En maktkonflikt som handlar om mänskliga rättigheter

I vår samhällsstruktur tilldelas män mer makt på kvinnors bekostnad. Bakom det ligger en global idé om att vi ska organisera våra samhällen i väldigt hög grad utifrån kön. Utöver det ska män (som anpassar sig till den rådande normen) vara mer värda än kvinnor.

Det betyder att vi utifrån kön förväntas (vilja) göra och engagera oss i olika saker i samhället. I förväntningar på kvinnor finns bland mycket annat ett aktivt föräldrarskap, där kvinnor ska ta ansvar.

Den här maktbalansen och rollfördelningen presenteras för oss från de vi föds, som det naturliga och normala och resultatet blir helt olika makt och möjligheter för kvinnor och män. Förtryck och underordning liksom makt och överordning sätter sig i våra tankemönster, kroppar och i våra identiteter och komplicerar livet, diskriminerar både män och kvinnor.

Det finns en hel del annan maktobalans i vår samhällsstruktur med resultat ojämlikhet och diskriminering De tar sin utgångs andra grupper av människor som t ex dem med någon funktionsnedsättning, de inflyttade, unga eller icke heterosexuell och i alla dem inkluderas även könet begränsningar som drabbar alla på ett eller annat sätt.

Även de män som är maktvinnare far många gånger illa av dagens samhällsstruktur och kultur, men kvinnorna är de stora förlorarna i de flesta sammanhangen. Därför är fler kvinnor engagerade för en förändring.

När man lyfter på denna förståelse och uppfattning av hur samhället är konstruerat, får ju allt mer forskning synliggör hur detta tar sig uttryck idag, är det en hel del som är så starkt präglade av ett ojämlikhets tänk och en förhoppning om att vi redan lever i ett jämlikt samhälle så går helt i baklås ja en del blir tom blir aggressiva. Igår läste jag en artikel i SVD av Anna -Lena Laestadius Larsson på temat, när man läste kommentarerna blev man nästa mörkrädd. Jag kände att jag var tvungen att kommentera och stödja, de var första gången jag skrev kommentar på en större dagstidning. Brukar överhuvudtaget inte kommentera i dagstidningarna då klimatet där är så rått, men nu kändes det angeläget.

Romer en diskriminerad grupp

På Tema likabehandling läser jag att svenska regeringen satsar 46 miljoner under fyra år för att bryta romers utanförskap. Motiveringen är de man kallar välfärdsgapet till majoritetsbefolkninen.
De senast åren har vi i Europa sett hur romer diskrimineras och trakasseras de blir blir deporterade och får sina hem rivna. Även i här möter romer diskriminering och fördomar. I Sverige har man nu ambitioner att inleda ett brett arbete för att bryta romers utanförskap.
I Europa finns ca 10 miljoner romer.
Den svenska dlegationen för romska frågor presenterar en strategi som ska säkerställa romernas mänskliga rättigheter i Sverige. Strategin har tre övergripande mål;

• att stänga välfärdsgapet mellan romer och andra grupper,
• att häva romers maktunderläge,
• att reparera romers tillit till majoritetssamhället och överbrygga förtroendeklyftan.

På ABF-Åland har vi letat bidrag för att hitta vägar att stödja romer på Åland, vi tror att folkbildningsvägen är en viktig pusselbit. Vi har flera idéer men har ännu inte hittat vägar och medel för att förverkliga dem. Ska med intresse följa arbete i Sverige och se om vi kan komma vidare.

Framtidens politik!

Vi behöver många offentligt rum med plats för samtal om vad det är att vara människa. Vi behöver fundera och diskutera vad som är viktigt, vi gör med oss själva, som människor, hur vi pressar oss själva, hur vi medvetet och omedvetet kör över och skadar folk genom effektivitet, pengajakt och traditionella lösningar. Vi måste fråga oss vilka konsekvenser de har för dem vi på olika sätt slår ut men också vad det innebär för oss själva, vi som hittills klarat oss. Vad betyder det för människors och samhällets möjlighet att utveckla empati och solidaritet, när vi ska vara rationella, egoistiska och målinriktade för att vi själva hela tiden ska komma framåt. Vad innebär det för empati och medkännande för djur, natur och människor.
Här har bildningsarbete en oerhört viktig uppgift. Människor behöver draghjälp för att tänka efter och skaffa sig genomtänkta och genomarbetade värderingar. Just nu sviker vi en hel generation.

Inte undra på att Socialdemokratin på många ställen just nu har kris både inom rörelsen men också ett litet förtroende från väljarna. Det är inte de socialdemokratiska värdena som gäller idag och försöker man då hela tiden hålla upp fingret i luften för att försöka se varifrån det blåser tappar man bort sig och blir väldigt lätt manipulerad.

Jag tror, att alla vi som engagerar oss måste fråga oss hur vi ska kunna utveckla ett samhälle med bärande idéer om jämställdhet, solidaritet och respekt för varje människas värde. Uppgiften nu är att formulera en politik som grundar sig på mänskliga rättigheter, det betyder att utveckla en politik som långsiktigt arbetar emot alla former av diskriminering (kön, klass, etnicitet, funktionalitet, sexualitet, ålder och könsuttryck). Vi behöver ständigt ha ett normkritiskt tänkande först då synliggörs strukturer som diskriminerar. Det är inte att behandla diskriminering som vi gör idag som ett ”särintresse”. Diskriminering är ibland ett brott, men det är alltid ett synliggörande av en grundläggande samhällelig maktkonflikt som man genom politik kan göra något åt.

Ta unga på allvar!

Den senaste tiden har jag vid fyra tillfällen upplevt att vuxna på olika sätt mästrat, inte tagit unga på allvar eller inte haft tilltro till att unga är kapabla att ta ansvar. Det inte är första gången jag ser dessa företeelser men jag har varit både arg och upprörd, även om och jag tror att de flesta vuxna inte menat illa.
Hur ska unga kunna ta sig själv på allvar om inte de vuxna anstränger sig att tänka om och sluta se på unga som underordnade och som en grupp som står på tillväxt. Det måste verkligen bli slut på detta kränkande av barn och unga.
I morgon kväll är det ett antidrogmöte på Åland med anledning av ett stort knarkbeslag nyligen. Det är bra, men jag är övertygad om att en viktig nyckel för att komma åt bland annat drogproblemen är att vuxna slutar att behandla unga på ett förlöjligande och förminskande sätt. Idag lämnar i princip vuxenvärlden bara de ”destruktiva vuxenarenor” som supande, rökande, festande, etc öppna för unga. Andra arenor som att vara med och påverka i samhället är i praktiken helt stängda, trots ofta vackra ord i målprogram, etc.
Om vi inte släpper in unga på konstruktiva arenor och ger dem både inflytande och makt så skapar vi förutsättningar för drogmissbruk. Det ä inte den enda anledningen till att unga använder droger, men den bidrar. Bemöts man av icke förväntningar beter man sig också på ett vad man kan kalla negativt barnsligt sätt. Bemöts man med tilltro och respekt tar man sig själv allvar och vill vara med och utveckla samhället på olika sätt.

Att engagaera sig för kärleken

I fler än 85 länder är samkönade sexuella handlingar kriminaliserade. Hbt-personer blir förföljda, trakasserade, misshandlade och arresterade för att de älskar, lever med eller har sex med någon av samma kön eller om de bryter mot normerna för könsuttryck och könsidentitet. Att straffas för att man inte älskar eller attraheras av normen, alltså inte är, känner sig eller vill vara hetro, är verkligen en fråga att engagaer sig för. Man blir ju förbannad. Det har kommit ett material Global activism - engagera dig i hbt, som verkligen inspirerar och ger kunskap. Det är en handboken för den som vill engagera sig i hbt-frågor internationellt. Den vänder sig till unga men är lika angelägen oavsett vilken ålder man har. På Åland finns Regnbågsfyren sen några år, det är en viktig förening i de åländska samhället.
Ett fåtal länder har idag en könsneutral äktenskaps- eller samlevnadslagstiftning t ex Holland,
Spanien, Belgien, Kanada, Sydafrika, Norge och Sverige. Partnerskap finns i några t ex Danmark,
Storbritannien, Frankrike, Portugal, Ungern, Schweiz, Tjeckien, Uruguay och i vissa delstater i USA. I Finland har vi varken det ena eller andra. Det är en skam som genast bord åtgärdas!

Litauen och homofobin

Förra tisdagen röstade en överväldigande majoritet i parlamentet i Litauen (67 för, 3 mot, 4 nedlagda) för en ny lag som förbjuder "främjande av homosexualitet". Enligt lagen, som ännu inte har trätt i kraft, kommer det att bli straffbart att sprida någon som helst information där hbt-personer eller homosexualitet framstår i positiv dager till barn och ungdomar under 18 år.
Denna lag riskerar att innebära censur på internet på ett eller annat sätt till exempel bibliotek, förbud mot böcker som behandlar homosexualitet och - inte minst - förbud mot heltäckande sexualundervisning i skolorna.
Detta får konsekvenser för vårt tjejgruppsarbete, där vårt material bland annat informerar om homosexualitet och en stor del av målgruppen är tjejer under 18 år.
I Litauen finns också planerar på en lag som kriminaliserar alla aborter, även om graviditeten har orsakats av våldtäkt eller incest. Litauen blir ett land som går bakåt istället för framåt i arbetet med mänskliga rättigheter.
Kampen för kvinnor rättigheter och för HBTQ personers lika rättigheter är oerhört viktig och behöver stärkas ytterligare.

Skärgårdsbon en andra klassens medborgare!

Så har de hänt igen! Man tyckte inte att det var så viktigt med skärgården, så man kapade bort den på bilder i de nya åländska läromedlet. Härom året var det turistförbundet i sin cykelkarta och förra året Skördefestens informationsmaterial som gjorde samma sak. Små händelser i sig, men det är ett systematiskt bortglömmande och bortrationaliserade och tänk om Finlands skulle göra kartor i olika sammanhang där man inte har med Åland (de bor ju så få där!)
Så klart kan lärarna i de här fallet förklara att skärgården låg under vatten, men det outtalade budskapet är ändå att ni som bor där, är inte så viktiga, hör inte riktigt till Åland. Vi som jobbar med att stärka unga skärgårdsbors självkänsla skulle önska att vi slapp detta kontinuerliga osynliggörande och denna ständiga diskriminering med möten och tillställningar som är omöjliga att delta i, för att tiderna inte alls passar den som kommer från skärgården och när det gör det ska vi vara tacksamma. Normen på Åland är en ålänning som bor på fasta Åland, vi andra ska vara tacksamma att vi får vara med!