Skärgården, dumsparande och exemplet Sottunga

Man ska inte slösa, men inte heller dumspara, vilket en del av dagens ekonomi- och statikstyrning leder till. Det här speciellt viktigt att ta i beaktande inom det man inom politiken kallar de "mjuka områdena" som t ex hälso- och sjukvård.

Ett exempel, i den lilla skärgårdskommunen Sottunga där det idag bor cirka 100 personer, har man känt av besparingsivern. Där har Ålandshälso- och sjukvård (ÅHS), valt att dra ned på hälsovården och istället för att det i kommunen finns en hälsovårdare på deltid, så skickar man istället en hälsovårdare från Föglö/Godby en gång i veckan för att upprätthålla någon form av hälso- och sjukvård. Den här lösning är troligen genomförd för att spara, därför att man anser att de är för få bosatta i kommunen och vilket gör att de inte längre får en jämlik service med andra på Åland! 

Frågan är sen också om det i praktiken i slutändan är en besparing, med tanke på hur viktigt det är att känna sina patienter och sin region för att göra relevanta bedömningar. 

Det finns ett oförstående från åtminstone delar av ÅHS vad det gäller vikten och värdet av att det finns hälsovårdskunnig person med lokal kännedom i alla skärgårdskommuner. Det är som att det inte stämmer in i de sjukvårdssystem som allt mer tar modell från industrin kombinerat med ett synsätt på skärgården som att våran hembygd är som vilket naturskyddsområde som helst.

I Sottunga fallet blir det dessutom än mer märkligt med vetskapen om att det bor en utbildad sjuksköterska i kommunen, som man skulle kunna anställa. Personen har dessutom arbetat på mottagningen i 25 år tidigare. Det är en person som folk känner (och förstås ändå vänder sig till när de är i behov av 

hjälp). Jag vet man ska vara specialiserad hälsovårdare, men det blir för tokigt att kräva att någon ska fortbilda sig för att sen ändå bara kunna erbjudas en deltidsanställning.

Idag har ÅHS en skräddarsydd förlossningsvård, trots att ålänningarna är för få för att egentligen ha en förlossningsavdelning. På samma sätt måste man tänka med hälsovårdarservicen i t ex Sottunga. 

Dessutom kan det också bli billigare eftersom en extra sjuktransport kan gör alla besparingar tillintetgjorda. Det enda är att besparingen görs på ett annat konto. 

Det är verkligen inte hållbart med denna enögda ekonomistyrning.
Utforma hälso- och sjukvården utifrån behov i samråd med invånarna och när vi genom politik formar samhället så se till att involvera berörda och tänk större än bara i budgetområden, avdelningar eller regioner. Vi ser på allt fler områden att att det ekonomiska argumenten demonterar fungerande strukturer, att t ex minskning av personal gör att sjukskrivningarna ökar i andra änden, etc.
För att arbeta med det hållbara samhället krävs ett mycket större grepp än osthyvling och till synes enkla besparingsmål. 

Jag tror på en levande skärgård men vi måste få alla enheter att bidra och jobba normkritiskt, alltför många utgår ifrån centrum och majoriteten och tar den utgångspunkten förgiven som gällande alla, det slår hårt mot oss som inte tillhör normen olika avseenden. 

Snart dags för Pride igen

Regnbågsfyren utlyser pridevecka vecka 33, 13-19 lördagen den 18 augusti, görs den färgstarka paraden genom staden. 

Att fira och uppmärksamma Pride kan för många ses som mindre viktigt, att samhället är mer öppet idag än tidigare och visst är det sant att det är bättre, när jag började jobba som fäktare på Åland i mitten av 80-talet var homosexualitet så gott som osynligt på Åland de unga jag lärde känna valde att flytta till Sverige då de var lite lättare att leva på en större ort. 

Men det finns fortfarande mycket som behöver göras både attitydmässigt men också lagstiftning mässigt. Årets tema är Ung vilket är oerhört viktigt. Dock är programmet är magrare idag än förr vilket huvudsakligen beror på att landskapets arrangemangsbidrag bara ger stöd i tre år.

Men det är ett fint program med många viktiga möjligheter för möten och samtal. Två viktiga och intressanta föreläsningar finns i programmet för den som vill bilda sig. På tisdagen "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2” och på torsdagen "Suicide zero”. 

Ett område där vi från Åland behöver agera är hur den som önskar könskorrigering behandlas.

Det finns 2 typer av länder i Europa dom som inte kräver sterilisering för att få göra en könskorrigering och de som kräver det - Finland, Lettland, Tjeckien, Slovakien, Serbien, Bosnien & Herzegovina, and Montenegro. Tjeckien som har en mycket sträng lag för könskorrigering överväger nu att ändra efter en dom i Europa domstolen då detta strider mot artikel 8 i Europa conventionen om mänskliga rättigheter alla har rätt till privat- och familjeliv.

I Sverige trädde en lagändring i kraft den 1 juli 2013. Och i mars i 2018 fattade regeringen beslut om att de som tvingades till sterilisering ska kompenseras. De 800 personer som berörs ska kunna få en ersättning på 225.000 kronor.
Ersättningen är symbolisk då ingen summa kan kompensera möjligheten att få barn.

När kommer förändring i Finland? Vi borde från Åland trycka på, det är både pinsamt och fruktansvärt att utsätta en grupp människor för dagens system och behandling.

Funderingar och visioner för framtiden

Varför kan vi inte definiera det grundläggande områdena som boende, mat, trygghet, gemensam service och infrastruktur och säga att på dessa områden liksom skola eller dagis ska samhället organisera verksamheten för de gemensamma, inte för att några ska göra vinst på dem. Socialist ja, jag är socialdemokrat. Jag tror på att demokrati är den bästa styrelseformen om än den har sina svagheter och måste återskapa om och om igen.
Inspirerad av bland annat Kajsa Ekis Ekman i en ledare i tidningen ETC funderar jag kring min vision och vad jag tycker är viktigt.
De flesta av oss ger en stor del av vår lön till bankerna, genom att vi har lån för bostäder och annat så arbetar vi för att ge bankerna vinst. Att våran lön går till andras vinst sker på alldeles för många områden tycker jag. Detta sker genom att allt fler områden bolagiseras och upphandlas, de leder också till att demokratin undergrävs. Den nyliberala idén om att allt blir bättre genom privata lösningar och konkurrens tror jag inte på. Dementa handlar om gott ledarskap. Jag menar nu inte att vi inte ska ha bolag, men jag tycker att det är ett stort samhällsproblem att få personer äger det som berör och påverkar många, att många betalar för att en liten grupp ska göra stora vinster och få allt större makt, både lokalt och internationellt.
Det finns områden som jag anser att vi inte ska bolagisera och områden som jag anser att vi inte borde ha i bolagsform. Jag är inte dummare än att jag förstår att de sistnämnda är svårare att ändra på, men man kan liksom Kajsa fundera över områden som bankerna, försäkringsbolagen , IT-driften, matbutikerna och byggbolagen.
Det finns områden man genom politiska beslut kan ändra förutsättningarna för, vissa lite enklare andra betydligt svårare. Boende, bolån kunde landskapet erbjuda till en låg ränta och med speciella villkor för unga. Vinsten skulle gå tillbaks till byggande av hyresrätter med hyra som lågavlönade har möjlighet att betala. Då skulle vi inte behöva arbeta gratis åt bankerna för att vi som idag vill ha ett bra boende.
Alla borde kunna känna sig trygga, så ett annat område är försäkringsområden, försäkringsbolagen gör stora vinster, man skulle kunna ha en gemensam statlig försäkring som gäller alla inte bara de som har råd att teckna försäkringar. Försäkringens vinst skulle kunna finansiera de mest sårbara och utsatta istället för aktieägarna. Vi skulle dessutom slippa detta med att försöka klura ut vilket bolag vi ska ha och slippa alla dubbelförsäkring som många har genom att organisationer har försäkringar för samma områden som vi själva redan har försäkrat oss för.
El och It-drift är något som vi alla behöver som idag är privat eller som här på Åland där elen distribueras genom andelslag, där tillgång till el blir betydligt dyrare om du bor på glesbygds jämfört med centralorten. Andelslagen startar i en gemensam ambition att lösa ett problem, men de som tillkommer senare och inte kunnat vara med på den gemensamma starten får ofta betala rejält för att komma med. Om lanskapet skulle erbjuda struktur och drift för el och IT skulle vi alla spara pengar och tid. Idag betalar privatpersoner, kommuner och landskapet massor till olika IT-bolag, både här hemma och runt om i världen. Bolagen tar rejält betalt för lösningar och insatser som ofta inte har kostat så mycket att ta fram bland annat för att grundjobbet finansierats av det gemensam genom olika former av offentliga medel. Det oroar mig mycket att systemen som nu byggs utöver kostnaderna blir så riskfyllda och kräver sådan säkerhetsskydd som kommer att kosta och kosta. 
Här tror jag att vi på Åland är på rätt väg med ÅDA, men de behövs något betydligt mer omfattande i framtiden.
Kvalitetsmat till alla, Ica kanske är lönsammast i Europa, Anders Wiklöf gör bra affärer på mat på Åland. Maten är väldigt dyr här, trots att de som jobbar i butikerna båda har låga löner och är en av de verksamhet som har väldigt dåliga kollektivavtal. En landskapsägd matbutikkedja skulle kunna jobba med kvalitets mat den skulle inte ersätta andra matbutiker utan kunna vara ett komplement som kunde sänka matpriser på bra lokalproducerad och ekologiska mat, säkra butikverksamheten på landsbygden och skapa en matsäkerhet som är oerhört viktigt vid en kris eller krig.
Jag förstår att de mesta av de här inte går att genomföra inom en snar framtid, men jag tror att det är viktigt att problematisera dagens system och ha visioner för en framtid som ger hopp, trygghet och ekonomi. Det är ingen naturlag hur vi organiserar samhället utan något vi kan påverka med politik.
Något som kan göras redan efter nästa val om väljarna vill, är att stärka och utveckla  ÅDA och förändra strukturen för kollektivtrafiken på vatten och på land.
Åtminstone skärgårdsfärjorna anser jag bör drivas av ett affärsdrivande verk. Verket ska äga färjorna, anställa personal och ha service och miljö i fokus. Jag tror att det är ett bra sätt att slippa ifrån en del av dagens problem samt ett sätt att komma ifrån den allt för nära kopplingen till politiken. Dessutom anser jag att detta verk med fördel placeras i skärgården.