Det globala kvinnoförtrycket är den största och viktigaste framtidsfrågan!

De har dött fler kvinnor de senaste 50 åren, enbart för att de är kvinnor, än de dog under samtliga 1900-talets krig. Idag utsätt 800 000 kvinnor och flickor för människohandel varje år, under slavhandeln såldes 80 000 slavar till USA per år. Omkring tre miljoner kvinnor är slavar dag.
Det globala kvinnoförtrycket är enormt och det är såååååå tyst om denna oerhörda tragedi för mänskligheten. När man målar upp hela bilden av undernäring, mindre medicinskvård med abortering av flickfoster, brudbränning, våld i nära relationer, könsstympning, sexuella trakasserier ser man hur brutalt samhället behandlar kvinnor, kvinnor lider, förminskas, utnyttjas ja kvinnor dör i miljoner ja det drabbar hela samhällen som hämmas i sin utveckling.
FN lyfter på frågan då och då men det MÅSTE göras mer. Det är dessutom så att de länder där kvinnor lever under största förtryck är de som blir allt fattigare.
Globaliseringen är både en orsak men också en nyckel och möjlighet till att få slut på detta oerhörda förtryck.
Det har kommit en viktig bok på temat ”Half the sky - Turning oppression inte opportunity för women worldwide" av Nicolas D Kristof och Sheryl WuDunn, författarna har tidigare fått Pulitzerpriset och har många års erfarenhet av journalistiskt arbete för New Yorks Times i bland annat Asien. De verklighetsgör liven bakom de oerhörda siffrorna genom att berätta olika människor historier.
Hur kvinnor lovas arbete och sen säljs som sexslavar medan myndigheterna blundar. Hur kvinnor misshandlas, våldtas utan att samhället ingriper. Hur kvinnor som överlever slaveriet och försöker återvända till ett normalt liv blir de skuldbelagda för vad som drabbat dem. Hur kvinnor som efter en drabbas av förlossningsskador överges för att dö i utkanten av byn. Hur stater varken ger flickor hälsovård eller utbildning.
Författarnas huvudtes är att: det globala kvinnoförtrycket är den största och viktigaste frågan för mänskliga rättigheter.
Vill du läsa mer kandu börja med Per Wirtens artikel i Expressen och får där sen ännu mera tips. Känner du dig maktlös och vill göra något engagaera dig och stöd t ex Kvinna till kvinna.

Öppna också Leaderstödet för småföretagen!

Under flera år satt jag i ledningen för Företagsamskärgård och vi arbetade i omgångar för att få Leader stödet till Åland, då vi om och om igen såg hur de små företagen i skärgården inte kunde få del av de stöd som så flott erbjöds. Företagen var för små eller behövde stöd för fel saker som inte var stödberättigade. Samtidigt såg vi hur byautvecklingen stöddes av kreativa och framgångsrika Leaderprojekt både på finska och svenska sidan. Vi lyckades inte få Leader till Åland och de stöd som erbjöds motsvarade på inget sätt de möjligheter som Leader givit de andra regionerna.
När sen Landskapsregeringen tvingades till att ta in Leader-stödet, då EU krävde det för att Landskapet skulle få resten av jordbruksstödet, var jag och många andra mycket glada. Äntligen skulle både föreningar och småföretag få chansen till ett enkelt handlagt stöd där det till exempel inte krävdes en massa reda pengar (som dessa målgrupper inte har, utan egen arbetstid kunder räknas som egeninsats i en förening.
Men vad hände? Utöver det som nu framkommit om de hårda och väldigt restriktiva tolkningarna av stödet till föreningslivet, så hade även Landskapregering lyft bort småföretagens möjlighet att söka Leaderstöd, vilket är självklart i både Finland och Sverige.
Leader är ett gräsrotsprojekt där makten i hög grad ligger utanför Landskapregeringensmakt, de har bara en kontroll funktion att det går rätt till och att sätta upp regelsystemet, jag har mina aningar om att motståndet till Leader finns någonstans i detta faktum. Det är synd för inte bara EU har förstått att gräsrotstöd handlar om små lokala initiativ, små pengar, men som resulterar i att mycket kraft, energi och resurser lösgörs ute i byarna. Något som många gånger kan ge mycket mer tillbaks till samhället än vad de stora stöden gör till stora företag kan ge.

När nu Landskapregeringen lovat att se över och söka förändring av stödprocenten till föreningarna, ta då chansen att ändra också den delen av stödet som gäller möjligheten för småföretagare att söka om stöd. För varför ska småföretagare på Åland inte kunna få Leaderstöd när de både i Sverige och Finland har den möjligheten.

Kommunikatinsredskap

Iphone, ja idag var min första dag med min nya vän Iphonen, var länge tveksam till om jag skulle investera i en, men när både telefonen och ipoden jag ärvt av en dotter var på gränsen till obrukbara så… nu försöker jag förstå hur den fungerar och vilka finesser som finns. Den är i alla fall väldigt lätt förståelig om man är dator van. Det är ju inte bara en telefon utan ett kommunikationsredskap med böcker, film, musik, mm.

En lugn helg!

En lugn helg efter en något hektisk vecka. Lördagen med tidningsläsning, promenerande och ridning, söndagen med bokläsning och stallkurs. Kaj och jag fick en grund- och repetitionskurs fick i julklapp av äldsta dottern och idag blev den av. Vi tränade säkerhetsknutar fick genomgång utrustning och visitation av hästen. Äntligen hann jag få en början på boken jag tänkt att läsa under julen men som inte hanns med. Dödergök av Katarina Wennstam.

Stöd för Palestinierna i Gaza!

Min vän Lotta Angergård har initierat ett viktigt arrangemang här på Åland. Måndagen den 18 januari 18.30 (platsen är inte klar ännu men det blir i centrala Mariehamn) kommer filmen "To shoot an elephant" att visas, dokumentären visar det Gaza som omvärlden stängdes ute ifrån, då utländska journalister inte tilläts resa in i Gaza efter krigets början den 27 december 2009. Filmen visas exakt ett år efter sista dagen på Israels "operation". Dagen är vald för att påminna världen om vad som hände under dessa 22 dagar och att uppmärksamma världen om att Gaza fortfarande är under blockad och filmen visas vid samma tidpunkt på hundratals olika platser världen över. Man kan även ladda ned filmen och se den själv om man inte kan gå på visningen.Det dom hände och händer i Gaza är omänskligt Henrik Henrik Fröjmark, handläggare i Svenska kyrkan med fokus på mänskliga rättigheter och internationell rätt skriver i Sydsvenska dagbladet "Förutom att tvinga in stora delar av Gazas befolkning i humanitär misär, sätter blockaden och bristen på ansvarsutkrävande efter kriget våra gemensamma regelverk till skydd för civila på spel. Situationen i Gaza utmanar folkrätten eftersom den är resultatet av noga övervägda och genomförda politiska beslut. Hur vi hanterar blockaden av Gaza och det krig som utspelade sig för ett år sedan kommer därför att få stor betydelse för vår framtida syn på folkrätten och skyddet av civila." Frågan är verkligen angelägen och en stork grupp människor lider.

Skärgårdstrafiken igen!

Jag har just tagit av del av Kökar och Sottungakommunernas åsikter i den svåra trafikfrågan. Mycket klokt är skrivet men när jag ser hur dessa två kommuner väljer att peka på vad de upplever att andra borde skära ned på blir jag sorgsen.
Jag håller verkligen med om att tillfällig nedgång i landskapets ekonomi inte ska få till följd att stora ändringar med långsiktigt negativa konsekvenser ska vidtas och jag är förbannad på att ingen långsiktig strategi någonsin tycks komma till stånd.
Vi som aktivt och medvetet under många år arbetat för att skärgårdsöarna ska vara en region som tillsammans på olika sätt tar sig an den speciella problematik det innebär att vara en skärgårdskommun på Åland, förundras över hur Sottunga och Kökar så totalt bortser från vikten av den tvärgående linjen.
Jag tycker inte heller att den är helt ändamålsenlig, men ändå viktig. De kontaktnät som skärgårdsungdomar från olika kommuner utvecklat de senaste åren är väldigt viktiga och de hade inte kommit tillstånd om inte tvärgående funnits. Tvärgående har också varit viktig för att få folk att turnera till alla skärgårdskommuner inte bara göra en insats i en enskild kommun.
Vi i skärgården har inte råd att ställa oss emot varandra, vi har heller inte råd att mista den enda trafiklänken mellan kommunerna.
Skärgårdstrafiken handlar inte turlistor (det är endast en liten del) det handlar om att vi måste få en helt ny infrastruktur som inte bygger på en oändamålsenlig linjedragning, där de resursstarka grupperna som ropat högst har vunnit.
Jag tror att vår miljö och ekonomi kräver att vi differentierar bil- och godstrafik från persontransporter, att vi bygger upp ett helt nytt system av bilpoolar, transportrörelser och liknande på öarna. Att blunda för dessa frågor och fortsätta pussla och lappa på ett gammalt system som bara blir dyrare för varje år som går är ett säkert sätt att låta skärgården som livsort självdö.
Insändare skriven till lokaltidningarna på Åland

Vi måste våga tänka nytt!

"Invandring sänker inte löner, ökar ingen arbetslöshet och får inte välfärdssystemen att bryta samman. Starka fackföreningar och öppna gränser är ett politiskt frihetsmål." Så inleds ledaren i Dagens Arena som man kan prenumerera på via nätet. Ledarna är en frisk fläkt i den svenska debatten och årets första ledare känns väldigt viktig och angelägen också här på Åland. Vi lever i en allt rörligare värld där idag alla har minst två medborgarskap (genom EU). Problemet med markexploatering på Åland kan inte lösas med gamla modeller utan liksom bland annat Nina Fellman skriver i sin ledare i Nya Åland så är det "planering" som idag är en modern nyckel. I frågan om internationalisering tror jag att två viktig nycklar är starka fackföreningar och starka ideella organisationer med internationella samarbeten.

Julbrev i sista stund!

Idag har jag äntligen fått ihop vad jag kallar Julbrev, något som jag startade förra året istället för julkort. Då slapp jag stressen att få till något innan jul utan har haft tiden under julledigheten att knåpa ihop något. Nu är det bara distributionen kvar.

Det nya arbetarbladet

Jag har skrivit krönikor i Arbetarbladet, nu har pappertidningen gått i graven och en aktiv hemsida utvecklats. Senare kommer ett magasin att komma ut.
Arbetarbladet är den enda tidningen med ett vänsterperspektiv i svenskfinland. Gör ett besök!

Vi kan förändra, vi kan göra val, engagera dig låt inte politiken reducerat till käbbel!

Jag läser olika bloggar och artiklar på nätet och reflekterar över det här med att vara politiskt engagerade. Folk förundras då och då av hur jag står ut med att ifrågasättas och utsättas, vilket ibland blir påtagligt om man är radikal socialdemokrat på Åland. Men för mig är det en alltför viktig del, jag kan bara inte stå bredvid och se på när jorden och människor far illa pga av maktmissbruk eller låt gå politik, jag måste engagera mig för framtiden. Därför har jag valt att gå med i ett parti som sätter jämlikhet solidaritet och engagemang för de svagare grupperna i samhället i fokus. Genom ett parti kan jag vara med och påverka i stort och i smått, lokalt och internationellt.
Att födas av en familj som har resurser, att födas i ett land som har resurser och demokrati, det är bara förunnat vissa. Att leva i Norden är att leva i en region där människor för hundra år sedan på olika sätt gick samman och stred för de som idag kallas den nordiska välfärdsmodellen. En modell som tar vara på att de finns tre parter i samhällsbygget som måste samverka, facket, arbetsgivarna och politikerna. En modell där samhället genom stöd stimulerar bildning och ett aktivt föreningsliv där olika grupper kan arbeta för sina rättigheter och egenorganisering. En modell som i grunden bygger på kamp och samförstånd med utrymme för entreprenörer, kamp för rättigheter och en förmåga att ta vara på naturresurser.
Men en modell som ständigt på olika sätt ifrågasätts genom andra ideologiska synsätt eller bara genom att man låter detaljer styra och tappar bort helheten.
Tre viktiga ledord för framgången med den nordiska modellen tror jag är och har varit engagemang, drömmar, optimism vilka också varit viktiga i Ålands framgångssaga.
I den politiska debatten idag blir det svårt att se att politik handlar om det, för alldeles för ofta upplever man taktik, småsinthet och inkompetens.
Det som sker i samhället är resultatet av politik, både förbättringar och försämringar, men som politiker behöver man bottna i vad man vill och vad man tycker är viktigt i stort, ha en ideologisk bas, parallellt med att man lyssnar och tar in kunskap.
Vi lever i en väldigt individualistisk tidsanda, men det är genom engagemang för helheten, solidaritet med dem som har sämre förutsättningar och genom att gå samman och på olika sätt engagera oss som vi kan göra världen bättre, inte bara för oss själva utan också för andra. Att engageras sig i ett parti har sin för- och nackdelar, man kan påverka i stort och i smått, men man får ibland kompromissa. Att engagera sig gör skillnad och alla behöver inte engagera sig i ett parti, men fler skulle behöva göra det och inte vara så rädda för nackdelarna med politikerförakt, stämpling, etc.
Jag har valt att vara aktiv i ett parti som ständigt går tillbaks och tittar på sina värderingar och sen väljer vägar och kompromisser, som jobbar med att driva politik inte sitta och vänta eller förirra sig detaljer. Ett parti som tror på strukturförändringar istället för att vänta och hoppas.
Ta dig tid fundera över vad som är viktigt för dig, du kan påverka, din röst gör skillnad. God fortsättning på det nya året!