Teori och praktik en balansgång så att inte huvudfrågor blir bisaker eller tvärtom!

Vad är teoretiskt rätt och vad är praktisk verklighet. Visste är det oerhört viktigt att teoretisera. komplicera och bena ut saker och ting, men samtidigt behöver man lyfta blicken och fundera över vad som är viktiga prioriteringar och agera därefter. Att hålla fast i teoretiska "mallar" eller att tappa bort sin ideologiska grund är två fällor man kan falla i och vi gör alla det lite ibland.
I Sverige har en debatt förts efter att "Timbuktu" Jason höll ett väldigt fint tal i riksdagen då han mottog 5i12rörelsens pris, 5,12 rörelsen som arbetar mot främlingsfientlighet, rasism och för mänskliga rättigheter.  Först var det diskussion då den moderata talmannen valde att gå ut då Jason skulle få sitt pris, då han nyligen medverkat i en rappskiva med innehåll som tolkades som att en text förespråkar våld mot Jimmy Åkesson. Många med mig funderade på om talmannen också går ut vid en del av de tal som SD ledamöterna håller i riksdagen, men det blev också en mediadebatt om våldsförespråkande t ex på SVTs hemsida, man menade att en text på skivan uppmanade till våld.  Men om man lyssnar och liksom man gör med många andra kulturella texter tolkar dem i sin kontext så blir budskapet inte att människor ska slå ner Åkesson. Jason valde några dagar senare att göra ett debatt inlägg för att förtydliga sin inställning vilket nog hjälpte många att se något annat än den första reaktionen som många nog hade: "man måste ju alltid ta avstånd från våld".
Ytterligare några dagar senare kom ett spännande stöd för att motverka antirasism och främlingsrädsla, flera svenska artister läste i ett youtubeklipp Jasonstal/text: "Jag är Jason". De fick genast mothugg, t ex på SVTs hemsida, där Foujan Rouzbeh menat att man inte kan solidariserar sig på det sättet, då man är vit och priviligerad.
Den debatten gjorde mig lite förvirrad, jag förstod kritikernas resonemang men det var något som skavde. Sen kom Erik Helmerssons debattinlägg som hjälpte mig att sätta ord på det. Man måste skilja på vad som är huvudsak och vad som är bisak och att det finns en risk att man med ett allt för starkt teoretiserande skapar ett klimat som avskräcker människor att engagera sig och att man liksom vänstern på 70- och 80-talet splittras och splittras och att man tillslut bara har en ganska liten grupp trosvissa som definierar vad som är rätt i varje grupp.
Näe demokrati kräver att många idéer och tankar blommar och att man samarbetar och skapar breda allianser i alla viktiga frågor. Det betyder inte att forskare och teoretiker inte behövs för det gör de verkligen. Vi behöver komplicera det enkla, men det gäller att tanketeorierna inte förvirrar och försvårar för människor att fokusera på och samarbetat kring huvudfrågor. I de arbetet behövs folkbildning och folkrörelser som en viktig kraft i utvecklingsarbetet.

Bilder påverkar hela tiden, att stärka sin kritiska blick

"Vi måste lära unga tjejer att vara mer kritiska mot medierna och mindre kritiska mot sig själva. Varje sådant projekt måste börja i att ta tillbaka kvinnokroppen. Från alla som vill stycka upp den, dela upp den och betygsätta den. De har ingen rätt till det. Se, där har vi alla något ”att ta i”. Skriver en av min favorit debattörer Katrine Kielos i en krönika i Aftonbladet i november. Sen måste vi prata med unga killar om självkänsla, relationer och genus tänker jag. 
Någon som inspirerar mig är Genusfotografens blogg. Skarpa inlägg som hjälper en att hålla ögonen öppna och reflektera. Nyligen reflekterar hen över SVT programmet "Alla är vi fotografer" som jag tyckte var ett så kul grepp, men som gav en hel del trista vibbar, ju längre det gick. I hens bloggtext får jag inspiration att tänka vidare och få del av olika proffs som sätter ord på en del av de jag funderat på. Se t ex hens och Hanna Hannes Hårds granskning av Nöjesguiden den ger en mycket att tänka på bilder vi matas med hela tiden och som påverkar oss medvetet eller omedvetet. 

Straffavgift för sen avbokning inte rätt väg

I tidningarna har vi läst om att nu ska man ta tag i problemet med att folk inte avbokar platser på skärgårdsfärjorna.
Man ska nu straffa alla som inte avbokar 24 timmar innan. Jag trodde det först var ett missförstånd men har nu av chefen för bokningen fått de bekräftat, de ska gälla för alla!

För de första anser jag att man istället för att straffa, ska bygga ett användarvänligt modern bokningssystem som bygger på att man lätt kan skicka ett mess eller mail till bokningssystemet som direkt ändrar och att man kan göra det fram till att färjan börjar lastas. Sådan teknik finns idag. Om det efter en sådan åtgärd vid en utvärdering fortsättningsvis är problem med att folk inte avbokar så får man överväga straffåtgärder.
Att börja med straff innan man har ett modernt välfungerande bokninssystem är helt fel väg att gå.

Blir det ett så här osmidigt system för att kunna komma fram och tillbaka hemifrån, för det är det är de de handlar om för oss som bor i skärgården, begränsar det livsutrymmet stort och det blir svårt för många att leva och verka här, vi måste kunna resa flexibelt.

Ett boknings och ett avbokningssytem måste vara mycket användarvänligt. Gör man det sådant så är möjligheten att få det att fungera bättre helt annan, än dagens system.

Dagens teknik gör det möjligt. Redan får över 5 år sedan byggde SKUNK tillsammans med ÅBO akademi tekniska fakulteten ett liftservicesystem (som sen aldrig kom till användning, men det är en annan sorglig historia). De byggde redan då (för 5 år sedan) på att man via webb och mobil kunde boka och samordna transporter. SKUNK ungdomarn beställde vad de vill ha och teknikerna byggde.

  

För att ett avbokningssystem ska fungera för oss som bor och verkar i skärgården måste en bokad resa kunna ändras precis innan avresan, så att man kan ta t ex nästa färja. Det kan handla om en så enkel sak som att ett möte drar ut på tiden och att man därför inte hinner eller tvärtom, man kommer till stan och de har ställt in de man skulle delta i och man kan åka hem tidigare. Eller något händer hemma och man hinner  inte åka med den bokade färjan. De kan heller inte som idag bygga på att man ska veta när det kan finnas folk på bryggan på färjan som svarar i telefon.

Om man på trafikavdelningen har svårt att överblicka vilka variabler ett boknings- och avbokningssystem måste ha för att de ska fungera för olika målgrupper och inte minst för de bosatta med årskort, begära hjälp från skärgårdskommunerna och öppna för att också företagare, ungdomar och intresserade kan bidra. Det sistnämnda kan t ex göras via Facebook och gör lite omvärldsanalys genom att titta på andra system. Bara en sådan funktion som en reseplanerar som man idag har på SL där man kan skriva in att man vill åka från Norrtälje i norr, till Södertälje i söder och få resvägstips på olika kombinationer med buss, tåg och tunnelbana. Idag ska man ju veta hur hela systemet fungerar för att kunna boka och även en sådan som jag har missat den lilla noten om att bussen bara går vissa dagar eller färjan bara går jämna veckor… Utöver en reseplanerar måste ett bra bokningssystem kunna tas fram, jag har under åren träffat en hel del IT människor som säger att tekniken idag inte är problemet för att bygga ett välfungerande system.

Ändra genast beslutet om straffavgfiter och bygg ett modernt system för bokning först.

Julfest på ÅHS och tal

Ikväll var jag på ÅHS julfest och  hade lovat att hålla ett tal, vilket jag gjorde, sen nedan. Det var en fin fest med god mat, roligt program och jag hade trevligt sällskap. Barn- och ungdomskliniken hade gjort en fint arrangemang och tom tränat in en egen dansuppvisning.

Tack till barn och ungdomskliniken för ett fint festarrangemang.

Glad att få vara här. Jag ska samtidigt passa på att hälsa från vår direktör Katarina Dahlman som nyttjade ÅHS tjänster att vi båda är stolta och glada över det arbete ni gör och att hon snart är tillbaks i tjänst för att ta nya tag.

 Jag har sedan i april tagit på ett viktigt, intressant och utmanande uppdrag. Under den här tiden kan jag se att vi har en fantastik och unik sjukvård med massor av engagerade personal på alla nivåer. Jag kan konstatera att vi har en intresserad och engagerad styrelse som vill utveckling för medborgarnas bästa, även om vi ibland har olika åsikter om hur. Det är viktigt att det finns utrymme för olika åsikter både bland personalen och i ledningen, samtidigt är det viktigt att jobba åt samma håll och vara respektfull.

Vi har idag en lyssnande ledning och i ett så här stort sjukhus finns det saker som inte fungerar bra, det kan vara små saker eller saker som sitter i strukturen, jag vill uppmana er alla att höra av er eller ta tag i sådant som ni inte tycker fungerar så att det finns möjlighet att göra något åt det. Även sådant som ni tycker att ni tjatat om flera gånger tidigare. En hierarkisk organisation som ett sjukhus har sina styrkor och svagheter och visst ska man vara lojal men tveka inte att också ni anställda gå till ledningen eller oss folkvalda om ni anser att saker inte fungerar som de ska. Ha alltid patienter, klienter och medborgarna i fokus. Knyt inte handen i ficka eller pys och skitsnacka, agera, vi måste alla jobba för att ha de bästa sjukhuset i världen utifrån våra småskalig förutsättningar.

Vi står inför en massa utmaningar där vi tillsammans kommer att behöva hitta vägar, folk lever längre, hinner bli sjukare, vi har fler metoder att hjälpa folk, dyrare mediciner och maskiner samt behöver mer folk som kan hjälpa alla som behöver hjälp. Samtidigt som ekonomin har sina begräsningar.

Jag är övertygad om att sätter vi medborgarnas bästa i centrum och hjälps åt i alla våra olika roller kommer vi att finna vägar att hantera framtidens utmaningar på bra sätt.

I onsdags dog en viktig förebild för mig Nelson Mandela, han påminner oss om att vi inte ensamma kan förändra världen men vi kan alla bidra till förbättringar för våra medmänniskor med de vill jag önska er en riktigt God jul, ett Gott Nytt år och ha en riktigt rolig och fin fest.

Självständighetsfirandet på presidentens mottagning

Nu är Kaj och jag på skärgårdsfärjan hemåt denna tidiga morgon, efter att ha deltagit i presidentens mottagningen i Tammerfors. Hedrade att få inbjudan och glad över att få prata SKUNK och ungdomsarbete i YLEs direktsändning. Mycket folk köande och trångt, men en upplevelse och en fin konsert. Han hälsa från Ålands skärgård när vi hälsade på presidenten.
Synd att man har så dålig kolla på finländska kändisar, men identifierade en hel del politiker i alla fall. Trevligt sällskap med Mikael och Camilla Gunell som gjorde eftermiddagen och kvällen extra rolig. I 29 dagar man man se intervjun på den här länken, den kommer ca 34 minuter in i sändningen.
Här lite bilder på oss, sällskapet och klänningen som jag fått låna av min mamma. Nu hem och svänga för att i kväll delta på ÅHS julfest i Mariehamn, medan Kaj är på grannen Ulf Petterssons 50 års kalas.

Att ta emot flyktingar!

På Åland finns ett förslag från socialdemokraterna som diskuteras med riksmyndigheten de handlar om att Åland vill ta emot flyktingar. Jag har själv föreslagit att Kumlinge kommun ska avisera intresse av att ta emot flyktingar, om det sen är möjligt vi har ju både sådant som talar för, bostäder, plats i skola ett aktivt föreningsliv, fin natur och en beredskap att ta emot folk, för vi vill bli fler invånare, vi ingår både i ÅHS och Medis, men det finns också sådant som talar emot, långa transporter till sjukhus och specialiserad vård t ex. Det finns både goda och dåliga erfarenheter av att ta emot flyktingar på mindre orter, men att avisera intresse för att sen se om det är möjligt tycker jag skulle vara viktig.
På nätet har en motkraft visat sig man tycker att vi inte har råd eller att man ska hjälpa folk enbart på plats, men vi är ett rikt område och Syrien som det handlar om är ett helvete, vi skulle ALLA antagligen gjort allt för att fly därifrån med våra släktingar och vänner. De senaste två åren har fler än 2,2 miljoner människor flytt från krigets Syrien. Människor dödas och misshandlas. Av dem som dödats är sedan oroligheterna bröt ut i mars 2011 är fler än 11 000 barn. Enligt en brittisk rapport har de flesta dödats av bomber eller granatbeskjutning. 389 barn har skjutits ihjäl av prickskyttar, 764 avrättades och över 100 barn har torterats. Kvinnor utnyttjas, våldtas och har använts som levande sköldar. För dem som lyckats fly från landet väntar för de flesta överfulla flyktingläger i grannländerna eller riskabla båtresor över Medelhavet med överfulla båtar utlämnade till människosmugglare som rånar och misshandlar passagerare.

Skulle inte vi på Åland ha utrymme för en grupp människor av dessa utsatta? Vi har både råd och utrymme.

Låt fredens öar bli en fristad för en grupp flyktingar kanske tom att några skulle kunna bo på Kumlinge,

och helvetet är nu så skynda på processen.  

Det behövs en aktiv politik som visar att rädslan för de andra är obefogad

Vad händer i Europa och här hemma, vi måste agera och ta ansvar på alla nivåer. De får inte bli samtal bara bland några få, utan måste vara ett brett samtal med alla grupper. Vi får inte stärka ett "vi och dom" mellan grupper, men vi måste ta avstånd från kränkande och diskriminerande åsikter. Västvärlden verkar förlamad och sakna den politiska viljan att starkt vidta åtgärder som är motkrafter för grunden för främlingsrädsla, rasismen, fascism och nazism.

De politiska partierna MÅSTE börja föra en mer aktiv politik som visar att rädslan för de andra är obefogad, åtgärder så att  klassklyftorna kan minska. De går inte att fortsätta gynna den enskilda, nu måste solidariska åtgärder till annars riskerar demokratin att falla sönder. Rasismens grogrund är rädsla och otrygghet. Det är “vi och dom”-tänkande. Det är egoismens kortsynta oförmåga att förstå att vi behöver varandra, att alla behövs. Det som krävs är fungerande dagis, skolor, trygg äldrevård, god hälso- och sjukvård när och jobb som inte är bara tillfällig och kan försvinna hur som helst. Satsar man inte på detta kommer rädslan fortsätta sprida sig i människor, hatet mot dem man tror är ens motståndare kommer att öka.

Vi måste tillsammans arbete för att civilisationen återskapas, att humanismen stärks och att solidariteten sätts i fokus. Argumentation och kamp mot dem som driver och eldar under främlings rädsla och rasism behövs och är nödvändig, där kan vi alla hjälpas åt. Vi måste argumentera i varje situation vi möter vi får aldrig falla undan för rädsla att skapa dålig stämning eller bekvämlighet utan måste ständigt stå upp för allas lika värde. Låt inte rasistiskpropaganda och främlingsfientliga åsikter stå oemotsagda.

På sociala medier har en kampanj startats #aktivåskådare den går ut på att så många personer som möjligt att manifestera sitt beslut att bli en aktiv åskådare genom att fotograferas med ett personligt åtagande. Idén är att det personliga åtagandet skrivs ner på ett papper i ”jag-form” och hålls upp för fotografering samt att dessa bilder sedan läggs upp på MfJs hemsida och Facebook. Start 25/11 och håller på till 10/12.

Har idag varit på Ålands kommunförbunds öppna möte om samhällsservicereformen, jag blev helt matt. I en sal med stark manlig dominans, trots att de på Åland bor ungefär lika många kvinnor som män var det en så kallad öppen diskussion. Jag gjorde ett inlägg i början om att man nu har chansen att tänka nytt och inte måste centralisera, men sen när det mest bara blev att handla om pengar och vem som skulle vinna eller förlora på de samarbete så gick luften ur mig och jag längtade bara bort. Där satt alldeles för många som tror att deras huvuduppgift är att bevaka sin kommuns intresse och inte alla åläningars likvärdiga servicenivå. De hävdar att det inte finns något problem för deras kommun har aldrig blivit anmäld eller dömd… man häpnar. Sånna här dagar får man ju vara glad över att det är så bra som det är på Åland, trots reformrädslor och konservativt synsätt.
Tur för mig så hade vi hade ett framåtsyftande möte med skärgårdsnämnden igår och ett energigivande middagsmöte med SKUNK därefter.
På måndag ska vi jobba med ett utlåtande från kommunen, de blir svårt men viktigt.

Rädda Barnen priset 2013

Ordf. RB Petra Brunila, jag och Lovisa Arlid, foto Janina Björni.

Igår var en spännande dag, Lovisa och jag hölls en kursdag om Härskartekniker med mycket engagerade deltagare. Mitt under kursen blev vi uppvaktade av Rädda Barnen på Åland. Där de tilldelat mig Rädda Barnens pris 2013 för insatser i Barnkonventionens anda - för att skärgårdsungdomarna genom SKUNK -skärgårdsungomarnas intresseorganisation, har fått en levande plattform för engagemang och delaktighet. Lovisa fick ett hedersomnämnande för sitt fina arbete med SKUNKs projekt Young Voices.

Jätte kul! 

Jag benämns som grundare av SKUNK men kan inte ta åt mig hela äran, det var många kockar i processen som ledde fram till att SKUNK blev en organisation och registrerades 1997. Det var en styrelse där jag var med som valde att bilda en förening efter att det varit en kommitté som var startad av en av landskapets regionplaneraren. Jag minns att vi hade ett utåtriktat seminarium om ungdomars fritid i skärgården i början av 1990.
Jag har sedan starten funnits med som professionellt stöd och sålt coachande och verksamhetsledande-tjänster av olika slag till SKUNK under årens lopp. Det har ibland handlar om att handleda en deltidsanställd verksamhetsledare och ibland verka som verksamhetsledare. De senaste åren har ett av mina uppdrag varit att skapa förutsättningar och engagera folk för olika aktiviteter och projekt som föreningen utvecklat och startat. Ibland har det varit lite tungt då föreningen emellanåt har haft många nya och unga i styrelsen, då har jag sett på mitt uppdrag som pedagogiskt, så att de styrelseledamöterna snabbt blir insatta och kan ta en aktiv plats i styrelsen och jag har jobbat på utifrån stadgar, verksamhetsplan och budget. Under andra perioder har mitt uppdrag mer varit att inspirerar utifrån min yrkeskompetens som konsult i ungdomsarbete och som verkställer av beslut.
SKUNK-ungdomarna har under årens lopp givit mig mycket inspiration, energi och kunskap som gjort att jag orkat med andra uppdrag och engagemang. Jag är oerhört stolt och glad över hur jag tillsammans med ungdomarna utvecklat SKUNK som förening. Det är idag en modern och framåtsyftande organisation som kan vara en förebild för många föreningar inte bara på Åland.

Jag är agent för Schyst sex, mot prostitution, är du?

Det finns positiva och negativa krafter. Har ju jobbat med frågan om att utbilda unga i schyst och ömsesidiga sex och mot sexköp i många många år. Idag är frågan på politisk nivå och t ex lagarna förändra så sakta, men det kommer inte av sig själv och det behövs kampanjer  och diskussioner, för samtidigt som det finns en positiv förändring finns det stora ekonomiska intressen och de tillkommer nya målgrupper av sexköpare. Kalla fakta i veckan med temat ”Ung, snygg och torsk”. Visade hur unga killar köper sex för att slippa krångliga relationer, det de efterfrågar är vad man kan kalla en illusion av en relation,  där de som man har full kontroll och inget ansvar. På andra ställen i Europa uppmanas unga killar av äldre män att lära sig sex genom att gå till prostituerade. Andra tycker att semesterresan eller jobbresa till ett annat land ger utrymme för att söka upp prostituerade i glada killars gäng.
Sexköparna vilka de än är är de stora problemet. Handeln med människor för sexuella ändamål är vår tids slavhandel. Studier visar återkommande att de allra flesta i prostitutionen vill lämna den, att många upplevt tidiga övergrepp och att misshandel är vanligt.
Ett bra material för att få till diskussioner och reflektioner har nyligen släppts, där kan du bli Agent för schyst sex , passa på att gå igenom träningsprogrammet för Fair Sex och bli både klokare och mer engagerad mot förtryck och kränkningar. 
Vi behöver verkligen intensifiera arbete med genuspedagogik i skolor och dagisar. Vi måste stärka genusmedvetenheten i föreningar både bland unga och gamla och på arbetsplatser. Krafttag behövs! 

Hur ska man förstå och tänka!

Ibland när man hör om saker är den spontana reaktionen en, men sen när man börjar tänka och läsa hur andra reflekterar och resonerar så blir det det tydligt att man inte får förenkla och dra för lättvindiga slutsater. Ta "tårtattacken" på Jimmy Åkesson i veckan, det skulle vara lätta att oreflekterat sjunga med i kören som sa att den är ett hot mot demokratin. Men sen läste jag Mattias Irvings krönika i Dagens Seglora och fick lite hjälp på traven att lyfta blicken. Man måste ta avstånd från alla former av våld och hot. Men en politik som odlar ett vi- och dom-tänkande och ett grundläggande hatfullt sätt får konsekvenser, både inom den egna gruppen och från andra. Det är intressant hur denna attack bemöttes på ett helt annat sätt än när  finansminister Bosse Ringholm fick en tårta i ansiktet på budgetpromenaden 2001, då publicerade Aftonbladet nästa dag ett recept på en ”Bossetårta”, då var det lite humor, inte nu.  Det handlar om makt, rädslor, positioner, tidsanda…
Samtidigt som man måste ta avstånd från alla attacker på folk med tårtor, tomater, hat eller våld så, måste man samtidigt lyfta blicken och diskutera att attacken är en reaktion på en antidemokratisk politik.

Management tänkandet som styrningsidé minskar politikens kraft

Inspirerade av en intressant essä på Sveriges Radios hemsida funderar jag på grunden för dagens politik. Under de senaste åren och idag starkare än någonsin går offentlig sektor över till ett management inspirerat tänkande, vilket jag menar är förödande för den offentliga sektorn och demokratin. Managementtänket utgår från helt andra värden och helt andra premisser, än de vi brukar kalla nordiska modellen, den grundar sig i en helt annan styrningsfilosofi, där den offentliga sektorn ska drivas som olika företag eller helt privatiseras. Verksamheter ska konkurrera med varandra, vara självbärande, det vill säga lönsamma och vinstdrivande. Idéen är att verksamheten ska präglas av entreprenörsanda. 

I detta sätt att tänka kring offentlig verksamhet finns nyckelord som privatisering, bolagisering, managementtänkande och mätbarhet genom utvärderingar (validering). Tanken är att den offentliga sektorn, precis som företag ska producera tjänster. Medborgarna är konsumenter. Samma besparings- och lönsamhetstänkande som finns i det privata används i det offentliga. De försvagar och osynliggör alla andra värden genom att omvandla dem till ekonomiska. Allt ska ses i kvantiteter, allt ska mätas och utvärderas, alla förhållningssätt, beteenden, omsorgstänkande allt, ska ses i antal paket och enheter som genom sitt antal får ett ekonomiskt värde. Allt kan prickas av och räknas, ett utvärderingssamtal, en utryckning, en operation, ett recept, antal städade meter, antal turer med buss eller antal transporterade allt ska kunna mätas i siffror.

Med det menar jag inte att utvärdering och antal är enbart dåligt, men offentlig sektor kan inte mätas i det, det är många andra variabler som är betydligt viktigare. Tittar man västerut kan man se en sjukvård som kört rejält i diket, Maciej Zaremba bok Patientens pris : ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden är ett viktigt dokument att dra lärdomar av där han synliggör ett cyniskt köp- och säljsystem som gör vissa patienter lönsamma och andra inte. Det finns flera skrämmande mekanismer i New Public Management som man ska vara vaksam på; en avprofessionalisering av yrkesgrupper i offentlig sektor, en politisering med politisk tillsättningar av rektorer, direktörer, verksamhetschefer med risk att man väljer politiskt lojala och kompetens blir allt mindre viktigt och en är hotet mot yttrande- och meddelarfriheten, när myndigheter ska agera som företag börjar cheferna kräva lojalitet mot myndigheten i stället för mot medborgarna.

En del ekonomiska teorier har idag utvecklats till sanningar för mänskligt ekonomiskt beteende, det är skrämmande vi är alla influerade av dem, men det gäller verkligen att bromsa upp.

Management tänkandet som styrningsidé minskar politikens kraft och legitimitet och medborgarnas tilltro till demokratin. Det allmänna förtroendet för politiker och demokratin har sjunkit och det finns undersökningar i Sverige som visar att många ungdomar tycker att det vore bättre att experter skulle styra samhället, att demokrati inte är speciellt lyckat!

Med en försvagning av offentlig sektor försvagas demokratin

Då den offentliga sektorn är det instrument den demokratiska stater har till sitt förfogande innebär en försvagning av den att demokratin försvagas. Managementtänkandet förminskar medborgarskapet och gör oss till kunder och brukare. Det handlar bara om att köpa och sälja inte om att ta ansvar och vara solidarisk.

Att som politiker idag med den kunskap vi har fortsätta på den inkörda vägen, är ett svek mot medborgarna och demokratin, för inte vill vi låta demokrati bli en ritual som innehåller ett meningslöst val och få engagerade för samhället och alla medborgares bästa. 

Hästvärlden på Åland

Igår sent på kvällen efter lite felkörning hittade vi fram till Svartsmara och stallet där vi fått möjlighet att övernatta hästarna. Idag ska vi på eftermiddagen träffa equipterapeuter som ska titta på Moses och Luna. Segt att behöva resa kvällen innan för att få hjälp på eftermiddagen dagen efter, men så är det med resandet från Kumlinge nu.
Det som är så fantastiskt är hur hästfolket på Åland är så hjälpsamma, vi har under årens lopp fått oerhört mycket hjälp med att övernatta hästar mellan färjorna och mycket annat stöd och hjälp av olika personer. Vi har som igår kommit sent till okända platser folk har stått i mörkret och väntat och fixat boxplats och hage.
Tidigare fick man ringa runt men nu med Facebook är det än mer möjligt att få nya kontakter och veta vad som är på gång, man blir glad.

Konsumentmakt räcker inte

Myten om konsumentmakt visar sig bromsa andras ansvar. Jag har länge varit lite frustrerad över att så stort fokus läggs på det egna ansvaret i miljöarbetet. Vi enskilda ska välja, rätt köpa rätt och göra rätt samtidigt som en gnagande känsla funnit där att det måste till åtgärder som går på och förändrar strukturerna. Med de menar jag inte att inte vi alla ska ta ansvar och aktivt göra val som främjar en hållbar utveckling.

Nu kommer en rapport där forskare från Sverige, Danmark och Finland på uppdrag av Nordiska minister­rå­det visar att det finns en utbredd myt att det är vad vi köper som avgör om vi ska lyckas rädda världen. Politiska styrmedel behövs och enligt forskarna måste de olika sam­hälls­sek­to­rer­na förändras i grunden. Det räcker inte med att vi konsumenter köper KRAV-märkt och Fairtrade. Krävs många svåra beslut för beslutsfattare nu och i framtiden.

Återkommunalisering en trend i Europa!

I en rapport från EPSU (en europeisk facklig samarbetsorganisation för offentligt anställda) visas att trenden med privatiseringar och avknoppningar av kommunala verksamheter håller på att vända ute i Europa. I  EPSU-rapporten – som analyserar utvecklingen i olika europeiska länder - ges en rad exempel från olika länder. Kjell Rautio utredare på LO skrev i augusti om detta på sin blogg och tycker att han ser att även i Sverige bromsar trenden.

På Åland tycks många fortfarande tro att privatisering är en framtidslösning som blir både billigare, effektivare och bättre. 

Min övertygelse är att lösningen handlar om ledarskap och förhandlingar mellan arbetstagare och arbetsgivare, men då behövs en bra politisk ledning och ett starkt fack. Då kan man hitta lösningar som gynnar medborgarna. Att tro att det blir billigare när någon mitt i verksamheten ska göra vinst på den och där samhället, måste ha en ny administration för att upphandla och kontrollera verksamheterna, det kan enligt min och många andras logik inte bli billigare.

Skärgårdskvinnoseminarium 2013

Årets skärgårdskvinnoseminarium samlades 60 skärgårdskvinnor från Åland, Åboland, Stockholms och Estlands skärgård detta år hölls seminariet på Ormsö och i Nuckö. Från Åland var vi 7 kvinnor som for, alla aktiva i förra året arrangemang på Kumlinge. Årets seminariet hade rubriken Kulturarv runt oss och vi gjorde många studiebesök i svenskbygderna bland annat besöktes Aibolands museum i Haapsalu som forskar, bevarar och infomerar om den estlandssvenska historian. Föreläsningar hölls om naturterapi av Irje Karjus från Metsamoori perepark och av Anne Rudanovski från Pappersmuseet i Tartu på tema Ett blad papper – vad är det? om att vika papper för arkitektur, origami, kirigami. Viktigast är dock ändå vid varje tillfälle det nätverkande som sker mellan kvinnorna från de olika öarna, något som man kan konstatera att det är stort behov av, då seminairet utan en förening eller finansiering forstätter år från från år detta var det 27 i ordningen. Nästa år blir seminariet i Korpo.

Ska skatt användas till att medel- och överklass ska få mer fritid?

I Finland har motsvarande RUT-avdraget funnits länge, så det finns ingen debatt om det, men i dessa tider när det ska sparas så tycker jag att man borde överväga att ta bort det.
Anita Nyberg, professor i genusvetenskap och tidigare huvudsekreterare i Kvinnomaktutredningen, gör i senaste numret av tidskriften Fronesis en sammanställning av de erfarenheter som finns av Rut-avdraget i Sverige. Det finns inga säkra uppgifter om konsekvenserna då avdraget inte har utvärderats. Men Anita Nyberg har lagt samman olika uppgifter och kommit fram till att avdraget troligen skapat 6 500 nya heltidsarbeten vilket ju är bra men prognos som gjordes innan beslutet fattades var 60 000 nya jobb och alla jobben kostar skattemedel. Avdraget verkar inte heller ha lett till ökad jämställdhet. Anita Nyberg skriver:”Det faktum att ett begränsat antal kvinnor med relativt höga inkomster men ont om tid nu har möjlighet att köpa hushållstjänster av andra kvinnor ökar inte jämställdheten, utan står i samband med ökad inkomst- och klasskillnader mellan kvinnor och i samhället i stort.”

RUT-avdraget gör att medelklassfamiljer har mer fritid, då de inte behöver ägna så mycket av av sin egen tid åt städning. Är det de som vi ska bidra till med våra gemensamma skattemedel? Det tycker inte jag.

Upphandlingsproblem, girighet och annat jag funderar på

Ibland finns helt enkelt inte tiden och ibland är det inspirationen, som gör att bloggen vilar. Tycker ända att bloggen är en bra metod att formulera vad man tycker i olika frågor att göra sin tyckanden till mer aktiva värderingar och åsikter. Den är också en bra metod för att ta vara på intressanta saker som andra bidrar med i debatten och samhället.
Nu har jag läst om skärgårdstrafiken i Stockholm och det blir tydligt att de i alla tre skärgårdsregionerna är svåra frågor. I Stockholm har debattens vågor gått höga om vem som ska köra färjorna i skärgården. När beslutet skulle fattas i måndags drogs stora delar av upphandlingen tillbaka. Frågan har behandlats i fem år och stockholmarna har betalt minst 17,9 miljoner kronor till olika konsultbolag. Hmmm man undrar.

Upphandling är en svår konst, det vet vi från våra små kommuner, de vet vi från landskapets olika affärer och även en så stor enhet som Stockholmslän har problem. Att upphandling dessutom ofta gör det billigare i början, men sen dyrare utöver kostnaderna som tillkommer för kontroll och tillsyn vet vi från bland annat SNS rapport Konkurrensens konsekvenser och A-Smedjans rapport Privatiseringens effekter. Dessutom verkar det som att kapitalismens självreglering inte fungerar när man rör ihop den med offentligverksamhet. Det blir problematiskt med billigast anbud vinner, en massa ruffel och båg för att få anbud (exempel finns från t ex Göteborgs kommun och Friends arena). Oklara kostnads- fördelningar är ett annat problem, just nu är en av anbudsgivarna i Stockholms skärgårdstrafik, som ska köra Djurgårdsfärjorna i en rättslig process där det brittiska justitiedepartementet anklagar dem för att ha tagit en halv miljard mer betalt än de haft rätt till.

Det finns starka idéer om att frikonkurrens är bättre en egen verksamhet och man har pekat på att den egna verksamheten inte är tillräckligt rationell och effektiv, men det vi bygger upp nu är ingen lösning som jag ser det. För mig står det klart att bra ledarskap, tuffa och bra förhandlingar med facken och samarbete med personalen hade och kan göra stor skillnad i de verksamheter som inte fungerat bra eller bara allmänt behöver förbättrats.

Efter att ha lyssnat på Bengt Ericsons bok Den nya överklassen så är jag också övertygad om att andra regleringar och värden än dem vi har idag behövs för att samhället ska vara till för alla och vara mer jämlikt. 

Jag instämmer i miljardären Robert Weils åsikt som han skriver in debattartikel i DN, kapitalismens legitimitet vilar på att den både kan skapa och rimligt fördela välstånd. Dagens stora klyftor är en grogrund för rörelser som vill motverka demokratin och det öppna samhällets värderingar. 

Weil menar att det är dags för alla kapitalister att förena sig och finna former för ett större samhällsansvar. Men har verkar vara rätt ensam så här långt, girigheten verkar annars vara det som gäller bland dem redan har mer än de behöver.

Alltför många unga tror att cannabis är rätt ofarligt

Alltför många unga tror att cannabis (weed, gräs, marijuana, hasch) är rätt ofarligt. Det har också tidigare forskning emellanåt bekräftat. Idag finns mer och bredare forskning de senaste 10 år har givit en helt annan kunskapsbas. Idag menar forskarna att cannabis långsiktiga påverkan på psyket utgör en betydande risk för den som använder drogen. Forskarna lyfter idag fram det som jag själv under min år som ungdomsarbetare sett, men inte haft belägg för. 

Forskarna visar på att risken att drabbas av psykoser och på sikt utveckla schizofreni är relativt stor. En relativt vanlig bieffekt av cannabisruset är panikångestattacker av olika styrka vilka kan övergå i långvariga panikångestsyndrom. Psykoser och ångestattacker kan drabba förstagångsanvändare, men den största risken eller problemet är den smygande förändring som drabbar känsloliv, tankeverksamhet i form av sämre kortidsminne, svårigheter att koncentrerar sig och tänka mer komplicerade tankar och att bearbeta information, man blir helt enkelt "dummare". Användade leder också till en förändrad personlighet. Användaren passiviseras tappar sin nyfikenheten, vilja att lära nytta och att ta sig för. Cannabisrusets avtrubbar och ger en förnöjsamhet.

Forskarna pekar också på att tonåringar är extra utsatta för cannabis skadeverkningar. Då hjärnan inte är fullt utvecklad förrän efter 25 års ålder är den extra sårbar för påverkan från droger. 

Det här behöver vi ta med i diskussionen kring droger. Alla ungdomar vill vara coola på något sätt men ingen vill bli dummare.

Skolan måste bygga på elevernas lust att lära

Lika värde är inte samma sak som att alla är lika. Det gäller i jämställdhetspolitiken likaväl som i skolpolitiken. Skolan måste bygga på elevernas lust att lära, på deras tillit till egna idéer, på deras förmåga att hitta egna lösningar för lärandet. Dagens skola försöker anpassa eleverna till skolan. Morgondagens skola måste anpassa sig till eleverna. Dagens skola organiserades för 200 år sedan för att ungar skulle lära sig veta hut och bli lydiga arbetare, lära sig att läsa bibeln och arbetsorder på egen hand så att samhället kunde producera mer. Alltför litet har ändrats sedan dess. Och ny kunskap har svårt att tränga igenom skolans murar av traditioner och krav från politiker och allmänhet, som i djup okunskap om vad modern forskning säger om pedagogik och barns utveckling kräver att allt ska vara som förr. Skriver Per Åhlström i Dagens samhälle.

Jag kan bara hålla med, skolans uppgift måste vara att ge alla elever möjlighet ta vara på sina talanger och begåvningar för att de själva ska få ett bra liv och för att samhället ska utvecklas så att det tar vara på andra människor, djur och natur. Det finns massor av modern skolforskning som borde ligga till grund för hur vi utvecklar skolan, och det behöver göras nu. 

Vi behöver mer inflyttning

Andreas Cervenka skriver en intressant krönika i Svenska Dagbladet "Därför borde vi ta emot fler invandrare". Den gör mig än mer övertygad om att Finland och Åland aktivt måste satsa på invandring och ta emot flyktingar. Vi behöver ett kreativt mångfaldssamhälle med flera som kan arbeta om vi ska få ekonomin i balans. Vi behöver en aktiv företagsamhet som tar vara på människors idéer och uppfiningsrikedom. 

De gör att vi samtidigt och fortsättningsvis måste satsa på god barnomsorg, bra skolor och ett bra välfärdssystem så att vårt samhälle är attraktivt att flytta till. Skolan har en nyckelposition den ska inte utbilda till ett  samhälle som flytt utan måste ligga i framkant och uppmuntra till nytänkande och ge utrymme för olikhet. 

Vi måste också aktivt motarbeta alla tendenser till invandrar fientlighet och rasism i hela samhället. Vi behöver mångfald och fler människor om vi ska klara av att bibehålla välfärden och på ett bra sätt ta hand om vår gamla. Det kräver att vi alla är öppna och mottagande av de som flyttar hit.

Är det verkligen pengarna som styr?

Är det verkligen pengarna som styr? Idén om att den största drivkraften i våra (arbets-)liv är att tjäna mer pengar är stark i dagens politiska prioriteringar hos många. Jag tror inte på det, visst kan de stämma i vissa fall och under vissa omständigheter, men vi är många som drivs av en annan kraft. 

Jag har blivit ännu mer stärkt i att människan är större än; mera pengar och hägrande förmögenheter när jag nu i tre av fem dagar har gjort "studiebesök" på ÅHS. Jag möter engagerade människor som inte valt sina jobb utifrån löneprofilen, det gäller såväl högavlönade som lågavlönad och de stämmer med flesta människor jag mött under mitt 50 åriga liv. Men det finns en stark kraft i samhället och i vissa kretsar en tilltro till att pengar är avgörande för folks engagemang på jobbet vilket gör att man kan virra bort sig och tro att överyllda bankkonton och feta bonusar är det som höjer folks arbetsmoral och motivation. Intressant är att den verkar starkast inom den privata sektorn i de högavlönade grupperna. Om så skulle vara fallet skulle t ex många yrken inom utbildning, kultur, vård och omsorg vara helt utraderade vid det här laget. Om det är mera pengar som är den största drivkraften skulle människor inte välja dem. Visst är pengar viktiga, vi hade i våras ca 70 familjer som varje vecka uppsökte matbanken, de väljer man inte om man har pengar. Visst vill man ha en god standard och kunna ha ett trevligt hem, äta god mat och uppleva nya saker, men människor vill ha ut annat av av livet. Varför envisas annars människor med att ägna sig åt sådant som inte ger höga löner och extra pengar. En bra arbetsgemenskap och en god och omsorgsfull arbetsgivare och är t ex väldigt viktigt. Som arbetsgivare måste man se att detta är en färskvara, något man ständigt måste arbeta med.

Centralortensfördelar

Efter vårens utspel av stadens ledande tjänstemäns samt utifrån samtal med många stadsbor, har jag funderat mycket på att många upplever att man i staden är förfördelad vad det gäller de ekonomiska resurserna för att vi har en regionalfördelningspolitik. Jag håller inte med man måste se på en region som en helhet och en centralort har många ekonomiska fördelar, centralorten gynnas ekonomisk just för att den är en centralort.

Jag anser att det är oerhört viktigt att ha en solidarisk regionalpolitik som kompenserar orter där viss service blir dyrare och där man inte har centralortens fördelar. De gynnar i slutändan också centralorten för inget samhälle mår bra och är dynamiskt om man har ”döda” regioner. Det finns en styrka i de små enheterna som ger livskvalitet, samhällsengagemang och direkta ekonomiska fördelar då man på ett annat sätt kan ta vara på fördelarna med ett helhetstänkande och människors engagemang.

Åland har en fantastisk chans att fortsätta gynna livskvalitet och ekonomisk tillväxt, vilket vi kan se att Åland de facto hittills lyckats rätt bra med. Framtidslösningen är varken att slå ihop till en kommun eller att staden tycker synd om sig själv när en del av de fördelar man tidigare haft inte längre på samma sätt existerar och man kanske måste höja skatten till de nivåer som de flesta andra kommuner har. Jag menar att nyckeln är samarbete.

Centralisering och storskalighet behöver varken vara effektivare eller bättre. Att staden (eller större orter) med sitt större antal invånare skulle ha de bästa och mest rationella lösningarna på hur samhället ska ledas och struktureras är vi många som inte bara tvivlar på utan också har erfarenhet av att så inte är fallet.

Idén om att staden bär kostnader för skärgård och landsbygd är ett mycket smalt och centralistiskt sätt att tänka. Mariehamn har stora fördelar ekonomisk av att man samlar många företag, myndigheter, förvaltningar, gymnasium, högskola, sjukhuset och Alandica då arbetsplatser och byggnader ger skattekraft. Staden har dessutom största nyttan av skatteundantaget genom att rederinäringens placering både av hamn och kontor.

På Åland har vi ett system med landskapsandelar de har hittills varit ett relativt framgångsrikt sätt att kompensera skärgård och landsbygd för att de har nackdelar av att inte vara centralort. För de minsta enheterna har de senaste årens förändringar dock slagit för hårt.

Det finns två problem med ett enögt centralistiskt sätt att tänka, dels att man tror att samordningsvinster alltid görs när man gör större enheter och dels att man får en sektorisering där enskilda lösningar ser rationella ut, men inte alls behöver vara det när man ser på helheten och resultat i längden.

Staden har under lång tid kunnat luta sig emot att flera större bolag har generat goda samfundsskatter vilket gjort det möjligt att ha låg kommunalskatt och ändå ha en hög nivå på kommunservicen. När nu gamla system för kommunalservice, landskapsandelar, etc ska modernisera för att bli mer jämlika, rättssäkra och i vissa fall mer rationella, måste man lyfta blicken och se att Ålands välstånd bygger på att hela Åland är en aktiv arena. Att Åland är ett samhälle där andra värden än det centralistiska och de direktekonomiska fått råda och lett till att vi i mångt och mycket har både ett välmående samhälle och välmående innevånare. Vill vi att de ska vara så framöver behöver vi vara både eftertänksamma, innovativa och definitivt inte rakt av kopiera modeller från andra.

En stark och världsomspännande trend är urbanisering, människor trängs ihop sig i städer, ett maximerat och extremt sådant är att vi i Mariehamn bygger ett antal stora höghus där alla ålänningar kan bo. Det minskar t ex behovet av transporter, gör uppvärmnings- och kylsystem billiga, förenklar avfallshantering, vård och omsorg. Men då tappar Åland all attraktionskraft och människor sin kreativa kraft och livsglädje.

Jag menar att vi kan utveckla Ålands till det goda exemplet, visa att det finns styrkor i det småskaliga samhället -att litet är vackert -visa att ö-liv är både livskvalité och energimedvetenhet – visa att det finns smarta och innovativa sätt att lösa olika saker, men då krävs det både nya social- och tekniska lösningar. Ett enögt centralistiskt perspektiv löser inte de ekonomiska och social utmaningar vi står inför. Här behövs samarbete, mångfald och prestigelösa samtal, då kommer vi att hitta många goda lösningar och bygga Åland på sin styrka av småskalighet och öar.   

Könsstereotypa val på gymnasiet

För ett tag sen var jag tillfrågad att medverka i Ålandsradio som skulle göra ett reportage om gymnasievalen utifrån ett könsperspektiv

Jag funderade en hel del utifrån min generella kunskap kring genus och kön och tittade på lite undersökningar som gjort och kom fram till att:

Gymnasievalen är symtom på den könssegregering som finns i vårt samhälle, att det på inte sätt har med vår biologi att göra utan med hur vår kultur ser på hur kvinnor och män ska vara och vad de ska intressera sig för. I gymnasievalen väljer killar och tjejer i hög grad utbildning utifrån könssterotypa föreställningar. Det fria valet i sig är inget problem utan problemet ligger på en samhällelig nivå där strukturerna gör att det fria valet inte är så fritt utan där de finns strukturer som begränsar var handlingsutrymmen. Det handlar om att positionera sig och anpassa sig eller att bryta mot gällande kulturella föreställningar. Redan på grundskolan kan man se mönster där tjejer väljer frivilliga språk och väljer fler språk jämfört med killar.

De yrkespraktika utbildningarna har starkast segregering.

Antiplugg en killnorm - men den kan brytas av killar som går på prestigefyllda linjer och kurser. De killarna har en norm av att vara begåvade -  de ska lyckas utan att anstränga sig.

Vad kan man göra?

*Könsstereotypa förväntningar på killar och tjejer måste på alla områden ständigt vara föremål för kritiks granskning och reflektion. Detta för att skolan och samhället ska bli en bra plats för individer.

* Direktinformation till underrepresenterade kön vid information om olika utbildningar, ha minoritetens i fokus.

* Se till att elever får träffa sådan som gått emot strömmen.

* Utbilda alla i skolan så att de är genusmedvetna och ständigt jobbar med sina egna föreställningar.

* Jobba med jämställdhetsfrågan i skolan och i samhället.

Så här blev reportaget, fint att radion låter ungdomarna få så stort talutrymme.

Ålandsradio del 1

Ålandsradio del 2

Diskriminering och kränkningar är alltför vanligt på Åland

Bland annat genom Facebook har jag fått en bättre insikt i hur diskriminering och kränkningar är alltför vanligt på Åland. Jag får del av ungdomars, inflyttades, folk med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar, skärgårdsbor, tjejer och kvinnors vardag. Hur de om och om igen får känna av att de inte hör till normen. Det är sorgligt att fördomar i kombination med okunskap, rädslor, maktbegär och föreställningar om andra ska slå så hårt mot ofta redan utsatta.

Jag tror att vi måstet starta ett arbete med att synliggöra normer och ramar i vårt samhälle, det kan hjälpa till att komma åt en del av problematiken. De är ett ständigt arbete för tyvärr kommer det nog alltid att finnas folk som på olika sätt anser sig ha rätt att se ner på och kränka andra. Utöver det bidrar vi alla mer eller mindre då vi alla är mer eller mindre blinda för de privilegier som vi har utifrån att vi t ex är vita, hetrosexuella eller eller har svenska som modersmål. Det krävs både ödmjukhet och vilja att förstå andras utsatthet. 

Alla vi som är emot diskriminering och kränkningar måste jobba med våra egna föreställningar och aktivt agera mot kränkningar och diskriminering som finns runt om oss hela tiden.

Kill- och tjejgrupper

Ålands landskapsregering har satsat extra pengar på att stärka kill- och tjejgruppsverksamheten, det är jätte bra och behövs då åtminstone jag tycker att Folkhälsan som varit den centrala organisationen på Åland hanterat den viktiga verksamheten lite oengagerat. Verksamheten är ju lite av en hjärtefråga för mig som planterade den på Åland och som utbildat och handlett många 100 ledare under åren som gått. Jag har om och om igen hävdat att man måste ha ett helhetsgrepp på frågan och jobba långsiktigt, det räcker inte med att annonsera och genomföra en utbildning någon gång per år. Man måste lyfta upp problematiken och engagera för frågan, man måste visa på möjligheten att göra skillnad genom att utbilda sig och hålla en grupp.

Den här filmen är en sådan som kunde engagera flera att både våga och vilja hålla en grupp.

Nu ska Ålands Fredsinstitut och Folkhälsan jobba med att stärka och utveckla verksamheten, jag är hoppfull. 

Åldringsvården i framtiden

De Gamlas Hem har gjort en utredning (jag har inte läst rapporten ännu) det är jätte bra och viktigt att  men resultatet är inte förankrat i medlemskommunerna, lika lite som kommunservicereformensförslag är det Nya Åland hade rubriken Skräckrapport om åländsk äldrevård, förstår att rubriken är säljande men trist för alla oss som på olika sätt arbetar med den i praktiskt eller politiskt. Jag skulle önska att tidningen hjälpte oss att fördjupa kunskapen om hur det verkligen är och lyfter fram både styrkor och svagheter av dagens småskaliga verksamhet.

Jag ser både i kommunstrukturreformen och de jag läst i tidningen av rapporten att centralisering är lösningen på kvalitet och jämlikservice, men jag saknar att någon tittar på styrkan i småskaligheten och närheten, vilket jag tror är en viktig aspekt. Jag saknar fakta och diskussion kring styrkan i det lokala och det lilla.

Jag var nyligen och på besök på vårt effektiviserade serviceboende här i Kumlinge, som nu är beläget i tillfälliga lokaler i Enklinge. Jag är imponerad av den omsorg som ges, trots väldigt slimad budget kommunen har trots, tror jag de högsta skatteöret på Åland en mycket stram budget för allt, men lyckas ändå få till det på ett tillfredsställande och bra sätt. De brukar- och anhörigundersökningar som görs visar också att man är nöjd med den omsorg de gamla får. Om ni skulle få tillgång till kommunernas enkäter och göra en jämförelse vore det jätte intressant.

Det finns en styrka i centralisering och samordning som är viktig, men närhet, omsorg, småskalighet och relationer är också viktigt, faktiskt ibland kanske viktigare framförallt i omsorgen om människor. I de små systemen finns också informella säkerhetssystem när saker och ting inte fungerar, men också förstås svagheter i t ex fördjupad kunskap, men det finns det i större också. 

Kumlinge kommun har inte behövt eller velat använda de två platser vi har på De Gamlas Hem och innan vi hamnade i att måste ha tillfälliga lokaler under renoveringen så fördes en diskussion om att sälja dessa platser. Vi ser att vården på hemmaplan är så viktig för välmåendet.

Vi behöver diskutera balansen mellan småskalighet och närhet, effektivisering och centralisering, kompetens och sunt förnuft. Ja vad blir det bästa för våra åldringar framöver. Det finns inga enkla svar.

De är spännande, smärtsamt och svårt att se maktstrukturer

Läser och filosoferar så här på lördagsmorgonen. De som inte ser eller inte vill se att de finns diskriminerande strukturer, som inte ser eller vill se att vi föds med olika förutsättningar beroende på var vi föds och vem vi föds till, som bara utgår ifrån ett individ perspektiv i sina politiska lösningar kommer ofta till andra slutsatser och förslag än jag och de som har sin grundsyn i utgångspunkten att det finns strukturer som gör skillnad. Strukturer som gör att det blir skillnad för en människa om man föds i Husby eller på Östermalm om man föds till man eller kvinna, om man föds med mörk hudfärg eller vit, om man har en funktionsnedsättning eller inte…

Om man för en politik där man huvudsakligen riktar sina insatser till individer, blir det som att bara se på symtomet istället för orsaken. Åtgärderna blir bara yta och innehåller varken substans eller förändringspotential. Politiken tenderar att skuldbelägga vissa grupper och gynna de redan gynnade.

Men det är inte lätt att göra rätt, det kan vara rätt att ibland ge pengar till enskilda satsningar för att utveckla områden, men de leder ofta inte till en bestående förändring, för de stoppar upp när vi sen möter de maktordningar som ständigt verkar i våra liv. Det gör det oerhört svårt att förändra, men det går, men inte av sig själv. Vill vi som människor leva mer jämlikt vilket historien visat att alla (även de som har stort livsutrymme och mycket makt) vinner på så måste vi ständigt jobba för förändring mot ett mer jämlikt samhälle och då måste grunden för analysen vara att lyckas se att det finns maktordningar och normer, vilket ibland faktiskt kan vara svårt. I boken Pärlkrokodiler som jag skrev för ett antal år sen citerar jag mansforskaren, Michael Kimmel där han med ett eget exempel försöker synliggöra detta.  »En vit kvinna säger till en svart kvinna att de är förenade av sitt kön, i förhållande till den manliga världen. Den svarta kvinnan frågar vad den vita kvinnan ser i sin spegel på morgonen. Hon svarar: En kvinna. Det är det som skiljer oss, säger den svarta kvinnan. För jag ser en svart kvinna. När jag ser mig själv i spegeln, säger Kimmel ser jag en människa. Jag är den ursprungliga människan, normen. Jag är vit medelklass man, jag har varken ras, klass eller kön.« För de flesta män är det så att de varken upplever eller ser privilegiet att vara man. Det är en självklarhet. På samma sätt fungerar det t ex för en kvinna som är priviligierad och inte drabbas av andra diskrimineringar. Här handlar det inte om att det är synd om någon eller att någon är offer, utan att se att vi har strukturer i vårt samhälle som gör skillnad  och diskriminerar.

Det krävs medvetenhet för att se  och det är till viss del en färskvara vi som har många privilegium och lever och utgår från vår självklara värld. Vi måste jobba med att sätta oss in i andra människors villkor. Det är spännande, smärtsamt och svårt, men oerhört viktigt om man tror på jämlikhet och att vi ska forma ett så jämlikt samhälle som möjligt.

Funderar på spontanidrott och jämställdhet

Funderar kring idrott och tittar på en spännande rapport från Botkyrka kommun: Långt ifrån lagom.

Kommunala budgetar så även våra Pafmedel är av tradition utformade för att i första hand stötta förenings- och tävlingsidrott det blir problematiskt ur ett jämlikhetsperspektiv visar det sig. Det passar tjejer och en rätt stor grupp killar i mindre grad  vilket leder till att de idrottar mindre och får mindre del av samhällets satsningar på idrott. Eftersom idrottsföreningarna är tydligt mansdominerade så är det framförallt män i åldersgruppen upp till 20 år som får den största andelen föreningsstödet. Alltså män som grupp får mest stöd för sitt idrottande. Men det är inte så enkelt svenska Riksidrottsförbundet har identifierat att killar idrottar antingen väldigt mycket eller inte alls. Man menar att detta kan vara ett uttryck för de förväntningar om maskulinitet som finns på killar. Så det är en utmaning att skapa fomer för idrottande som gynnar också de killar som inte idrottar idag. Utifrån ett hälsoperspektiv är det väldigt viktigt. I en studie från Göteborg kom det fram att det var fler kvinnor än män som tränade hos privata aktörer, och då framförallt sådana som erbjuder gym och träningspass. Det betyder att kvinnor betalar för att idrotta på de sätt som de anser passa dem, medan stat och kommun subventionerar mäns idrottande i de former som skapats. Traditionell idrott skapades från början som en väg att dana män som man uttryckte det, man ansåg det tom skadligt för kvinnor att idrotta. Idag finns mycket kunskap och vi skulle kunna utveckla idrottandet till en mycket mer hälsofrämjande rörelser på lika villkor om vi vågade ifrågasätta gamla föreställningar och mönster och problematisera en del "heliga kor". Det finns idag redan framtagit en massor enkla åtgärder som kan vidtas, man kan t ex  göra riktade bidrag för tjejidrott, man kan ge bidrag till föreningar som vill arrangera spontanidrott med inriktning på dem som inte annars idrottar.

Grabbighet

I Johan Ehns förklaring till att han inte vidtar några åtgärder utan är nöjd med Kulturdelegationens svar uttrycker han det som att det handlat om "grabbiga skämt" han menar att man ska ta upp det, men viftar samtidigt bort det med att han inte kan bedöma olika skämts art. Jag skrev 2004 en bok om killverksamhet med titeln Pärlkrokodiler där försökte jag ringa in grabbighet och definierade den så här:

"Grabbigheten bygger på både gemenskap och uteslutning. Den används omedvetet eller medvetet för att stärka gemenskapen mellan pojkar och män. Grabbighet är ett förhållningssätt, en slags jargong som tar sig uttryck i kommentarer, språk, kroppsspråk och attityd. Grabbigheten är ett stärkande och vidmakthållande av manlig överordning. Den kan ses som en kostym som kan användas när den behövs. Inom grabbigheten är saker och företeelser viktiga, gemenskapen byggs kring saker eller görande. Saker som bilar, tjejer, skivor, aktier eller görande; fiske, supande, musicerande, mopedtrimmande. Grabbigheten är ett förhållningssätt som på olika sätt definierar och förminskar

tjejers livsutrymme. Grabbigheten kan kränka tjejer också när tjejer inte är närvarande. Genom t ex beskrivningar av tjejer som hon med stora bomberna eller den snygga häcken. Grabbigheten odlar attityder om tjejer och killar som upprätthåller ojämställdhet."

Den definitionen håller även idag, men idag skulle jag också läggar till att grabbighet inte alltid utövas av bara killar, men oftast är de i majoritet. 

När jag funderar vidare så är det något som oftast uppkommer i grupper, enskilda killar eller män, med några undantag är inte grabbiga. Det är kloka och trevliga på tu man hand, men i grupp kan saker hända. Då kan grabbigheten ta plats, om inte annars så ofta i samband med alkohol intag. Grabbigheten tar sig ofta uttryck i att ta sig friheter eller göra saker på andras bekostnad, skämta, göra practical jokes eller allmänt störa andra. Det är svårt att kritisera grabbigheten för att då framstår man bara som tråkig och humorbefriad. Jag vet många män som allt oftare väljer bort sammanhang, då de inte känner sig bekväma med den grabbiga jargongen. Det är bra, men ännu bättre vore om de sa ifrån och ställde krav. Ingen mår egentligen bra av ett grabbigt klimat i längden.