Schysta villkor vid offentlig upphandling

Sedan vi gick med I EU och kanske inte alltid innan heller har det i princip inte ställts några krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling. Dagens upphandlingsregler bygger på EU-lagstiftning. Med det kommer krav på att följa de regler som gäller om fri rörlighet inom EU. Det är möjlighet för den upphandlande myndigheten att ställa krav på sociala villkor. Vilket gör att man kan kräva en lönenivå som inte går under lägstalönerna i kollektivavtalet i upphandlingen, och därmed kan lönedumpning förhindras.  Det är viktigt både för att komma åt utnyttjande av arbetskraft och för att ha schysta konkurrensvillkor. Få upphandlande myndigheter använder sig av denna möjlighet, kanske för att det verkar svårt att göra rätt. I Sverige har Vita Jobb-modellen utvecklats av fack och Socialdemokrater. Den är ett bra stöd vid upphandling. I Malmö Stad har just ett fall granskats av Konkurrensverket där anmälan menat att det varit fel av staden att kontrastera ombudsmän från LO-förbund för att granska villkoren och man använt Vita Jobb-modellen Målet vanns av staden så nu vet vi att det går att få till mer schysta villkor vid offentliga upphandling även om man inte i en upphandling inte kan kräva kollektivavtal. 

Efter valet i Kumlinge

Igår hade vi första fullmäktigemötet efter valet. Det har föregåtts av 3 sonderande möten innan, där samtliga som ställde upp i valet varit inbjudna till diskussion om platser och positioner med målet att få fram ett förslag som alla ställer sig bakom. 

En demokratisk idé men som visade sig bli svår på många sätt, då det alltid finns informella maktstrukturer och koalitioner och enskilda maktambitioner. Alla måste ta ställning enskilt och risken för att vissas åsikter väger tyngre och att enskilda upplever en utsatthet blir stor då de inte blir en förhandling mellan parter. Nu visar det sig att man förmodligen kunnat använt sig av proportionella val, trots att vi bara hade en lista, alltså kunde man delat sig i grupper efter att valresultatet var känt, möjligen kunde det ha lett till en annan form av  beredande arbete och kunde kanske varit bra för att få ett bättre arbetsklimat, nu gissar jag att de var fler än jag som upplevde det personligen väldigt utsatt och jobbigt.

För mig ledde det beredande arbetet till att jag kände mig bakbunden av den gemensamma arbetet och därför inte på fullmäktige kunde agera och synliggöra att jag antingen ville vara ordförande i styrelsen eller fullmäktige och att jag ställde mig tveksam till att vissa fick flera poster, samt att en ledamot i styrelsen ligger väldigt nära jäv eller icke valbarhet och därför enligt min åsikt inte bör sitta i styrelsen, inte pga av att denne inte är kompetent utan pga av den formella positionen. Även om det inte är formellt fel, det vet man bara om någon ifrågasätter det och vi får en dom, så menar jag att man ska undvika sådana val.

Resultatet för mig var nedslående; trots mest röster i valet fick jag varken styrelse eller fullmäktige ordförande posten. Trist och lite sorgligt. På sluttampen i våra förhandlingar aspirerade jag på posten som ordförande i Näringslivsnämnden, en nämnd som jag själv velat lägga ned, men inte för att frågorna är oviktiga utan för att jag tycker att frågorna skulle ligga direkt under styrelsen. Ser dock nu fram emot att kunna förnya och utveckla arbetet med de så viktiga näringslivs- och inflyttarfrågorna under denna period genom att jag fick den posten.

Jag tror också att vi fått en bra styrelse och önskar ledamöterna lyckat till den här mandatperioden och jag tycker att den nya ordförande Gun-Mari Lindholms ord "Jag vill att vi flyger i flock, att vi samarbetar för att nå våra mål till Kumlinges bästa" är en bra formulering.

Kill- och tjejgrupper ett enkelt och ändamålsenligt sätt att stödja unga

Antalet kill- och tjejgrupper är färre än någonsin på Åland och i Sverige, samtidigt som  behovet av mötesplatser för killar och tjejer där de får tala om sina upplevelser , tankar och erfarenheter är oerhört stort. Verksamheten har sin grund i att deltagarna själva bestämmer vilka ämnen som är angelägna att prata om; Vad ska jag bli?, Vem är jag? Vad ska jag göra på min fritid? Hur är man en bra kompis? Hur kan man hantera konflikter? Normers begränsningar, Sexualitet… 

Jag som utbildat kill- och tjejgruppsledare och varit med och utvecklat verksamheten både i Sverige, Lettland, Litauen, här hemma på Åland och i många andra länder vet att rätt använd har metoden en oerhörd styrka och möjlighet i att skapa utrymme för samtal kring angelägna frågor, det gäller också frågor som är mer svåra och tabu belagda som porr och övergrepp, men de kräver att ledarna är rustade, lyhörda och erbjuder möjligheten.

Porr och övergrepp är ingen marginell fråga, kriminologen Nina Rung som arbetar vid Polisen i Barnahus Stockholm utreder sexualbrott. I hennes arbete framkommer ofta uppgifter om sexualsadism och om sexuella handlingar som är fyllda av förnedring och våld och när de misstänkta får frågan om var de fick inspirationen ifrån så är svaret alltid: från porren och porren har över tid förändrats. De som var extrem våldsporr förr, är de som unga möter som det normala. Det är porr utan handling med våld, förnedring, mäns kön och tillfredställelse i fokus.

I en debatt artikel i Expressen skriver hon (Nina Rung): 

"I mina utredningar gällande sexualbrott framkommer ofta uppgifter om sexualsadism och om sexuella handlingar som är fyllda av förnedring och våld. När de misstänkta får frågan om var de fick inspirationen ifrån så är svaret alltid: från porren. Inspirationen att binda händer, fötter och bröst tills de blivit blå, hårdhänta anala ”samlag”, slag, strypgrepp eller gagging (det att kvinnor tåras och kräks av att få ett manligt kön nedstucket långt ned i halsen) är några av de vanligaste kategorierna inom porrfilm i dag. Och också precis det jag utreder.
De män som begår sexuella övergrepp på barn har en sak gemensamt. De har mängder av barnpornografiskt material i form av bilder och filmer i sina datorer och telefoner. När prostitutionsgruppen i Stockholm påträffar män som köpt sexuella handlingar eller tjänster av barn eller vuxna, finns det en sak de har gemensamt utöver att de är män: De innehar stora mängder porr i sina telefoner. Och köparna blir allt yngre. Medelåldern för att börja konsumera porr hos pojkar är 11,5 år. Bristen på sexualundervisning och normkritik i skolan, kopplat till att i stort sett alla tonåringar i Sverige i dag har uppkopplade telefoner gör sammantaget att sexualundervisningen sker mycket genom porren. Porren är tillgänglig, gratis och bara ett knapptryck bort.

Vi behöver problematisera vad det gör med de pojkar och flickor som växer upp i ett porrglorifierande samhälle. Studier visar att pojkar som ser anala, orala samlag och våld i samband med sex växer upp i tron att det är den typen av sex som deras jämnåriga har. När dessutom bilden av den underordnade kvinnan exploateras och ingen annan mer nyanserad bild ges av sex, samtycke och könsnormer så riskerar pojkar att hamna i situationer som sedan leder dem till vår arrest.

Jag är inte ute efter att moralpredika eller lagstifta kring vad människor ska tända på, men jag anser att vi behöver problematisera mainstream-porren på ett helt annat sätt än vi gör. Många gånger är trots allt porren det första och kanske till och med enda hjälpmedel till lärande om sexualitet som en ung pojke eller flicka får innan det är dags för dem att själva utforska vad de tycker om.

Det kanske trots allt inte är så märkligt att många pojkar och män som konsumerar porr sexualiserar flickor och kvinnor även utanför porren. Det kanske inte är så konstigt att de, efter flera års konsumerande, kräver mer våld och förnedring och att det till slut blir vad de tänder på. Hjärnan är plastisk och förändrar både mönster och beting utefter vad vi matar den med. Kanske är det inte så konstigt att de män som utsätter barn för sexuella övergrepp i regel har enorma mängder barnpornografiskt material och grov våldsporr (mainstream-porr) i sina datorer. Det kanske inte är så konstigt att de till slut också tar steget ut i det verkliga livet och använder sig av sina kunskaper de anammat från porren.

Jag menar att vi genom metodiskt arbete i skolan med könsnormer, sexualitet och samtycke inte bara hjälper pojkar och män ur ett skadligt porrmissbruk, utan det ger också möjlighet att arbeta preventivt för att undvika att ytterligare barn, unga vuxna och vuxna blir utsatta för övergrepp.”

Jag håller helt med och hoppas att vi på Åland hittar vägar för att stärka arbetet i skolan, där

Fair sex projektet var en bra start men där utbildningsavdelningen nu måste ta ett ansvar för hur man går vidare med de i skolan. Från min egen sida som hängiven tjej och killgruppsförespråkare arbetar jag nu får att vi tillsammans med Lettland, Grekland, Spanien, Portugal och Estland ska stärka, utveckla och kvalitetssäkra verksamheten som borde erbjudas stora grupper av ungdomar. Ingen organisation äger metoden, många har använt den, den är som en studiecirkel som alla organisationer som vill stärka och stödja unga i  sitt vuxenblivande kan erbjuda. Det gäller bara att inspirera så att folk vill bli ledare vilket inte bara är att göra en samhällsinsats utan också en möjlighet att växa själva. Det krävs ett helhetsgrepp för att få folk att förstå att de behövs som ledare. Det är angeläget att få flera som vill utbilda sig och hålla grupper. De är vi många som kan bidra till. De är idag väldigt tufft att vara ung, fler vuxna behövs för att stödja unga.