söndag 27 december 2015

Det viktigaste är att investera i människor

Det pågår och har pågått en ideologisk attack mot välfärdssamhället, i Norden, ja hela väst Europa. Det handlar om att man sätter pengar i fokus och människorna blir bara pusselbitar, i strävan efter pengar, diskussionen saknar empati och medkänsla och i nuvarande kris blir nedskärningar i välfärden lösningen på krisen. 
Med oro ser jag hur Finland drar ner på utbildning, hälso- och sjukvård, etc. Som jag ser det måste man tänka tvärtom och det viktigaste vi kan göra att investera i människor. Det är utöver den humanistiska aspekten avgörande för framgång för ett land eller ett område. De åtgärder som den finska regeringen nu försöker genomföra är kontraproduktiva och som Jacob Söderman sa i sitt jultal i Helsingfors före jul: "åtgärderna är…synnerligen klassmedvetna: de drabbar de sjuka, de arbetslösa, pensionärerna, barnfamiljerna, studenterna… Samtidigt höjs stödet till näringslivet med 800 miljoner utan krav på några motprestationer, och man ger miljoner direkt till lantbruket. …de här åtgärderna kan inte uppfattas som annat än en våldsam attack mot välfärdssamhället."
Den nyliberala ideologin ligger som grund för den politiska ledningen i Finlands tänkesätt, man tror på svångrem och nedskärning, att konkurrens alltid är bra och att alla ska vara sin lyckas smed och ska satsa på sig själva. Man sprider också idén om förakt eller möjligen medlidsamhet gentemot dem som är försvagade på ett eller annat sätt inte tar för sig. Man får skylla sig själv om man är arbetslös, valt ett låglönejobb, har en utsliten rygg, etc. Det blir som att egoismen ska vara den drivande kraften solidaritet finns inte på kartan. Den nuvarande regeringen förstår inte heller styrkan och värdet i den nordiska modellens trepartssamarbete, utan man försöker t ex minska eller får bort kollektivavtalen på arbetsmarknaden. 
Samma sak händer även på Åland där privatiseringsivern hos en del politiker och andra riskerar att slå sönder fungerande verksamheter och strukturer i en naiv förhoppning att få saker billigare och rationellare. Men inget talar för att det blir billigare mer än i början och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kommer det förmodligen visa sig att det i slutändan blir så att verksamheten kostar ungefär desamma som idag eller tom mer, men att någon ska ha vinst på den. De som får betala vinsten är de som får lägre löner. De som vinner är de som redan har pengar och kan satsa på företag. Ja, resultatet blir att de som får betala är arbetstagare som får mindre pengar att röra sig mer, men också skattebetalare och service mottagare av olika slag blir förlorare. De som vinner är de rika. 
Friheten att få välja är ofta ett argument för privatisering och utförsäljningen av verksamheter men det är en chimär. Många av oss upplever att vi drunknar i val, vi vill ha trygga och säkra system för t ex el, försäkringar, hälso- och sjukvård och transporter. Vi behöver inte ha 8 olika tvättmedel att välja mellan, vi vill ha ett miljövänligt och bra tvättmedel och vi vill slippa betala för dyra reklamkampanjer. Vi vill ägna vår tid åt annat än att göra dessa val, de kan politikerna styra och reglera i hög omfattning.
Vi med hjärtat till vänster har varit och är väldigt oförberedda på att attackerna mot välfärdssamhället, vi verkar inte ha fattat att de kan komma eller hur de kan ta sig uttryck, flera av oss har till en början också gått på de blå dunsterna kring t ex valfrihet och konkurrens. 
Vi måste nu gå tillbaks till våra rötter, där medkänsla och solidaritet är grunden för politiken, sådant som vi sett t ex att många valt att stödja flyktingar och tiggare på Åland. Sådant behövs parallellt med strukturell politik som sätter människorna i centrum.
En allmänt generell välfärd. En solidarisk skattepolitik. En avgiftspolitik som tar hänsyn till att alla inte har samma förutsättningar och en genuin satsning på människors bildning och utbildning det ger ett starkt och jämlikt samhälle.

lördag 26 december 2015

Honung och bin

I våras projekterade vi på ett honungshanteringshus, till sommaren räknar vi med att det är klart för användning och att jag sen kan flytta in min nya självtänkande slunga italienska slunga. Biet är verkligen ett av de mest fascinerande djuren. På Kunskapskanalen har de visat två riktat intressanta program Makalösa bin som BBCs Hive Alive har producerat. I programmet har man genom specialbyggda bikupor utrustade med kameror, numrering av bina, en specialbygd drönare och GPS gjort det möjlighet att följa och
förstå mer om binas fantastiska liv. Tv-serien ger på en mängd intressanta fakta om biets liv och arbetsinsatser för naturen. Man får inblick i hur bina organiserar sig och kommunicerar och hur de använder information för att kunna producera honung och pollinera växter. Att honung är god o nyttig vet nog de flera men att den också används inom sjukvården kanske inte många vet och när jag berättade om programmet för Anna vår hälsovårdare berättade hon att det på mottagningen också här i Kumlinge finns en form av honungsförband. Passa på och gå in och titta om du har tid, antingen den svenska länken eller direkt på den engelska.
Bin och honung är en viktig sak nu men också en framtidsnäring med möjligheter.

lördag 19 december 2015

Resekurage

Varje år reser hundratusentals nordbor utomlands. På sin resa kan man råka bli vittne till sexuell exploatering av barn där andra turister är förövare. De flesta av oss vet inte vad och hur man ska gå tillväga för att anmäla brottet. Initiativet Resekurage ger handfasta råd. 
Du ska anmäla om du ser någonting som känns fel – säg vad du såg du kan göra det direkt till lokal polis på din resedestination. Läs mer på Resekurages hemsida. Hur det fungerar att anmäla i Finland vet jag inte i nuläget, i Sverige har det en lag och en grupp som arbetar med det, men ska ta reda på. Handla kan  man i vilket fall som helst göra. Många barn blir utsatta fast omgivningen ser det, vi kan alla agera.

söndag 6 december 2015

Just hemkommen från ÅHS julfest, tack städ för en fin fest.
I år fick jag hålla mitt lilla tal just i början, var lite oförberedd på det men de gick bra. Har tyckt att det varit viktigt att vara där och säga någonting till personalen, även om förstås inte alla var där. 600 personer var dock på plats.
För de som inte var där eller andra som undrar vad jag sa, så kommer mitt utkast här: 
Tack för att jag får tala på er fest.
Detta är min tredje ÅHS fest och förmodligen min sista, ordföranden och politiker kommer och går, vilka de är bestämmer medborgarna och i slutändan partierna. Efter de här dryga 2 åren måste jag säga att jag är imponerad av den verksamhet och organisation som ÅHS är. Visst finns det saker som inte fungerar så bra men som helhet är de imponerande speciellt för att en sån här verksamhet kräver en stor flexibilitet och en vilja att lära nytt och förändras, för utvecklingen går så fort på alla områden, kunskapsmässigt och i verkligheten, förutsättningarna ändras hela tiden och det matcharna ni väldigt långt.

Det absolut viktigaste är att kunna möta mängder av olika människor, olika typer av patienter, men också arbetskamrater och ledning. Det kan vara krävande människor, det kan vara människor som nästa ber om ursäkt för att de finns, det kan vara folk som tar mycket plats, det kan vara folk som blir aggressiva eller säger saker utan att alls tänka efter, det kan vara folk som förminskar sina problem, eller är konflikträdda och inte säger vad de tycker utan bara går och pyser. Det här faktumet måste vi hantera på bästa sätt och skapa förutsättningar för god vård och bra arbetsklimat, det är ett gemensamt arbete och i de fall det inte fungerar måste ni hjälpas åt och får ni inte gehör bland de närmaste på er arbetsplats så gå vidare. Ingen allra minst patienterna vinner på att låta saker bero. Bättre att åtgärda små störningar än att försöka hantera gamla surdeger.

När man låter bli att hantera små störningar blir det som en lök där man inte i slutändan längre vet vad kärnan handlade om och kom ihåg det är aldrig en person som är problemet (fast jag kan hålla med om att de är lätt att tänka/känna så). Lösningen ligger i att lägga problemet på bordet där alla måste förhålla sig till det och kan berätta hur de ser på de och utifrån de berättelserna kan man finna sätt att hantera det.

Det är inte alltid lätt att vara människa, men vi kan alla bidra till förbättringar och utveckling. När jag tog på mig uppdraget att verka som ÅHS ordförande så tänkte jag att det här kan väl inte vara svårare än att leda en tjej- eller killgrupp med tonåringar som jag ju haft ett antal under årens lopp, har sett flera av dem som jag haft förmånen att jobba tillsammans med när de var tonåringar här på olika ställen i verksamheten. Det stämde faktiskt rätt bra; vi har haft en bra tid där olika personligheter och olika åsikter fått plats och skapat ett bra demokratiskt klimat för konstruktiva diskussioner. Det önskar jag att ni alla kan vara med och skapa på era arbetsplatser, det kommer ni att behöva de kommande åren, det ekonomiska läget kommer att kräva mycket av er då måste ni alla bidra och jobba tillsammans. Nu är det fest och vi fyller alla på batterierna för att orka ta tag i saker framöver.


Tack för att jag fick komma och ta lite plats på festen.