Ska åländsk skärgård säljas ut och exploateras?

Många är oroade över de bostadsbolag som nu utvecklas och erbjuder folk boende och sommarstugor utan att de har hembygdsrätt. I Dagen Industri i våras annonserar Havsvidden: ”På den stora egendomen byggs magnifika, friståendeträhus med generösa terrasser ut mot Norrhavet… Tidigare har det varit omöjligt för svenskar att äga egna hus på Åland, men genom Havsviddens koncept är det nu möjligt…”. På Brändökommuns hemsida annonserar Fastighets Ab Torsholma ut bostäder i två radhus med tillägget Obs! Brändös bästa läge med 10 meter till strand och dag-kvällssol.
Som boende i skärgården är jag mycket angelägen om att vi får fler invånare. Jag tycker att det är bra att det byggs bostäder och stugor som är sjönära och möjliga för dem både med och utan hembygdsrätt att på olika sätt ta del av. Skärgården behöver både möjligheter för sommarstugor och permanent boende om vi ska bli fler bofasta. Jag är övertygad om att en del sommarstugeägare eller deras barn är potentiella hitflyttare.
Det jag är oroad över är att vår unika skärgård här på Åland ska förstöras genom byggande och då spelar det ingen roll om det är av oss skärgårdsbor, av fastålänningar eller av bolag med intresse av att locka ickeålänningar. Idag ägs och köps holmar och skär av bolag och privatpersoner. Vad ska de ha dem till? Skärgårdsborna själva bygger ofta en liten koja som de besöker då och då. Andra mer långväga bygger sommarstugor, platser som de kanske vistas på en eller ett par veckor om året eller så byggs ”fringishus” där bolagens elit kan vistas.
Jag anser det oerhört viktigt att holmar och stränder inte blir bebyggda utan tillgängliga för alla. Vi måste styra var vi vill ha bostäder och sommarstugor. Det är ett samhällsintresse, något som är viktigt för alla oss som bor i en kommun.
Vår åländska skärgård är unik, stora delar skulle kunna hamna på världsarvslistan -alltså något som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Åland är unikt, både Stockholms- och Åbolandsskärgårdar är till stora delar sönderplottrade av bebyggelse på både små och stora öar. Här på Åland har vi den mesta bebyggelsen på huvudöarna av tradition men också tack vare hembygdsrättens begränsningar av möjligheten för utifrån kommande att exploatera.
Idag räcker varken tradition eller hembygdsrätt till, det krävs andra verktyg. Vi behöver utveckla strandskyddet för hela Åland, men speciellt för skärgården. Vi behöver inrätta någon form av naturreservat och det behövs en stiftelse som har förköpsrätt när holmar och skär sätts ut till försäljning.
Det handlar om en hållbar utveckling, att vi måste hushålla med våra markresurser, det som är unikt på Åland. Vi måste använda det styrmedel vi har - politik och planering. Vi måste veta vad vi vill och inte bara känslomässigt vara emot!
Jag vill bevara den unika skärgårdsnaturen, jag vill ha en unik levande skärgård där antalet människor ökar, men där utvecklingen bygger på en hållbar utveckling och på ekologiska principer och inte på marknadsmässiga exploateringsgrunder.

Kyrkan

Igår var det begravning här på Kumlinge, vår granne Elvi har efter en kort tids sjukdom dött och familjen ordnade en fin begravning.
Begravningar leder både till reflektion kring hur man själv och ens anhöriga vill ha det då de går bort. För mig blev det också tydligt att jag nog måste ta mig samman och gå ur kyrkan igen. När jag bodde i Sverige gick jag ur kyrkan, men när jag flyttade till Åland i slutet av 80-talet, blev jag tydligen automatiskt medlem. På Kumlinge hade vi då en aktiv församling och en präst (Kent Danielsson) med både samhällsengagemang och ett öppet sinne som gjorde att det kändes ok att vara kvar. Vi (Kaj och jag) både valde att gifta oss och döpa våra barn om än utomhus jag satt tom i kyrkofullmäktige en tid. Att kyrkan utanför Kumlinge var både dogmatisk, konservativ och falsk trots sina solidariska glädjebudskap, sköt jag bort. Idag känns det dock som att jag fått nog av förakt mot homosexuella, urusel personalpolitik, kvinnopräst motstånd, och dogmatiska och inskränkta präster. Ritualerna i kyrkan har heller inte blivit mina trots en aktiv tid i kyrkans ungdom och i församlingslivet. Det är dags att gå ur kyrkan, måste ta reda på hur man gör.

Helikopter

Igår var det dramatik utanför fönstret. På kvällskvisten dånade det och den lilla röda ambulanshelikoptern från Skärgårdsahavets helikoptertjänst , landade på Bockören, en av de små holmarnamitt emot vårt vardagsrumsfönster där de ligger en sommarstuga. Ca fem minuter senare komSjöbevakningens Super Puma och landade på klipporna mitt emot. Fantastisk precision och snitts hur de kan landa på en knölig klippa just i strandkanten. Det är bara att hoppas att den eller de som behövde helikoptern fick den hjälp de behövde. Tur att 112 och helikopterservicen finns för oss som bor och vistas i skärgården.

Nu finns SKUNKs Musik- och bandlägers låtar på nätet. Inspelade i Torbjörn Engmans studio här på Kumlinge. Riktigt bra, efter att ungdomarna bara hade spelat och skapat ihop i tre dagar.

Festival på Kumlinge

Nu har festivalen Visor så in i norden avslutats. Många fina konserter.
SKUNK gänget som varit på bandläger, Mission Imposibel, Yohan och Siret, m fl.

Nödbroms och förändring behövs!

Vilka är det som tjänar på att våra unga inte får chansen att växa upp till trygga, harmoniska, älskade, glada och kunniga unga vuxna? Det är ju ändå de som ska rädda världen, skriver Anette Lydén i ETC.
De kan man verkligen fråga sig. Varför har vuxna och politiker abdikerat och slutat styra? Släppt så mycket till de så kallade marknadskrafterna.
Unga växer idag upp i en svårbegriplig verklighet med många dubbla budskap, dessutom förändras samhället i ett högt tempo. Kortsiktigt vinstmaximering styr och hur människor, djur och natur mår har marginell eller ingen betydelse. De här drabbar de unga hårt.
Den nordiska modellen behöver stärkas och lyftas fram istället för den nedmontering som försiggår på många områden.
Att vara ung är svårt för de flesta unga men extra svårt för dem som kommer från vad man kanske idag kan kalla lågstatus grupper. Hur ska vi komma åt att dra i nödbromsen! och svänga om. Krisen är ju så gott som ett faktum.
Det finns så mycket som borde ändras och göras.

Politiker uppdraget

Jag funderar ofta på politiker uppdraget. Igår frågade ungdomarna som jag är på läger med (SKUNKs musik och bandläger) efter att jag varit på fullmäktige här i Kumlinge , varför jag engagerar mig och en del tyckte att de verkade onödigt. Här har vuxenvärlden verkligen misslyckats med att förmedla vad politik faktiskt är.
Försökte förklara att de gör skillnad om man engagerar sig och att man kan påverka i stort och i smått genom att engagera sig även om det ibland är tråkigt. Igår fick jag t ex med en skrivning om miljö- och etiskttänkande i de avtal som ska skrivas mellan kommunen och ett renhållningsföretag. Inget bindande men ändå i liten viktig pusselbit. Politik är väldigt ofta små pusselbitar.
En annan aspekt är att politiker förstås ska lyssna på opinionen, men när de balanserar över till att smeka opinionen medhårs för att bli inröstad nästa gång, istället för att drivas av en övertygelse och ta vara på den kunskap och erfarenhet som finns och faktiskt få människor att börja tänka, så är det verkligen en baksida av politiken. Här är t ex miljöarbetet och jämställdhet två sådana frågor som inte alltid är så bekväma att driva.