söndag 28 maj 2017

På gränsen till islamofobi

Jag fick ett meddelande (en text som sprids på FB) av en vän om riskerna med att muslimerna bara blir fler och fler oh att de i deras heliga skrifter finns texter om heligt krig och rätten att förgöra de otrogna.
Det är ju komplicerat när heliga böcker i olika religioner formulerar sådana saker, men tyvärr finns det sådant i de flesta religösa skrifter och jag och många med mig menar att man måste läsa de heliga böckerna i en historisk kontext/sammanhang.

Texten i meddelandet gränsade till islamofobi, märker att de lätt är så att muslimer betraktas som ett kollektiv med oförändliga kulturella särdrag istället för som individer från en rad skilda kulturer för det finns inte bara en muslimsk kultur utan mängder och precis som många kristna är formade av de kristna kulturen de är uppväxta där en del inte tror på gud och andra gör det så finns det förstås muslimer som inte är troende eller är mer eller mindre troende.
Jag har uppfattat det som att alla religioner i botten har ett kärleksbudskap, sen har folk ändå använt religionerna för att starta och driva heliga krig, vilket går helt emot grunden.

Jag svarade ungefär så här i mitt svar:
Jag tycker inte att man ska sprida texter som generaliserar om muslimer eller andra trosuppfattningar. Visst finns de konservativa och radikala muslimer som använder religionen för att legetimera sina maktbehov, men de finns inom alla religioner. Vi som tror på kärlek och alla människors lika värde måste gå samman och arbeta för det och inte peka ut olika grupper av människor som problem. Jag menar att det är människors strävan efter makt och pengar som vi ska bekämpa. Samtidigt är makt ett redskap de kan användas till att förgöra och förstöra eller till att bygga upp, fördela resurser och göra gott för människor och natur.

fredag 19 maj 2017



Idag höll jag tal i 10 minuter på konferensen Bärkraft i Mariehamn.



Vi har ett jordklot, med rädsla och ointresse kan vi förstöra och förgöra, med engagemang och nyfikenhet kan vi, bygga upp, förändra sådant som gått fel.
Tack för att jag får komma och prata för er om ett av mina favorit områden, engagemang.


Jag är en föreningsaktiv person, jag tillhör dem som tidigt förstod eller knäckte koden till att föreningsformens möjligheter till delaktighet, makt och inflytande.

Det är inget jag speciellt har med mig hemifrån utan lärde mig i skolan genom elevråd och samhällskunskap, sen genom att ha möjlighet att på fritiden, pyssla, spela fotboll, spela teater och jag var 16 år gammal när jag var med och utvecklade vår egen musikförening.




Jag kom hit till Åland 1984 utifrån mitt intresse för friluftsliv och Storbåtsföreningen Cajsa var en bidragen orsak. Men det är en annan historia.

Idag är jag deltidsanställd på ABF – Åland, arbetarnas bildningsförbund där vi har idag 33 medlemsföreningar t ex Service facket PAM, Litteraturföreningen, Pusselfamiljen och Rädda Barnen där jobbar jag med att stödja samarbete över föreningsgränserna, organisera, utbilda och utveckla föreningarna och deras verksamheter.


Föreningslivet är på många sätt hälsofrämjande och har friskfaktorer de gör saker begripliga, vi lär oss hantera olika situationer och det ger meningsfullhet. Dessa tre delar samspelar med varandra och underlättar för i oss att må bra och att möta och hantera utmaningar i livet för i föreningen kan man t ex få nya vänner och nätverk, hitta mening, lära nytt och ha KUL.

I mitt uppdrag i bildningsförbundet utöver att skapa och arrangera olika former av bildningstillfällen, så ingår att få till olika former av samarbeten, det är  spännande; senaste på initiativ av Kulturföreningen Katrina så gjorde dom, ABF och Neurologiska föreningen en föreläsning om musik och hjärnan. Eller när vi tillsammans med Landskapsregeringen, Medis, Mångkulturella föreningen, SKUNK, Emmaus och Ålands museum gör, projektet Året Runt- Världen Runt då vi lyfter fram traditioner och firande här på Åland och som olika grupper av inflyttade har med sig hit.

I målbeskrivningen för ett bärkraftigt Åland finns: Alla känner tillit och har verkliga möjligheter att vara delaktiga i samhället.


Det kräver en omställning på flera sätt. Bidragssystemet måste inriktas på hållbarhet och föreningarna måste jobba mer inkluderande med nyckelord som; nyfikenhet, normkritik, jämställdhet, jämlikhet, engagemang, delaktighet, hälsa, demokrati, kreativitet, företagsamhet, möten och möjligheter.


Jag har stöttat SKUNK skärgårdsungdomarna intresseorganisation, sen starten för 30 år sedan och har då förmånen att arbeta med en styrelse med unga som är mellan 14–22 år. De är en av de mer dynamiska föreningarna jag mött. Där finns inga maktkamper, utan fokus är på att göra de bästa för målgruppen att skapa möten utan att servera.

Unga behöver inte stå på tillväxt, tar vuxenvärlden dem på allvar har vi en fantastik kraft i byggandet av ett mer människo- och naturvänligt samhälle. Gör man det inte får vi alltför många som tror att de måste leva upp till myten om tonåringen.

Unga är mycket mera oroade över klimatförändringen och kritiska till den rådande samhällsutvecklingen. Vi och de vet att vi förbrukar vår del av jordens resurser redan under årets 100 första dagar. Men hoppfullt är att över hälften av de unga tror på mänsklighetens vilja och förmåga att lösa de problem vi står inför. Vi måste lyssna på de unga, nu.

För vi kan tillsammans göra en annan värld möjlig, men det kräver att vi vuxna tar vara på ungas kompetens och kunskaper och involvera dem på allvar i samhällsbygget. Senaste helgen hade jag förmånen att arbeta tillsammans med drygt 30 ungdomar från Åland, Saarema, Gotland, Stockholm och Åboland. Vi var i Lappo de jobbade med kreativitet, företagsamhet och digitala medier, långa dagar med workshops och lekar. Den 15 åriga Elias Holm från Gotland gjorde tillsammans med några andra på rasterna under lägret den här kortfilmen om sin upplevelse. Känslan i filmen ger hopp.
Filmen jag visade:

Vad det gäller jämställdhet som är ett annat av mina favorit områden, kan man se att det de senaste åren funnits ett tryck att vilja göra skillnad att engagera sig, därför startades föreningen Ålands Feministparaply och där jobbar arbetsgrupper med olika frågor, just nu finns över 20 personer som aktivt engagerar sig för att förbättra stödet för kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Det ger hopp.

Jag vill slå ett slag för studiecirkeln då det är en fantastisk mötesform minst 3 personer träffas 5 gånger för att tillsammans lära sig något. Vi har studiecirklar där fokus är på att lära praktisk svenska och att inflyttade och ålänningar möts och gör saker tillsammans. Men vi har också cirklar som bokcirklar, vävcirklar, dramacirklar och samtalscirklar alla har bildande funktioner och skapar möten. Det är en bra grund för ett hållbart samhälle. Vi behöver på olika sätt organisera möten mellan folk som inte redan känner varandra.


Vi måste gå från att vara samhällskonsumenter till att bli aktiva förändringsagenter och få med grannar, vänner, bekanta, arbets- eller skolkamrater så att de är med och skapar sociala omvandlingar som kan förbättra livet för människor och för naturen.


En viktig del i samhällets bärkraft och hållbarhet är att på olika sätt ta tillvara alla människors resurser och skapa förutsättningar för engagemang.


Jag träffar många människor som varje vecka lägger timmar på att skapa förutsättningar för att dem själva och andra t ex att kunna träna sina hundar, tjejgruppsledare som håller möten med tonårstjejer där de får diskutera livets viktiga frågor, fackföreningsmänniskor som går på kurs på sin lediga helg för att sen sitt i telefon i många timmar för att handleda andra eller människor som är volontärer på Matbanken eller Emmaus eller är t ex Scouter som ordnar hajker och fritidsaktiviteter för andras barn. Det ger hopp.


Vi vet att människor som får chans att engagera sig för andra mår bättre. Vi kan alla vara förändringsagenter och skapa förutsättningar för människor att engagera sig. 

Tack för att ni lyssnade.

tisdag 2 maj 2017

Vi kan tillsammans göra en annan värld möjlig!


Demokrati, Frihet och Solidaritet

Demokrati är ett varje dagsarbete och kräver människors engagemang. Demokratin ska skapa möjligheter att påverka och hävda olika intressen. Vi måste gå från att vara samhällskonsumenter till att bli aktiva förändringsagenter och få med grannar, vänner, bekanta, arbets- eller skolkamrater så att de är med och skapar sociala omvandlingar som kan förbättra livet för människor.
Jag är övertyga om att ett gott liv för alla går att uppnå, men det kräver att man inte fokuserar på kortsiktig ekonomisk nytta. De måste vi alla som har politisk makt inse, det är en utmaning.

Frihet är inte att t ex välja mellan olika internetleverantörer, privat eller offentlig sjukvård utan att få möjlighet att påverka sin egen omvärld.
Frihet är inte nya kök och långa utlandsresor, utan god hälsa, att ha vänner, bra relationer, goda samtal, vardagsmotion, natur och kulturupplevelser.
Ekonomisk frihet handlar om frigörelse - inte att äga saker.
Vi borde liksom urfolken inse att vi inte har frihet att utnyttja vår natur. Girighet är frihets motsats.

Unga är mycket mera oroade över klimatförändringen och kritiska till den rådande samhällsutvecklingen. Vuxna verkar köra på och hoppas och tro, trots att vi vet att vi förbrukar vår del av jordens resurser redan under årets 100 första dagar.
 85 procent av de unga i Finland anser att kommande generationer får lida om den pågående miljöförstöringen fortsätter och att klimatförändringen beror på människan. Ungdomarna har ändå inte förlorat hoppet. Över hälften tror fortfarande på mänsklighetens vilja och förmåga att lösa de problem vi står inför. Vi måste lyssna på de unga, nu.
Det förutsätter en stor omställning av vårt sätt att leva och dagens politik. Ansvaret ligger framför allt hos oss i de rika länder där livsstilen grundar sig på överkonsumtion som de facto inte tycks göra oss lyckligare ens. Ekonomi är ingen naturkraft utan kan styras av politiken. Men det krävs mod.
Det behövs:
Gemensamma bindande begränsningar av konsumtionen såväl som medvetna livsstilsval.
Begränsningar av reklam som skapar konstgjorda behov.
Reglering av hur naturresurserna används.
Decentraliserad och förnybar energiproduktion.
Solidaritet, hur är det fortfarande möjligt att det är hungersnöd på fyra platser; i Sydsudan, Nigeria, Somalia och Jemen svälter befolkningen en svält som har sin grund i krig och konflikter, inte väder och naturkatastrofer. Hur kan kriget i Syrien få fortsätta, det är inne på femte året och enligt UNHCR är 12,2 miljoner människor på flykt därifrån. Några av dem har fått chansen att komma till Åland, vi kan lätt ta emot flera. Situationen i Syrien har utvecklats till världens största kris läget är akut och behoven enorma.


1. Vi kan tillsammans göra en annan värld möjlig, men vi måste hjälpas åt. Arbetsgivare måste ta vara på anställdas kompetens och vi måste få stopp på den hysteriska checklist, mätningsvåg som drar över landskapet. Lita på de anställdas kompetens och när det kommer signaler om att saker och ting inte fungerar, agera.

2. Vi kan tillsammans göra en annan värld möjlig: vi kan förbättra jämställdhetsarbetet och stärka likalöns arbetet. Det är helt oacceptabelt att löneskillnaden mellan kvinnor och män på Åland är 15 %. Och det är helt oacceptabelt att vi 2017 inte har ett bättre system och en bättre samordning för att hantera våld mot kvinnor.

3. Vi kan tillsammans göra en annan värld möjlig; ta vara på ungas kompetens och kunskaper och involvera dem på allvar i samhällsbygget. De behöver inte stå på tillväxt, tar vuxenvärlden dem på allvar har vi en fantastik kraft i byggandet av ett mer människo- och naturvänligt samhälle.

4. Vi kan tillsammans göra en annan värld möjlig: ett aktivt arbeta mot ett vi och dom tänkande på alla diskrimineringsområden, synliggör normer och de fördelar som vissa grupper har i olika strukturer och organisationer.

5. Vi kan tillsammans göra en annan värld möjlig: genom att på olika sätt engagera oss för för fred och frihet för alla människor.
Vi kan ge av vårt överskott till olika välgörenhetsorganisationer.
Vi kan organisera oss; skapa aktioner, manifestationer för olika utsatta.
Vi kan både ta emot fler och hjälpa de flyktingar som fått komma hit.
Och vi måste tillsammans med andra sätt press på de internationella politikerna och organisationerna för att få stopp på konflikter och krig.


Dessutom vet vi att människor som får chans att engagera sig för andra mår bättre, vi har alla ett viktigt uppdrag vi måste skapa möten och möjligheter.

lördag 15 april 2017

Ta chansen titta på alla goda erfarenhet av distansarbete och gör något unikt när strukturen för de nya kommunerna byggs!

Jag är inte helt lycklig över förslaget till ny kommunstruktur, jag tycker för skärgårdens räkning att vi skulle vinna på att bygga en skärgårdskommun, då skulle vi samtidigt måsta få till snabbgående transporter och de var man nog inte beredd att satsa på.
En skärgårdskommun skulle bygga på en enhet som har samma geografiska villkor och som tvingas att arbeta tillsammans, nu står vi fortsättningsvis med väldigt små och svaga både politiskt och ekonomiskt enheter. Hoppfullt är att man ser det som ett första steg, även om det blir tungt att omorganisera igen efter en tid. För att splittra skärgården som man gjort både öster och väster utan större framgångar de menar jag vore väldigt dumt.

Positivt är, att det äntligen händer, de som vi är många som hoppats på, de kommer att vara ett tufft arbete med många inblandade och en hel del motstånd.
Nu finns chansen att göra något unikt och helt nytt. Nu ojas det över kostnader för att bygga nya stora kontorscenter. Men det är ju nu vi kan bygga unika verksamheter då invånarnas behov står i centrum. Den moderna tekniken och de många goda erfarenheter av distansarbete som effektivare arbete, ökad produktivitet, mer tid över till annat, bättre anställningsavtal och starkare landsbygd, ger oanade möjligheter. 
Vi kan dessutom på många sätt jobba med hållbarheten både för miljön och människorna.

Distansarbete visar sig att de oftast både blir effektivare och mindre sjukskrivningar och med den moderna tekniken blir det heller inte ensamt. Arbetet baseras på prestation och inte på synlig närvaro. En viktig del är dock att man med jämna mellanrum möts IRL (i verkligheten). Det räcker varken för kollegor, kunder eller klienter med bara möten via webb, chattar, videokonferenser, Skypemöten eller telefon. 
Det finns mycket kunskap om distansarbete idag.
Nu kommer också en ny trend för att göra mer hälsosamma och kostnadseffektiva arbetsplatser. Vi skulle nu istället för att tänka arbetsplatser i traditionell mening inspireras av det aktivitetsbaserade kontor, där de anställda (med några få undantag) inte har en fast arbetsplats, utan arbetar där det passar bäst för stunden. De ger  flexibilitet, de kan också hantera olika mycket folk på plats. I en kommun där man ska jobba teamrelaterat, flexibelt  och interaktivit mellan medarbetarna såväl som klienterna skulle de stödja också ett nytt sätt att arbeta med mer fokus på att underlätta för medborgarna. Om detta skrev jag tidigare och  de kommer mer och mer forskning och erfarenhet ta chansen att utforma de nya kommunernas kontor på en helt unik lösning som sen folk vill komma på studiebesök för att se. Här kan alla skärgårds och landsbygdskommuner gå före. Ta in konsulter, samarbeta med företagshälsovård och fack gör något unikt.





söndag 9 april 2017

Terrorister kan ta liv och spränga byggnader. Men vårt samhälle är det bara vi själva som kan förstöra


"Terrorister kan ta liv och spränga byggnader. Men vårt samhälle är det bara vi själva som kan förstöra”, skriver Maciej Zaremba i DN, jag håller helt med. 
Efter en kris som den i Stockholm i fredags ser man att många människor är beredda att inte bara hjälpa sina nära och kära utan också andra. Det ger hopp i de som man annars kan uppleva som ett starkt individualistiskt samhälle. Det säger också något som terrorister inte kan förstå, demokratin styrka. Ett samhällsbygge där frågor är öppna och där åsikter och idéer är fria, där en styrka är att just olikhet, mångfald och gemensamt engagemang är en grund. Där just olikhet ger styrka. Där man kan fördöma islamismen och andra totalitära samhällsidéer, men kan leva tillsammans med muslimer eller andra religionsutövare oavsett om man inte tror på gud eller tillhör en annan religion. Islamister och terrorister har liksom populister enkla lösningar, det hävdar att de finns enkla svar på de stora frågorna och det finns tydliga rätt och fel och ett vi och dom. 

Vi vet ännu inte om det var en ensam man eller en organiserad rörelse bakom dådet i Stockholm. Men ett terrodåd verkar det vara hur som helst. Terrorism är inget nytt, men till skillnad från 70-talets terrorister som Bader Meinhof,  IRA eller Svarta september som med hot och våld körde på för att få samhället dit de vill annars skulle det bli värre så har islamisterna inga krav, de verkar bara ha en idé, att splittra och att skrämma och göra folk rädda och genom att försvåra livet för Europas muslimer och få dem att gripa till vapen och bli en del av jihadrörelsen. De gör att allt vi och dom tänkande, alla aktioner mot samhället såväl som mot muslimer och grupper med annan etnisk bakgrund är en vinst för dem. De leder mot hat, hot och kaos och att grupper av människor ställs emot varandra. 

Men det finns hopp. Undersökningar från Frankrike visar att trots de hemska dåd som man där varit utsatta för så är människor speciella unga mer positivt inställda till muslimer idag. 
Det verkar inte finnas något automatiskt samband mellan terrordåd och främlingsrädsla. 
Men de visar sig att de spelar stor roll hur politiker, medier och andra auktoriteter agerar, samt hur man i samhället talar om invandrare och mångfald. Det gör att de populistiska partierna och grupperna som på ett plan kan verka ofarliga, är en stor fara. De agerar medvetet eller omedvetet som frihetens fiender genom att underblåsa rädsla och hat.

Det nordiska och många av de europeiska länderna har byggt relativt jämlika samhällen som bygger på tillit mellan människor och en rättsstat. De är viktigt att upprätthålla och utveckla den delen och det är ett "varjedagsarbete". De oroar mig mycket att de ekonomiska gapen blivit större och att folk pga av ursprung, kultur eller hudfärg kan gripas och hållas inlåsta långa tider utan rättegång på många ställen i Europa. Det är en tillbakagång. De kan gå mycket fort att förstöra de jämlika samhälle som byggts upp. Att bara ropa på flera poliser hjälper inte. Det handlar i grunden om att stärka den generella välfärdspolitiken och att skapa förutsättningar för alla att vara aktiva medborgare och vara med i samhällsbygget. Som Maciej Zaremba  skrev "Det tog århundraden av relativ jämlikhet och lagstyre att bygga upp den enastående tillit människor emellan som gjort Norden till en så fri, fredlig och välmående del av världen. Det kan gå mycket fort att riva ned den. Det är upp till oss. Terrorister kan ta liv och spränga byggnader. Men vårt samhälle är det bara vi själva som kan förstöra."

fredag 31 mars 2017

Privatiseringarna inom offentlig sektor har inte lett till de effekter som man trodde

Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi kom i dagarna med en rapport som bekräftar det jag oroat mig för. Rapporten diskuterar erfarenheterna i Sverige från bland annat skolans, sjukvårdens och socialförsäkringens områden. Rapporten kan hämtas här. Man kan se seminariet där rapporten presenteras här. 
"Privatiseringarna inom offentlig sektor har gett blandat resultat, men generellt inte lett till de effekter som har eftersträvats. Inte heller har de näringslivsinspirerade styrningsmetoderna som tillämpas inom offentlig verksamhet (NPM, new public management) levererat förväntat resultat." skriver Per Molander. Han analyserar också hur gränsen mellan offentligt och privat bör dras, dels hur den offentliga verksamheten bör styras. Det visar sig att erfarenheterna av de genomförda förändringarna ofta är negativa. Bland annat beror det på att privat och offentlig sektor skiljer sig åt i en rad viktiga avseenden, något som inte beaktats i tillräckligt hög grad.
Hoppas att vi på Åland och Finland inte ska göra mer av dessa misstag. 

lördag 25 mars 2017

Ekonomi och teknologi är ingen naturkraft

Ekonomi och teknologi är ingen naturkraft, det är något som vi människor skapat, de senaste ja kanske 20 åren så har politiker givit kapitalet större och större makt på bekostnad av demokratin. Det är en europeisk utveckling, men de sker väldigt aktivt i Sverige, Finland och på Åland. Genom de ekonomiska styrmodellerna (new public management), minskat fackligt inflytande och organisering och bolagisering av offentlig verksamhet har det politiska ansvaret flyttats bort och de blir svårare och svårare att ha insyn i och påverka de offentliga verksamheterna genom demokratiska beslut. En påstådd valfrihet har lett till att klyftor och orättvisor ökar. Kapitalet har getts större makt på bekostnad av demokratin. 
Det finns också ett stort problem med att politiker påstår att ekonomin är en kraft som inte går att påverka och de finns en låtsad maktlöshet till exempel när det gäller avfolkningen av landsbygd och nedläggningen av samhällsservice, som att det är något som bara blir. 
Jag ser många fördelar med EU och tycker att Brexit är en sorglig historia, men det är ett stort problem att en allt större del av de europeiska samhällena är reglerade av europeiska lagar och direktiv. Vilket gör det så gott som omöjligt för medborgarna att påverka genom den demokratiska processen. Det är så illa att ofta inte ens medlemsländernas regeringar kan påverka de många frågor som finns i den europeiska konstitutionen, fördraget och som är bortförda från den politiska EU nivån till den juridiska och den europeiska domstolen är den som slutligen bestämmer. De är som att nyliberalismen är inskriven i EU:s grundlag och den tolkas av jurister.
Politiker på olika nivåer partierna har svikit sin viktigaste uppgift att ge demokratin politisk kraft, bilda och organisera människor, måla upp visioner och arbeta för att förverkliga dem. Politikerna har istället hamnat i att mer administrerar villkor som styrs av ekonomin som om den vore en naturkraft. Jag som är aktiv politiker ser att det inte är lätt att bryta, men ser det som en överlevnadsfråga. Vi står inför en demokratisk kris vilket givit och ger populismen stort spelrum. Den dogmatiska ekonomiska politiken har ökat ojämlikheten och försvagat den gemensamma välfärden. De man kallar tvåtredjedelssamhället är en realitet och den sämre lottade tredjedelen som har sämre ekonomi, låg levnadsstandard  och urusla arbetsvillkor och en liten grupp som har roffat åt sig förmåner och rikedomar som är obegripliga för oss andra.
Finanskriserna har lett till politik där de svaga ses som tärande och ska sättas åt medborgarna ska betala medan direktörer och aktieägare gynnar sig själva. Deras girighet har skadat förtroendet för samhället och sammanhållningen i samhället. Detta har i grunden undergrävt många människors tilltro till politikens makt och ett förakt för politiker har utvecklats, partierna krymper och valdeltagandet minskar. Men det verkar också som att många politiker har förlorat tron på politikens kraft och fritt låter teknokrati och ekonomi styra. De har skapat ett drömläge för populistiska partier som mobiliserar bittra och frustrerade medborgare/väljare.
Demokratin är igen perfekt modell och den måste ständigt erövras, men det är en modell som ger utrymme möjlighet för oss alla att engagera oss och vi måste sätta att natur, djur och människor är i fokus.
Vi måste driva en politik bort från teknokratin, den ohämmade ekonomiska liberalismen och det destruktiva konkurrenssamhället i stora och små frågor. Det är både ett varje dagarbete och ett stort arbete för alla som sätter solidaritet och jämlikhet som de viktiga.
Vi kan alla göra skillnad.