Fascism

För mig har fascismen varit något långt borta, långt borta från där jag lever och bor och långt borta i historien, men de är nu bara att inse att så är inte och då behöver man både påminna sig och fortbilda sig. Kärnan i den fascistiska ideologin är nationalismen med syfte att rädda nationen undan förfall. Målet är en nationell återfödelse. Först måste man dock bekämpa de som förstör, de andra, de inflyttade, muslimerna, de svarta…. För Hitler handlade det om judarna, romerna, de homosexuella och lösningen var Förintelsen. För Sverige Demokraterna handlar det om islam, som ska rensas bort. För Sannfinländarna är de invandrarna som ska assimileras. Partierna är framtidstroende politiska rörelse. De tecknar i vackra färgar en etniskt ren nation. De finns en attraktion i de och de syns på många ställen i Europa där en ny fascistisk politik firar triumfer. Grunden för den nya politiken kallas av den internationella forskningen ”neofascism” och är resultatet av ett intellektuellt arbete som startade i Frankrike i slutet av 60 talet. Det gällde att bygga ett nytt politiskt varumärke efter Adolf Hitler och andra världskriget, de gick inte att bygga på den egna ”biologiska rasen” förträfflighet. I stället skulle den nya fascismen: avskaffa det pluralistiska och multikulturella samhället, till förmån för ett etniskt homogent samhälle. Den nationella kulturen ska lyftas fram och hyllas och den euroepiska kulturerna är hotade. Den nya fascismen ska ses som en tredje väg, mellan traditionell vänster och höger,man spelar med argument från båda håll. Även om det är samma grundideologi så ska inte ordet fascism användas då de har dåliga associationer. Rasismen ingår i de fascistiska tänkande som bygger på ett ständigt förhandlande om vilka som inkluderas eller exkluderas. Idag får invandraren finnas i Finland bara den anpassar sig, men homosexuella kan flytta till Åland. Idag är svenska judar inget större "problem", men allt kan snabbt ändras, beroende på hur vinden blåser. Den nya fascismen vill inte avskaffa den parlamentariska demokratin, det är majoritetssamhällets makt som ska råda, man ska genom demokratiska beslut rasistiskt förtrycka olika minoriteter. I den fascistiska grundidén finns inte allas lika värde utan majoritetskulturens förträfflighet och dominans. Henrik Arnstadt historiker och journalist som studerat fascismens ideologi och skrivit boken ”Älskade fascism skriver i en artikel i DN: De svartbruna rörelsernas ideologi och historia” menar att fascismen inte får underskattas och  att att vi ska lära av historien och därför: 
1. Aldrig samarbeta. De svenska politikerna har gjort helt rätt, som aldrig samarbetat med SD. Den sekund som framför allt den traditionella högern frestas till allianser för att möta vänstern vinner fascismen de riktigt stora framgångarna. Det var så både Hitler och Mussolini nådde makten.
2. Aldrig politiskt läckage. Då och då hörs röster om att ”våga ta debatten”, vilket innebär att köpa SD:s problemformulering. Detta är en livsfarlig väg. Att Tyskland accepterade Hitlers tanke om ”judefrågan” innebar inget bakslag för hans parti, tvärtom. Att ”judarna” diskuterades som samhällsproblem i stället för vad de egentligen var – en samhällsresurs – satte kursen mot katastrofen.
3. Våga använda korrekt terminologi. Enigheten är total inom den internationella expertkåren inom fascismforskningen; de nya europeiska partierna är fascistiska. Dagens begreppsförvirring måste upphöra, det är dags att börja benämna SD korrekt i det offentliga samtalet. 
De gäller också hur man i Finland bör behandla Sannfinnländarna även om de själva menar att man inte har en fascistisk grund.

Härom dagen kom Linje 17 kort film mot rasism, alla aktiviteter mot fascism och rasism behövs som motkraft mot  det enkla vi och dom tänkandet. Men även Sverige Demokraternas ungdomsförbund har gjort en film, den är skrämmande. Snabbt kom en remix som tydliggör och ifrågasätter och Unga feminister skapade en film som motbudskap.
Håll till godo. Vill du se SDUs film i original och läsa om den kolla in Nyheter24. 

Publicera inlägg

Word Wide Opportunities on Organic Farms

Nu är vi en av WWOOF gårdarna i välden. WWOOF är en organisation där volontärer som vill komma till ekologiska gårdar, får mat, boende och möjlighet att lära om den ekologiska livsstilen och där gården får volontärhjälp på gården.
Vi tillhör WWOF Sverige då det inte finns någon nationell organisation i Finland. Vi ser fram emot roliga möten och en hjälpande hand.

Vikten av generell välfärd och att ha en vison

Politik handlar på ett eller annat sätt om förtroende. Det verkar som en del politiker tycks tro att man bygger förtroende genom att hänvisa till siffror och kalkyler. Det är som Katrin Kielos skriver i Aftonbladet "märkligt eftersom siffror traditionellt har varit ett substitut för just förtroende. Det var när chefen inte litade på sina anställda som han bröt ner deras arbetsuppgifter till mätbara enheter. Det var när politikerna slutade lita på sig själva som siffrorna tog makten.”
Politik är som jag ser det att vilja, visst ska vi luta oss emot fakta men politik handlar om idéer. Det finns en riks att det blir en kamp om vem som kan använda siffror bäst till sin fördel och siffror kan alltid användas och förstås på olika sätt.
Jag tror som jag tidigare skrivit på generell välfärd, ett system där vi tillsammans utifrån betalningsförmåga betalar pengar till staten som sen alla får del av genom ett grundläggande trygghetssystem.
För mig är vad man kan kalla den ”borgliga politikens idé" en argumentation kring att trygghetssystemen ville väl, men passiviserar människor. Därför ska mer ansvar lägga ut på den enskilda. De skulle ju innebära att alla rika automatiskt blir lata, det har ju ett privat trygghetssystem. Den idén ligger bakom den svenska regeringen arbetslinje som många i Sverige gått på, det är som jag ser det också ett konservativt budskap om att disciplinera ett folk.
När vi diskuterar avgifter här hemma på Åland dyker åsikten upp om att man överutnyttjar sophämtning, sjukvård, dagis eller annat om avgiften är för låg. Men de skulle ju innebära att alla rika överutnyttjar en massa service hela tiden för antingen har de försäkringar som betalar eller så har de så mycket pengar så att en hög eller en låg avgift inte spelar någon roll.
Jag anser att vi ska ha så låga avgifter som möjligt för den gemensamma samhällsservicen, så att den är möjligt för alla att ta del av, det är inte att slösa med pengar det är att se att alla inte har samma förutsättningar, de att är att ha en grundläggande ide om ett solidariskt samhälle. 
För mig blir de där statistiska graferna ointressanta om inte politikerna talar om på vilken värdegrund de bygger sina argument, förslag och idéer, att de är tydliga med vad de verkligen vill. Politiker behöver både synliggöra sin visioner och sina sakfrågor för att bli trovärdiga. Sen behöver de visa i praktiken att de försöker göra skillnad och driva på åt de håll de sagt att de vill, både i politiken och i civilsamhället.
Jag tror på att ökad jämlikhet är bra för ­hela samhället och hela ekonomin. Vi vet idag att ökade klyftor inte med någon automatik gynnar alla och vi ska undvika att de som jobbar i de lågavlönad yrkens ska behöva utkomststöd där alla deras inkomster och tillgångar granskas. De lågavlönade ska kompenseras genom generella bidrag och stöd och genom låga eller inga avgifter på samhällsservicen. De gör att också de rika ser direkt nytta av skatter. Sen ska vi ha ett system som stödjer de mest utsatta, de som drabbas av psykisk ohälsa, arbetslöshet, fysiska funktionsnedsättningar eller annat.
De är min vision, sen blir det i politikens vardag kompromisser, vinster och förluster.

Jag tror på solidariskt finansierad välfärd

Jag anser att samhällets gemensamma satsningar ska ha sin grund i att samhället själv ska erbjuda den grundläggande servicen och infrastruktur, jag tror inte på idén om att konkurrens och valfrihet är saliggörande för att utveckla kvalitet och friheten. Jag tror att gott ledarskap och att personalen får goda förutsättningar att ta ansvar och samarbete är en nyckel för olika verksamheter. 

För det första: valfrihet förutsätter överkapacitet. Det är bra med valfrihet – men får det kosta hur mycket som helst? Jag är helt övertygad om att det inte ska gälla t ex vård, skola och omsorg, men jag kan inte se att något förbättrades för mig som kund eller för företagarna när taxirörelsen eller apoteksrörelsen i Sverige t ex avreglerades. Jo några få tjänar massor av pengar men andra framförallt de små får kämpa med osäkerhet och svag lönsamhet. Så en reglerad marknad behövs. Jag tycker att man verkligen ska fundera över när är valfríhet verkligen något som är bra och när ska vi bygga system så vi slipper.  

För det andra: även med överkapacitet kan valfriheten aldrig bli total. Alla kommer inte att kunna få plats på t ex de populäraste skolorna eller bästa äldreboendena. Man behöver se över när det finns en frisk marknad med verklig konkursen och när man behöver reglera. Konkurrens leder lätt till den största i slutändan vinner och monopol uppstår. De tror jag att vi snart kommer se vad det gäller sjötrafiken på Åland. Vad är då fördelen, enda skillnaden är att någon dessutom ska göra vinst på verksamheten. 

Gemensamt finansierad välfärd som kommer alla till del måste vara grunden. Fackförbundet Kommunal tydliggör i rapporten ”Vi har råd med välfärd”. Att den demografiska utmaningen är över­driven. Liksom kostnadskalkylerna kopplade till den. Visst kommer skatter att behöva höjas något, men vi kommer att ha råd med välfärd till alla, finansierad gemensamt. Tro inte på dem som säger något annat avslutar det. 

Det handlar om prioriteringar och politiskt vilja. Valet mellan ökad egen finansiering och ökade skatter är ideologiskt och bygger på vilka värderingar som får styra. De i sin tur påverkar vilket samhälle vi vill leva i. Vill vi leva i ett samhälle med stora klyftor, där vissa som lyckas födas i resursstarka familjer eller har tur att få en begåvning som ger dem möjlighet att ta för sig ska kunna leva i lyx, men andra som hade otur får leva i armod. Så vill inte jag ha det.

Jämställdhet, varför går det så trögt

Igår pratade jag i Ålands radios Arena om jämställdhet http://www.radiotv.ax/aland-idag/arena-special-med-mia-hanstrom
De finns också i deras webbtv.

Senare fick jag ett mail, får rätt många kontakter från kvinnor som är frustrerade över hur himla trögt det går med jämställdheten på olika områden.  Det här handlade om löner. Jag är glad över att de tar kontakt, men det är alltid svårt de borde ju vara en organisation som tar emot och kan ge respons och kan organisera folk för frågan.

Här är delar av mitt svar på mailet som jag tänker kan vara av allmänintresse:


De här med jämställda löner är verkligen ett frustrerande område, både utifrån att kvinnodominerade yrken generellt har lägre löner men också att det forfarande är så att det inte är sällsynt att kvinnor får lägre lön trots att de har samma kompetens och erfarenhet, individuell lönesättning har t ex varit ett bakslag för jämställda löner.
Som jag ser det är det både en kunskapsfråga och en maktfråga. Där vi som tycker att det är helt vansinnigt, från olika håll måste utbilda och trycka på och stöda varandra för att orka trycka på och vara "besvärliga".
Jag har ju olika roller själv; i socialdemokraterna är jag en av dem som försöker hålla frågan levande, utbilda min kamrater och få folk att ha med sig ett jämställdhetstänk i sina uppdrag. I socialdemokraterna i stort så ser vi det som ett arbete som hänger ihop med hela vårt hållbarhetsarbete.
Som jag ser det behöver vi alla bidra, men de ska erkännas att det är inte lätt, mycket av de strukturer som man politiskt verkar inom är tröga och många olika intressen konkurrerar.
Jag har ju själv en möjlighet i min nuvarande position inom ÅHS att utifrån den posten försöka bidra till skillnad, men jag är ju inte med i förhandlingarna, jag är ju inte den sin sätter de ekonomieks ramarna så de är knepigt. Min strategi just nu på ÅHS är att vi i höst ska börja med att utbilda styrelse och ledning i vikten av ett genus och jämställdhetsperspektiv, för att sen gå vidare. Jag har också tryckt på (liksom jag vet att facket gjort) för att ÅHS ska ta fram en ny jämställdhetsplan. Man kan ju tycka att det bara blir ett papper, och det blir det ju om vi inte sen både från fack och ledning använder oss av det i olika sammanhang för att tryckta på för jämställdhetsfrågan.

Vad det gäller resan till Nordiskt Forum så är den en liten insats för att peppa och fortbilda folk men också för att bygga nätverk som vi på Åland kan ha nytta av i de fortsatta arbetet. Det kommer inte leda till någon revolution, men jag hoppas på att folk blir peppade och att vi i höst har en organisation eller ett nätverk som kunde bidra till och vara en blåslampa för jämställdhetsfrågan, men det återstår att se, sen är ju tanken att folks ska verka i de sammanhang det är eller väljer att vara i.
Det finns 2 platser på vår resa kvar av de som vi lyckats få subventionerat av LR. Kolla gärna in www.abfalands.ax där står det om resan och http://nf2014.org/program/ där ni kanske vilka seminariers som kan vara av intresse.

Jag jobbar ju deltid med ABF-Åland jag är övertygad om att styrelsen gärna skulle göra en kväll på temat: Jämställda löner, varför går det så trögt? Där skulle vi kunna ha en del kring erfarenheterna av arbetsvärdering varför blir det inte den succé som det borde? Vad är det som bromsar?

1 maj 2014

Idag är det 1maj och jag ska ut och rida här i Italien, andra demonstrerar vilket jag också skulle kunnat tänka mig att göra om jag var i en större stad. I Mariehamn firar mina socialdemokratiska vänner på torget. För mig är det nu rätt många år sedan som jag höll tal där. Även idag skulle jag lyfta fram grupper som utsätts för diskriminering av olika slag.

Helt klart är att det inte räcker med jämlika möjligheter, det är lika viktigt med jämlikhet i utfall. De innebär att levnadsvillkoren och levnadsomständigheterna inte ska vara för olika. Idag ser vi allt större klyftor mellan de väldigt rika och de fattiga. För mig är tilltron till privatiseringar av samhällsinstitioner och infrastruktur ett sätt att "låtsas frihet", man bygger ett system som i längden bara gynnar storbolag och rika, även om de till en början kan verka fint med frihets tt välja och konkurrens för att få fram de bästa. Den politik som vill lämna samhället ifred, som menar att politiker inte ska styra så mycket, vet att makten förskjuts till dem som redan har mer än vad dom behöver eller så är det väldigt naiva. 

En ekonom som just nu får stort utrymme i debatten runt om i världen är Thomas Piketty, han menar att samhällen som lämnas ifred från fördelningspolitik genererar växande makt- och förmögenhetsklyftor. Vilket mängder av  andra forskningsrapporter visar resulterar i att samhällena får stora problem. 

Det krävs jämlik fördelningspolitik ett solidariskt tänkande för dynamiska samhällen. 

1 maj är arbetarnas dag och de vi kallar arbetarklassen- allt från den lågutbildade arbetslöse till den vanliga tjänstemannen, har ett gemensamt intresse av att begränsa den makt som idag ökar för liten men en allt rikare grupp. De är svårt för många att behöva se att det finns en motsättning här. 

Piketty lyfter fram att det två kapitalförstörande krigen under förra seklet lade en grund för den utjämningspolitik som följde från 1945. Krigen gav överallt regeringar mandat att aktivt gripa in i samhällsutvecklingen. Ingen vill ha krig idag för att få regeringarna att förstå att de måste börja fördela och använda sin regeringsmakt till att styra för en miljö och människovänlig värld. De positiva är att en majoritet av befolkningarna tjänar på det. Vi behöver en politik som kan begränsa kapitalets fria härjningar genom restriktioner och fördelning, men det krävs upplysning och solidaritets tänk och att många slutar tro på marknadsliberalismens självsanering eller kapitalisternas godhet. Marknaden behöver styras för att fungera i människans och naturens tjänst och politiken måste vändas så att vi får en mer rättvis och jämlik värld i stort och i smått.

Ofta känner man att man inte alls kan påverka de stora skedena, men i EU-valet har vi en möjlighet. För mig är EU-valet ett ideologiskt val. Det gör de omöjligt att rösta på Britt Lundberg, tyvärr, det räcker inte med att hon är ålänning. Hon tillhör en grupp och ett block som jag inte kan eller vill stödja i EU. För mig måste kandidaten tillhöra socialister och socialdemokraterna. Det måste vara en grupp som stödjer fackliga rättigheter, driver miljöfrågor och kvinnors rättigheter och sätter solidaritet mellan människor högt. När vi nu dessutom får åländskt inflytande genom den överenskommelse som Socialdemokraterna på Åland gjort med SDP om en åländsk medarbetare så är jag nöjd. 

Ha en fin 1:a maj!