Enda vägen är att organisera sig och agera, inge kan göra allt men alla kan göra något!

Senaste dagarna har jag fått många signaler om uppgivenhet och de är lätt att bli uppgiven. I Ryssland har Duman beslutat med röstsiffrorna 386 mot 2 att det nu bara är ett administrativt brott att misshandla sin fru och sina barn, så länge offren överlever och inte bryter några ben är det att jämföra med en smärre förseelse! Sen går den rysk-ortodoxa kyrkan och välsignar lagändringen. I USA startar den nye presidenten med att stoppa federala bidrag till alla organisationer som stödjer kvinnors rätt till abort. Orden blev lag 44 år efter det att fri abort i princip blev laglig i USA, risken är uppenbar att många kvinnor kommer att dö på grund av illegala aborter!

Vi ser att de framgångar som kvinnor kämpat sig till förloras, männen tar sig allt mer makt. Mäns våld mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av ett samhälle som diskriminerar kvinnor, ett samhälle som saknar jämställdhet och sann demokrati.

Frågan vad som gör att män slår och är våldsamma eller använder strukturen för att begränsa kvinnor rätt att bestämma över sina liv är komplicerad och har flera dimensioner. Det kan engagera sig i för engagera sig det är den enda vägen, det är vad vi behöver göra. 

Jag menar att alla män som inte vill betraktas som "the bad guys" mer aktivt än tidigare måste visa sina ställningstaganden på samma sätt som många kvinnor gjort och att fler kvinnor måste engagera sig, om inte annat för sina systrar skull. Vi måste alla använda våra arenor och vara tydliga med var vi står när någon drar ett sexistiskt skämt, förlöjligar eller förminskar pga av kön, på fotbollsmatchen, på krogen, på festmiddagen eller på jobbet.

Vi måste göra uppgivenheten till vrede och använda de som händer hemma, i Ryssland och USA som extra bränsle. Vi måste organisera oss! Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Ett sätt är att komma med i arbetet i föreningen Ålands Feministparaply-nätverk för jämställdhet. Du kan bilda en grupp för just det du tycker är viktigt och vill lägga kraft på eller komma med i arbetet i t ex arbetet med Våld mot kvinnor eller  firandet av 8 mars.

Samhällsutvecklingen är ingen naturlag

Samhällsutvecklingen är ingen naturlag, men det finns forskare och debattörer som lyfter fram  analyser, kunskap, teorier och frågor som det kan vara bra att ta till sig, som gör att man på ett bättre sätt kan styrs utvecklingen i stort och i smått.
Våra visioner, beskrivningar och föreställningar har betydelse för framtiden.
Idag beskrivs det mesta utifrån centralortens behov och dess invånare
En satsning i centralorten är en investering medan motsvarande satsning på landsbygden blir bidrag. Brist på bostäder, dagis och skolor i stan är allas problem och ska lösas av samhället. På landsbygden blir det ett lokalt problem som ofta ska lösas av, eller i alla fall med bistånd av, de som bor där, underförstått de som valt att bo där. Väljer du att bo på landsbygden får du skylla dig själv, du kan ju alltid flytta. Det handlar om att vad som är självklart och vad som utifrån det blir dess motsats. Om du inte väljer det som är självklart blir det upp till dig att ta konsekvenserna.
I veckan öppnades utställning Vem är hen? på Ålands kulturhistoriska museum. Gå och se den eller kom på diskussionen som jag ska leda den 2 mars den problematiserar norm utifrån kön. Men tillbaks till norm utifrån bostadsort. Det som är norm beskrivs på ett positivt sätt. Ord som förknippas med staden eller centralorten är till exempel kultur, framgång, innovationer och utveckling medan landsbygden kopplas till ord som särskild, eftersatt, övergiven, passiv och tärande. Ofta beskrivs bara det ena de andra blir den underförstådda motsatsen. Människor som flyttar från staden till landsbygden är modiga och gör ett spännande val. De som gör de motsatta gör de som förväntas, de som blir kvar är loosers 
Det är viktigt att synliggöra hur saker beskrivs när vi läser en artikel, ett politiskt förslag eller en ny strategi, vilket perspektiv ligger bakom, vad är det den som skriver menar är så naturligt att det inte behöver diskuteras. Senast valde flera medier att fånga upp "Värmland och Gotland är en skräpyta, där finns ingen ekonomisk aktivitet" ur en föreläsning av ekonomen Kjell A Nordström. Citatet upprörde även mig, han spelade verkligen på motsatsen. Men till hans försvar så behöver man höra hela hans resonemang och han tror på en framtid för landsbygden men det kräver annat och den ekonomiska attraktionen gör att han tror att det om 30 år bor fem miljoner invånare i Storstockholm. Andra delar av landet töms på folk och blir ekonomiska "skräpytor". Nordström säger också vilket jag tycker är mycket intressant citat från tidningen Land: 
För att vända trenden med utflyttning rekommenderar ekonomen ett test i två delar. Det första är ett kommunikationstest.
– Allt som krymper avstånden till centrum är bra.Den andra delen är ortens dragningskraft på kvinnor.
– Lyckas man få unga kvinnor att vilja bo på en ort, då har man lyckats. Det säger något om andan på orten om de ser en framtid där, säger Kjell A Nordström.
Samhällsutveckling är något som utvecklas i ett politiskt samspel med naturen. Samhällsutveckling behöver inte vara pengar i fokus, pengar och ekonomi är bara redskap som vi inte behöver låta styra hur vi utvecklar ett hållbart samhälle för djur, natur och människor.

Framtidens resande och idag

Skrev idag ett kort brev till infrastrukturministern och näringsministern, hoppas att de uppskattade det och förstår allvaret:

"Vill bara säga att jag tycker att det är helt hopplöst att man inte 15/1 kan göra sina bokningar för februari hos Ålandstrafiken, både som privatperson och företagare kräver ju livet framförhållning. Det borde vara förutsättningarna att driva verksamhet och bo i skärgården som styr när tidtabellen slås fast inte budgeten.

Utöver det borde så stora förändringar som gjorts med höjningar av avgifter både konsekvensbedömas och aviseras långt i förväg så att de vid behov går att kompensera t ex för de ekonomiskt svagaste grupperna som t ex kvinnor med låg pension, medborgare som byggt upp Åland och nu måste spara än mer än vad de redan gjort."

Det är självvalt att bo i skärgården och jag tar det tunga resandet även om jag drömmer om att vi ska få snabba persontransporter, vilket jag ser som en förutsättning för att vi ska få ung människor att flytta hit eller vilja bo kvar. Bland annat den urbaniseringsnorm som är så stark gör att vi behöver kunna transportera oss snabbt, helst som i Harry Porter med teleportering som mina barn sagt är en förutsättning för att de ska bo här. 

Snabba persontransporter är helt möjlig idag enligt expertisen finns det till och med isgående båtar som skulle fungera i vår skärgård. Den starka manliga normen "inte utan min bil" som härskar i skärgården (jag gillar också att ta med min bil) gör dock att de är svårt att tänka nya resmönster, men jag tror att det är ett måste. De går när tunnelbanan byggdes i mitten av 1800 talet i London sa man att ingen kommer att vilja gå ned i under jorden och resa, men ingen ångrar väl den modiga och kostsamma satsningen idag. Flera av skärgårdskommunerna satsar nu på tomter för hel- och deltidsboende men parallellt med det måste regeringen starta projektet "trafik med snabba persontransporter", sen kan man successivt dra ned på de dyra färjorna med biltransporterna till ett minimum med kanske två turer per dag. Men att minska turer innan man byggt upp en ny infrastruktur för resandet vore förödande.

Jag skrev tidigare ett brev till presidenten, idag fick jag svar

Jag skrev tidigare ett brev till presidenten, (se nedan) idag fick jag svar:

Jag har mottagit Ert brev om jourreformen vid Vasa sjukhus.  Eftersom det kommit uppemot 3 500 brev måste jag svara alla gemensamt:

Många har önskat att jag skulle ”upphäva” den lag som riksdagen stiftat eller åtminstone låta bli att stadfästa den så att ärendet återsänds till riksdagen för ny behandling. Presidenten har ingen rätt att ”upphäva” lagar, och under de senaste årtiondena har endast en lag återsänts. För detta krävs starka rättsliga grunder. Om riksdagen godkänner en återsänd lag med oförändrat innehåll, träder den i kraft utan att stadfästas av republikens president.

Ärendet är förenat med både politisk och juridisk prövning.  Beslutet är politiskt i fråga om hur många sjukhus som får behålla omfattande jour och var dessa sjukhus är belägna. Riksdagen har fattat ett beslut i frågan, och det kan presidenten inte ändra. Det finns heller inga skäl att anta att riksdagen inte skulle fatta samma beslut om ärendet återsändes till riksdagen.

Den juridiska aspekten handlar om de språkliga rättigheterna.  När riksdagens grundlagsutskott behandlade ärendet konstaterade utskottet enhälligt i sitt utlåtande att lagen kan godkännas, förutsatt att de språkliga rättigheterna tryggas genom lag. 

Nu innehåller lagen följande krav: ”För att trygga de språkliga rättigheterna ska Syd-Österbottens sjukvårdsdistrikt ordna jourtjänster på finska och svenska så att patienterna blir betjänade på det språk de väljer.”

En viktig aspekt är att de språkliga rättigheterna också ska fungera i praktiken. Därför gjorde jag följande uttalande i samband med att jag stadfäste lagen: 

”Rätten att använda det egna språket, finska eller svenska, är en rättighet som tryggas i grundlagen. Detta är särskilt viktigt för dem som är sjuka.  

Det är en laglighetsfråga, inte en ändamålsenlighetsfråga, att de språkliga rättigheterna garanteras. En lag som stiftats av riksdagen och som upprepar grundlagens krav innehåller alltså en absolut skyldighet att trygga de språkliga rättigheterna. Avsikten är att bestämmelser om tillämpningen av lagen ska utfärdas genom förordningar, varvid såväl den som utfärdar förordningarna som de som verkställer dem har tjänsteansvar för att de språkliga rättigheterna också tillgodoses i praktiken. I detta fall innebär det enligt min uppfattning att jourtjänster kan överföras från Vasa till Seinäjoki endast om det vid överförandet råder säkerhet om att patienterna får dessa tjänster på finska eller svenska enligt eget val.”

Högaktningsfullt,
Sauli Niinistö
Republikens president

---------------------------------------------------------------------
Till President Sauli Niinistö!

Jag hade förmånen att skaka hand med dig i Tammerfors den 6 december för några år sedan.

Nu skriver till er som engagerad medborgare. Den nuvarande regeringen och dess medlemmar har vidtagit en rad åtgärder som väcker oro. Den här oron delas av många medborgare. De tidigare allmänt accepterade reglerna kring arbetet i riksdagen och regeringens förhållande till de fria massmedierna har brutits. 

Här är de senaste exemplen, som fått mig att inse att någonting måste göras för att stoppa den oroande utvecklingen:
I arbetet kring vårdreformen har grundlagsutskottets utlåtande kring de språkliga rättigheterna inte respekterats. 
Statsministern har otillbörligt påverkat YLE i till den grad att YLE:s ledning sett sig tvungen att följa statsministerns påtryckning. 

Ni, herr President, har möjlighet att som landets högste och en respekterad styresman i offentligheten ta ställning för demokratin och respekten för dess spelregler. 

Ni har också möjlighet att inlägga Ert veto mot lagförslag ni anser strida mot grundlagen, vilket är en synnerligen viktig institution i vår konstitution, särskilt som ingen författningsdomstol finns.

Jag hoppas att ni lyssnar på mig och många andra medborgare och gör allt ni kan för att Finland med stolthet kan stå upp för minoriteters rättigheter, rättsstaten såväl som de fria ordet.

Med Vänliga Hälsningar

Mia Hanström
AX-22820 Kumlinge
Åland
mia.hanstrom@kumlinge.com
mobil +358 400 784871