Ett år har snart gått och likaså en mandatperiod i Kumlinge kommuns politiska liv, som den här perioden varit mer turbulent än vanligt. En del väldigt tråkigt och jobbigt, annat mer framåtsyftande och utvecklande. Filmen om Kumlinge som jag en gång var med och tog fram, har förnyats, vilket varit ett bra initiativ.
Kommunalpolitik i en liten skärgårdskommun är besvärligt ur ett demokratiskt perspektiv. Här har vi inga partier eller grupper som har en ideologi som bas eller driver ungefär samma linje.Till styrelsen väljs några från fullmäktige, men man plockar också in folk utifrån som inte blivit prövade i val utan för att de vid en fråga ställer upp för kommunens bästa, men det kan ju betyda väldigt olika saker för olika personer. Det gör det svårt, för det finns ingen gemensam grund och kommunikation mellan styrelse och fullmäktige. Man har varken en ideologiska värdegrund gemensamt eller ett program man kommit överens, om så förslag från styrelsen ifrågasätts ofta och röstas ibland ned och hur besluten blir i fullmäktige beror mycket på vilka personer som är på mötet. Det gör att styrelsen ofta känner sig överkörd av fullmäktige, då representanterna där ju driver sina egna frågor och linjer och å andra sidan känner sig fullmäktige ibland åsidosatt då det inte finns någon kommunikation innan frågorna kommer till fullmäktige. Det blir inte bra. Det handlar inte om att någon gör fel, utan att systemet inte skapat för endast en kommunal vallista där alla oavsett ideologisk bas eller åsikter är uppställda. Systemet bygger idag på att man ha flera vallistor som bygger på gemensamma idéer och har representation från fullmäktige till styrelsen och därmed direkt koppling mellan styrelsegruppen och fullmäktigegruppen. Med en lista har det heller i vår kommun inte varit många gemensamma beredandemöten som det oftast är när man har partier eller listor med en gemensam plattform. Utan var och en förbereder sig själv. Det gör att man lätt ses som besvärlig och illojal om man kommer med egna förslag till fullmäktige, och styrelsen som jobbat fram ett förslag känner sig illa behandlad när besluten inte går den väg som de föreslagit. Det blir väldigt destruktivt. Olika åsikter, kunskaper, förståelse och värderingar behövs för att vaska fram bra beslut.
Det måste gå att hitta ett bättre samspel och här vilar ett stort ansvar på kommande ordförandena i styrelse och fullmäktige att hitta nya former för hur det kan göras. Sen kommer vi förstås alltid ha olika åsikter och linjer som vi driver. Det är ju därför vi alla engagerar oss.
Inför budgetbehandlingen, som ju är det styrmedel som man som fullmäktige ledamot har, hade jag tre viktiga spår med efterföljande förslag:
1. Personalpolitik; kommunen måste ta vara på sin personal och både arbeta fram ett personalpolitiskt program och förbättra arbetsmiljön (som jag tidigare motionerat om)
2. Näringspolitiken; kommunen behöver en förnyad näringspolitik och den ska handla om alla näringar, inte bara besöksnäringarna.
3. Att stärka digitaliseringen; att inte bara tala om strategi utan också att stärka strukturen (här handlar det allt från service till säkerhet och det måste göras i samarbete med andra kommuner).
Ganska många av mina förslag gick igenom, vilket var glädjande, och de var heller inte kostnadsdrivande, som mina ideologiska motståndare brukar hävda att mina förslag är.
Dessutom stödde jag två investeringar, den ena handlade om pengar till mat, för att som jag ser det behålla kvalitén, samtidigt som matkostnaderna har skjutit i höjden. Den andra handlade om att verkställa de förslag till ombyggnader och förbättringar för dagis som tagit fram. Det handlar om förbättringar för arbetsmiljö för personal och barnens miljö. Det är pengar som kommunen de facto inte har, då budgeten redan är på minus, men som jag menar att vi måste satsa, om kommunen ska vara intressant som kommun att bo och leva i. Jag ser också en risk där vi inte har möjlighet att behålla den personal vi har (nästan ingen vill jobba med omöjliga förutsättningar). Det är verkligen ett svårt läge, Kumlinge kommun har idag en mycket slimmad budget och jag ser inte att mer osthyvlande av budgetposter är möjligt. Antingen blir kvalitén för låg eller så klarar vi inte de lagstadgade uppgifterna. Det är också problematiskt att inte investera eller göra nya satsningar. Båda behövs för att stärka kommunens position för framtiden och för de som idag bor här.
Det kommer att vara tuffa och svåra beslut framöver, och jag som drivit på om att slå samman kommuner för att klara av att tillsammans ge alla medborgare, oavsett boningsort, jämlik service, är övertygad om att det måste göras förr eller senare. Som jag ser det så har inte kommunen som administrativ- och politisk organisation ett egenvärde, vi måste se till medborgarnas bästa. Någon form av större kommun kommer inte automatiskt göra det bättre, vi kommer att behöva lokala politiker och engagerade som driver skärgårdens och skärgårdsbornas intressen. Jag hoppas att vi kan hitta en väg för att komma vidare med detta.
Kommunen har nu beslutat klart om den förvaltningsreform som jag drivit på för, där man tar bort alla nämnder, utom den tekniska, som är lagstadgad. Det är svårt att hitta folk även till dessa färre platser, både för styrelse och nämnd. Framförallt då de som ställde upp i valet var så få. Jag tror dock att vi genom reformen kan få tydligare rollfördelning där politiker inte lägger sig i detaljer som vi anställt tjänstemän att göra. Tjänstemän som är utbildade för att föredra och hantera de områden de har som uppdrag att hantera. Sen kan man konstatera att flera av tjänstemännen har för lite arbetstid för att kunna göra den service som förväntas, vilket i sig säkert kan bli ett arbetsmiljöproblem då de inte hinner med allt som behöver göras, vilket jag själv sett i den nämnd jag har varit ordförande för.
Jag hoppas att denna mandatperiod ger ett bättre samspel mellan fullmäktige och styrelse.
Jag hoppas att vi tillsammans med andra kommuner och landskapet hittar vägar för att hantera den ekonomiska kris som flera kommuner står inför.
