måndag 16 januari 2017

Framtidens resande och idag

Skrev idag ett kort brev till infrastrukturministern och näringsministern, hoppas att de uppskattade det och förstår allvaret:

"Vill bara säga att jag tycker att det är helt hopplöst att man inte 15/1 kan göra sina bokningar för februari hos Ålandstrafiken, både som privatperson och företagare kräver ju livet framförhållning. Det borde vara förutsättningarna att driva verksamhet och bo i skärgården som styr när tidtabellen slås fast inte budgeten.

Utöver det borde så stora förändringar som gjorts med höjningar av avgifter både konsekvensbedömas och aviseras långt i förväg så att de vid behov går att kompensera t ex för de ekonomiskt svagaste grupperna som t ex kvinnor med låg pension, medborgare som byggt upp Åland och nu måste spara än mer än vad de redan gjort."

Det är självvalt att bo i skärgården och jag tar det tunga resandet även om jag drömmer om att vi ska få snabba persontransporter, vilket jag ser som en förutsättning för att vi ska få ung människor att flytta hit eller vilja bo kvar. Bland annat den urbaniseringsnorm som är så stark gör att vi behöver kunna transportera oss snabbt, helst som i Harry Porter med teleportering som mina barn sagt är en förutsättning för att de ska bo här. 
Snabba persontransporter är helt möjlig idag enligt expertisen finns det till och med isgående båtar som skulle fungera i vår skärgård. Den starka manliga normen "inte utan min bil" som härskar i skärgården (jag gillar också att ta med min bil) gör dock att de är svårt att tänka nya resmönster, men jag tror att det är ett måste. De går när tunnelbanan byggdes i mitten av 1800 talet i London sa man att ingen kommer att vilja gå ned i under jorden och resa, men ingen ångrar väl den modiga och kostsamma satsningen idag. Flera av skärgårdskommunerna satsar nu på tomter för hel- och deltidsboende men parallellt med det måste regeringen starta projektet "trafik med snabba persontransporter", sen kan man successivt dra ned på de dyra färjorna med biltransporterna till ett minimum med kanske två turer per dag. Men att minska turer innan man byggt upp en ny infrastruktur för resandet vore förödande.

tisdag 3 januari 2017

Jag skrev tidigare ett brev till presidenten, idag fick jag svar

Jag skrev tidigare ett brev till presidenten, (se nedan) idag fick jag svar:

Jag har mottagit Ert brev om jourreformen vid Vasa sjukhus.  Eftersom det kommit uppemot 3 500 brev måste jag svara alla gemensamt:

Många har önskat att jag skulle ”upphäva” den lag som riksdagen stiftat eller åtminstone låta bli att stadfästa den så att ärendet återsänds till riksdagen för ny behandling. Presidenten har ingen rätt att ”upphäva” lagar, och under de senaste årtiondena har endast en lag återsänts. För detta krävs starka rättsliga grunder. Om riksdagen godkänner en återsänd lag med oförändrat innehåll, träder den i kraft utan att stadfästas av republikens president.

Ärendet är förenat med både politisk och juridisk prövning.  Beslutet är politiskt i fråga om hur många sjukhus som får behålla omfattande jour och var dessa sjukhus är belägna. Riksdagen har fattat ett beslut i frågan, och det kan presidenten inte ändra. Det finns heller inga skäl att anta att riksdagen inte skulle fatta samma beslut om ärendet återsändes till riksdagen.

Den juridiska aspekten handlar om de språkliga rättigheterna.  När riksdagens grundlagsutskott behandlade ärendet konstaterade utskottet enhälligt i sitt utlåtande att lagen kan godkännas, förutsatt att de språkliga rättigheterna tryggas genom lag. 

Nu innehåller lagen följande krav: ”För att trygga de språkliga rättigheterna ska Syd-Österbottens sjukvårdsdistrikt ordna jourtjänster på finska och svenska så att patienterna blir betjänade på det språk de väljer.”

En viktig aspekt är att de språkliga rättigheterna också ska fungera i praktiken. Därför gjorde jag följande uttalande i samband med att jag stadfäste lagen: 

”Rätten att använda det egna språket, finska eller svenska, är en rättighet som tryggas i grundlagen. Detta är särskilt viktigt för dem som är sjuka.  

Det är en laglighetsfråga, inte en ändamålsenlighetsfråga, att de språkliga rättigheterna garanteras. En lag som stiftats av riksdagen och som upprepar grundlagens krav innehåller alltså en absolut skyldighet att trygga de språkliga rättigheterna. Avsikten är att bestämmelser om tillämpningen av lagen ska utfärdas genom förordningar, varvid såväl den som utfärdar förordningarna som de som verkställer dem har tjänsteansvar för att de språkliga rättigheterna också tillgodoses i praktiken. I detta fall innebär det enligt min uppfattning att jourtjänster kan överföras från Vasa till Seinäjoki endast om det vid överförandet råder säkerhet om att patienterna får dessa tjänster på finska eller svenska enligt eget val.”

Högaktningsfullt,
Sauli Niinistö
Republikens president

---------------------------------------------------------------------
Till President Sauli Niinistö!

Jag hade förmånen att skaka hand med dig i Tammerfors den 6 december för några år sedan.

Nu skriver till er som engagerad medborgare. Den nuvarande regeringen och dess medlemmar har vidtagit en rad åtgärder som väcker oro. Den här oron delas av många medborgare. De tidigare allmänt accepterade reglerna kring arbetet i riksdagen och regeringens förhållande till de fria massmedierna har brutits. 

Här är de senaste exemplen, som fått mig att inse att någonting måste göras för att stoppa den oroande utvecklingen:
I arbetet kring vårdreformen har grundlagsutskottets utlåtande kring de språkliga rättigheterna inte respekterats. 
Statsministern har otillbörligt påverkat YLE i till den grad att YLE:s ledning sett sig tvungen att följa statsministerns påtryckning. 

Ni, herr President, har möjlighet att som landets högste och en respekterad styresman i offentligheten ta ställning för demokratin och respekten för dess spelregler. 

Ni har också möjlighet att inlägga Ert veto mot lagförslag ni anser strida mot grundlagen, vilket är en synnerligen viktig institution i vår konstitution, särskilt som ingen författningsdomstol finns.

Jag hoppas att ni lyssnar på mig och många andra medborgare och gör allt ni kan för att Finland med stolthet kan stå upp för minoriteters rättigheter, rättsstaten såväl som de fria ordet.

Med Vänliga Hälsningar

Mia Hanström
AX-22820 Kumlinge
Åland
mia.hanstrom@kumlinge.com
mobil +358 400 784871

onsdag 28 december 2016

Sex på lika villkor


Fair Sex betyder att sex ska ske på lika villkor, utan tvång eller våld, i alla situationer och för alla människor både här hemma och runt om i världen. Fair Sex är att säga nej till att köpa en annan människa, eller kränka en annan persons mänskliga rättigheter. Unfair Sex och att utnyttja någons sårbarhet är inte något nytt. De har funnits i alla tider. Vi som har titta på SVTs Fröken Frimans krig kan se hur kampen mot prostitution och för kvinnors sexuella rättigheter fördes då och hur system skapades och utnyttjades av männen med makt och deras nätverk. Mäns rätt till kvinnors kroppar sågs som en rättighet, problematiskt är att de synsättet finns så starkt integrerat än idag i vår kultur. 
Det vi ser nu är att internet har blivit en arena där dessa idéer och värderingar grasserar fritt att de blivit en arena för hat, sexism, objektifiering, kränkningar, övergrepp och hämndporr. Förövarna är oftast män och killar. Särskilt utsatta är unga tjejer och barn, men också killar och transpersoner drabbas.
För den som vill lära sig mer och slipa på sina argument finns bland annat den svenska organisationen Fair Sexs hemsida där du får del av bland annat  Unfair sex online  och de anti trafficking spel de lanserade innan jul, spela de själv eller med vänner.

onsdag 21 december 2016

Kameraövervakning i skolan är integritetskränkande och kan vara olaglig

I Mariehamnstad har man beslutat att börja med kameraövervakning i skolan. En skola är en plats där barns bästa är utgångspunkten. Skolan är också en arbetsplats och en plats som de flesta unga måste gå till. Jag menar att barn och vuxna som vistas i skolan har rätt att slippa kameraövervakning. Det är en integritetskränkning och att inte fler har reagerat emot tyder på att den avtrubbningseffekt som svenska Datainspektionen varnar för redan har börjat ske i de åländska samhället.

Som tur är har vi ett regelsystem och en Datainspektion och om frågan prövas så tror jag inte att de man nu planerar att genomföra kommer att vara ok. De flesta skolor i Sverige har fått avslag och deras regelsystem liknar vårt.

Så här står det på www.di.ax hemsida: 
2.6 Kameraövervakning 
Kameraövervakning innebär alltid ettintrång i de övervakadespersonliga integritet och för att vara tillåten får intrånget inte vara kränkande. Skolans ledning ska kunna ge svar på följande frågor: 
• Villa områden övervakas och när. För att klargöra om kameraövervakning är laglig måste först omfattningen av kameraövervakningen fastställas. Skolan ska informera om vilka om råden som övervakas. 
• Vilket är syftet med övervakningskameror? Alla övervakningskameror måste ha ett tydligt och specifiktsyfte.

Det krävs alltså kunskap och ibland samtycke om man ska använda kameraövervakning överhuvudtaget. Att slentrianmässigt ha kameraövervakning i en skola torde tyda på att man inte genom närvaro och bemötande tror att man kan se till att inte brott begås i skolan. Är detta situationen i Mariehamn är det MYCKET allvarligt och helt andra åtgärder borde vidtas!

Skolvärlden överlag går mot en övervakningsnivå som vi på andra arbetsplatser skulle reagera mycket starkt emot och på de flesta ställen aldrig acceptera.

En skola är en plats där barns bästa ska vara utgångspunkten. Skolan är en arbetsplats. Barn och vuxna som vistas i skolan har rätt att slippa kameraövervakning om det inte finns ett övervakningsintresse som väger tyngre än integritetsintresset. Det är den som är huvudman för skolan som ska visa att övervakningsintresset väger tyngre än integritetsintresset, det vill säga att det finns ett rättsligt stöd för kameraövervakningen.
Jag hoppas att Mariehamnsstad tänker över sitt beslut och istället ökar personaltätheten och jobbar med gemenskap och respekt i personal och elevgrupper. Övervakningskameror är inte en metod som kommer att hjälpa unga att få en bra utbildning, må bra och hantera konflikter.

måndag 12 december 2016

Starta studiecirkel något för 2017!

Nätverket Åland mot rasism har en insändare om #jag är här Facebookgruppen som en möjlighet att på ett positivt sätt agera på sociala medier mot näthat. 
Det är viktigt att inte låta det negativa vi och dom tänkande, föraktet, sexismen, rasismen och dominera. 

Men det behövs mer, fler behöver mötas och förstå varandra om vi ska stoppa lögner och förtal på nätet, de vi kallar folkbildning i olika former är en viktig väg och motkraft.
Dagens media utveckling har möjliggjort för fler att dela med sig av idéer och information vilket är fantastisk och ger stora möjligheter, men de har också gjort att falsk information snabbt kan spridas och uppfattas som sanningar. Vi dränks av mängder av information varje dag vi försöker sorterar bland reklam, nyheter, krönikor och statusuppdateringar och de högerextrema krafterna har varit skickliga att organisera sig och utnyttja nätet och sprida sin världsbild med förljugna metoder och rasistiska rapporteringar
Därför blir källkritik viktigare än någonsin. 
ABF Sverige har startat kampanjen Viskleken som ett sätt att folkbilda och uppmuntra fler att granska nyheter och ställa sig frågan »är detta rimligt?» innan de t ex trycker på dela.
Båda initiativen är bra vi måste hjälpas åt att driva en diskussion om hur information sprids och hur man förhåller sig källkritiskt i den digitala verkligheten.
Det lilla bildningsförbundet ABF-Åland där jag jobbar, har en viktig uppgift att på olika sätt skapa dialog och samtal mellan människor, tillfällen där idéer och tankar möts och bryts mot varandra. Kunskap är makt och bildning är vägen till ett demokratiskt samhälle. I de arbetet blir studiecirkeln en viktig mötesplats. Vi behöver starta fler där vi kan mötas och samtala om livets viktiga frågor.En studiecirkel kan anordnas inom en förening men den kan också göras av en fristående grupp.
En studiecirkel är en form för att träffas och utbyta erfarenheter och lära sig mer om något man är intresserad av. Det är ni själva som bestämmer vad ni vill studera och hur ni vill arbeta. Det är inte krångligt eller svårt att starta en egen cirkel: ni ska vara minst 3 deltagare, varav en är ledare. Cirkeln följer en plan och sammankommer minst 5 gånger. En verksamhetsberättelse skall inlämnas. Ni kontaktar mig för att få cirkeln godkänd. 

fredag 25 november 2016

Det är dags att sätta stopp för mäns våld mot kvinnor


Idag är det FN:s dag för att uppmärksamma och få mäns våld mot kvinnor att upphöra. Mäns våld mot kvinnor är klassat som en global epidemi och folkhälsoproblem eftersom drygt var tredje kvinna globalt sett har utsatts för våld eller sexualiserat våld från en man under sin livstid. Vi kan alla agera för att få det att upphöra genom att sprida kunskap och vi kan alla agera gå från mistanka till omtanke, om vi tror någon far illa genom att t ex ta kontakt, knacka på och prata med den du är orolig för och du ska alltid ringa polisen när du uppfattat det akut eller hotfullt.

Idag manifestation på torget i Mariehamn kl. 16-17. Har du möjlighet gå dit, vi andra kan tända ett ljus och tänka på alla offer.

Mina tankar kring detta:


Vi måste agera starkare och sätta stopp för mäns våld mot kvinnor de ligger som en bas för stora delar av jämställdhetsproblemen. Vägen är att alla måste och kan vara med och ta ansvar för att förebygga våld, sexism och homofobi, inte bara den som utövar våldet eller den som drabbas av det. Det kan vi göra genom att vara aktiva och sätta stopp och samtidigt vara en positiv motpol till ett våldsamt, sexistiskt eller homofobt beteende. 

Jag är övertygade om att man kan göra det genom att sprida kunskaper om våld, makt och genus och förståelsen om att mäns våld mot kvinnor, tjejer, barn, transpersoner och andra män är en fråga om machokultur som alla bör ta ansvar för. 

Åland behöver göra en större satsning och det måste ges ett tydligare uppdrag och pengar till långsiktigt, strukturerat våldsförebyggande arbete. 
Skolan och dagis har en speciell position men ansvaret kan inte ligga enbart på skolan utan hela samhället måste involveras. 
Killar och män måste i större utsträckning ta ansvar för att stoppa andra mäns våld. Killar måste börja prata med varandra om mäns och killars våld, sexuella övergrepp och fundera över sin egen kvinnosyn. Vi lever i en dubbelkultur där vi har ett offentligt jämställdhetsideal samtidigt har vi populärkulturen där kvinnor nedvärderas och där killar ska vara coola och macho. Vi har en porrindustri som via internet är tillgänglig för alla, där de mesta av scenerna i de populäraste filmerna innehåller våld som strypningar, slag och hån som bitch och hora. De bilder killarna ser där går inte ihop med det offentliga jämställdhetsidealet. Vi måste prata om porrens påverkan, vi kan inte låta de fortgå. 
Vi behöver stora insatser mot våld och sexuell övergrepp i hela samhället med bilder som unga känner igen sig i. Unga måste involveras i att ta fram kampanjerna och sprida dem
Sexuella trakasserier är sexuellt våld och brottsliga handlingar. Rättsväsendet måste bemöta dem därefter. Vi måste pressa på för en jämställd sexual lagstiftning med samtycke i fokus.

torsdag 17 november 2016

Det borde ringa varningsklockor

Historia är inte bara ett skolämne som tyvärr många unga tycker och tyckt är tråkigt och meningslöst.Historia borde vara spännande den består av dilemman och utmaningar som människor i varje tid måste hantera den kan lära oss att se konsekvenserna av de lösningar man valt. Hade människorna tidigare fattat andra beslut, skulle historien inte se ut som den gör, skeenden skulle ha tagit andra vändningar. 


I dag står vi inför en hel del stora dilemman och lösningarna vi erbjuder i dag blir morgondagens historia. Det är bara 70 år sedan som uppgivenhet och missnöjet spred sig bland människor och regeringar. Allt fler resignerade, sökte enkla lösningar och ville ha en stark ledare. Det ledde då till det som blev Tredje Riket med Hitler i spetsen. Det som skedde var att gränsen mellan yttrandefrihet och propaganda blev allt snävare, diskussionen förändrades, de odemokratiska krafterna blev jämbördiga och gavs utrymme att ta makten.

Det är mycket som händer i dag som borde få varningsklockor att ringa, högerpopulister, nationalister och nazistsympatisörer blir mer och mer rumsrena och får samma behandling som demokratiska politiker och debattörer, trots att de t ex historieförfalskar, förnekar förintelsen och använder citat istället för fakta. Yttrandefrihet och pressfrihet, åberopas, trots att demokrater och populister har helt olika arenor. Demokraterna ser att frågor är komplicerade och att de inte finns enkla lösningar, populisterna har enkla lösningar som att skylla på grupper av människor så blir det bra; ”blir vi bara av med judarna, om vi inte tillåter flyktingar, etc”.

Andra världskriget borde ha lärt oss att vi måste bestämma vilken värld vi vill leva i och att vi därifrån ska ta beslutet om de bästa möjliga lösningarna för alla och att vi alla ett ansvar, både för oss själva och för samhället. 

Vi lever i en demokrati, det är inget perfekt system, men det är de bästa vi sett, men vi kan inte ta den för given och en demokrati ställer krav på oss alla oss, att vi tar ansvar. Det kräver att vi tar reda på fakta och att vi på olika sätt nyanserat diskuterar olika frågor för att få till beslut som tar många aspekter i beaktande. 

Vi har inte råd med ett vi-och-dom-tänkande, vi måste tillsammans ta tillvara hela Åland och inse att vi måste skapa likvärdiga förutsättningar för alla oavsett bakgrunds eller var vi vill bo. 
Vi måste tillsammans motarbeta att rädslor, förakt och hat sprids mot muslimer, mot svarta, mot kvinnor, mot homosexuella, mot transpersoner, minoriteter ja alla de som bryter mot normen. När hatets sprids om än i förtäckta ordalag så blir det direkt livsfarligt för de utpekade grupperna. De lär historien.

Vi måste se till att vi skapar och lämnar efter oss är en värld som styrs av humanism, solidaritet och kärlek till människor djur och natur, inte ett samhälle där hatet och rädslan för de andra få ber ut sig och råda. Vi kan alla göra skillnad och ett är säkert vi måste ta folks oro på allvar och vi måste aktivt jobba med empowerment och bildning så att alla kan vara med i att bygga ett samhälle för alla.