Bland annat genom Facebook har jag fått en bättre insikt i hur diskriminering och kränkningar är alltför vanligt på Åland. Jag får del av ungdomars, inflyttades, folk med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar, skärgårdsbor, tjejer och kvinnors vardag. Hur de om och om igen får känna av att de inte hör till normen. Det är sorgligt att fördomar i kombination med okunskap, rädslor, maktbegär och föreställningar om andra ska slå så hårt mot ofta redan utsatta.
Jag tror att vi måstet starta ett arbete med att synliggöra normer och ramar i vårt samhälle, det kan hjälpa till att komma åt en del av problematiken. De är ett ständigt arbete för tyvärr kommer det nog alltid att finnas folk som på olika sätt anser sig ha rätt att se ner på och kränka andra. Utöver det bidrar vi alla mer eller mindre då vi alla är mer eller mindre blinda för de privilegier som vi har utifrån att vi t ex är vita, hetrosexuella eller eller har svenska som modersmål. Det krävs både ödmjukhet och vilja att förstå andras utsatthet.
Alla vi som är emot diskriminering och kränkningar måste jobba med våra egna föreställningar och aktivt agera mot kränkningar och diskriminering som finns runt om oss hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar