Idag fick jag en kommentar Christina Lundberg på Facebook: "det känns bara mer och mer skönt att inte bo i skärgården längre. Så mycket tid som går åt till överlevnad fattar inte de med fast mark under fötterna... när ska ni hinna leva !"
De var en mening som på pricken beskriver de jag känner. Det är ett faktum att de snart inte går att bo kvar och utveckla samhället så att både äldre och yngre vill och kan bo här. Om all kraft ständigt ska gå åt att behålla grundtryggheten och den ändå bara minskar och minskar… ja då blir det väl så att man får lägga sitt engagemang på något annat. Samtidigt blir jag såååå förbannad. Åland är ett ö-rike det vore väl fan om inte hela Åland skulle få leva, det är ju inget fattigt samhälle vi talar om.
Man ska heller inte glömma bort att innan oljan blev en tillgänglig resurs och de fantastiska bilarna kom, så var de snabbast och säkraste transporterna för de flesta ålänningarna med båt. De arvet har också ett värde.
Näe, nu borde de politiker som blivit valda och är från skärgården övertyga sina partikamrater att man kan inte första kan skära på allt som gäller hela Åland och som drabbar också oss skärgårdsbor och sen skära på vår grundtrygghet som färjor och hälsovård är. Det är inte att vara rättvis. I alla fall inte om man menar att hela Åland ska leva! Om man tycker att det är rättvist borde man i klartext säga att tyvärr ålandsskärgård måste bli ett fritidsreservat, det är inte värt att satsa på en infrastruktur där! Men jag hoppas ju förstås att man förstår att vi som bor här och de som vill flytta hit kan få ett fantastiskt liv här bara vi har en bra grundtrygghet och jag måste själv säga som för 20 år sedan valt att flytta hit. Varje dag jag är här hemma tycker jag att det är ett fantastiskt ställe att bo på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar