tisdag 21 november 2017

#metoo

Många är upprörda över de berättelser som kommer fram i #metoo, andra är upprörda över och menar att de är överdrivet, åter andra är oroliga för hur de ska agera ”nu vet man ju inte kan man krama kvinnor som man”.
Jag säger tack alla för att ni som delar era berättelser och på andra sätt agerar. 
Jag tror att vi behöver en egen kampanj på Åland så att de verkligen berör, både för att frågan inte ska marginaliseras men också för att kampanjen gör att många av oss som förträngt upplevelser, för att vi sett dem som normala, inser att ingen form av sexism ska behöva accepteras. Berättelserna hjälper oss att se att vi byggt upp osynliggörande strategier och begränsat vårat livsutrymme. Själv reflekterade jag häromdagen över att jag som älskar att dansa har valt bort att gå ut och dansa hela min uppväxt ja även i vuxenlivet för att jag inte velat utsätta mig för sexism och påtryckningar. Flera danser kan plötsligen kräva något mer, vilket gör att man hela tiden måste vakta på sitt eget intresse och engagemang. Dansglädjen kan plötsligt leda till att man behöver freda sig och då dör glädjen, då minskar tryggheten. 
Jag är imponerad av alla de kvinnor som på område efter område nu vågar kliva fram och vittna trots oro över hur deras jobb och liv kommer påverkas.
Det måste bli slut på de som tidigare definierats som "fest, flört och uppskattning" där t ex halvfulla mäns tafsande tolkat som inte illa menat. Varken alkohol eller att något hänt för länge sedan är ursäkter utan används för att flytta bort ansvar från utövaren. Vi har en kultur av att ursäkta fulla män och män i allmänhet, på bekostnad av kvinnornas trygghet och livsutrymmen. En kultur som tystar kvinnor, ibland genom direkta hot om exempelvis en förstörd karriär, men oftast genom en kultur som kritiserar eller skuldbelägger kvinnor som försöker säga ifrån. Att man ursäktar män är en del av en tystnadskultur som #metoo uppmärksammar oss på.
Många av de som berättar har burit på sina berättelser i många år. Andra säger att de först nu, genom att höra debatten, som de förstått att de blivit utsatta för övergrepp. 
#metoo skakar samhället i grunden och nu måste vi förändra kulturen.
Nu höjs röster om att #metoo skapar en osäkerhet kring vad som är övergrepp och vilka regler som gäller, att män blir osäkra. Många män menar att de inte längre vågar krama en kvinna eller ge någon en komplimang. Har dess män gått igenom ett helt liv utan att veta när fysisk kontakt är efterfrågad eller inte? Om samtycke finns eller inte, har de inte lärt sig att läsa av? Det är en så sorglig tanke att många män inte alls vet när intresse eller samtycke finns. Om en man är osäker låta då bli kramen, komplimangen eller skämtet. Jobba med träna din lyhördhet i att läsa av människor kroppsspråk och signaler. Är du osäker fråga och be om ursäkt om du i efterhand märker att personen verkar obekväm. Svårare än så är det ju inte.
Det finns motstånd mot #metoo, från dem som tycker att det ska vara okej att få tafsa lite från dem som vill fortsätta att dra sexistiskt skämt och från dem som tycker att kvinnor nu överdriver och inte ska göra så stor sak av problemet. Detta görs genom att förminska och förlöjliga kvinnors och flickors berättelser och upplevelser.
Det finns hopp med #metoo. Vi måste fortsätta prata om det, fortsätta hashtagga, fortsätta gilla och dela artiklar, fortsätta att prata med vänner, grannar, arbetskamrater och andra för det är nu vi har chansen att skapa en ny samhällskultur. Det är nu vi kan hitta spelregler som alla skriver under på. Och det är #metoo-kvinnorna vi ska tacka för det.
Många är på gång: 
#visjungerut musikbranschen
#medvilkenrätt juristbranchen
#tystnadtagning filk/skådespelarbranchen
#vikokaröver: Restaurangbranschen
#timeout: Idrottsbranschen
#tystdansa: Dansare
#orosanmälan: Socialarbetare
#räckupphanden: Gymnasieelever
#tystiklassen: Lärarkåren
#påvåravillkor: Försäkringsbranschen
#deadline: Journalistkåren
#imaktenskorridorer politiker branschen
och snart vi #Åjagmed

söndag 19 november 2017

För kär lek mot porr

Äntligen #metoo har synliggjort kvinnors berättelser om sexuell utsatthet, sexuella trakasserier och övergrepp nu blir vi mer tagna på allvar och tystnadskulturen bryts på allt fler områden.

Hur kan sexuella trakasserier och övergrepp vara vardag när vi har drivit frågan om jämställdhet så länge? 
En av anledningarna är att de finns en porrindustri som lever på att pumpa ut grövre och grövre våld mot kvinnor och tjejer. För hur ska man förstå att kvinnoföraktet kan vara så spritt i vårt samhälle, ingen jag känner driver frågan om att kvinnor ska vara underordnade eller är mindre värda.

Det är tid att problematisera porren, för en tid sedan var Nina Rung på Åland och talade under rubriken Pojkar, porr och prostitution, viktigt och vi måste fortsätta att på olika sätt lyfta på denna fråga.
#metoo har flera styrkor, en är att vi inte är ensamma om att vara utsatta för det strukturella våld som sker dagligen i vårt samhälle, en annan är att det finns män på olika områden och platser som begår kränkningar och övergrepp, en del för att positionera sig gentemot andra män, andra för att de kan ta för sig av något som de ser finns till för dem.
Det har skett en förskjutning i vårt samhälle dagens sexistiska reklam har tagit bildspråk från porren samtidigt som porren i sig blivit grövre. De gör att vi måste vi pratar om porren och vad den gör med unga men också påverkar oss vuxna.

Dagens porr är något helt annat än de jag växte upp med, idag är det vanligt med grovt våld, slag, stryptag, männen kör ner sitt kön långt ner i halsen, många män använder alla hål de kan finna på kvinna, kvinnan ska lida kallas hora ska straffas. De är inte ovanligt att kvinnor som söker hjälp efter att varit utsatt berättar att mannen samtidigt har tittat på porr eller visar henne porr som en instruktion.
Det är inte möjligt att titta på porr utan att bli påverkad på ett eller annat sätt. Det finns en avtrubbande effekt, där gränserna förskjuts och man söker mer och mer våldsamhet.
Grov porr finns tillgänglig i våra telefon och datorer. Genomsnittsåldern för pojkar som för första gången tittar på porr är elva år! Forskning visar att de män som konsumerar mycket porr oftare köper sex än män som inte konsumerar porr. Både porr och prostitution är exempel på mäns våld mot kvinnor och tjejer och p
orren står för ett kvinnoförakt och lär män och pojkar att kvinnor och tjejer är objekt att konsumera tillgängliga kroppar att utöva sina sexistiska våldsfantasier på.

Att lyfta på denna fråga är att riskera att bli beskylld för att vara moralist. Jag har inget emot jämlika sexuella skildringar på bild eller filmer. Jag ser porr idag som ett krig mot kvinnor och flickor, vän av ordningen säger att porr kan vara jämlik, men jag tror att vi behöver ett annat ord för den lilla delen. Dagens porr sprider kvinnoförakt.  

Vi vill måste uppmärksamma alla om porrens skadeverkningar och hur den motverkar vår strävan efter jämställdhet och vi måste om och om igen prata med unga om detta.

söndag 29 oktober 2017

Vi måste prata om manlighetskultur och manlighet

#metoo är ett genombrott – det vi nu måste göra är framförallt att prata om manlighetskultur och manlighet. Alla män begår inte övergrepp men precis som att alla kvinnor blivit mer eller mindre utsatta så har alla män berörts av de krav och föreställningar som manlighetskulturen kräver. De män som nu ertappats med sexistiska beteenden eller övergrepp har tidigare i princip fått ett ja från omgivningen när de inte har blivit stoppade eller ifrågasatta mer än av möjligen någon kvinna. Man har tillåtit dem att fortsätta, de har testat gränser och ingen har sagt stopp. Här har hela samhället ett ansvar, men stoppade kan de bara bli av andra män eller chefer.
#metoo-debatten har lyft diskussionen om sexuellt våld, trakasserier och kränkningar till en helt ny nivå där allt färre kan och vill blunda för problemets omfattning. Många har reagerat med förvåning. Jag är lättad. Äntligen har det blivit tydligt, de som sker varje dag, om och om igen. Men visst kan jag också bli förvånad när kvinnor berättar hur den ena efter den andra mannen som jag själv respekterat också tillhör dem som i olika sammanhang sexuellt trakasserat kvinnor. En del män har inte ens förstått att de begått övergrepp eftersom de bara gjort de som de tror förväntas av dem, men de flesta är medvetna om att de gått över gränserna. En hel del unga killar har inte förstått att de sätter djupa spår och är kränkande när de tafsat på någons rumpa, dragit sexistiska skämt eller haft sex med en någon som inte samtyckt utan bara tystnat.
#metoo har dessutom vridit frågan ur händerna på de främlingsfientliga och högerextrema som har kunnat påstå och driva att sexuellt våld framför allt utövas av killar med annan kulturbakgrund. Nu går det inte att blunda: Det finns unga asylsökande pojkar som tafsar likväl som det finns populära programledare som också gör det.

Hur kan det då vara så många kvinnor som går i försvar och tycker synd om män i allmänhet, till och med de som erkänt? 
Villkoren eller normen är att en kvinna som sparkar på andra kvinnor kommer att ha lättare att klättra i olika sammanhang, blir populär bland killar, får högre positioner. Vi lever med ett "hora och madonna”-tänk, där det finns två kategorier av flickor - att gifta sig med och att ligga med. Uppdelningen i att kvinnor är horor eller madonnor är grunden för hur vi tänker och spontant reagerar och leder t ex till att kvinnor skitsnackar om kvinnor som det går bra för. Som kvinna kan du bli en ”fin flicka” genom att peka på andra som inte beter sig önskvärt. Män skitsnackar om män som är loosers för att stärka sin egen position. Både män o,ch kvinnor ja hela samhället skuld och skambelägger kvinnor som utsatts, hon kunde ha sagt ifrån, hon kunde klä sig på annat sätt… Så säger vi och samhället inte om några andra offer. Det ligger starkt i våra tankemönster, men kan nu ha en chans att förändras. 
Nu kan vi komma bort från idén om att det bara är vissa kvinnor som utsätts för sexuella trakasserier. 
Nu har vi och samhället chansen, vi har fortfarande problem med att rättsväsendet inte hänger med i rättsmedvetandet. Här behövs bättre lagstiftning t ex högre straff och lagar som bygger på samtycke. Visst finns det problem med att bevisa, men vi har redan lagar som är mer av normerande karaktär som leder till en förändrad inställning i samhället.
Det är nu många år sedan jag gjorde en undersökning och där unga tjejer formulerade att de största problem för dem var killar i grupp.
Nu måste manlighetsmyterna som sätter ett tryck på killar och män att förnedra flickor och kvinnor synliggöras och ifrågasättas; där de är värre för killar att inte vilja knulla än att våldta en tjej som inte förmår göra motstånd, där män stärker sig själva genom att trycka sitt stånd mot en kollega, där män skämtar om att kärringar ska hållas kort, där män ogenerat kan klä av någon med blicken eller tafsa på henne.

Det finns två tendenser nu - en som ger hopp och en som skrämmer:
Det finns män som höjer rösten mot manlighetsmytens trånga kostym som göra att män och killar kränker kvinnor men också far illa och dör för tidigt.
Det finns ett flöde på sociala medier av kvinnoförakt och kvinnohat.
Det behövs en frigörelse för män och killar, eftersom de vi vet är att manlighetskulturen skadar och dödar både kvinnor och män. 

Det här är ett lokalt såväl som ett globalt problem, som nu verkar verkligen kommit till ytan. Vi kan alla göra skillnad genom att  prata och agera, speciellt ansvar har alla i överordnade positioner: lärare, fritidsledare, chefer, ledare och politiker måste agera, en del vet men tror att det är normalt, andra blundar, andra tycker att det är okej, för de har själva gjort liknande. Oavsett var man har i bagaget så kan vi inte längre tillåta att det fortsätter. Nu finns det chans att göra skillnad.


söndag 22 oktober 2017

Unifiering

Har lärt mig ett nytt ord; unifiering. Det betyder att att vi alla drar åt samma håll, arbetar för att stå enade. I motsats till att misstänkliggöra och slå ned på andra. Det betyder inte att tysta de som har andras åsikter. 
Jag tror att människor är som bäst när vi inte trycker ned andra och när vi försöker lyfta upp andra, när vi skapar möjligheter och utrymme för alla att engagerar sig. Det är då det händer det bra saker. 
Det låter enkelt, jag kanske självklart men idag blåser det snålt på många sätt.

Glädjande är #metoo som skapat utrymme för mångas röster och som jag är övertygad om kommer att göra skillnad på många sätt och ställen. 
För de som är oroliga för sin egen skull eller andras har jag tips: 
Vet du att du begått kränkningar eller övergrepp berätta, be om ursäkt och behövs det anmäl dig själv om du begått ett brott.
Är du bara orolig; lära om samtycke och kommunikation och inte minst att kvinnor och flickor har samma värde. och integritet som män och pojkar.
Många har skrivit mycket bra om kampanjen och visst, inte borde det vara så att enskilda ska behöva berätta om de övergrepp och kränkningar de blivit utsatta för, men vi lever i ett samhälle som fortfarande har en stark patriarkalisk dominans och då räcker inte statistik för att förändra. Det räcker inte heller att män är tysta, män måste aktivt ta ställning, säga ifrån och agera. Det räcker heller inte att de själva aktivt arbetar med de egna förhållningssättet till kvinnor och män.

onsdag 18 oktober 2017

Fortsättning kommunstrukturen, hur ska vi komma vidare?

Jag tror att vi i skärgården skulle behöva ha en större deliberativ process  kring kommunstruktur i framtiden med syfte att få igång samtal mellan oss som berörs och som kan leda till nytänkande, bättre lösningar, bättre argument för det ”allmännas bästa”. Ett samtal som involverar olika åldrar och roller i våra lokala samhällen, där tror jag att vi kan finna konstruktiva lösningar för framtiden. För frågan är inte enkel.
På Åbo akademin finns kunskap och forskning på området. Vem ska ta stafettpinnen och agera? Skärgårdsnämnden/Företagsamskärgård?
För såsom vi har idag kan vi inte fortsätta, det finns ingen större utvecklingskraft och vi klarar just och just den lagstadgade servicen som kommunerna ska tillhandahålla. 

måndag 16 oktober 2017

Skärgården kan bli de hållbara samhälle som många drömmer om

Det är budgettider!
Vi i Kumlinge diskuterar om vi ska behöva sänka antalet lektioner för våra grundskolelever. Vi har redan så gott som slopat möjligheten för de fria tillvalen. I Mariehamn diskutera man satsningar på konstgräs och arenor, platser för människors lek som vi har naturligt genom att vara i naturen. Platser som de som bor centralt gästar när de har tid och lust. Vi diskuterar om vi ska slopa delar av stödet för näringslivsutveckling (som redan är allt för litet). I Jomala bygger man ett nytt samlingshus.
Kumlinge har bland de högsta skatteöret, har en minimal arbetslöshet, har en befolkning som jobbar hårt och väljer att bo på ett ställe som gör att vi inte kan ta del av alla de satsningar och service som vi är med och bidrar till, men folk trivs.

Satsningar som görs för skärgården ses som bidrag och tärande, satsningar i centralorter ses som investeringar för framtiden, trots att de mesta kommer alla som vistas på båda ställen på ett eller annat sätt tilldel.

Jag tror på en skärgårdskommun, vi kan då vara starkare politiskt, driva frågor tillsammans och få nytta av all kompetens som finns i skärgården. Jag ser inte att de är en åtgärd som kommer att leda till att de blir billigare, vi har redan så slimmade ekonomier och system så även om vi kommer att få vissa samordningsvinster så är det snarare en kompetens förstärkning än något som kommer att bli billigare. 
Jag ser att en skärgårdskommun kräver ett starkt kompensatoriskt landskapsandelssystem där centralorterna får betala mer för de fördelar de har av att vara centralorter, alltså de platser där flest företag och butiker väljer att etablera, sig och där flest människor väljer/tvingas att bo.
En skärgårdskommun kräver att vi får en flexibel och personbaserad skärgårdstrafik, ett bra Wifi nät har vi redan, de gör att många möten inte behöver hållas IRL (så att alla är på samma fysiska plats).
Jag menar att Åland inte har råd att inte ta vara på den mångfald av människor och natur som hela Åland består av. Därför måste förutsättningar skapas för att hela Åland ska vara möjligt att bo och leva på. 
Jag menar att skärgården kan bli de hållbara samhälle som många drömmer om att bo på och besöka, men då måste vi få resurser att jobba med gemensam planering och utveckling i skärgården, de har vi inte idag, vi är för små och vi får del av för lite av de gemensamma resurserna.

onsdag 11 oktober 2017

Idag är det internationella flickadagen

Idag är det Internationella flickadagen den infaller varje år den 11 oktober. Den är instiftad av FN:s generalförsamling 2011, för att uppmärksamma flickors särskilt utsatta situation. Att vara ung tjej i världen är tufft. På många platser i världen utsätts flickor för en konsekvent och förödande diskriminering i förhållande till jämnåriga pojkar. Den börjar redan på fosterstadiet och fortsätter genom hela barndomen och upp i vuxen ålder. Miljontals flickor runt om i världen saknar möjligheter att själva påverka och utforma sina liv. Kulturella värderingar och traditioner i kombination med fattigdom leder till systematisk diskriminering av flickor. Varje dag nekas flickor skolgång, tvingas in i barnäktenskap, utsätts för könsstympning, våld och övergrepp – oerhörda kränkningar som pågår på många håll i världen. Fattigdomen, krig och att vara på flykt gör flickor än mer sårbara. Hela 70 procent av världens fattiga är flickor och kvinnor – och två tredjedelar av de 775 miljoner människor i världen som inte kan läsa och skriva är kvinnor. 
Vi har speciellt i norden upplevt stärkta fri- och rättigheter för flickor. Nu syns oroande tecken på att utvecklingen inte bara stannar av, utan att den går åt fel håll. Den psykiska ohälsan ökar, hot och trakasserier eskalerar, och röster som vill vrida tillbaka klockan kring flickors rätt till sin egen kropp, identitet och framtid blir allt mer högljudda.
Hela samhället blir lidande när flickors och kvinnors rättigheter kränks. Att engagera sig för jämställdhet är en del av att jobba för ett hållbart samhälle här hemma såväl som internationellt. Vi måste höja tempot!

Mer inspiration: https://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/a/052O0/bakslag-i-fn-for-flickors-rattigheter