fredag 25 november 2016

Det är dags att sätta stopp för mäns våld mot kvinnor


Idag är det FN:s dag för att uppmärksamma och få mäns våld mot kvinnor att upphöra. Mäns våld mot kvinnor är klassat som en global epidemi och folkhälsoproblem eftersom drygt var tredje kvinna globalt sett har utsatts för våld eller sexualiserat våld från en man under sin livstid. Vi kan alla agera för att få det att upphöra genom att sprida kunskap och vi kan alla agera gå från mistanka till omtanke, om vi tror någon far illa genom att t ex ta kontakt, knacka på och prata med den du är orolig för och du ska alltid ringa polisen när du uppfattat det akut eller hotfullt.

Idag manifestation på torget i Mariehamn kl. 16-17. Har du möjlighet gå dit, vi andra kan tända ett ljus och tänka på alla offer.

Mina tankar kring detta:


Vi måste agera starkare och sätta stopp för mäns våld mot kvinnor de ligger som en bas för stora delar av jämställdhetsproblemen. Vägen är att alla måste och kan vara med och ta ansvar för att förebygga våld, sexism och homofobi, inte bara den som utövar våldet eller den som drabbas av det. Det kan vi göra genom att vara aktiva och sätta stopp och samtidigt vara en positiv motpol till ett våldsamt, sexistiskt eller homofobt beteende. 

Jag är övertygade om att man kan göra det genom att sprida kunskaper om våld, makt och genus och förståelsen om att mäns våld mot kvinnor, tjejer, barn, transpersoner och andra män är en fråga om machokultur som alla bör ta ansvar för. 

Åland behöver göra en större satsning och det måste ges ett tydligare uppdrag och pengar till långsiktigt, strukturerat våldsförebyggande arbete. 
Skolan och dagis har en speciell position men ansvaret kan inte ligga enbart på skolan utan hela samhället måste involveras. 
Killar och män måste i större utsträckning ta ansvar för att stoppa andra mäns våld. Killar måste börja prata med varandra om mäns och killars våld, sexuella övergrepp och fundera över sin egen kvinnosyn. Vi lever i en dubbelkultur där vi har ett offentligt jämställdhetsideal samtidigt har vi populärkulturen där kvinnor nedvärderas och där killar ska vara coola och macho. Vi har en porrindustri som via internet är tillgänglig för alla, där de mesta av scenerna i de populäraste filmerna innehåller våld som strypningar, slag och hån som bitch och hora. De bilder killarna ser där går inte ihop med det offentliga jämställdhetsidealet. Vi måste prata om porrens påverkan, vi kan inte låta de fortgå. 
Vi behöver stora insatser mot våld och sexuell övergrepp i hela samhället med bilder som unga känner igen sig i. Unga måste involveras i att ta fram kampanjerna och sprida dem
Sexuella trakasserier är sexuellt våld och brottsliga handlingar. Rättsväsendet måste bemöta dem därefter. Vi måste pressa på för en jämställd sexual lagstiftning med samtycke i fokus.

torsdag 17 november 2016

Det borde ringa varningsklockor

Historia är inte bara ett skolämne som tyvärr många unga tycker och tyckt är tråkigt och meningslöst.Historia borde vara spännande den består av dilemman och utmaningar som människor i varje tid måste hantera den kan lära oss att se konsekvenserna av de lösningar man valt. Hade människorna tidigare fattat andra beslut, skulle historien inte se ut som den gör, skeenden skulle ha tagit andra vändningar. 


I dag står vi inför en hel del stora dilemman och lösningarna vi erbjuder i dag blir morgondagens historia. Det är bara 70 år sedan som uppgivenhet och missnöjet spred sig bland människor och regeringar. Allt fler resignerade, sökte enkla lösningar och ville ha en stark ledare. Det ledde då till det som blev Tredje Riket med Hitler i spetsen. Det som skedde var att gränsen mellan yttrandefrihet och propaganda blev allt snävare, diskussionen förändrades, de odemokratiska krafterna blev jämbördiga och gavs utrymme att ta makten.

Det är mycket som händer i dag som borde få varningsklockor att ringa, högerpopulister, nationalister och nazistsympatisörer blir mer och mer rumsrena och får samma behandling som demokratiska politiker och debattörer, trots att de t ex historieförfalskar, förnekar förintelsen och använder citat istället för fakta. Yttrandefrihet och pressfrihet, åberopas, trots att demokrater och populister har helt olika arenor. Demokraterna ser att frågor är komplicerade och att de inte finns enkla lösningar, populisterna har enkla lösningar som att skylla på grupper av människor så blir det bra; ”blir vi bara av med judarna, om vi inte tillåter flyktingar, etc”.

Andra världskriget borde ha lärt oss att vi måste bestämma vilken värld vi vill leva i och att vi därifrån ska ta beslutet om de bästa möjliga lösningarna för alla och att vi alla ett ansvar, både för oss själva och för samhället. 

Vi lever i en demokrati, det är inget perfekt system, men det är de bästa vi sett, men vi kan inte ta den för given och en demokrati ställer krav på oss alla oss, att vi tar ansvar. Det kräver att vi tar reda på fakta och att vi på olika sätt nyanserat diskuterar olika frågor för att få till beslut som tar många aspekter i beaktande. 

Vi har inte råd med ett vi-och-dom-tänkande, vi måste tillsammans ta tillvara hela Åland och inse att vi måste skapa likvärdiga förutsättningar för alla oavsett bakgrunds eller var vi vill bo. 
Vi måste tillsammans motarbeta att rädslor, förakt och hat sprids mot muslimer, mot svarta, mot kvinnor, mot homosexuella, mot transpersoner, minoriteter ja alla de som bryter mot normen. När hatets sprids om än i förtäckta ordalag så blir det direkt livsfarligt för de utpekade grupperna. De lär historien.

Vi måste se till att vi skapar och lämnar efter oss är en värld som styrs av humanism, solidaritet och kärlek till människor djur och natur, inte ett samhälle där hatet och rädslan för de andra få ber ut sig och råda. Vi kan alla göra skillnad och ett är säkert vi måste ta folks oro på allvar och vi måste aktivt jobba med empowerment och bildning så att alla kan vara med i att bygga ett samhälle för alla.

söndag 16 oktober 2016

Vinsterna är långsiktiga och allmänna, kostnaderna är kortsiktiga och koncentrerade

Ålands Demokrati för sitt korståg mot inflyttning från vissa områden, länder och kulturer i allmänhet och flyktingar i synnerhet. De citerar tyckande och legitimera sin ståndpunkt med det. De må nu ha sin åsikt som ju i grunden måste bygga på rädsla för de som kan upplevas olikt. Jag ser på frågan helt annorlunda.

Migration är något bra för ett samhälle
Jag tror på utveckling och att en mångfald av erfarenheter skapar de bästa förutsättningar för demokratiskt och jämlikt samhälle. Migration alltså byte av hemort eller hemland är historiskt ett sätt att skapa utveckling, för migranterna själva, för de länder de lämnar och för de länder de kommer till. Möjligheten till utveckling är det som är själva drivkraften för migration: människor migrerar för att de ser bättre möjligheter att använda sin energi, sina kunskaper och sin talang på en annan plats.

Hjälpa på plats eller ta emot flyktingar?
ÅD argumentera för att vi ska hjälpa flyktingar på plats, de står alla fritt att göra och vi är många som på olika sätt ger bidrag till det. Men de som sett t ex bilder från Homs i Syrien inser att det inte finns en chans att försörja sig eller ens överleva där. De som sett statisk och bilder från de kringliggande länderna inser att de inte kan bära hela flyktingkatastrofen. Att ta emot flyktingar och immigranter i allmänhet här hemma visar sig dessutom vara ett bra sätt att stödja de som är kvar i hemländer och katastrofområden. Migranterna är världens största biståndsgivare de skickar tre gånger så mycket pengar till utvecklingsländerna jämfört med de övriga biståndet som sänds.

Kostnader eller vinster?
Men de kostar att ha immigration, nja all statiskt visar att kostnaderna är kortsiktiga och koncentrerade. När kvotflyktingar och asylsökande kommer uppstår kostnader för boenden, dagersättning, asylprövning. Även arbetskraftsinvandrare kan behöva t ex stöd som språkkurser, validering av utbildning från hemlandet och kanske en kompletterings-utbildning. Utöver det kan även immigranter behöva annat stöd precis som alla andra medborgare.Jag menar att de inte ska ses som kostnader utan som investeringar precis som vi tänker kring skolan. De ekonomiska argumenten för friare migration är välbelagda på global nivå såväl som för europeiska länder och för Sverige. Migranter har med sig kunskap om andra marknader, de har språklig och kulturell kompetens som kan underlätta t ex utrikeshandel.

Sverige ett avskräckande exempel
Sverige används ofta som ett avskräckande exempel i debatten, men fakta är att om inte Sverige haft den omfattande arbetskraftsinvandring, asyl- och flyktinginvandring de senaste 50 åren så hade man inte haft råd med de omfattande välfärds- och infrastrukturella bygge man har idag. Fakta är, att man trots att man är ett av de länder som haft både hög arbetskraftinvandring och stort flyktingmottagande lyckats relativt bra med integrationen. Men det finns problem av socioekonomisk art och utanförskap bland vissa grupper som behöver att tas tag i och det är viktigt att fördela kostnader mellan kommuner och andra rättvist och ha ett system där inte löner dumpas, boende segregeras eller sämre skolresultat uppstår. Så visst finns problem men det har inte lett till att det går dåligt för Sverige eller att det är ett farligare land att bo i.

Kultur och demokrati
Det är klart att det är en utmaning att ta emot folk från andra kulturer och länder med bristande demokratiska system, stor ojämlikhet och ojämställdhet. Men vi har för de första ett relativt bra rättssystem och för de andra många bra styrdokument och inte minst FNs gemensamma dokument för mänskliga rättigheter. Dom gäller och när brott begås eller när strukturer och attityder kränker, ska vi agera oavsett personens bakgrund. Men immigration leder ofta till stärkande av demokratiska processer i hemlandet. Utöver att ju flera de facto flyr för att de hotas p g a av just brister i dessa rättigheter. 
Det finns i ÅD budskap en idé om att demokrati och solidaritet förutsätter likhet, och står i motsättning till immigration, de stämmer inte. Den rädsla för migrationens negativa konsekvenser på ”vår kultur” förutsätter kulturen som något statisk det är den inte. Det finns inte någon oföränderlig nationell eller åländsk kultur. Kultur är något som ständigt förändras. Mångkultur är inte något nytt, utan något som kännetecknat mänsklighetens hela historia. 

Problems är; rädsla intolerans och främlingsfientlighet
Det finns många exempel på hur rädsla, intolerans och främlingsfientlighet lett till våld och konflikter, men då är de populism, dogmatism och enkla lösningar baserade på vi och dom tänkande som legat som grund, inte öppenhet, solidaritet och styrkan i mångfald som är problemet. En demokrati kräver inte likhet, utan är ett system som är relativt bra på att hantera konflikter och olikheter. Motsatsen; samhällen som sluter sig inåt, blir skrämmande även för de människor de är tänkta att skydda.

Jag menar att Finland idag tar emot alldeles för få kvotflyktingar och bör utöver det se över asylsystemet då de borde vara frikostigare och mindre kränkande. Finland borde också arbeta för att de ska finnas fler lagliga vägar att ta sig till vårt land för skyddsbehövande och flyktingar att söka asyl.

Lagliga vägar över Medelhavet, Lisa Pelling, Arena idés
900 miljarder skäl att uppskatta invandring, Sandro Scocco och Lars Fredrik Andersson 

Inspirerade av:

lördag 24 september 2016

Nej, jag tror inte att basinkomst är rätt väg, men jag håller med om att vi verkligen behöver en rekonstruktion av dagens välfärdssystem

Jag har nu läst, läst, funderat och funderat kring detta med medborgarlön eller basinkomst
som de idag kallas. Ibland har argumenten vägt mer för ibland mer emot. Men jag tror nu inte att det är   i  rätt väg att gå. Däremot behöver vi verkligen bygga om hela välfärdssystemet.
En aspekt som förvirrat är synen på arbete där jag är skolad att se arbete som en väg till frigörelse och makt över de egna livsvillkoren men också en väg att kunna påverka i samhället. Arbetarrörelsen väg har varit att organisera människor och driva krav på demokrati och rösträtt, högre löner och bättre arbetsvillkor. generell välfärd. Men i BINK diskussionen handlar de snarare om befrielse från arbetet som en vägt till ett solidariskt samhälle. De blir ett problem för mig och hela arbetarrörelsen även om minskad arbetstid också ingått i de som förverkligats genom organisering t ex genom kravet på 8 timmars arbete, 8 timmars fritid och 8 timmars vila.

Ekonomiskt är medborgarlön problematiskt de har jag haft på min minuslista men alltså också ideologiskt har de skavt, även om det är tilltalande med ett samhälle som kan ge alla medborgare en baslön. Jag tror att de i längden riskerar att få konsekvenser som kommer att göra samhället än mer ojämlikt.
En inkomst utan krav på arbete som huvudprincip, riskerar att klyva samhället i två tydliga grupper. Dels de som arbetar och betalar skatt (som bland annat går till medborgarlön). Och dels de som inte arbetar och får basinkomst. Jag tror att medborgarlön i längden kommer att dela samhället och bygga in en uppdelning i samhällskonstruktionen. Vi har nära till via och dom tänkande och i längden är risken allt för stor att de som arbetar tröttnar på att betala till de som inte arbetar. I dagens system är vi alla möjliga bidragstagare när krisen är framme eller vi får barn, blir gamla eller blir sjuka, de vi kallar generell välfärd. Jag tror att basinkomst riskerar att öppna ett gap mellan de ”driftiga" och ”snyltarna” och att de i slutändan leder till att de ”driftiga” agerar mot skatter och de ”lata”. Redan dagens system kämpar med den konflikten, därför lyckades moderaterna i Sverige driva igenom sin arbetslinje och skärande i bidrag. 
Men bakom basinkomst idén finns en viktig kritik mot dagens system t ex slår dagens arbetsmarknad ut alldeles för många och de finns alldeles för många ”själs dödande” och meningslösa jobb.
Men efter mycket funderande så konstaterar jag nej basinkomst är inte rätt väg men vi behöver genomlysa, förnya och rekonstruera välfärdssystemet så att de bli mer uppbyggande, solidariskt och rättvist.

torsdag 15 september 2016

Konflikter hör till, men mobbning är helt oacceptabelt

Många lyfter idag på frågan om mobbning och det är verkligen ett samhällsproblem som drabbar både unga och vuxna. I grunden handlar det om ledarskap, klimat och makt. Det hjälper inte med punktinsatser, varken på arbetsplatser eller skolor. Nu senast presenterades det att fler mobbas i stadens skolor, men vi vet att mobbning på arbetsplatser också är ett stort problem. Mobbning ska inte blandas med konflikter, utan handlar om upprepade kränkningar mot en person eller en grupp under en längre tid. Det finns många olika sorters mobbning som t ex fysisk, psykisk, verbal, nätmobbning. Vanligast är verbal mobbning, vilket t ex kan handla om taskiga kommentarer, men även blickar, våld och uteslutning förekommer.

För att stoppa mobbning krävs ett helhetsgrepp och ett långsiktigt arbete och det finns aldrig bara ett skäl till varför kränkningar eller mobbning uppstår. Mobbning handlar om komplexa processer där bakgrunden och anledningarna går att finna på flera nivåer och det räcker inte med att peka ut en eller flera personer som problemet. 

För att förstå en mobbningssituation är det viktigt att ha såväl individ-, grupp-, organisations- och samhällsperspektiv. Man bör även ha med sig ett normkritiskt perspektiv och tänka på de ”osynliga regler” som finns på olika nivåer i samhället. Exempel på en norm är könsnormer som handlar om hur killar/män respektive tjejer/kvinnor förväntas vara. De som avviker från normen (utanför boxen) riskerar att bli utsatta, men det räcker med en liten avvikelse från majoriteten för att bli den som blir utsatt. I grunden ligger gruppens känsla av otrygghet och individers behov av att höra till och att ha makt.Det som behövs är att alla skolor och arbetsplatser jobbar med tryggheten, både de som har uttalade mobbningsproblem och de tror att det inte har problem och det finns inte ett sätt eller en metod

För att kunna göra ett bra trygghetsarbete behöver man undersöka den egna skolan eller arbetsplatsen. I den ska personal och elevers upplevelse ligga som en grund, och här bör man också undersöka kompetensen bland ledarna och personalen. För att lyckas måste alla inkluderas. Ledare och lärare måste stå för och vara tydliga med skolans eller företagets värdegrund. Det räcker inte med temadagar, mentorstid, handledning eller vissa lektioner utan det måste prägla vardagen, även om det är bra med punktinsatser emellanåt. Hur talar vi med varandra? Hur fördelas utrymmen och resurser? Hur stödjer vi varandra? Är viktiga frågor att svara på. De måste finnas tydliga gränser för vad som är acceptabelt och inte. En tydlig framgångsfaktor är att chefer och rektorer som engagerar sig. Att de erkänner att det finns utmaningar och driver arbetet framåt och att elever och personal ständigt involveras i arbetet på alla nivåer och i alla processer. Det finns idag metoder och kunskap, men det krävs tid och engagemang. Ledare, chefer och rektorer som inte engagerar sig för en verklig förändring förtjänar inte att sitta kvar. Det är en alldeles för viktig fråga, det kostar i mänskligt lidande, resurstapp men också i reda pengar - direkt och i framtiden. Ingen ska behöva mobbas eller tillåtas att mobba. Konflikter hör till, men mobbning är helt oacceptabelt.

fredag 2 september 2016

Sysselsättning av ungdomar är inte lösningen!

Sysselsättning av ungdomar är inte lösningen, varken mot droganvändning, småkriminalitet eller psykiska ohälsa

Det behövs ett helt annat förhållningssätt till ungdomar än det vuxenvärlden och offentligheten har idag. Samhället måste lägga de huvudsakliga resurserna på att främja ungas delaktighet, egna initiativ och välmående.  Inte på att sysselsätta unga.

De krävs att vuxenvärlden slutar se på unga som tomma boxar som ska fyllas eller individer som ska avledas från att göra dumma saker. Ungdomsarbete ska inte handla om att sysselsätta, utan om att coacha unga i deras utveckling tillsammans med andra.

Unga är på många sätt kompententa medborgare och ger vi dem inte utrymme att verka på arenor där de kan vara med och ta ansvar, fatta beslut och bidra till en positiv utveckling av samhället, så försöker de att vara vuxna på de arenor som de har tillgång till och som oftast inte är uppbyggliga. De kan handla om att dricka alkohol tidigt, begå små brott, försöka gestalta vuxenhet genom klädsel, smink och attribut men även genom självdestruktivitet för att bli synliga.

Det betyder inte att vi ska sitta och vänta på ungas egna initiativ. Nej, ungdomsarbetet måste ha ett aktivt och engagerande förhållningsätt. Det ska skapa trygghet och inspirera så att de unga kan ta ansvar för sig själva och i samspel med andra vara aktiva medborgare.
 
Folkvalda på alla nivåer kan göra skillnad och kan ta sitt ansvar genom att ställa nya krav och sluta stödja verksamheter där unga inte har makt och inflytande och där ledare inte har förstått sitt uppdrag de gäller såväl kommuner som föreningar.

måndag 1 augusti 2016

Skriver till statsministern om den finska asylpolitiken

Skriver brev till statsministern inspirerad av författarna Merete Mazzarella och Monika Fagerholm, är lika frustrerad som dom över Finlands asylpolitik.

Till
Statsminister Juha Sipilä
Statsrådet
Helsingfors


Herr statsminister,
Som finländsk medborgare upprörs jag över Finlands extremt hårda asyl- och flyktingpolitik. Den saknar värdighet och humanitet. Vi kan inte skicka tillbaks flyktingar till ytterst osäkra förhållanden där människor riskerar död, ett sådant förfarande är oacceptabelt och ingen i Finland kan gömma sig bakom institutioner och politiska beslut, ansvaret är kollektivt och det bärs av oss alla medborgare i Finland, vare sig vi ville det eller inte. Medias granskningar vittnar om orimliga beslut, ingen kan påstå att den inte vet eller senare inte visste. 
Finlands regering måste ta sitt ansvar och inte lägga denna skuld och börda på Finlands befolkning. 
Därför ber jag Er herr statsminister att garantera att de människor som skickas tillbaka verkligen kan leva i trygghet, och att vi och de asylsökande ges garantier, så att inhumana beslut inte fattas varken nu eller i framtiden. 
Som finländsk medborgare yrkar jag på att lagstiftning och beslutspraxis ändras på ett sätt som stämmer överens med internationell rätt och finländskt rättsmedvetande. 

Mia Hanström, Kumlinge Åland