lördag 24 september 2016

Nej, jag tror inte att basinkomst är rätt väg, men jag håller med om att vi verkligen behöver en rekonstruktion av dagens välfärdssystem

Jag har nu läst, läst, funderat och funderat kring detta med medborgarlön eller basinkomst
som de idag kallas. Ibland har argumenten vägt mer för ibland mer emot. Men jag tror nu inte att det är   i  rätt väg att gå. Däremot behöver vi verkligen bygga om hela välfärdssystemet.
En aspekt som förvirrat är synen på arbete där jag är skolad att se arbete som en väg till frigörelse och makt över de egna livsvillkoren men också en väg att kunna påverka i samhället. Arbetarrörelsen väg har varit att organisera människor och driva krav på demokrati och rösträtt, högre löner och bättre arbetsvillkor. generell välfärd. Men i BINK diskussionen handlar de snarare om befrielse från arbetet som en vägt till ett solidariskt samhälle. De blir ett problem för mig och hela arbetarrörelsen även om minskad arbetstid också ingått i de som förverkligats genom organisering t ex genom kravet på 8 timmars arbete, 8 timmars fritid och 8 timmars vila.

Ekonomiskt är medborgarlön problematiskt de har jag haft på min minuslista men alltså också ideologiskt har de skavt, även om det är tilltalande med ett samhälle som kan ge alla medborgare en baslön. Jag tror att de i längden riskerar att få konsekvenser som kommer att göra samhället än mer ojämlikt.
En inkomst utan krav på arbete som huvudprincip, riskerar att klyva samhället i två tydliga grupper. Dels de som arbetar och betalar skatt (som bland annat går till medborgarlön). Och dels de som inte arbetar och får basinkomst. Jag tror att medborgarlön i längden kommer att dela samhället och bygga in en uppdelning i samhällskonstruktionen. Vi har nära till via och dom tänkande och i längden är risken allt för stor att de som arbetar tröttnar på att betala till de som inte arbetar. I dagens system är vi alla möjliga bidragstagare när krisen är framme eller vi får barn, blir gamla eller blir sjuka, de vi kallar generell välfärd. Jag tror att basinkomst riskerar att öppna ett gap mellan de ”driftiga" och ”snyltarna” och att de i slutändan leder till att de ”driftiga” agerar mot skatter och de ”lata”. Redan dagens system kämpar med den konflikten, därför lyckades moderaterna i Sverige driva igenom sin arbetslinje och skärande i bidrag. 
Men bakom basinkomst idén finns en viktig kritik mot dagens system t ex slår dagens arbetsmarknad ut alldeles för många och de finns alldeles för många ”själs dödande” och meningslösa jobb.
Men efter mycket funderande så konstaterar jag nej basinkomst är inte rätt väg men vi behöver genomlysa, förnya och rekonstruera välfärdssystemet så att de bli mer uppbyggande, solidariskt och rättvist.

torsdag 15 september 2016

Konflikter hör till, men mobbning är helt oacceptabelt

Många lyfter idag på frågan om mobbning och det är verkligen ett samhällsproblem som drabbar både unga och vuxna. I grunden handlar det om ledarskap, klimat och makt. Det hjälper inte med punktinsatser, varken på arbetsplatser eller skolor. Nu senast presenterades det att fler mobbas i stadens skolor, men vi vet att mobbning på arbetsplatser också är ett stort problem. Mobbning ska inte blandas med konflikter, utan handlar om upprepade kränkningar mot en person eller en grupp under en längre tid. Det finns många olika sorters mobbning som t ex fysisk, psykisk, verbal, nätmobbning. Vanligast är verbal mobbning, vilket t ex kan handla om taskiga kommentarer, men även blickar, våld och uteslutning förekommer.

För att stoppa mobbning krävs ett helhetsgrepp och ett långsiktigt arbete och det finns aldrig bara ett skäl till varför kränkningar eller mobbning uppstår. Mobbning handlar om komplexa processer där bakgrunden och anledningarna går att finna på flera nivåer och det räcker inte med att peka ut en eller flera personer som problemet. 

För att förstå en mobbningssituation är det viktigt att ha såväl individ-, grupp-, organisations- och samhällsperspektiv. Man bör även ha med sig ett normkritiskt perspektiv och tänka på de ”osynliga regler” som finns på olika nivåer i samhället. Exempel på en norm är könsnormer som handlar om hur killar/män respektive tjejer/kvinnor förväntas vara. De som avviker från normen (utanför boxen) riskerar att bli utsatta, men det räcker med en liten avvikelse från majoriteten för att bli den som blir utsatt. I grunden ligger gruppens känsla av otrygghet och individers behov av att höra till och att ha makt.Det som behövs är att alla skolor och arbetsplatser jobbar med tryggheten, både de som har uttalade mobbningsproblem och de tror att det inte har problem och det finns inte ett sätt eller en metod

För att kunna göra ett bra trygghetsarbete behöver man undersöka den egna skolan eller arbetsplatsen. I den ska personal och elevers upplevelse ligga som en grund, och här bör man också undersöka kompetensen bland ledarna och personalen. För att lyckas måste alla inkluderas. Ledare och lärare måste stå för och vara tydliga med skolans eller företagets värdegrund. Det räcker inte med temadagar, mentorstid, handledning eller vissa lektioner utan det måste prägla vardagen, även om det är bra med punktinsatser emellanåt. Hur talar vi med varandra? Hur fördelas utrymmen och resurser? Hur stödjer vi varandra? Är viktiga frågor att svara på. De måste finnas tydliga gränser för vad som är acceptabelt och inte. En tydlig framgångsfaktor är att chefer och rektorer som engagerar sig. Att de erkänner att det finns utmaningar och driver arbetet framåt och att elever och personal ständigt involveras i arbetet på alla nivåer och i alla processer. Det finns idag metoder och kunskap, men det krävs tid och engagemang. Ledare, chefer och rektorer som inte engagerar sig för en verklig förändring förtjänar inte att sitta kvar. Det är en alldeles för viktig fråga, det kostar i mänskligt lidande, resurstapp men också i reda pengar - direkt och i framtiden. Ingen ska behöva mobbas eller tillåtas att mobba. Konflikter hör till, men mobbning är helt oacceptabelt.

fredag 2 september 2016

Sysselsättning av ungdomar är inte lösningen!

Sysselsättning av ungdomar är inte lösningen, varken mot droganvändning, småkriminalitet eller psykiska ohälsa

Det behövs ett helt annat förhållningssätt till ungdomar än det vuxenvärlden och offentligheten har idag. Samhället måste lägga de huvudsakliga resurserna på att främja ungas delaktighet, egna initiativ och välmående.  Inte på att sysselsätta unga.

De krävs att vuxenvärlden slutar se på unga som tomma boxar som ska fyllas eller individer som ska avledas från att göra dumma saker. Ungdomsarbete ska inte handla om att sysselsätta, utan om att coacha unga i deras utveckling tillsammans med andra.

Unga är på många sätt kompententa medborgare och ger vi dem inte utrymme att verka på arenor där de kan vara med och ta ansvar, fatta beslut och bidra till en positiv utveckling av samhället, så försöker de att vara vuxna på de arenor som de har tillgång till och som oftast inte är uppbyggliga. De kan handla om att dricka alkohol tidigt, begå små brott, försöka gestalta vuxenhet genom klädsel, smink och attribut men även genom självdestruktivitet för att bli synliga.

Det betyder inte att vi ska sitta och vänta på ungas egna initiativ. Nej, ungdomsarbetet måste ha ett aktivt och engagerande förhållningsätt. Det ska skapa trygghet och inspirera så att de unga kan ta ansvar för sig själva och i samspel med andra vara aktiva medborgare.
 
Folkvalda på alla nivåer kan göra skillnad och kan ta sitt ansvar genom att ställa nya krav och sluta stödja verksamheter där unga inte har makt och inflytande och där ledare inte har förstått sitt uppdrag de gäller såväl kommuner som föreningar.

måndag 1 augusti 2016

Skriver till statsministern om den finska asylpolitiken

Skriver brev till statsministern inspirerad av författarna Merete Mazzarella och Monika Fagerholm, är lika frustrerad som dom över Finlands asylpolitik.

Till
Statsminister Juha Sipilä
Statsrådet
Helsingfors


Herr statsminister,
Som finländsk medborgare upprörs jag över Finlands extremt hårda asyl- och flyktingpolitik. Den saknar värdighet och humanitet. Vi kan inte skicka tillbaks flyktingar till ytterst osäkra förhållanden där människor riskerar död, ett sådant förfarande är oacceptabelt och ingen i Finland kan gömma sig bakom institutioner och politiska beslut, ansvaret är kollektivt och det bärs av oss alla medborgare i Finland, vare sig vi ville det eller inte. Medias granskningar vittnar om orimliga beslut, ingen kan påstå att den inte vet eller senare inte visste. 
Finlands regering måste ta sitt ansvar och inte lägga denna skuld och börda på Finlands befolkning. 
Därför ber jag Er herr statsminister att garantera att de människor som skickas tillbaka verkligen kan leva i trygghet, och att vi och de asylsökande ges garantier, så att inhumana beslut inte fattas varken nu eller i framtiden. 
Som finländsk medborgare yrkar jag på att lagstiftning och beslutspraxis ändras på ett sätt som stämmer överens med internationell rätt och finländskt rättsmedvetande. 

Mia Hanström, Kumlinge Åland

torsdag 28 juli 2016

Stephan Toivonen ger sig inte, trots vår diskussion på tidigare blogginlägg han skriver ytterligare ett svar i tidningen där han påstår de ena och de andra. 
Jag har valt att göra ett kort svar, även om jag funderade på att argumentera kring problematiken att ST försöker skrämma upp folk genom att hänvisa till de senaste terroristattackerna och sin egna upplevelser. Nog är det så att varje terroristattack är en för myckte men det hjälper ingen att sprida rädsla. Faktum är att det i Väst Europa t ex dog fler i terroristattacker 2004,1988 och1980 än 2015. Men statistik biter inte, han fortsätter sitt sätt att argumentera så jag släppte det. Jag tycker att journalisten Dick Sundevall i Kriminal- och rättsmagasinet Para§rafen har ett bra inlägg. Läs det du som vill fördjupa dig och stärka dina argument.


Replik till Stephan Toivonens insändare i Ålandstidningen 27 juli 2016

ST plockar ut företeelser och lösryckta statistiska uppgifter för att försöka konstatera att utländska män är farligare än andra. Jag anser att vi måste se på hela bilden. Den statistik jag och flera journalister i medier hänvisar till är från polisens egna kartläggningar och från BRÅ- Brottsförebyggande rådet- en svensk myndighet. Det brukar räcka som säker källa. Att det just nu är rubriker kring övergrepp på festivaler är bra, det får igång diskussioner, men det betyder inte att de är fler än tidigare eller att det brottet är vanligare idag än tidigare. Vi kommer inte åt problemet med övergrepp genom att peka ut vissa grupper av män eller att fokusera på övergrepp som sticker ut. Det är vardagsbeteendet vi ska fokusera på.
När det gäller anmälan så är det alla medborgares rätt, och som jag ser det är en skyldighet att anmäla något som man tror är brottsligt. Och det är förbjudet att sprida grovt vilseledande och generaliserande påståenden om en viss folkgrupp. Sådana påståenden är till exempel att vissa folkgrupper är mer benägna att begå vissa brott. Det är sen polisen som bedömer om det är ett brott och faller under allmänt åtal. Det är skillnad på falsk angivelse om
t ex ett egendomsbrott. Det vi ville med anmälan är att polisen utreder om STs flygblad är ett brott, om det faller under allmänt åtal.
Att en förening inte kan marknadsföra en kandidat som feministisk om dennes åsikter inte sammanfaller med den definition som finns i föreningens stadgar torde vara självklart för de flesta.
Utifrån denna debatt torde det stå klart att det är viktigt för ST att Åland ska akta sig för att välkomna folk från andra länder och speciellt från vissa. Det är beklagligt som jag ser det. Jag vill att ingen ska behöva känna att den inte är välkommen pga av sitt ursprung. Åland är ett öppet och välkomnande samhälle och består idag av 30 % inflyttade. Jag tror att det är en av flera förklaringar varför det går så bra för Åland.
Med detta ser jag debatten som avslutad för min del.


tisdag 26 juli 2016

Maskulinitet och manlighet

I diskussionerna kring hur man ska förstå de våldsdåd som de berättas om på nyheterna nu, så blir jag bara mer och mer övertygad om att vi måste arbeta än med vår unga generation och då inte bara erbjuda killar de traditionella utan rusta dem med god självkänsla och för en komplicerad men spännande framtid som de kan vara med och forma. Redan 2004 gav Fritidsforum ut min bok Pärlkrokodiler som jag skrivit och byggare på ett projekt om att arbeta med killar på fritidsgård som jag ledde tillsammans med Mia Eriksson. I den boken skriver jag följande, lika aktuellt idag som för 12 år sedan. Sid 23-29

Mansidealen skiftar

Det blev en pojke! Direkt faller en massa förväntningar och föreställningar över det nyfödda barnet.
Hans barnskrik tolkas som att han är arg. Han förväntas leka vilda lekar. Han blir hela tiden bemött utifrån könets tolkningsram som får konsekvens för hur han uppfattar sig själv. Det finns många begränsningar. Det han får göra är det förväntade. Vad som är manlighet skiftar över tid och plats.
En symbol- och idealbild för manlighet är brandmannen. Hos brandmannen kombineras era av de traditionellt manliga värdena som styrka, snabbhet, beslutsamhet och mod med det goda uppså- tet: att rädda liv. En form av vår tids riddare. Mansidealen har skiftat genom historien. Forskaren Claes Ekenstam beskriver i boken »Rädd att falla«13 att under 1700-talet fanns stort utrymme för känsloytt- ringar bland män. Män grät ofta både för att visa glädje och sorg. De grät i offentliga sammanhang som t ex på teater och på gatan. Men även manlig själkontroll odlades. Under 1800-talet betonas självkon- troll, den ideala mannen beskrevs som hårt arbetande med en fast tro på gud. Genom fysisk fostran och kroppslig härdning bl a genom sporten skulle manlighet stärkas. Man upphöjde företeelser som kon- kurrens, den personliga viljan, energin och initiativ förmågan. Sam- tidigt som man skulle träna sig i att underkasta sig kollektiv disciplin, visa lojalitet, uppoffra sig, visa fysiskt mod och kroppslig hårdhet14. Självkontrollen är fortfarande ett starkt ideal. Egenskaper som att vara rationell och effektiv är centrala och har högt värderade i Sverige. I andra kulturer kan andra egenskaper eller förhållningssätt värderas högre som t ex att vara social, att umgås och ha trevligt.

Dagens »riktiga« man

Flera forskare har identifierat några grundregler för den idealbild som vår kultur lyfter fram kring hur en »riktig« man skall vara15.
Visa inget fjolleri. Han får aldrig gör något som på minsta vis låter ana något feminint. Manlighet är ett obönhörligt tillbakavisande av kvinnlighet. En stor rädsla för att betraktas som ickig eller fjollig nns. I sin tur är rädslan för »fjollspöket« ett bevis på att man inte är så manlig som man låtsas, man skäms över att vara rädd.

Diskutera ...
Generellt förhåller sig män passiva när kvinnor utsätts för sexuella trakasserier och våldtäkt liksom när homo- sexuella utsätts för mobbing och hot. Kan skammen och rädslan för fjolleri hos män och pojkar vara en förklaring till tystnaden från dem när kvinnor, ickor, bögar och lesbiska utsätt för sexistiska skämt eller trakasserier?
Sträva uppåt. Manlighet mäts genom storleken, framgången och vin- sterna. Förmögenheten, makt, status utmärker manlig framgång. Det gäller att vara bäst och kan man inte vara bäst på att vara bäst kan man försöka bli bäst på att vara värst.16
Diskutera ...
Vilka manlighetstest, ritualer och prövningar utsätter pojkar varandra för, test för att visa mod, hårdhet, styrka eller att man inte är bög eller en fjolla?
Var fast som en klippa.Verkliga män är starka och pålitliga i kris efter- som de inte visar några känslor. Pojkar och män gråter inte och söker inte hjälp.17
Diskutera ...
Vill män fostra vinnare? Och har de ett förakt för svaghet? Hur reagerar du på att en pojke eller man gråter?
Vilka risker nns med att pojkar tränas i att det är en svaghet att visa känslor som t ex sårbarhet, svaghet och be om hjälp?
Låt dem se på fan. Utstråla en aura av manlig djärvhet och energi. Ta alltid risker. Ge järnet. Lev livet till sista andetaget. Pojkar skall testa gränser både fysiskt och psykiskt.Vem kan klättra längst ut på räcket? Vem kan dricka est öl? Vem kan köra fortast?18
Diskutera ...
Flickor tränas till att vara till lags och nna till för andra, pojkar till att testa gränser och vara autonoma (självständiga). I vilka sammanhang kan dessa två för- hållningssätt vara tillgångar och problematiska? För dem själva? För omgivningen? När kan de vara destruktiva i relationerna mellan ickor och pojkar?

Bevisa att du är en man

Manlighetsmönstret är problematiskt, man kan aldrig lyckas. Ingen kan sträva tillräckligt mycket uppåt, vara tillräcklig hård eller låta dem se på fan tillräckligt mycket. Pojkar och män jagas ständigt av »fjollspöket«. Reglerna för en riktig man är samtidigt ett recept på misslyckande. De esta pojkar och män drivs omedvetet av rädslan att bli avslöjade. Rädslan för att andra pojkar och män skall avslöja eller genomskåda att man inte är en »riktig man« nns där. I detta spel fostras män och pojkar till en slags »könspoliser« för varandra. De »kollar av« varandra och ibland till och med bankar in reglerna med knytnävarna på den som inte böjer sig eller fattar. Flickor och kvinnor blir brickor i detta spel men aldrig jämbördiga. Pojkar/män söker uppskattning av andra pojkar/män och kvinnor/ ickor blir ofta en slags valuta som männen/pojkarna använder för att bättra på sin status. Att vara tillsammans med den snyggaste och populäraste flickan och att ha legat med många tjejer kan ge status. Forskaren Michael Kimmel beskriver det: »En riktig karl är ingenting du föds till, det är inte något djup inne i ditt psyke eller dina gener, som gör dig till man. Man blir man genom att ständigt bedömas av andra män som utstakar gränserna för vad som är manligt«.19
Få män upplever att de tillhör en grupp med makt. Nästan ingen i västerländsk kultur skulle hävda att en man har eller har rätt till makt för att han är man, det är inte legitimt.
Ett litet antal män tillhör den överordnade gruppen. De esta män har fördelar av att de är män eftersom de tillgodogör sig den patriarkaliska utdelningen de vill säga de fördelar som män vinner på kvinnors underordnade ställning. De privilegierna uppfattas som självklara och utgör en blind äck för många kvinnor och de festa män.20
Inom gruppen män finns stora olikheter i tillgång på makt och status. Den förhärskande maskuliniteten, den som för tillfället legiti- merar mäns överordning, kallas »den hegemoniska maskuliniteten«. Den kännetecknas av att den är allmänt accepterad och representeras inte alltid av de mäktigaste männen i samhället utan kan uppbäras av lmstjärnor eller rollkaraktärer i lmer21. Alla män är inte över- ordnade. Enligt professor RW Connell kan man enkelt säga att män kan delas i tre huvudgrupper i sitt förhållande till den hegemoniska maktmodellen de lever i. Platsen är beroende av relationer och situa- tioner. Grupp ett den överordnad eller hegemoniska maskuliniteten. Grupp två är den underordnad maskulinitet som avgörs av etnicitet, sexuell läggning, ålder, etc. Underordnande faktorer är bland annat homosexualitet och femininitet. Oräkneliga är de feminint laddade ord som kan användas för att trycka ned män exempelvis, mes, fjolla, morsgris, fegis, kärring, hora och fitta.
Grupp tre är en mellangrupp, de är förhandlare. De är de hyggliga jämställda männen som försöker få till tillvaron i sina relationer på ett just sätt, men utan att problematisera mäns överordnade ställning. De är på så vis delaktiga och medskyldiga till en fortsatt över- och under- ordning. De esta män känner inte igen sig i över- och underord- ningsmodellen men kan se att de själva tillhör den tredje gruppen. De försöker att hantera maktordningen individuellt. De försöker vara hyggligt jämställda. Men de kan luta sig tillbaka och dra fördelar av att de är män och inte kvinnor. De ser inte att mäns våld mot kvinnor är ett strukturproblem utan ser det som att det är enskilda »knäpp- gökar« som slår sin flickvän eller dödar sin fru. En man beskrev hur subtilt fördelarna av att vara man kan ta sig uttryck: »Om jag sitter i soffan när det är dags för matlagning då protesterar hon, men sitter jag i köket är det okej att hon lagar mat.« En annan: »När vi träffar vänner har alltid vi män något ske-, bygg- eller sportprojekt på gång som det inte passar att barnen är med på. På så vis blir det tjejerna som blir kvar med barnen och allt de praktiska kring det.«

Den manliga normen

När kvinnor organiserar sig eller bryter mot rådande normer bli kön och orättvisor förknippade till kön synligt. Att könsstrukturer och mönster syns och beskrivs är en förutsättning för förändring. Normen är ofta svår att identi era. Mansforskaren, Michael Kimmel22 visar att samhällets syn är att den vite medelklassmannen är normen i samhället, han bedöms varken efter ras, klass eller kön. Kimmel menar att svårigheten är att de privilegierade inte ser sitt privilegium. Han visar genom ett exempel hur detta blev synligt för honom själv: »En vit kvinna säger till en svart kvinna att de är förenade av sitt kön, i förhållande till den manliga världen. Den svarta kvinnan frågar vad den vita kvinnan ser i sin spegel på morgonen. Hon svarar: En kvinna. Det är det som skiljer oss, säger den svarta kvinnan. För jag ser en svart kvinna. När jag ser mig själv i spegeln, säger Kimmel ser jag en människa. Jag är den ursprungliga människan, normen. Jag är vit medelklass man, jag har varken ras, klass eller kön.«
För de flesta män är det så att de varken upplever eller ser privilegiet att vara man. Det är en självklarhet.

Värstingar och våld

Små pojkar fostrar till viss del sig själva, de får leka sina vilda lekar utan vuxnas inblandning, lekar som oftast handlar om att tävla och ta plats i pojkhierarkier. De fostrar varandra till att ta för sig och i hög grad till en traditionell mans/pojkroll med prestation, aktivitet och lojalitet med andra pojkar som viktiga delar. Aktiviteter som pojkar erbjuds inom den organiserade fritiden ger ofta liknande budskap. Ett annat budskap pojkar får är »att i svåra konflikter får män och pojkar använda våld« detta trots att samhällets policy är att våld skall undvikas. Pojkar får lär sig att de inte ska slåss, men om inga andra alternativ finns är det okej, i sandlådan såväl som i nationella kriser. Pojkar anses rakare när de gör upp med nävarna jämfört med flickor som ofta fryser ut med ord, gester och blickar något som många vuxna tycker är värre. Ofta för att det är lättare för vuxna att säga till killar att de inte ska slåss. Lättare än att säga till flickor att de inte får »titta på någon på ett speciellt sätt«. Inget av sätten att hantera konflikter genom utfrysning eller våldsamhet är konstruktiv konflikthantering. Våld som konflikthantering får förödande konsekvenser i familjer såväl som internationellt. Små pojkars sätt att slåss, militärens strategi att ta till vapen, om det blir nödvändigt är ett mönster uppbyggt av män. I »tjuvarnas värld« såväl som i »värstingvärlden« förstärks detta mönster. Ett mönster där det är pojkar och män som gäller, där de speglar sig i varandra och i en vrångbild av män, manlighet och våld. Våldet är ett redskap att upprätthålla makt.
Tendensen idag är att en allt större grupp pojkar är våldsamma23. Dessa pojkar kommer att få betala ett högt pris för följderna av sin strävan att uppfattas som riktiga män i andra mäns ögon. De blir inte bara farliga och destruktiva för sig själva utan kvinnor, homosexuella, invandrare och andra »vanliga« pojkar kommer även de att drabbas av pojkars våld. Omedvetet fostras pojkar till traditionella män som inte får tillräckligt med redskap för dagens vuxenliv. Ett vuxenliv där krav ställs på att män tar hand om sina barn, har goda och nära rela- tioner till sina vänner och sina partners och där konflikter hanteras med samtal. 

13. »Rädd att falla studier i manlighet« , Claes Ekenstam m , Gidlundsförlag 1998 
14. »Fotbollen och moralen, Per Nilsson, HLSförlag 1993
15. Reglerna. /enligt psykologen Robert Brannon) /Michel Kimmel Ordfront Magasin nr 5 1998
16. Reglerna. /enligt psykologen Robert Brannon) /Michel Kimmel Ordfront Magasin nr 5 1998
17. Reglerna. /enligt psykologen Robert Brannon) /Michel Kimmel Ordfront Magasin nr 5 1998
18. Michel Kimmel Ordfrontmagasin 5/98
20. »Maskuliniteter«, RW Conell, Daidalos 1999 
21. »Maskuliniteter«, RW Conell, Daidalos 1999
22. Kimmel Ordfrontmagasin 5/98

måndag 18 juli 2016

Replik på insändare Ni har inte monopol på feminism

Ja fick reaktion på min insändare "Just nu debatteras våldtäkter och sexuella kränkningar", två män har reagerat Östen Hägg och Stephan Toivonen (se nedan) den sistnämnde var så tydlig i sina angrepp på mig så jag valde att svara.
Annars tycker jag att Adam Svanells krönika i Svenska Dagbladet är intressant som inlägg i debatten.


Replik på Stephan Toivonen insändare
ST har gått igång på min insändare som uppmanar män att engagera sig. Problemet är att han rör ihop och fortsätter att generalisera om grupper av människor. Det är beklagligt, sorgligt och som jag ser det okonstruktivt om man verkligen vill komma åt problematiken kring våldtäkter och sexuella kränkningar. Det ST och jag är helt eniga om är att vi har helt olika åsikter, och som jag ser det även helt olika människosyn. Jag tror på alla människors lika värde oavsett kön, etnisk bakgrund, religös tro, etc. Jag uppfattar att de finns normer som gynnar eller missgynnar människor pga grupptillhörighet och att det finns strukturer som medvetet eller omedvetet gynnar eller missgynnar grupper av människor. Jag ser att kön, eller genus som det heter i forskningen, är ett starkt organisationsmönster och att normer kring det på olika sätt begränsar vår frihet att få utvecklas.
ST använder uttalanden och enskilda händelser för att legitimera att peka ut vissa grupper av människor som beroende på deras härkomst som mer kriminella, det menar jag är inte bara odemokratiskt, utan också direkt diskriminerande.

Fakta: 
* Våldtäkter finns i alla kulturer, inom alla religioner och inom alla samhällsklasser. Den gemensamma nämnaren är att det flesta som utför våldtäkterna är män. 97 procent av de anmälda sexövergreppen 2015 utfördes av män, men det innebär inte att de flesta män våldtar. Inte ens i närheten. (BRÅ).
* Svenska polisen (BRÅ) har kartlagt anmälningar av sexuella ofredanden mot ungdomar under 18 år förra året. Totalt cirka 3300 anmälningar, där är inte ungdomar med utländsk bakgrund överrepresenterade, vilket är de som ST lyfter fram som det största problemet.  Det enda man kan finna en överrepresentation av i den gruppen är sexuellt ofredande som skedde i badhus och på festivaler (totalt ca 150 anmälningar av de 3300). Inte heller studier kring sexuell utsatthet bland 18-åringar som genomförts 2004, 2009, 2014 har visat någon överrepresentation av ungdomar med utländsk bakgrund.

Det stämmer att jag med flera har lämnat in en anmälan mot ST för och begärt att polisen ska utreda om ett brott begåtts då vi menar att flygbladet ST stod bakom kan tolkas som hets mot folkgrupp, vilket är ett brott som faller under allmänt åtal. Detta innebär att vem som helst som upptäcker olämpligt material på internet eller annan källa kan göra en utredningsbegäran om ärendet till polisen. I Finlands lagstiftning och i olika internationella avtal begränsas yttrandefriheten på ett sådant sätt att kränkning av andras grundläggande rättigheter eller människovärde inte tillåts i yttrandefrihetens namn. Hets mot folkgrupp är ett straffbart brott enligt bestämmelserna i strafflagen. Det är förbjudet att sprida grovt vilseledande och generaliserande påståenden om en viss folkgrupp. Sådana är till exempel påståenden enligt vilka en viss folkgrupp gör sig skyldig till eller har gjort sig skyldig till brott. Enskilda personer kan göra sig skyldiga till brott, men detta kan inte generaliseras till att gälla en hel folkgrupp.

Det stämmer inte att Stephan T inte fått bli medlem i föreningen Ålands feministparaply, han har aldrig ansökt om det. Däremot kunde inte hans svar inför valet tolkas som feministiska då föreningen frågade alla politiker som ställde upp i lagtinget om de var feminister och därför kunde han inte marknadsföras som en kandidat som var feminist.

Det är bra om ST och andra män problematiserar och diskuterar det våld som män utsätter både kvinnor och män för. Det är bra om fler män engagerar sig i frågor kring sexuella kränkningar och våldtäkter, men att skylla på vissa grupper av män är inte en lösning och vi har en diskrimineringslagstiftning och den gäller alla, även ST.

Jag har fått en fråga om källor för min fakta i min replik där jag hänvisat till BRÅ, Brottsförebyggande rådet en svensk myndighet. Det brukar räcka som säker källa.
En enkel och lättillgänglig sammanfattning finns här.
http://www.metro.se/nyheter/forskare-overgreppsfokus-hamnar-fel/Hdzpga!@p@MYgwjcgYB6YnscWvkdQ/

Vill man fördjupa sig finns underlag här:
http://bra.se/bra/nytt-fran-bra/arkiv/nyheter/2011-04-13-mans-vald-mot-kvinnor-och-man.html
https://polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/Övriga%20rapporter/Lagesbild%20over%20sexuella%20ofredanden.pdf
http://bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html
http://www.brottsrummet.se/sv/sexualbrott