Nej, feminismen har inte gått för långt!

Nu har de gått ett par veckor sedan Cissi Wallin dömdes för grovt förtal av Fredrik Virtanen. Hon ska betala 90 000 kronor i skadestånd för den kränkning han utsatts för, som jämförelse kan man titta på fallet med den brutala sexköparen som våldtog, misshandlade och kissade på Gabriella Kärnekull Wolfe, grundaren av uppropet #intedinhora. Hon fick samma summa. 
Varken att bli stämd för förtal för att man berättar sin upplevelse eller proportionerna på brotten rimmar med mitt och mångas rättstänkande. Det går inte att komma ifrån att många frågor snurrar, inte minst frågan om vad är det som händer efter metoo? Först gläds vi åt att kvinnor äntligen kan berätta om vad det varit med om, sen inser man att det gäller att vara ytterst försiktig och att proportioner på straff verkar orimliga. 

Under insamlandet av berättelserna under metoo var vi många som på olika sätt blev hotade av män som hade hört, eller via någon kvinna fått se, berättelser där de kunde identifiera sig själva. Vi var mycket noga med att neutralisera berättelser så att inte t ex namn, yrke eller by gick att identifiera, för metoo skulle inte vara en domstol. Vi informerade om hur och var man kan anmäla och var noga med att syftet med grupperna var att samla berättelser från kvinnors verklighet. 

Jag kan se att kvinnor och media i vissa fall har givit metoo "draghjälp" genom att ge namn åt förövare som tidigare anonymiserats. Jag blev själv förvirrad, å ena sidan ska ju ingen oskyldig hängas ut, men det som händer nu är obegripligt, hur kan man bli en brottsling för att man berättar vad man varit med om? 

Efter domen mot Cissi Wallin blir det tydligt att "inget får sägas som orsakar någon annan missaktning" men förtalsbrottet har ju aldrig varit avsett att hindra människor att berätta om sina egna upplevelser eller att skildra samhällsproblem. Den svenska åklagarmyndigheten skriver i sin handbok från januari 2019 att ”Om spridningen av en förtalsuppgift bedöms vara försvarlig och det finns omständigheter som talar för att den spridda uppgiften är sann eller att den som lämnade uppgiften hade skälig grund för det, bör allmänt åtal normalt inte väckas”. Trots detta valde åklagaren att driva allmänt åtal Cissi Wallin. Enligt åklagaren och domen är detta brottsligt och man menar att ”Det som är försvarligt att säga i en förtrolig krets kan vara oförsvarligt att tala om i ett större sällskap.” Konsekvensen blir att sexuella trakasserier och våld mot kvinnor inte är en samhällsfråga som andra brott man utsatts för. Vad Cissi Wallin gjort är att berätta om sin egen erfarenhet och upplevelse på Instagram och i en bok. Händelsen hon beskriver har ägt rum: de har befunnit sig på platsen och varit i en sexuell situation som de har olika uppfattningar om. För det döms hon.

För mig blir både valet att åtala och domen i sig en politisk reaktion mot metoo, då grunden i metoo är att kvinnor har rätt att tala öppet om sexuella övergrepp och trakasserier. Det handlar inte om hämnd som så många, tycks tro. 

Det är inte bara i Sverige domstolarna används som ett faktiskt, men också symboliskt, vapen för en form av motreaktion på metoo. "Neutralitet" blir ett sätt att skydda mäns heder. I Indien, USA, Frankrike och Serbien finns liknande fall. 

Om man ska dra konsekvenser av detta så kan vi inte längre skriva självbiografier, publicera dagböcker, göra dokumentärer, ja även grävande journalistik ligger i riskzonen.

Men hallå, det här går ju helt emot grunden för det demokratiska samhället. Det samhälle där alla får höras, också i den här frågan. En fråga vi dessutom verkligen behöver problematisera, för vad det är som gör att män och kvinnor så ofta upplever sexuella övergrepp och våldtäkter så olika. Vi måste tala om den "våldtäktskultur" som kännetecknas av att kvinnor skuldbeläggs för sexuella övergrepp och våldtäkter om de inte lever upp till de krav som våldtäktskulturen har ställt upp på hur kvinnor ska bete och skydda sig, samt att mäns sexualitet förstås som okontrollerbar. 

Gisela Backlund i Gardet

Istället lägger en hel del män fokus på att ifrågasätta feminismen, den pekas ut som en rörelse som motarbetar biologiska skillnader mellan män och kvinnor och att jämställdhet har utvecklats till en kraft som förtrycker män och traditionell maskulinitet. Andra vägrar se mönster och ropar om och om igen ”inte alla män” så fort mäns våld kommer på tal, istället för att se det omfattande problemet med att män utsätter kvinnor för kränkningar och övergrepp, eller att vårt rättsväsende ser den manliga könstillhörigheten som en förmildrande omständighet.

De händer samtidigt positiva saker, utöver alla föreningar och aktivistgrupper som kämpar, så kommer nya grupper och initiativ: 

• #rättslösa kampanjen som kämpar för rättssäkerhet för sexualbrottsoffer. Mariehamn
• ”Un violador en tu camino” – en våldtäktsman korsar din väg där chilenska kvinnor skapar ett performance som nu spelas upp runt om i världen. Stockholm Chile
• Prostitutionsöverlevare organiserar sig och leder kampen för att avskaffa prostitutionen världen över i organisationer som #intedinhora
•  I Frankrike vandrade prostitutionsöverlevare till fots genom landet.

Kampen för jämställdhet behöver stärkas och kunskap och upplysning är viktiga bidrag i arbetet för att synliggöra de gamla ingrodda normer och strukturer som begränsar och förtrycker människor. Ge människor 1000 möjligheter, inte bara två, som begränsar och förtrycker.

Politik, partipolitik och demokrati

En demokrati förutsätter politik och partipolitik och Aristoteles beskrev politik som ett samhälles gemensamma strävan efter ett gott liv, att lösa konflikter mellan det gemensamma bästa och avvikande intressen. Utifrån de angrepp på tredje sektorn som förekommer och den diskussion om politik i allmänhet och partipolitik i synnerhet som något dåligt, behövs klargörande.
På Åland blandar man ofta ihop orden politik och partipolitik. Vad är då skillnaden?
Man kan säga att politik handlar om hur man styr ett land, en region eller en kommun. Det handlar om t ex skatter, lagar, regelsystem, avgifter, prioriteringar och planer för framtiden. Politik kan vara att bestämma vilka system som skolan ska ha och vilka ämnen som ska läras ut och om de ska vara gratis att gå i skolan eller i förskolan. Det kan vara att planera områden och bestämma var fabriker får byggas och hur snabbt bilar får köra likväl om man med de gemensamma medlen ska stödja föreningslivet som på olika sätt tar tillvara olika gruppers och verksamheters intressen. Föreningar som arbetar för att synliggöra grupper och fenomen, grupper som skapar aktiviteter för andra, grupper som arbetar mot diskriminering och för att alla oavsett t ex bakgrund, kön eller funktionsnedsättning ska omfattas av de mänskliga rättigheterna. Rörelser som kan utgöra en konstruktiv bas för en formell demokrati. 
I en demokrati är det folket som bestämmer över politiken. Folket väljer personer som ska arbeta med politiken och styra. Det system som utvecklats är att grupper går samman kring en ideologi, en gemensam värdegrund eller ett program med en eller flera frågor som man driver och man bildar ett parti. Partierna engagerar sen medlemmar som fortsätter att utforma partiets politik och vid varje val ges alla medborgare möjlighet att rösta på de parti som de menar att mest företräder deras synsätt. 

Demokrati är inte det enda sättet att styra t ex ett land, man kan också ha ett fåmansvälde eller en diktatur, där en eller en grupp bestämmer över resten eller en anarki där alla är och bestämmer allt.

Intresserad av att fundera mer. Democracy.se

Farsdag är det något att fira!

Idag är det farsdag, när jag växte upp handlade de i min bygd mest om att vi skulle göra en teckning i skolan, i familjen var det en vanlig helgdag med lite finare middag jämfört med vardagsmaten.

Jag gillade aldrig fars eller morsdag, tyckte synd om de som även på den tiden hade andra familjekonstellationer. Jag tyckte att det var orättvist. Idag skulle jag formulerat det som att det är onödigt att markera att normen är att en "riktig" familj är en mamma och en pappa konstellation. Dessutom känner jag ännu större motstånd när det blivit en kommersiell grej där det ska köpas presenter och kostas på, fast det är ju vad man gör det till. I många familjer är det ju mer ett tillfälle att samla familjen kring kaffebordet och jag vet att fars- och morsdag har stor betydelse för många, så jag menar inte att man ska sluta fira. Jag tänker snarare att man kan ta chansen att fira alla tillfällen man kan finna, men att kanske inte dagis och skola ska göra det slentrianmässigt, vilket

jag tror att färre gör eller så tar man chansen att pata om vad är en familj och lyfter fram hur olika den kan se ut.
Kopplat till fars- och morsdag blir jag att tänka på barnens rätt till djupa och nära relationer till båda sina föräldrar, för pappornas rätt att vara en naturlig del av sina barns liv och för mammornas rätt att inte bara vara mammor. Ett starkt bidrag till den förändringen är att pappor tar ut mer föräldraledighet. Då får de chansen att bli delaktiga i sina barns liv från början. Min övertygelse är att alla; barn, män och kvinnor tjänar på ett jämt fördelat uttag av föräldraledigheten. De enda förlorarna är gamla konservativa könsroller som låser in kvinnor och män i att inte få vara hela människor. Förlorare kan möjligen också vissa mansdominerade branscher vara, där pappor blir borta från jobbet längre period å andra sidan så kommer de ha med sig en massa nya erfarenheter som gynnar arbetsplatserna. 

Arbetsmiljö ett viktigt ansvar för kommunalpolitiker

Vi är många lokala politiker i kommunerna som tar plats nu efter valet för att i fyra år ha ansvar för bland annat dagis, skola och äldreomsorg här finns många anställda. Att arbeta med arbetsmiljön i dessa verksamheter är mycket viktigt. Huvudansvaret för arbetsmiljön i kommunerna ligger på politikerna. Det betyder inte att man själva ska gå in och göra eller undersöka, men även om man som politiker delegerat ansvaret för arbetsmiljön till en ledande tjänsteman så har man fortfarande ansvaret. Som politiker har man ansvar för att verksamheten planeras, styrs och kontrolleras på ett sätt så att arbetsmiljön blir bra.  Vi politiker är sällan medvetna eller har utbildning i dessa frågor vilket inte är konstigt då man primärt väljs in för att man har en vilja att göra något bra i sin kommun. Arbetsmiljö är både fysisk- och psykosociala, det kan t ex handla om oklara roller mellan politiker och tjänstemän eller orimliga krav i samband med besparingar. I våra små kommuner har vi sällan experter på detta i våra organisationer vilket ytterligare försvårar för oss politiker, likväl måste vi ta ansvar. Det kan man göra genom medarbetare undersökningar, utbildningar i systematiska arbetsmiljöarbetet för politiker och tjänstemän i organisationerna men också att ordna med arbetsmiljödialoger. Huvudansvaret för arbetsmiljön ligger på arbetsgivaren men alla medarbetare bidrar till sin egen och sina arbetskamraters arbetsmiljö de ska arbetsgivaren också skapa förutsättningar för. Samtal och samarbete kring arbetsmiljön är därför viktigt. Arbetsskyddslagen har samma juridiska status som andra lagar. Men i praktiken blir det lätt så att invånarnas väl väger tyngre än de anställdas arbetsmiljö. 
Som politiker måste man ha bra egen koll på hur det ser ut ute i verksamheterna och ständigt följa upp hur arbetsmiljöarbetet går, man har ansvar för att de aktuella lagarna inom t ex nämndens område kan följas. Chefer och arbetsledare ska alltså få ett rimligt uppdrag att arbeta med, och ska ha tillräckliga resurser och rätt kunskap. Alla berörda ska veta vilket ansvar de har. I kommunerna måste vi arbeta med att identifiera brister och rätta till dem. Man kan ta hjälp av konsulter, Företagshälsovård och att lyssna till medarbetare och folk som tar del av verksamheten. De ger möjlighet att vara proaktiv, arbeta förebyggande och  hantera problem i ett tidigt skede.

Mer kunskap och information:
Arbetarskyddslagen i Finland
Arbetarskyddsförvaltningen

Det finns ett före Metoo men ännu inget efter Metoo

Den 15 oktober är det 2 år sedan #metoo spreds över hela världen. På Åland var vi många som gick samman för att protestera mot mäns våld, sexuella trakasserier och andra övergrepp. Vi organiserade oss i ett digitalt erfarenhetsutbyte för att med det som bas, få gemensam insikt och kraft för att kunna återta makten över våra egna kroppar. Vi skapade förändring. Idag vågar fler säga ifrån, fler vågar anmäla, fler vågar flytta skammen och skulden dit den hör hemma. Men samtidigt fortsätter män att utsätta andra männsikor för övergrepp. På Åland och i resten av världen. Så länge detta sker, fortgår också kampen. 
Det finns ett före Metoo men ännu inget efter Metoo. Före Metoo var innan den 15 oktober, då tystnadskulturen rådde. Efter Metoo är dagen då mäns våld och övergrepp har upphört och inte längre hindrar någon från att känna oss trygg – varken på arbetet, i skolan eller i hemmet. Vi har brutit tystnadskulturen och vi kommer aldrig låta det bli tyst igen. Nu blickar vi framåt och fortsätter kampen för att ingen ska behöva säga #metoo en gång till. Den manliga dominansen på alla offentliga områden måste brytas. 

Börja med att rösta på en kvinna den 20 oktober.
(insändare till tidningarna inför årsdagen)

#rättslösa

Valrörelsen är i full gång en viktigt fråga för mig som de senaste 40 åren varit engagerad i

jämställdhetsarbetet, var med och drog metoo# på Åland och var den första ordförande för Ålands Feministparaply är att kvinnorättsfrågor måste få lika stor prioritet som andra brott.
Mäns våld mot kvinnor är brott som sällan leder till fällande domar. Allt som oftast läggs förundersökningarna ner och förövarna går fria. Statistik och berättelser från metoo visar tydliga fakta. Just nu pågår protester i Sverige under hashtaggen #rättslösa. Det handlar om alla utredningar som hamnar på polisens bord och sedan läggs ner. Det är alldeles för många utredningar som inte har tillräckligt bra förundersökningar eller inte hinner prioriteras och som pga detta läggs ner. Det har gjorts mycket i frågan om våld och trakasserier mot kvinnor, men det behöver göras mer.
En ÅSUB undersökning på Åland 2017 visade att var tredje kvinna varit utsatt för våld i en nära relation, 12 procent under de senaste tolv månaderna. Mindre än hälften av de nyligen utsatta hade sökt hjälp i samband med våld i nära relationer. De är allvarligt. Undersökningen visar också att den mest använda hjälpformen var vänner och släktingar (42 % av de nyligen utsatta). Der är bra, men bara om dessa förstår att hjälpa kvinnan på ett konstruktivt sätt. Det visar att vi alla behöver kunskap och stöd för att hjälpa utsatta. Men det är allvarligt att så få av dessa brott leder till att man anmäler hos polisen. Det är allvarligt att så få fall av de som är anmälda hos polisen leder vidare till domstol och än färre till fällande domar.

Det behövs krafttag på alla nivåer; skolan, sjukvården, polisen, rättsväsendet  allmänheten, tredje sektorn…

Jämställdhet ett frihetsprojekt

För mig är jämställdhet ett frihetsprojekt; frihet från stereotypa föreställningar kring kön. Frihet från föreställningar om vad som ska intressera oss, hur vi ska se ut och hur vi ska vara. Ojämställdheten skördar offer på många plan och det finns idag starka krafter som arbetar för att det ojämställda systemet ska fortgå, t ex med teser som att familjen ska vara den traditionella mamma, pappa, barn, att kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män. 
Dagens kulturella idé om maskuliniteten och femininitet kopplat till biologi är långt ifrån något neutralt utan en kulturella föreställning och något som förändrats över tid. 
Varför ska vi fortsätta leva efter två huvudspår som begränsar när vi genom att skapa ett jämställt samhälle kan ge oss själva och våra barn 1000 möjligheter att vara människa. Men helt klart så upplever en del detta som hotfullt. Varför kan man fråga sig. Kanske för att vissa privilegier hotas. Detta både ett medvetet och ett omedvetet plan men kanske mer ofta för att man upplever att förändring i sig är något otryggt.
Det finns många problem i samhället som hänger ihop med ojämställdhet. Våld och hot om våld och sexuella trakasserier behöver fortsättningsvis uppmärksammas och motarbetas och ges mer resurser, starkare verktyg och åtgärder. Ett annat område är unga tjejers ökande stress och psykiska ohälsa parallellt med killars sämre skolresultat i både grundskolan och gymnasiet. Det finns idag forskning och statistik som tydligt visar att tjejer både klarar skolan och problemlösning bättre än killar, men att det inte verkar minska deras stress och känslor av otillräcklighet. Besvär som påverkar deras hälsa och som kommer att bli mycket kostsamt för samhället. Killars dålig skolresultat blir även det både ett enskilt problem och ett problem för samhället i stort med t ex utanförskap och våld.
Jag menar att vi måste stärka skolan, men också använda oss av fritiden på ett professionellt sätt. Vi kan idag på lilla, rika Åland bygga ett system där ALLA unga får de stöd och främjande aktiviteter som de behöver för att både lära och må bra. Det vill jag arbeta för. Jag menar att vi måste skapa "genusmedvetena lärandemiljöer” som tar vara på allas olika möjligheter och talanger. Där det finns resurser att stödja där det pga av olika förutsättningar (t ex socialbakgrund, språk eller funktionsnedsättning) behövs.
På ett jämställt Åland kan alla barn och unga få goda förutsättningar att bli engagerade medborgare som vill bidra tills samhällsbygget och trivs med sig själva och livet.

Jag menar att skärgården och vi som bor här på många sätt är i en utsatt position trots det hör jag att många runt om mig har en föraktfull inställning till socialdemokraterna. För mig är det märkligt. Ett parti som med sina grundvärderingar starkt bidragit till att bygga den nordiska välfärdsmodellen som jag tror inte någon vill mista, utan snarare modernisera och förbättra på olika sätt. Ett parti som stått och står på de utsattas sida. Jag har valt Socialdemokraterna som mitt parti för just grundvärderingarna; jämlikhet och solidaritet.
Jag menar att skärgården behöver en aktiv och engagerad politiker som är bra på att samarbete och vågar ta strid i viktiga frågor.
Efter mina senaste besök i Kökar och Sottunga blev jag än mer övertygad om att det behövs någon som känner, förstår och delar regionens verklighet. Det allvarligaste hotet för skärgården är miljöproblemen, efter det  befolkningsstrukturen.
Några konkreta saker jag kommer att driva:
* Stärkt och ökat miljöarbete, speciellt fokus på Östersjön.
* Kommunstrukturreformen måste garantera att servicen blir kvar på öarna. Målet med reformen är höjd kompetens och ökat samarbete. Något som blir möjligt genom digitala och flexibla lösningar.
* Alla lagar, reformer, åtgärder och insatser som planeras att göras inom landskapet måste konsekvensbedömas utifrån hur de faller ut i skärgården.
* Gör Ålandstrafiken till ett landskapsägt bolag som är stationerat i skärgården. Fokus för bolaget ska vara service och ändamålsenlighet för skärgårdsbor, sommargäster och turister.
* Snabbrutt (persontransporter) byggs ut som ett parallellt resesätt för hela skärgården.
* Stärkt kollektivtrafik på hela Åland med flexibla för lösningar transporter (taxi, kollektivtrafik och färdtjänst).
* Jag ser också hur oerhört viktigt trafiken till Galtby respektive Osnäs.
* En skärgårdsplats i ÅHS styrelse.
* Ett skärgårdens hus/mötesplats i Mariehamn. Huset ska ha några lägenheter för studerande ungdomar, övernattning för skärgårdsbor som behöver, kontorsplats för SKUNK och Företagsamskärgård och mötesrum. Genom en sådan lösning är jag övertygad om att vi skulle kunna skapa en tryggmötesplats för våra unga studerande (både de som bor där och de som har eget boende) och ha en plats som kan vara utgångspunkt för möten både IRL och digitalt.

Skärgården en del av miljösatsning och hållbart liv

Vi har ett jordklot, med rädsla och ointresse kan vi förstöra och förgöra, med engagemang och nyfikenhet kan vi bygga upp, förändra sådant som gått fel. De inledde jag ett tal på ett Bärkraftsmöte 2017.

Grunden för våra samhälle är naturresurser och mänskligt kapital. Vi måste ta vara på alla resurser. En avgörande politisk fråga är vilken samhällsservice alla ska ha rätt till i framtiden oavsett var man bor. För mig är en självklar grund för detta att hela Åland är viktigt och ska leva. De måste blir slut på de vi och dom tänkande och den motsättning som ställs mellan stad och land som göds av urbana normer och förminskning  av de människor som bor på landet och speciellt i skärgården. Det måste blir slut på det ständiga upprepande av påståenden som till exempel att skärgården är tärande, när det i själva verket är precis tvärtom. Här finns framtidsresurser som alla behöver. Vi behöver inte fler slit och släng grejer, vi behöver natur, ekologisk odling, småskalighet, lugn och ro och andra livskvalitet ingredienser. Av media kan man få bilden att skärgården får enorma mängder stöd, men de stämmer inte, däremot lyfter man ofta fram de möjligheter som skärgården skulle kunna få del av, men sen sällan har kapacitet att söka. Fakta är att de mesta stöd och bidrag främst når centralorten i form av omfattande PAF-bidrag, skattefinansierade arbetsplatser och mycket annat som gynnas av att man är en centralort. Faktum är dessutom att alla centralorter kräver storskaliga miljömässigt ohållbara jordbruk och skapar sociala och ekonomiska klyftor mellan eliten och de som ska serva den och mellan de som bor i staden och på landet. Det är en självdestruktiv politik. 

Skärgården är framtiden - många drömmer om mindre stress, en egen grönskande täppa, lite tid och tystnad, lite mindre jobb, en enklare logistik i vardagen. En vardag där inte allt från toalettbesök till aktiviteter kostar. Ett liv där man inte måste skuldsätta sig och betala stora pengar för en liten bostad. En vardag som inte förvandlar människan till en vinstmaskin som ska jobba så mycket som möjligt för att skapa så mycket kapital som möjligt. 

Jag menar att det måste bli slut på nedmonterande av skärgården, vi har tappat arbetsplatser, vi har blivit utspelade mot varandra i de olika kommunerna. Åland måste återinvestera i skärgården, en bygd som skapar så många värden och livskvaliteter om det bara skulle vara möjligt att leva och bo här. Vi måste arbetar för ett annat Åland med långsiktigt planering som tar tillvara skärgården som den fantastisk resurs den här. Det kräver bland annat en långsiktigt regionalplanering och en modern fungerande trafik. Så att människor kan bo kvar och flytta hit.

Måste ni nojsa så mycket, Pride, hur kan de provocera!

Måste ni nojsa så mycket, sa en besökare på Regnbågsfyren den här veckan! Ja, svarar jag, vi måste näsa och lyfta på frågan om och om igen, tyvärr. Den här veckan firas och manifestera på Åland alla människor lika värde genom Pride och det behövs. Det finns både de som är välvilliga och de som är rädda som behöver mer kunskap och vi måste öka kunskapen och förståelsen för hur det är när normer kring sexualitet och kön begränsar olika människor som inte vill eller kan anpassa sig till rådande normer. 
Jag har svårt att förstå varför speciellt en del heteromän är så provocerade. De behöver ju inte bli eller leva ut sin eventuella homo eller bisexualitet eller ändra på sin identitet. Varför kan de inte bara låta andra älska eller uttrycka sig som de vill?

Jag möter ibland de som hävdar bibelns skrivningar. De kan säga att nej jag är inte homofob, men i bibeln står det att man inte ska leva ut sin homosexualitet. Jag håller med om att t ex vuxna män inte ska ge sig på unga killar, vilken en del kyrkor haft problem med.  Där finns en maktobalans vad det gäller ålder som även gäller hetero. För detta har vi lagar som reglerar. Även om vi kan konstatera att en del av kyrkans män, ja en del kyrkliga organisationer också tydligen tolkat att de kan stå över dessa lagar. Jag är varken med i kyrkan eller har läst alla sidor i bibeln men tror nog mer på att man ska ta in huvudbudskapet om kärlek, än att trassla in sig i detaljer som både kan vara omtolkade och skrivna i en tid då man inte hade tillräcklig kunskap. 

Ömsesidig kärlek till en partner, hur man vill uttrycka sin identitet, vad är det som provocerar och stör! Vi sitter alla med fördomar, dem kan vi få hjälp med att få syn på och ändra under Pride och alla andra delar av året om vi vill undvika att diskriminera eller utsätta arbetskamrater, grannar, vänner eller andra för kränkningar eller obehagliga situationer. 

Jag menar att alla människor har lika värde. Det är därför viktigt att människor ska få vara stolta över sin sexuella identitet och sin könsidentitet, inte bara heteros och att ändra identitet är inget man göra med sin vilja. Mångfald är något positivt inte hotfullt. 

Om du har möjlighet passa på att gå i Prideparaden på lördag kl.16.

❤🧡💛💚💙❤🧡💛💚💙❤🧡💛💚💙❤🧡💛💚💙❤🧡💛💚💙❤🧡💛💚💙❤

Vad behöver skärgården?

Det behövs en skärgårdspolitik som bottnar i de socialdemokratiska grundvärderingarna; solidaritet, frihet, fred, jämlikhet och alla människors lika värde. En politik som inte fladdrar hit och dit utan som bottnar i att alla ålänningar har lika värde. En politik som stärker möjligheterna att bo kvar och öka invånarantalet.

Skärgården ska förbli skärgård, men nya resmöjligheter, ny teknik och årstidsanpassad mötesverksamhet ska skapa nya förutsättningar för en modern ändamålsenlig organisation och administration. Socialdemokraterna jobbar för ett Åland där alla regioner är livskraftiga, där trygghet, utveckling och en rättvis fördelning är i fokus. Småskaligheten är viktig, men vi behöver samverkan och samordning på många områden för att nå detta.

För skärgården krävs ofta speciella lösningar. Vi behöver nya trafiklösningar för att förkorta tidsavstånden. Det är en viktig grund för att behålla och locka nya invånare och få underlag för nödvändiga samhällsfunktioner. Vi behöver trafiksystem som knyter ihop de olika delarna av skärgården med varandra, så att vi kan stärka samarbetet både inom skärgården och med andra. Kommunerna, sjukvården och skolan och andra enheter måste utveckla sitt arbete via nätet. Webbkommunikation utvecklas som en självklar del av mötesteknik: Först då upplever människor att avstånden spelar mindre roll. Den kommunala verksamheten och poltiken måste i ännu högre grad årstidsanpassas, så att t ex politiska möten hålls när och var det är lämpligt beroende på resmöjligheter och högsäsonger för olika verksamheter. Jag tror på en skärgårdskommun vilket betyder en gemensam administration och gemensam politisk organisation. Idag har internationella företag kontor över hela världen, kolleger som sitter på olika ställen på jordklotet har daglig kontakt med varandra och träffas fysiskt vid behov. Det är för mig självklart att detta skulle fungera även i den åländska skärgården. Vi ska bygga upp en modern organisation, en organisation som skulle kunna vara en förebild och intressant för andra ställen med långa avstånd. Det betyder att servicen och kommunkanslierna fortsättningsvis finns kvar ute regionen. En viktig sak men en gemensam skärgårdskommun är att tillsammans kunna tala med en röst för skärgårdens bästa. En annan att kunna samla kompetens och vara starkare så att kommunen bland annat kan involveras i olika former av utvecklingsprojekt för att tillskapa resurser och nytänkande.

Jag vill att:

* Kollektivtrafiken till land och sjös utvecklas bland annat genom snabba persontransporter.

* Ålandstrafiken omskapas och en ny organisation skapas med fokus på service och ändamålsenlighet. Här vill jag att man igen ser över möjligheten att flytta verksamheten ut i skärgården och färjorna igen bli avgiftsfria som tidigare och i Åboland med motiveringen att färjorna är våra vägar och Åland inte har vägavgifter.

* En extern utvärdering görs över privatiseringen av skärgårdstrafiken, där möjligheten att återta driften ses över.

* Alla åtgärder och beslut konsekvensbedöms utifrån hur de påverkar de skärgården. Då normen är att bo centralt, gynnas medvetet och omedvetet, alltid de som bor på en centralort, därför måste alla beslut och åtgärder alltid konsekvensbedömas utifrån hur de påverkar skärgården.

* Teknikutvecklingen tas tillvara. Kommunerna, sjukvården och skolan och andra enheter måste utveckla sitt arbete via nätet. Webbkommunikation utvecklas som en självklar del av mötesteknik, och då spelar avstånd ingen roll. Ingen i skärgården ska t ex i onödan behöva åka till stan för att träffa en läkare.

* En skärgårdsläkartjänst inrättas, som har till uppgift att arbeta uppsökande och utveckla hälsovården för alla som bor i skärgården.

* Företagsam Skärgård förstärks och får i uppdrag att bli skärgårdens lokala utvecklingsorganisation som både kommunerna och näringsliv behöver, så att stöd och möjligheter blir verkliga möjligheter för den småskaliga skärgården med sina geografiska hinder.

* Kommunerna utvecklar partnerskap kring ungdomsarbete för att skapa högkvalitativ fritidsverksamhet. Landskapsregeringens stöd måste öka för att kompensera de geografiska hindren som barn och unga som bor i skärgården har.

* En sjöpolisenhet som året om ansvarar för trygghet och säkerhet i skärgården skapas. Polisen ska arbeta förebyggande men också kunna agera vid allt från vårdslös fisketurism, brott, katastrofer till trafikolyckor.

Attackerna och tyckande om feminism och genuskunskap

Prideveckan ett bra tillfälle att skaffa sig kunskap.

Feminism, genuskunskap och jämställdhet provocerar de kan vi se på insändarsidor och socialmedier. Det är delvis svårt att förstå för den som har kunskap och är engagerade. Hur kan en frihetsrörelse och ett forskningsfält väcka så mycket känslor, rädsla och aggressioner. Undersöker man det lite djupare kan man se att attackerna mot feminism och genuskunskap ökar och att de som ifrågasätter sällan är pålästa men ofta uttalar sig väldigt tvärsäkert. Lyfter man blicken och tittar så kan man se att kritiken mot feminism och genusteori inte är en enskild eller lokal företeelse utan har sin grund i några olika rörelser, som är aktiva och sprider sina tankar runt världen. Det är konservativa kristna grupper som framförallt i USA är välorganiserade. De bygger en berättelsen på en idé om att ”genusideologin” leder till den heterosexuella kärnfamiljens – och därmed den kristna civilisationens – förfall. Det är samma motstånd som FNs arbete med sexuella och reproduktiva rättigheter möter. Kritikerna menar också att man pådyvlar ”vanligt folk” hur de ska vara, vilket ju är totalt motsatt vad vi som är engagerade menar.
På Åland har vi de senaste veckorna sett liknande motkrafter och rädslor i några insändare, där rätten att få organisera sig och definiera sig själv ses som ett hot. Det är få områden som man tar sig rätten att definiera och påstå så mycket om utan att ha kunskap. Som att jag skulle påstå att fågelskådare är aggressiva för att jag kanske en gång mötte en aggressiv person som benämnt sig själv som fågelskådare. Som att jag skulle ifrågasätta en kemists kunskap utan att skaffa mig åtminstone grundläggande kunskap inom området. 
Det jag konstaterar är att kritiken ofta bygger på lösryckta citat från genusvetenskapliga texter och religiösa texter, en sammanblandning av olika perspektiv, egna upplevelser och bilder man sätt på nätet.
Det är inte helt lätt att bemöta då det blir ett bemötande av icke kunskap och tyckande.
Här är några fakta på området:
Feminism, är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att kvinnor ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män och där feminismen verkar för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.
Priderörelsen, kommer från engelskans gay pride ungefär homosexuell stolthet. Den är en del av gayrörelsen som propagerar för att människor ska vara stolta över sin sexuella identitet, för att mångfalden i sexuella läggningar ska betraktas som något positivt och för att sexuell läggning och könsidentitet ska erkännas som en del av en personlighet och därför inte kan ändras med viljan.
hbtqia, är en förkortning av homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera, intersex-personer och asexuella. Vill du lära mer finns mycket på nätet t ex på Regnbågsfyrens hemsida.
Regnbågsfyren, är en åländsk organisation som vem som helst oavsett sexuell läggning kan engagera sig om man står bakom målsättningen. 
Regnbågsfyren vill verka för ökad synlighet av homo-, bi-, trans- och queerpersoner på Åland, stödja sexuellt likaberättigande samt könsidentiteters och könsuttryckens mångfald. Föreningen vill motarbeta diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck och vill att homosexuella, bisexuella och transpersoner ska ha samma rättigheter och möjligheter som andra. Arbetet för detta sker genom politiskt påverkan, informationsarbete och sociala och stödjande verksamheter. 
Föreningen som baserar har en tydligt värdegrund sig på FNs konvention om alla människor lika värde.
Pridefestival på Åland, vecka 35 ordnas Pride på Åland det är ett bra tillfälle att skaffa sig kunskap, men också att manifestera alla människors lika värde i manifestationen lördagen den 31 augusti kl. 16 i Mariehamn.  

Bärkraftiga mötesplatser

Att engagera sig frivilligt skapar gemenskap, man bygger broar och kommer i kontakt med olika människor. Man får chans att utveckla sig som människa, lära sig nya saker och göra nytta för andra. Men för att rekrytera nya medlemmar så måste människor få frågan om man vill engagera sig, man måste sen trivas för att de ska bära vidare. Organisationerna måste därför ta vara på sina medlemmar och deras engagemang och se att olika människor kan göra olika insatser.

2012 gjorde Åsub en kartläggning Frivilligarbetet inom det åländska föreningslivet - samhällsekonomiska och kvalitativa effekter. Undersökningen innehöll uppgifter från runt 110 föreningar i olika sektorer. Man kunde konstatera att föreningarnas medlemmar lade ner i snitt 1700 obetalda arbetstimmar per år i sin förening. Baserat på de föreningarnas uppgifter uppskattade Åsub det totala antalet obetalda timmar inom tredje sektorn till cirka 800 000 timmar per år! Åsub skriver i sin sammanfattning ”Om vi jämför mängden bidrag till föreningar mot samhälleliga värdet av frivilligarbete, får vi till svar att samhällets satsning på en euro genom bidrag ger mellan tre och fyra euro tillbaka.” Utöver rena ekonomiska vinster är engagemang i tredje sektorn dessutom hälsofrämjande. Där lär man känna andra, lär sig nya saker och gör nytta för andra, men det kräver ett gott ledarskap för jag ser också att de även finns föreningsliv som gör människor illa.
På Åland har vi mycket pengar till tredje sektorn, vilket är bra och skapar förutsättningar för att många kan göra stora ideella insatser. Jag menar dock att de kan användas på ett mer effektivt sätt. Jag har hört i över 30 år att vi måste förändra det otransparanta, orättvisa och delvis oändamålsenligasystem som fördelningen av Paf-medlen utgör. Jag menar att tredjesektorns basverksamhet borde säkras genom skattemedel och att PAF-bidrag ska användas till projekt, utveckling, förnyelse och investeringar. Pengarna ska också stimulera gott ledarskap. Jag menar att många föreningar skulle må bra av att kunna anställa ledare på justa villkor. Alltför många jobbar med låga löner, jobbar deltid och förväntas ställa upp på otydliga villkor och riskerar att gå in i väggen. 
Med mycket pengar i omlopp så har kraven från landskapsregeringen på redovisning och styrdokument ökat och små föreningar kämpar för att uppfylla dessa, vilket skrämmer och dödare engagemang. De allra flesta föreningar, deras förtroendevalda och anställda, sköter sig exemplariskt. Det finns andra sätt att fånga upp det som inte fungerar eller inte görs på rätt sätt än att administrera och byråkratisera. Om man utvecklar ett nära samarbete mellan handläggare och föreningar där måluppfyllelse och ändamålsenlighet är i fokus och där direkta kontroller kan göras när det kommer oroande signaler om att någon förening har problem eller behöver hjälp ska sådan erbjudas.
Vi kommer aldrig få ett system som är helt rättvist, men dagens system med fördelningsråd och ministerbeslut är inte alls bra. Vi behöver se över vad samhället behöver och hur en rimlig fördelning mellan de olika sektorns och de olika aktörerna kan byggas, något som måste vara en ständig process. Det kräver resurser, vi måste investera för att kunna stödja och utveckla tredje sektorn samtidigt som vi ska uppmuntra till engagemang i föreningslivet vilket också är en form av investering.

Jag menar att landskapet måste
1. verka för en miljö som främjar ideellt engagemang
2. stärka frivilligorganisationer och öka kvaliteten på frivilliga insatser
3. erkänna ideella aktiviteter och de kunskaper som dessa skapar och bidrar med i vårt samhälle
4. öka medvetenheten om värdet och betydelsen av ideellt engagemang för individen och samhället
5. stärka förutsättningarna för goda ledare och anställda i föreningslivet
6. minska byråkratin för de mindre föreningarna utan anställda och sätta fokus på måluppfyllelse och ändamålsenlighet

Idag är det i tidningarna. Jag ställer upp i lagtings- och kommunalvalet och startar nu min kampanj, även om det är mitt vardagsengagemang som jag hoppas ger mig mandat. För mig är mångfald och engagemang en viktig bas för samhällsbygget och något som ska stödjas. Min vision är att varje människa ska leva varje del av sitt liv i trygghet och frihet från utsatthet och förtryck. Därför engagerar jag mig för mänskliga rättigheter, anti-rasism och feminism. När välfärden omfattar alla kan den enskilda människans frihet växa.

Samhället har ett ansvar för att utjämna orättvisor förutsättningar bland annat inom familjebakgrund, boendeort, kön eller funktionsvariation. Då kan alla få chansen att förverkliga sina livsdrömmar.

#tillsammanskanvi

• Jämställdhet och #metoo
• Hållbarhet - jämlika villkor och rättigheter
• Antirasism och inkludering
• Skärgård - samarbete och framtid