Vi är många som fått nog, nu anmäler vi om Hets mot folkgrupp

Nu polisanmäler vi Stephan Toivonen för hets mot folkgrupp och begär en utredning.

Hets mot folkgrupp är ett brott som är föremål för allmänt åtal vilket innebär att vem som helst kan begära en utredning.

Vi är många som tyckt att Stefan och hans ”kompisars” hopsnickrade statistik, hans främlingsfientliga argumentation och hans länkar till rasistiska sidor är obehagliga och destruktiva.

Argument biter inte, han fortsätter att påstå.

Vi som anmäler att alla medlemmar i ett interkulturellt nätverk, där medlemmarna arbetar med ungdomar. Vi har tillsammans utbildat oss och är tänkte som en resurs också för andra som arbetar med ungdomar. Gruppen har som mål att utveckla kunskap, förståelse och kompetens knutet till människor och deras kulturer för att skapa en bättre grund för integration och inkludering inom barn och ungdomsarbetet, vi samlas och utbyter erfarenheter och kunskap med varandra.

Så här ser vår anmälan ut.

Till Polisen                                      Mariehamn 26 maj

Anmälan om hets mot folkgrupp

Hets mot folkgrupp är ett brott som är föremål för allmänt åtal. Detta innebär att vem som helst som upptäcker olämpligt material på internet eller annan källa kan göra en utredningsbegäran om ärendet till polisen. I Finlands lagstiftning och i olika internationella avtal begränsas yttrandefriheten på ett sådant sätt att kränkning av andras grundläggande rättigheter eller människovärde inte tillåts i yttrandefrihetens namn. Hets mot folkgrupp är ett straffbart brott enligt bestämmelserna i strafflagen. Det är förbjudet att sprida grovt vilseledande och generaliserande påståenden om en viss folkgrupp. Sådana är till exempel påståenden enligt vilka en viss folkgrupp gör sig skyldig till eller har gjort sig skyldig till brott. Enskilda personer kan göra sig skyldiga till brott, men detta kan inte generaliseras till att gälla en hel folkgrupp.

En person som bland allmänheten tillgängliggör, sprider eller upprätthåller uppgifter, åsikter eller andra budskap i vilka en grupp på grund av ras, hudfärg, härkomst, nationellt eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, sexuell läggning eller funktionsnedsättning hotas, förtalas eller skymfas, ska dömas för hets mot folkgrupp. Förbjudna yttranden kan spridas exempelvis genom att lägga ut dem på webben. Det är redan straffbart att över huvud taget publicera materialet även om endast ett fåtal människor bekantar sig med det. Avsiktligheten upphör inte heller av att den som gett yttrandet själv anser att påståendena är sanningsenliga.

Vi anser att de flygblad som Stephan Toivonen och hans grupp spridit (se bilaga) och det som han också skriver på internet är hets mot folkgrupp och anmäler därför honom för detta brott.

I detta material pekar han ut människor från Syrien, Irak, Somalia, Afghanistan, Libyen, Kosovo och Kongo som farligare än andra och våldtäktsmän, han använder statistik på ett vilseledande sätt. Vi begär därför en utredning av brottet som faller under allmänt åtal.

Medlemmar i Interkulturella nätverket

Mia Hanström, verksamhetsledare ABF-Åland

Camilla Olin, lärare

Annika Hambrudd, socialarbetare

Simon Påvals, fältare

Marcus Brandt, fältare

Sandra Jourdan, fältare

Sandra Lindberg, fältare

Henrik Löthman, elevassistent

Sofie Eriksson, ungdomslots

Annika Humell, barnskyddsarbetare

Kathi Salokoski

Bilaga till anmälan är hans flygblad/massbrev som han sänt till några skärgårdskommuner bland annat den jag bor. Samma text finner du på hans blogg: http://nejtack350.blogspot.se och resonemangen återkommer i trådar på Facebook.

En som har slagit hål på hans statistiska krumbukter är Mats Adamczak, här en fin graf som synliggör en del av hans felläsning av statistik. 
https://www.pinterest.com/pin/103934703877394222/
Mats har också på sin blogg i fyra inlägg argumenterat kring statiskt och resonemang: In the name of political correctness vs Det är bögarnas fel i fyra delar.
https://mazocialmedia.wordpress.com

Från en jurist har jag fått följande information strafflagen: 11 kapitlet 10 paragrafen
Den som för allmänheten tillgängliggör eller annars bland allmänheten sprider eller för allmänheten tillhandahåller information, åsikter eller andra meddelanden där en grupp hotas, förtalas eller smädas på grund av ras, hudfärg, härstamning, nationellt eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, sexuell läggning eller funktionsnedsättning eller på grunder som är jämförbara med de nämnda grunderna, ska för «hets» «mot» «folkgrupp» dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Den problematiska femininiteten kräver flera tankar i huvudet samtidigt

De finns många komplicerade frågor ibland måste man förenkla och generalisera ibland måste man komplicera och problematisera. Här kommer tankar kring femininiteten som ofta  föraktas, men det är en position och vägen till jämställdhet är inte att efterapa den manliga normen. Man behöver inse att man inte kan skuldbelägga kvinnor för att samhället straffar dem för att de uppträder som kvinnor bör vara enligt samhällets normer. Men det är lätt gjort.

Kön, begär och den dömande blicken finns där hela tiden. 
Visst kan man till viss del styra hur man uppfattas och vad som reflekteras men man kan inte styra själva processen av att betraktaren kommer att döma dig. Att följa normen har en väldigt stark dragningskraft. För den enskilda kvinnan är de ofta en vinst och bekvämt att följa normen, men de straffar alla kvinnor på en samhällsnivå. Att bryta mot normer kan vara ett sätt att rucka på dem, göra om dem och skapa ett större utrymme. Men det är krävande och är oftast bara möjligt för resurs starka personer med er eller informell makt. Olika livssituationer ger olika utrymme och kräver ofta olika val, där  vissa val svårare när normen bryts är bestraffningen av  samma beteende olika beroende på vem som bryter.
Ett exempel; en högstatus kille kan komma till skolan i en rosa t shirt och vara cool en lågstatus kille kan bli trakasserad för samma handling. 

Att skuldbelägg den som inte kan/vill/förstår/bryr sig om att följa outtalade spelregler för vilken yta som ska signaleras och  vilket innehåll som ska reflekteras är kontraproduktivt, men vi gör det hela tiden. Under min uppväxt i den kulturella miljö var knallrött läppstift ett tecken på våpighet och vulgaritet. Idag är de en signal i många feministiska kretsar om styrka och smarthet. Att skambelägga vissa uttryck för femininitet är ett klassiskt sätt att underordna kvinnor. Det har också historiskt varit ett sätt att markera mot den kvinnlighet som inte är vit och medelklass.

Än mer problematisk blir frågan då det ju inte bara handlar om normer och makt, utan om pengar, tid och energi som framförallt kvinnor lägger på utseende. De göder en gigantisk industri som ständigt spelar på att vi inte duger som vi är, en skrupelfri industri med kemikalier, dåliga löner och arbetsförhållanden. Men de hjälper ju inte att moralisera mot kvinnor som sminkar sig, de finns hur många odlingar och industrier  på andra områden (kläder, mat, verktyg) som helst som inte håller måttet. Men som feminist tycker jag att man måste ha även dessa aspekter med i tanken.

Feminismen måste problematisera femininiteten och de effekter den kan bidra till, på samma sätt måste feminismen problematisera maskuliniteten. Vi måste ha flera tankar och nivåer i huvudet samtidigt, men de räcker inte med att problamtisera, synliggöra och kritisera utan vi måste också peka ut möjligheter och lösningar men också visioner om hur vi vill att världen ska se ut.

En viktig strategi är att erbjuda frizoner, platser där man får lov att skapa femininitet, maskulinitet eller mixer av dem på andra sätt, där man slipper leva enligt de traditionella normerna. Jag anser att feminismen ska ha en skarp udd riktad mot de sätt på vilka kapitalet styr våra liv och använder könsbestämda föreskrifter för att exploatera oss.

Alla dessa tankar sammantaget, anser jag att den rimliga politiska hållningen bör vara att det är en relevant feministisk fråga att fortsätta att ifrågasätta kosmetikaindustrins makt över våra kroppar och att inte önska sig att fler ska sexualiseras utan färre. Att driva den här typen av frågor, eller att själv vara i en position där man relativt fritt kan välja att t ex inte raka armhålor och ben,  eller bryta klädkod för de förväntade av sitt kön innebär inte automatiskt ett skuldbeläggande av kvinnor som har andra uttryck. Men tendensen att skuldbelägga enskilda kvinnor för vilka överlevnadsstrategier, njutningar och kreativa utlopp de väljer måste vi se upp med, så att vi istället kan bedriva en feministisk kamp som är inkluderande och skarp på samma gång. Men det är inte lätt, men jag hoppas mycket på att vårt Feministparaply på Åland ska klara av att se styrkan i olikheten och verkligen vara inkluderande. Därför lägger jag mycket fritid på de engagemanget.

Facket behövs mer än någonsin!

Ibland får man mer tid att fundera och formulera sig än annars. För mig har de alltid varit självklart att vara med i facket när jag jobbade heltid, när jag efter en lång period av 100% eget företagande valde att ta en anställning på 50% dröjde det innan jag bestämde mig för att åter igen gå med. Idag med så mycket mer tillfälliga och deltidsanställningar borde de var än viktigare att vara med i facket och driva på för en anständig arbetsmarknad, lägger man sen till internationaliseringen behövs facken än mer som pådrivande kraft. 
På Åland är den fackliga organiseringen skrämmande låg, i flera Europeiska länder likaså. Även i Norden där den fackliga organisering traditionellt varit hög tappar facken massor av medlemmar. När färre går med i facket får de konsekvenser för hela samhället. Forskning visar att fallande facklig organisering ökar inkomstgapen och därmed ojämlikheten och när samhällets köpkraft bygger på en mindre del av befolkningen blir systemet sårbart för olika former av kriser och problem. I Sverige och Finland organiserar sig över 70 procent av befolkningen, det är bra, men den minskade organiseringen är ett klart hot och det får och kommer att få  konsekvenser om inte fackföreningsrörelsen tar utmaningen på allvar och verkligen satsar.

Under förra sekelskiftet växte sig fackföreningsrörelser stark genom att organisera löntagare och driva deras intressen men också genom att medlemskapet var en solidarisk handling om att inte ta en lägre lön än en arbetskamrat. Fackföreningsrörelsen blev och var en garanti för rättvisa villkor och en politisk kraft för jämlikhet i samhället. Inte som många tänker idag en "personlig försäkring". Facket byggde solidaritet lokalt, nationellt och internationellt. Globaliseringen och en annan anda har delvis förstört detta. Problematiskt är uppdelningen mellan nationella intressen och globala arbetsgivare, rädslan för att tappa arbetsplaster, att oorganiserad arbetskraft från andra länder tar jobb, en uppdelad arbetsmarknad och många små arbetsgivare. Varken politiken eller facket, har hängt med. Den fackliga organiseringen bygger fortfarande på den gamla industriell verkligheten som allt mindre existerar och de facto inte ens funnits på Åland.

Facket behövs verkligen och två viktiga saker att ta tag i är dels att stärka den internationella fackliga solidariteten  och göra bindande överenskommelser över nationsgränderna, detta för att garantera villkor och en jämlik ekonomisk utveckling. Dels måste facket lyckas nå de unga och organisera dem men också organisera det man idag kallar prekariatet  alltså de som står utanför eller hänger på kanten till arbetsmarknaden.

Det enda landet i Europa som inte har en negativ facklig medlemsutveckling är Belgien. Fackförbunden i Belgien är de som jobbat mest aktivt med att organisera unga och garantera rättvisa ingångslöner. De tre dominerande förbunden genomför årligen stora aktioner och kampanjer för att locka medlemmar och bedriva opinion, skriver Dagen Arena på fack temat. De borde vi titta på och inspireras av.

Dela är det nya äga

Att dela med sig handlar förstås om att bry sig om andra men även om att bry sig om miljön, om sin egen ekonomi och om att träffa nya människor. 

Nästa vecka ska vi ha en temakväll om  medborgarlön eller som de idag oftare benämns basinkomst, såsom jag ser det finns det både för- och nackdelar med de systemet, ska bli intressant att lära mer. En annan intressant rörelse är kollaborativa ekonomin eller delandes ekonomi. Det är en växande trend eller rörelse som handlar om att minimera sin konsumtion och istället byta, låna, hyra eller få de saker man behöver.

I Sverige finns exempel; man kan låna kläder på ett klädbibliotek, hyra verktyg eller låna en cykel. Allt för att använda och återanvända resurser på ett smartare sätt. I andra länder finns digitalt nätverk för att se vad grannarna har att låna ut eller ge bort. Man kan hyra bil eller boende av en annan privatperson-.

Kolla in denna inspirerande filmen av Lotta Ekelund och Karin Bradley.  https://vimeo.com/126459150

Politik och marknadskrafter

I mitt första maj tal lyfta jag på att vi måste styra marknaden med politiken. Jag är helt enig med forskaren Christer Lindholm i Åbo om att det är en myt att marknaden kan sköta i stort sett allt bättre än den offentliga sektorn. Marknaden kan bara tillfredsställa sådana behov som backas upp av en tillräcklig köpkraft. De vi behöver är  ekonomisk demokrati, alltså hur vi fördelar våra ekonomiska resurser, och som jag ser det ska ekonomin inte gynna en liten elit utan ska bidra till den allmänna välfärden.
Jag är skeptisk till begreppet konsumentmakt visst har det betydelse vad och hur vi handlar men som demokratiskt verktyg är det väldigt ojämlikt, beroende på om man har gott om pengar eller inte.

Ett mantra som är vanligt förekommande i debatten är att den offentliga sektorn är för stor, är för ineffektiv och ofta påstås det att man inte kan ha en stor offentlig sektor. Varför inte om folk mår bättre?  Faktum är dessutom att Intressant är det att det inte är sant att offentlig sektor har ökat så mycket i Finland har inte den offentliga sektorn vuxit nästa något de 20 senaste åren.

De visar sig att små inkomstklyftor gynnar hög tillväxt och skatteverktyget blir då viktigt som utjämnande faktor. Skattelättnader för låginkomsttagare gynnar också tillväxten på ett helt annat sätt än skattelättnader för rika.

Vi behöver heller inte vara offer för globalisering, den är inget naturfenomen, man kan driva politik som tar vara på de positiva och eliminerar och förminskar de negativa.

Nog är de intressant med politik.

Gör det unika - kommunernas framtida samarbeten måste bygga på distansarbete och aktivitetsbaserade kontorslösningar!

Nu finns chansen att göra något unikt och helt nytt! I diskussionen kring Kommunernas Socialtjänst KST och andra framtida samarbeten har jag om och om igen lyft på att man inte får tänka ett stort traditionellt kontor centralt.


De finns idag många goda erfarenheter av distansarbete, det visar sig att de oftast både blir effektivare och mindre sjukskrivningar, med den moderna tekniken blir det heller inte ensamt. Arbetet baseras på prestation och inte på synlig närvaro. En viktig del är dock att man med jämna mellanrum möts IRL (i verkligheten), de räcker varken för kollegor, kunder eller klienter med bara möten via webb, i chattar och videokonferenser, Skypemöten eller telefon. En intressant sida med argument kring distansarbete är "Distansarbeta mera -När du vill arbeta miljösmartare och effektivare oavsett plats!"
http://www.distansarbetamera.se

Nu kommer också en ny trend för att göra mer hälsosamma och kostnadseffektiva arbetsplatser. Efter det öppna kontoren som har sina för- och nackdelar så utvecklas nu det aktivitetsbaserade kontor, där de anställda (med några få undantag) inte har en fast arbetsplats, utan arbetar där det passar bäst för stunden. I lokalerna finns tysta rum för koncentration, kreativa miljöer för samverkan, höj- och sänkbara konferens och arbetsbord där man kan välja att stå eller sitta, på vissa ställen finns gå-band för den som vill gå och jobba eller möta kollegor under en promenad. Något som jag kanske är tveksam till, ser då hellre att man inför möjlighet till mötespromenader ute.

Aktivitetskontoren som organisation ger en flexibilitet och kan snabbt möta förändringar. De kan också hantera olika mycket folk på plats utan att ha dyra kontorsutrymmen som står tomma, man skapar plats med fler eller färre arbetsplatser vilket gör det är lätt för organisationen att skala upp eller ner verksamheten vid behov. Ett aktivitetsbaserat arbetssätt passar alla arbetsplatser där samverkan, kommunikation och kunskapsutbyte är viktigt. I en verksamhets som kommunernas socialtjänst där man ska jobba teamrelaterat, flexibelt  och interaktivit mellan medarbetarna såväl som klienterna skulle denna kontorsform passa och dessutom stödja ett nytt sätt att arbeta.
Besök två exempel på aktivitets organiserade kontor.

Vasakronan: http://vasakronan.se/artikel/vardens-kontor
Struktur: https://www.youtube.com/watch?v=haFeh5H2dok

1:a Maj tal 2015

Idag firas 1:a maj, Arbetarnas dag runt om i världen och jag har varit i Mariehamn och hållit tal.

Här är mitt tal:

Att jag är feminist har väl inte många missat, det betyder att jag ser att det finns orättvisor mellan könen och att kvinnor har sämre villkor och möjligheter på de flesta områdena där det finns pengar och makt och jag vill göra något åt det,

och ja vi behöver verkligen öka takten i jämställdhetsarbete, både här hemma och i solidaritet med människor i hela världen. Jag är så glad över att vi nu har Ålands Feministparaply som samlar kvinnor och män som vill göra skillnad. Det är inget lätt förändringsarbete men ju fler som organiserar sig och trycker på desto större förutsättningar för verklig förändring.

De arbetandes rättigheter och rättvisa löner är ett annat grundläggande område för ett mer rättvist samhälle. Vi kan inte gå med på att t ex de som vårdare våra barn och gamla eller tar hand om oss när vi är sjuka får någon procents löneökning samtidigt som direktörer tar ut bonus och dividender. Det sticker och är direkt kränkande. De som påstår att det inte finns ett klassamhälle borde nog öppna sina ögon.

Många fina tal hölls, här Hanna från Team håller tal.

Privatisering och utförsäljning är inte lösningen för den gemensamma välfärdens utmaningar. Köp och säljsystem inom offentlig sektor kräver mycket resurser, de ska upphandlas på ett korrekt sätt, de ska kontrolleras och någon ska dessutom göra vinst. Företag är inte demokratiska, samhället måste gå in och styra deras framfart. Styrkan i företagen är att de är flexibla, snabba och kan hänga med och snabbt prioritera om när det behövs. Men det är tvärtemot en demokrati där medborgarnas inflytande ska säkras, där eftertänksamhet och förankring ligger som grund för beslut om våra gemensamma angelägenheter och resurser. Den obalans som idag utvecklats där pengar får styra som om de vore en naturkraft måste regleras. Dee måste bli ett slut på den övertro på att det kapitalistiska systemet är självreglerande för utvecklingens bästa.

Socialdemokratin bottnar i demokratiska värderingar och sätter solidaritet, jämlikhet och rättvisa i centrum, inte att några fås lyxkonsumtion och andras fattigdom ska vara drivkraften för samhällsutvecklingen.

De vi måste göra är att satsa på människorna. Det behövs en mångfald av vuxenutbildning och fortbildning. Vi som människor och samhället behöver ett livslångt lärande och folkbildning. Vi och samhället behöver också ett stärkt ledarskap i näringsliv såväl som i offentlig sektor.

Jag som har haft förmånen att arbeta tillsammans med unga människor hela mitt yrkesverksamma liv, vet att ungdomar som får chansen och får stöd är en oerhörd resurs och inspiration i att utveckla verksamheter och idéer. Resurser som idag slösas bort eftersom ungdomar inte tas på allvar och tas i anspråk. Vi behöver en ungdomspolitik och ett ungdomsarbete som tar ungdomar på allvar. Unga kan och vill vara aktiva samhällsmedborgare, men det behövs stöd från samhället. Varken ungdomar eller samhälle behöver aktivitetsfixare och sysselsättare.

1:a maj firare, jag står här i egenskap av skärgårdsbo. Skärgårdsbor är en av de grupper som av många idag räknas som tärande och inte som de resurser vi är. Jag kan med glädje konstatera att vi fått det lite bättre på tand- och hälsovårdsfronten och den gemensamma satsningen på den prehospitalavården har gynnat skärgården, men mer finns att göra på den fronten.

Det måste tas ett helhetsgrepp på skärgårdspolitiken, det behövs en miljömedveten boende- och besökarvänlig långsiktig strategi för framtiden.

Jag tror inte på att den nuvarande trafikstrukturen där vi skeppar runt bilar kommer att fungera i längden. Jag tror på uppdelning av persontrafiken och varu- och fordonstransporter. Jag tror på bilpooler och lånecyklar. Jag tror på utvecklad, skräddarsydd och moderniserad kollektivtrafik på. Jag tror inte på den konkurrens utsättning av verksamheten som görs nu. Visst blir det säkert billigare för en tid. Men det finns ingen större konkurrens. Om jag får gissa så ser vi ganska snart en så kallad rekommunalisering, de vi kan se nu sker på många ställen i Europa. Men vi kan inte vänta! Vi måste ha snabba persontransporter inom kort, så att unga och moderna människor vill bosätta sig i skärgården. Miljön är fantastisk jag är glad varje dag jag är hemma.

Jag startar nu homeparty i politik i min egen kommun, vi behöver organisera oss, vi behöver formulera oss, vi behöver ha roligt. Jag börjar allt mer tro att vi behöver en gemensamma skärgårdskommun för att starkt tillsammans driva våra intressen, det och mycket annat hoppas jag få diskutera med olika människor framöver.

Tack för er uppmärksamhet och

Glad 1:a maj