Frihet att låta människor definiera sig själv, hur kan det vara ett problem för någon?

Obunden samling uttrycker allt fler åsikter som tycks hämtade från Sverigedemokraterna, Sannfinländarna och den yttersta högern i USA, bland annat genom att fortsätta sin kamp mot människors rätt och frihet att definiera sin identitet själva. 
Lagtingsledamoten Stellan Egeland bjuder in till en föreläsning där en debattör hävdar att förnekandet av biologiska könsskillnader skadar alla barn och leder till försämrade skolresultat. Detta är djupt problematiskt. Det finns ingen modern forskning till grund för ett sådant påstående. Däremot vet vi att det biologiska könsskillnader har en viss betydelse, inte minst under skoltiden. Professor Martin Ingvar, hjärnforskare och professor vid Karolinska Institutet, har bland annat gjort en rapport för den svenska regeringen: Biologiska faktorer och könsskillnader i skolresultat, där han avslutar med att "Det finns anledning att ta skillnaderna mellan pojkar och flickor i skolprestationer på allvar och göra det utifrån en arv-miljömodell. Annars riskerar svaga analyser leda till felaktiga och otillräckliga insatser för en bra skola där både pojkar och flickor utvecklas till sin fulla potential.” (1)

Det vi vet är att alla barn och ungdomar behöver få möjlighet att förstå och analysera sin tillvaro och diskutera den på ett konstruktivt sätt. Alla barn behöver även bli bemötta som individer med sina egna personliga förutsättningar och behov – inte som ett kollektiv där alla med samma kön eller hudfärg eller annan kategoritillhörighet förväntas ha dels samma förutsättningar och dels samma behov.   
Därför är det djupt problematiskt att ta in en föreläsare som David Eberhard som drar upp så skarpa linjer mellan barn av olika kön. 
Obunden samlings Rene Janetzko har i en insändare problem med att barn i tidig ålder funderar över sin könsidentitet och menar att de skulle skada dem. Han menar samtidigt att barn känner av att de inte får yttra sig fritt och påstår att barn och ungdomar borde få mer motgångar och att föräldrar inte ska bekräfta dem så mycket.  Det är inte vad jag ser i mitt arbete med ungdomar. Det finns en större frihet idag att få utvecklas som ung. De gamla stereotypa normer som stoppat människor tidigare har öppnats upp, och det är befriande för dem som upplevt förtryckande normer om hur man borde vara, se ut och bete sig.  

Jag kan enas med de obundna om att det finns mycket att göra på barn- och ungdomsområdet. Det tufft att vara barn och ung idag, och det förvånade mig att i den senaste valanalysen inte hitta barn och unga med som en prioriterad fråga.

Det åländska samhället behöver skapa fler möjligheter för unga att i trygga sammanhang få diskutera livets viktiga frågor, i skolan såväl som på fritiden, med vänner såväl som sina familjer och med andra vuxna. Tillfällen där vi vågar problematisera normer, där det ges utrymme att fritt tänka, formulera och samtala om svåra frågor där de flesta inte har ett rätt eller ett fel. Från ungdomsforskning lär vi oss att unga behöver bearbeta sin identitet, att de behöver arenor, såväl fysiska som mentala, där man kan pröva och utvecklas och alla behöver hitta något som de är bra på. 

Det Åland behöver är en ungdomspolitik som skapar förutsättningar och ser till att barn- och ungdomsarbetet och skolverksamheten på olika sätt bidrar till att unga kan känna sig delaktiga, blir tagna i anspråk och kan bidra, känner tillhörighet, samhörighet och sammanhang, kan ta ansvar och på olika sätt kan utveckla sina resurser och förmågor. 

Nämndreform i Kumlingekommun

Jag har under många år försökte få till en förändring vad det gäller kommunstrukturen och förvaltningen. Det har handlat om en skärgårdsgemensam skolförvaltning, att lägga ned näringslivsnämnden, mer delegering till tjänstemännen, etc. Igår kväll hade vi fullmäktige i Kumlinge då det efter 2 års utredande av frågan nu kommer upp till beslut. Styrelsens förslag är dock att de ska fortsätta vara som tidigare.

Trist men inte förvånande då det oftast upplevs tryggare att hålla fast vid det som är.
Jag hade laddat för att hålla ett anförande och komma med ett motförslag.
Så här arguemnterade jag:
Jag menar att vi behöver en förändring. Dagen struktur gynnar inte transparens och demokrati. Vi behöver en moderniserad struktur där vi kan inkludera människor i arbetsgrupp och samtal istället för att hålla på att harva på med formalia och beslut som de facto inte har någon politisk betydelse.
Dagens struktur gynnar inte demokratin, det är inte demokrati att ha ledamöter som
bara ställer upp, inte läser på, inte har åsikter, inte är engagerade. 
De flesta av oss har ont om tid om man måste lägga tid på det formella så krävs det mycket för de flesta att sen också ska ordna arbetsgrupper och organisera öppna möten som ju behövs för det inte finns någon partistruktur som kan fånga upp och organisera sådant.
Styrelsen är oroad för att folk inte vill ställa upp, jag tror tvärtom att nu kan de bli konkurrens om uppdrag vilket är mer hälsosamt för demokratin.
Styrelsen lyfter fram Lemland och Lumparland, jag vill lyfta fram Jomala och det som Christian Dreyer och Jörgen Strand sade vid vår hearing, de menade att det hade varit en positiv reform för Jomala både för tjänstemän och politiker.
Förändring behövs: vi behöver ta vara på människors kreativitet. Många möten ägnar sig åt detaljer som tjänstemännen borde hantera. Dessutom tar det en hel del tid att bereda ärenden och genomföra möten både för tjänstemän och politiker tid som kunde användas för annat.
En reform vinner inte så mycket direkt pengar som styrelsen skriver, men vi vinner administrativ tid och man får snabbare handläggning genom att ärenden inte ska snurra runt i den kommunala administrationen. Oron för att sakkunskap försvinner håller jag inte alls med om, att sitta som politiker handlar inte om sakkunskap utan om att representera medborgarna, men att förstås sätta sig in i ärenden, de får vi genom engagerade politiker. Vilket jag hoppas att en reform ska leda till.
Sammanfattningsvis är mitt förslag Att genomför en nämndreform där samtliga nämnder utom byggnadstekniska nämnden som är lagstadgad upphör och styrelsen utökas till 7 ledamöter. Detta att stärka demokratiska engagemanget, för att minska administration och få en snabbare och effektivare beslutsgång med snabbare svar och enklare kommunikationsvägar till kommuninvånarna. En reform skulle också bidra till en tydligare skillnad mellan politiska och andra beslut och skapa bättre förutsättningar för de politiska inflytande genom tydlighet och enkelhet.
Mitt förslag:
Att genomför en nämndreform där samtliga nämnder utom byggnadstekniska nämnden som är lagstadgad upphör och styrelsen utökas till 7 ledamöter. 

På mötet blev det omröstning och genom ordförandes utslagsröst vann mitt förslag. Det är första gången på flera år som jag ens tänkt tanken att jag kanske kan tänka mig att ställa upp i val en omgång till. Men än står mitt beslut fast att bara ställa upp i lagtingsvalet.