torsdag 30 september 2010

Skärgård och sjukvårdsprioriteringar!

Var just med per telefon på Socialdemokraternas medlemsmöte där ÅHS (Ålands Hälso- och sjukvård) förvaltnings chef Peter Rask medverkade och berätta om sjukvårdsprioriteringar idag och framöver. Han var tydlig och bra i sina beskrivningar och förklaringar, men för skärgårdens del var det inte mycket hopp kring att stärka tryggheten. Vi 2500 invånare mäts med samma mått som de som bor på fasta Åland, hälsovårdar- beredskapen är onödig då den blir alltför dyr i förhållande till nyttjandet, händer det något krisartat så kan vi som alla andra ringa efter helikopter/ambulans, det är var och ens rätt att göra det. Hälsovårdare och läkare får räkna med att grannar och vänner söker upp den på deras fritid om det behöver hjälp. Att de tar en hel dag att besöka läkare eller tandläkare sågs inte som ett problem, skärgårdsbor kan nog utnyttja tiden till annat när de väl åkt till fasta Åland. Någon skärgårdsläkare har man inte diskuterat, däremot att det är väldigt dyrt att skicka ut läkare någon gång i månaden som man gör idag (vilket vi ju tycker är alldeles för lite). Min upplevelse är att det inom ÅHS förvaltning och styrelse inte finns den minsta förståelsen för vår livssituation här ute. Hur man ska göra för att ändra det undrar jag, förståelse kan man ju inte informera folk till. Jag som annars är kampvillig tappade lite luften när man fick de mesta i klartext. Måste nog sova på saken!

tisdag 28 september 2010

Kultur, mångfald och inkludering!



I Dagens Arena skriver Nisha Besara vem varför de etablerade partierna aldrig klarar av att föra en vettig debatt mot Sverigedemokraterna. Vi har inte större problem med Sverige Demokraterna på Åland men samma problem som i Sverige med kulturbegreppet. Man tar utgångspunkten i att människor, nationer och kulturer är något statiskt och bestående och inte föränderligt. Man definierar ”de andra” antingen som att de ska få vara som de är eller de ska förändras för deras sätt passar inte in hos "oss".
Vårt tankesätt tar sin utgångspunkt i att den svenska eller åländsk kulturen varit densamma i historien. Inte som det de facto är, något som ständigt förändras. Ingen kan definiera vad den åländska kulturen eller kulturarvet är. För, är det midsommarstänger, är det fisketraditioner, är det klassisk musik men inte amerikansk rock, är det arabisk folkmusik eller thailändsk rock eller…
För var ska tidsgränsen gå, hur många år ska en influens funnit i samhället och hur stor del av befolkningen ska tycka att det är angeläget för att de ska definieras som åländskt eller svenskt?
Problemet med att påstå att det finns en åländsk- eller svenskkultur blir att en stor grupp människor definieras som ”dom”, exotiska och spännande eller hotfulla men inte svenska eller åländska och vi osynliggör att vi varje dag påverkas av influenser från många håll.
Att försöka definiera en kultur eller en människa efter en etniskt/geografiskt bestämd kultur leder bara till begränsningar och ofrihet, och ger utrymme för diskriminering.
Vårt samhälle börjar så sakta släppa assimilationpolitiken som metod, alltså att personer ska anpassa sig (ta seden dit man kommer). Men den präglas starkt av integrations tänkandet som trasslar in sig i ett vi och dom tänkande. Att ta sin utgångspunkt i inkluderingsbegreppet, där mångfald av olika art uppfattas som tillgångar för samhället. Skulle ge en mer konstruktiv ingång för vårt tänkande och utformningen av politiken.

fredag 24 september 2010

Stärk solidariteten!


Ikväll var jag och lyssnade på Mikael Wiehe som höll konsert, det var förstås för mig som gammal proggare lite nostalgi tripp men främst en verklig peppning. Vinster som gjorts i de nordiska samhällen i solidariteten och gemenskapens namn håller på att förstöras. Vi får allt med ett samhälle där den som har får mer, och klyftor och klasskillnader växer. Vi förvandlas vi från medborgare till kunder. Det verkar som att folk tror att det kommer att tjäna på växande klyftor. Men ojämlikhet drabbar både rika och fattiga visar forskning och erfarenhet. Jämlika samhällen är bättre för alla. De är bättre att leva i, ger bättre hälsa, längre liv, mer tillfredsställelse, mer trygghet. Dessutom är de långsiktigt ekonomiskt mer framgångsrika. Den borgliga alliansen i Sverige lyckades locka med skattesänkningar och skicklig retorik kring arbete. De rödgröna har ännu inte i Sverige lyckats med att nå ut och vara tillräckligt trovärdiga. Det finns mycket att lära och framförallt att kämpa emot och för. De som händer i Sverige har berör oss också på Åland då språket och närheten stor betydelse, även om vi som tur är kan göra våra egna val och åtgärder. Läs fina texter och lyssna på tal av t ex Stellan Skargård.

lördag 18 september 2010

Filmpremiär

Igår var det premiär på SX2 s ungdomsfilm "Fåglarna tittar på oss!". Alandicas sal för 200 personer fylldes och ändå var det drygt 50 personer som inte fick plats, vilket ju var beklagligt, men ingen av oss inblandade hade anat det.

Jag hade förmånen att inleda med ett kort tal. Sen höll Simon Jansson i SX2 ett kort tal och sedan fick vi se filmen som hade ett angeläget tema, var välgjord och hade högkvalitet utifrån att projektet var en lärprocess. Ja kort sammanfattat filmen var bra.

Här kommer nu mitt tal:
Ikväll ska vi få se ett av resultaten av ett fantastiskt bildningsprojekt. Jag har haft förmånen av vara stödperson och handledare i detta arbete. Jag arbetar sot studieledare för ABF-Åland ett av de två studieförbunden här på Åland. Vi har som ett viktigt mål att ta vara på idéer och intitiativ. För mig startade de här projektet med att Simon Holmström och jag var med i samma bloggstudiecirkel. I ett skede framkom det att han hade ett gäng som behövde stöd för sitt film, antidrog och sommarjobbsprojekt. ABFs styrelse som tidigare diskuterat hur nå ut med bildningsverksamhet till unga sa genast ja till att härbergera projektet.
Jag är imponerade över de jobb som gänget gjort. Både de fyra som dragit de största lasset genom SX2 arbetsgrupp och alla andra som medverkat. Projektet är ett bevis på att OM unga får stöd kan de organisera, ta ansvar, genomföra och vara aktiva medborgare något som vårt samhälle såväl behöver. Vi vuxna behöver inte aktivera och sysselsätta ungdomar, vi behöver skapa förutsättningar för dem att vara aktiva och förverkliga sina drömmar och idéer. Det går bra avi möter dem där de är. De bevisar det här gänget.
Vi ska snart få se ETT av resultaten av de här projektet , filmen. Andra resultat är allt de vi alla som varit med lärt oss i processen som präglats av : glädje, gemenskap. kunskap, stor kompetens, energi, skratt, envishet, målinriktning, tilltro, samarbete, uppfinningsrikedom och mycket annat. Jag och ABF vill tack för att vi fått vara med i denna process.
För er som missade filmen så kommer den i oktober finnas att köpa på DVD.

onsdag 15 september 2010

Protestera mot kvinnoförtryck!


Det behövs en massiv opinion för Sakineh den Iranska kvinnan som ska stenas för påstådd otrohet! Stening används bara mot kvinnor och innebär att man gräver ned dem i sanden – hela vägen upp till bröstet. Stenarna som sen kastas är noga utvalda i storlek, så att de inte ska döda på en gång. Poängen är att hon ska torteras långsamt till döds.
Sakineh Mohammadie Ashtiani, 42, anklagades för otrohet av sin man i staden Tabriz i Iran 2006. Hon förnekade brottet, men efter 99 piskrapp ändrade hon sig och erkände. Datumet då avrättningen ska äga rum hålls hemligt, men enligt människorättsadvokaten Mohammad Mostafaei, som pratat med CNN, är hotet ”överhängande”. Läs Sakinehs berättelse i Aftonbladet.
En massiv opinion kan rädda Sakineh. På lördag samlas namnunderskriftet i Mariehamn och på onsdag den 22/9 kl. 19.30 arrangerar ABF-Åland filmvisning av filmen ”The Stoning of Soraya M! Filmen är en amerikansk dramafilm som bygger på en verklig berättelse skriven av den fransk – Iranska journalisten Freidoune Sahebjams bok La Femme Lapidée.
Efter filmen diskuteras den och vilka åtgärder som kan tänkas vara effektiva mot dessa övergrepp i Iran och i andra delar av världen.

lördag 11 september 2010

Kvinnors rättigheter minskar!



I fredags var jag på Sveriges Kvinnolobbys "after work" där de presenterade sin skuggrapport av regeringens rapport Beijing +15. Den kan laddas ned på svenska från deras hemsida och är verkligen inte rolig läsning. Gertrud Åström som är ordförande inledde på temat "patriarkatets återkomst" de bakslag vad det gäller kvinnors rättigheter och möjligheter som skett och sker just nu. Hon pekar på siffror och företeelser t ex är en utsatt grupp ensamstående mammor, att det den borgliga regeringen kallar arbetslinjen i mycket högre grad har gällt män än kvinnor, män har kommit in i betalt arbete de har inte skett för kvinnor på samma sätt.
Hon lyfta fram att medlingsbyråns siffror visar att löneskillnaderna har ökat trots att kvinnor utbildat sig mer och mer.
Wiveca Holst forsatte sen med att lyfta fram att makten fortfarande tillhör män, de får de tunga posterna och kvinnor de så kallade mjukare. Ju längre man kommer från poster med media uppmärksamhet ju ojämställdare är det. Mäns våld mot kvinnor ökar enligt BRÅ och då både anmälningsbenägenheten men också de reella våldet. Att begå en våldtäkt är ett av de brott där du har största chans att klara dig från att bli dömd.
SKL menar att kvinnor hemma och världen över behöver komma samman, de behöver höras och synas, vi måste alla våga tala och agera. Kvinnor ska ha samma rättigheter som män, kvinnor är människor med fri och rättigheter!
För mig blir det tydligt vi måste elda under frågan, det är alldeles för lamt och tyst.

tisdag 7 september 2010

Kyckling räddare!




Vi har haft dramatik här hemma!
Idag skulle gå och titta på de 11 kycklingarna som flyttat till grannen, de var bortresta över dagen. Hittade två kycklingar som jag trodde döda i en hink med vatten, men så såg jag att de vibrerade i vattnet och de visade sig att den ena hade lite livstecken. Jag tog upp den och skyndade till stallet där jag visste att vi hade frottéhanddukar försökte få bort så mycket blöta som möjligt och bar den nära kroppen hem. Väl hemma bytte till ett mjukt ylletyg och den tittade ibland men låg still och blundade mest. Hade den på bänken men stoppade sen in den under tröjan då jag läste att en kyckling har ca 33 grader när den ligger under hönans värmande fjädrar.
Efter ytterligare 40 min började den pipa svagt efter ytterligare 40 min vill den äta, men var mycket svag. Vi har en höna med två kycklingar som är ungefär lika gamla (typ 3 veckor) nu ligger den med de andra två kycklingarna under hönan, så får vi hoppas att de går bra i morgon när det är dags att gå upp, det finns väl risk för förkylning eller andra efterverkningar men vi får hålla tummarna, det verkar ju vara en överlevare.

Dåligt honungsår här på Kumlinge!


Igår skulle jag slutskattat i mina två bisamhällen, de var nog tur det, dom stackarna höll på att svälta ihjäl. Jag fick nog ihop skrapat några burkar från de ena samhället men de var glada över sockret jag tillförde. Har hört om att de vissa somrar kan bli så här, men aldrig varit ut för det tidigare. Annars verkade de starka så om jag nu bara lyckas hålla gråspetten och talgoxarna borta och vintern inte är för tuff så borde jag ha två samhällen i vår, men de vet man inte. Har nu i flera år försökt få till så att jag har tre fullvärdiga samhällen men inte lyckats. Förra våren hade ett samhälle dött så då startade jag med bara ett.
Biodling är annars väldigt intressant och dessutom får man ett trevligt resultat i form av honung på burk, inte så många de här året men i allafall.

söndag 5 september 2010

Våldtäkt som vapen i krig!


På onsdag 8/9 kl. 19 har ABF-Åland och Feministakademin besök av organisationen Kvinna till kvinna de har med sig filmen "Kvinnornas krig" och kommer att informera om filmen och bakgrunden till den. Efter filmen är det samtal och reflektion kring filmen och kvinnors situation i världen.
Ojämställdheten i världen är ett stort globalt problem och att förbättra situationen är en nyckel för att förbättra människors situation och miljön världen.
Jämställdhetsfrågan lever en rätt tynande tillvaro i norden idag trots att den borde vara het, orättvisa löner, sexualisering av kvinnor, mäns våld mot kvinnor och minskade livsutrymmen för både kvinnor och män genom de allt hårdare stereotypa föreställningar som finns kring hur man ska vara män eller kvinna är påtagliga problem i vardagen. Men att de är viktigt att lyfta blicken och ständigt ha det internationella perspektivet med där orättvisorna är större och där kvinnor och flickor utsätts och behandlas ännu värre. Varje år dödas t ex mellan 1,5 och 3 miljoner flickor och kvinnor på grund av sitt kön.
Både kvinnor och män här på hemmaplan behöver engagera oss. Mänskliga rättigheter ska gälla alla människor oavsett kön eller var man bor i världen.