Med fascination läser jag BenitaMattson-Eklunds ledar i Ålandstidningen där hon angriper Nya Ålands chefredaktör för att inte kritistiskt granska bland annat mig, men främst Camilla Gunell men även andra framförallt kvinnor som kan knytas till Socialdemokraterna. Nina kan nog svara för sig själv men grunden för kritiken är fascinerande. Nina skrev i en ledare (om jag kommer ihåg rätt) för några dagar sedan att hon undviker att skriva om sin granne och vän Camilla Gunell, hon låter andra skriva. Det tycker jag är en bra strategi för att hantera problem med det åländska samhällets litenhet.Från mitt eget perspektiv förundras jag över att jag nämns. Jag har suttit som ordförande i kulturdelegationen i två år. De flesta beslut har varit eniga. Det som främst diskuterats i media är om jag var jävig i ett beslut om pengar till firande av kvinnor rösträtt 100 år. Benita var en av dem jag upplevde som dömande av mig. Jävsfrågan var en svår nöt när den blev tydlig, men hade vid beslutstillfället varken av mig, någon annan i Kulturdelegationen eller tjänstemännen upplevts som något som borde diskuteras. Ålandstidningen och Ålands radio tog upp frågan vilket var bra men de var mycket kritiska och som jag upplevde det väldigt dömande. Nya Åland problematiserade det hela och tydliggjorde att frågan var komplicerad. Sen utreddes frågan av landskapets jurist som liksom jag själv konstaterades att inget jäv förelåg, inte heller Kulturdelegationen som senare gjorde en förnyad bedömning ansåg det.
Det var tufft att peka ut som en "fuskare" och jag var glad över Nya Ålands mer sakliga beskrivning av problematiken. Om det var det som var att gynna mig, kan jag bara förundras över Benitas val att nämna mitt namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar