycket tid att spela på, om jag dessutom valt gå och lyssna på Pe Gess skivrelease i kväll kunde jag tidgast fara hem 5.30 från Hummelvik i morgon bitti.
Börja genast arbeta fram en långsiktiga miljömedveten skärgårdstrafik och sluta med kortsiktiga oförankrade och korkade beslut som omöjliggör planering för oss som bor i skärgården. Gör om turlistorna och ordna med en reseplanerar på nätet.

Här kommer vi in på den andra gruppen som upplever att man verkligen inte tar på allvar. Tänk att en grupp ungdomar tillsammans med Högskolan på Åland och IAMSR vid Åbo akademi tagit fram en skjutsservice för webben och för mobilen, ett bra och miljövänligt komplement till den glesa kollektivtrafiken, ett sätt att underlätta resandet. Skjutsservicen var tänkt att kunna användas för färjtrafikanter som inte är bilburna. En modell som dessutom skulle kunna utvecklas och vara användbar även för landsbygden. Det är nu drygt 2 år sedan de presenterades för de två ministrar som var ansvarig för trafiken respektive ungdomsfrågor. Efter presentationen skickades en anhållan in till Landskapsregeringen då ungdomarna behövde stöd för att marknadsföra, driva och förbättra modellen. Inget svar eller livstecken har ännu kommit från Landskapregeringen.
Förslaget tycks, som med flera andra, ha grävts ned eller administrerats bort. Trots att det i Landskapsregeringens handlingsplan står: ”Landskapsregeringen vill ge ungdomar reella möjligheter till påverkan och delaktighet och anser att ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas tillvara som en samhällsresurs”.
Ungdomar har de senaste åren försökt komma med olika förslag till demokratistärkande projekt som Husbilen den mobila mötesplatsen, Ungdomslots för skärgården, Ungdomslots för lansbyggd och skärgård men fått avslag för alla dessa projektet. Resultatet av de olika förslagen blev dock som för den lille skräddaren en tummetott, ett projekt utan långsiktighet. Varför dög inte ungdomarnas egna förslag. Man förundras!
Ungdomar har också kommit med ett förslag om att stärka elevrådsarbetet, det avslogs också. Detta trots att det i regeringens egna handlingsprogram står: ”Landskapsregeringen ser elevrådsverksamheten som en viktig plattform för demokratiskt utvecklingsarbete och delaktighet. Elevrådens roll kan stärkas genom utbildning riktad till elevrådsmedlemmar och skolledning.” Varför avslår man då och hänvisar till kommunerna när unga har förslag och idéer och om de var fel på fem varför gör man inget själv?
Jag tror att de handlar om att man ser på ungdomar som en grupp som står på tillväxt, inga påverkansarenor är eller ska vara öppna för dem. Vuxenvärlden fortsätter oförtrutet att tro att håller man dem bara sysselsatta så räcker det och förundras samtidigt över oroande hälsostatiskt, och ungas supande och drogande. Men om det är den enda vuxenarenan som är åtkomlig för ungdomar är det inte så konstigt att många unga tar den i anspråk.
Jag som har haft förmånen att arbeta tillsammans med unga människor hela mitt yrkesverksamma liv, vet att ungdomar som får chansen och får stöd är en oerhörd resurs och inspiration i att utveckla verksamheter och idéer. Resurser som idag slösas bort eftersom ungdomar inte tas i anspråk.
Vi behöver en ungdomspolitik som tar ungdomar på allvar, visst är de framtiden men de är i högst grad NU!

Unga kan och vill vara aktiva samhällsmedborgare, men när inte kommuner och landskapsregering förstår att det är stödfunktioner som behövs, inte aktivitetsfixare och sysselsättare, ja då blir det ingen skillnad oavsett vad som står i fina program.

Avslutningsvis vill jag säga:
Förverkliga ”hela Åland ska leva”, sluta säga en sak och göra något annat. Gör skärgårdskonsekvensbeskrivningar på alla beslut och starta genast med strukturomvandlingar och förnyelse.
Skapa förutsättningar för alla åländska ungdomar att vara aktiva medborgare, både de som är vana att bli tagna på allvar och de som aldrig blir lyssnade på och därför heller inget säger!
Med små resurser och långsiktiga strategier och framförallt en aktiv vilja kan Åland ta vara på en stor resurs i samhällsbygget och möjliggöra för folk att bo där de vill.

Glad 1:a maj på er!