#rättslösa

Valrörelsen är i full gång en viktigt fråga för mig som de senaste 40 åren varit engagerad i

jämställdhetsarbetet, var med och drog metoo# på Åland och var den första ordförande för Ålands Feministparaply är att kvinnorättsfrågor måste få lika stor prioritet som andra brott.
Mäns våld mot kvinnor är brott som sällan leder till fällande domar. Allt som oftast läggs förundersökningarna ner och förövarna går fria. Statistik och berättelser från metoo visar tydliga fakta. Just nu pågår protester i Sverige under hashtaggen #rättslösa. Det handlar om alla utredningar som hamnar på polisens bord och sedan läggs ner. Det är alldeles för många utredningar som inte har tillräckligt bra förundersökningar eller inte hinner prioriteras och som pga detta läggs ner. Det har gjorts mycket i frågan om våld och trakasserier mot kvinnor, men det behöver göras mer.
En ÅSUB undersökning på Åland 2017 visade att var tredje kvinna varit utsatt för våld i en nära relation, 12 procent under de senaste tolv månaderna. Mindre än hälften av de nyligen utsatta hade sökt hjälp i samband med våld i nära relationer. De är allvarligt. Undersökningen visar också att den mest använda hjälpformen var vänner och släktingar (42 % av de nyligen utsatta). Der är bra, men bara om dessa förstår att hjälpa kvinnan på ett konstruktivt sätt. Det visar att vi alla behöver kunskap och stöd för att hjälpa utsatta. Men det är allvarligt att så få av dessa brott leder till att man anmäler hos polisen. Det är allvarligt att så få fall av de som är anmälda hos polisen leder vidare till domstol och än färre till fällande domar.

Det behövs krafttag på alla nivåer; skolan, sjukvården, polisen, rättsväsendet  allmänheten, tredje sektorn…

Jämställdhet ett frihetsprojekt

För mig är jämställdhet ett frihetsprojekt; frihet från stereotypa föreställningar kring kön. Frihet från föreställningar om vad som ska intressera oss, hur vi ska se ut och hur vi ska vara. Ojämställdheten skördar offer på många plan och det finns idag starka krafter som arbetar för att det ojämställda systemet ska fortgå, t ex med teser som att familjen ska vara den traditionella mamma, pappa, barn, att kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män. 
Dagens kulturella idé om maskuliniteten och femininitet kopplat till biologi är långt ifrån något neutralt utan en kulturella föreställning och något som förändrats över tid. 
Varför ska vi fortsätta leva efter två huvudspår som begränsar när vi genom att skapa ett jämställt samhälle kan ge oss själva och våra barn 1000 möjligheter att vara människa. Men helt klart så upplever en del detta som hotfullt. Varför kan man fråga sig. Kanske för att vissa privilegier hotas. Detta både ett medvetet och ett omedvetet plan men kanske mer ofta för att man upplever att förändring i sig är något otryggt.
Det finns många problem i samhället som hänger ihop med ojämställdhet. Våld och hot om våld och sexuella trakasserier behöver fortsättningsvis uppmärksammas och motarbetas och ges mer resurser, starkare verktyg och åtgärder. Ett annat område är unga tjejers ökande stress och psykiska ohälsa parallellt med killars sämre skolresultat i både grundskolan och gymnasiet. Det finns idag forskning och statistik som tydligt visar att tjejer både klarar skolan och problemlösning bättre än killar, men att det inte verkar minska deras stress och känslor av otillräcklighet. Besvär som påverkar deras hälsa och som kommer att bli mycket kostsamt för samhället. Killars dålig skolresultat blir även det både ett enskilt problem och ett problem för samhället i stort med t ex utanförskap och våld.
Jag menar att vi måste stärka skolan, men också använda oss av fritiden på ett professionellt sätt. Vi kan idag på lilla, rika Åland bygga ett system där ALLA unga får de stöd och främjande aktiviteter som de behöver för att både lära och må bra. Det vill jag arbeta för. Jag menar att vi måste skapa "genusmedvetena lärandemiljöer” som tar vara på allas olika möjligheter och talanger. Där det finns resurser att stödja där det pga av olika förutsättningar (t ex socialbakgrund, språk eller funktionsnedsättning) behövs.
På ett jämställt Åland kan alla barn och unga få goda förutsättningar att bli engagerade medborgare som vill bidra tills samhällsbygget och trivs med sig själva och livet.

Jag menar att skärgården och vi som bor här på många sätt är i en utsatt position trots det hör jag att många runt om mig har en föraktfull inställning till socialdemokraterna. För mig är det märkligt. Ett parti som med sina grundvärderingar starkt bidragit till att bygga den nordiska välfärdsmodellen som jag tror inte någon vill mista, utan snarare modernisera och förbättra på olika sätt. Ett parti som stått och står på de utsattas sida. Jag har valt Socialdemokraterna som mitt parti för just grundvärderingarna; jämlikhet och solidaritet.
Jag menar att skärgården behöver en aktiv och engagerad politiker som är bra på att samarbete och vågar ta strid i viktiga frågor.
Efter mina senaste besök i Kökar och Sottunga blev jag än mer övertygad om att det behövs någon som känner, förstår och delar regionens verklighet. Det allvarligaste hotet för skärgården är miljöproblemen, efter det  befolkningsstrukturen.
Några konkreta saker jag kommer att driva:
* Stärkt och ökat miljöarbete, speciellt fokus på Östersjön.
* Kommunstrukturreformen måste garantera att servicen blir kvar på öarna. Målet med reformen är höjd kompetens och ökat samarbete. Något som blir möjligt genom digitala och flexibla lösningar.
* Alla lagar, reformer, åtgärder och insatser som planeras att göras inom landskapet måste konsekvensbedömas utifrån hur de faller ut i skärgården.
* Gör Ålandstrafiken till ett landskapsägt bolag som är stationerat i skärgården. Fokus för bolaget ska vara service och ändamålsenlighet för skärgårdsbor, sommargäster och turister.
* Snabbrutt (persontransporter) byggs ut som ett parallellt resesätt för hela skärgården.
* Stärkt kollektivtrafik på hela Åland med flexibla för lösningar transporter (taxi, kollektivtrafik och färdtjänst).
* Jag ser också hur oerhört viktigt trafiken till Galtby respektive Osnäs.
* En skärgårdsplats i ÅHS styrelse.
* Ett skärgårdens hus/mötesplats i Mariehamn. Huset ska ha några lägenheter för studerande ungdomar, övernattning för skärgårdsbor som behöver, kontorsplats för SKUNK och Företagsamskärgård och mötesrum. Genom en sådan lösning är jag övertygad om att vi skulle kunna skapa en tryggmötesplats för våra unga studerande (både de som bor där och de som har eget boende) och ha en plats som kan vara utgångspunkt för möten både IRL och digitalt.

Skärgården en del av miljösatsning och hållbart liv

Vi har ett jordklot, med rädsla och ointresse kan vi förstöra och förgöra, med engagemang och nyfikenhet kan vi bygga upp, förändra sådant som gått fel. De inledde jag ett tal på ett Bärkraftsmöte 2017.

Grunden för våra samhälle är naturresurser och mänskligt kapital. Vi måste ta vara på alla resurser. En avgörande politisk fråga är vilken samhällsservice alla ska ha rätt till i framtiden oavsett var man bor. För mig är en självklar grund för detta att hela Åland är viktigt och ska leva. De måste blir slut på de vi och dom tänkande och den motsättning som ställs mellan stad och land som göds av urbana normer och förminskning  av de människor som bor på landet och speciellt i skärgården. Det måste blir slut på det ständiga upprepande av påståenden som till exempel att skärgården är tärande, när det i själva verket är precis tvärtom. Här finns framtidsresurser som alla behöver. Vi behöver inte fler slit och släng grejer, vi behöver natur, ekologisk odling, småskalighet, lugn och ro och andra livskvalitet ingredienser. Av media kan man få bilden att skärgården får enorma mängder stöd, men de stämmer inte, däremot lyfter man ofta fram de möjligheter som skärgården skulle kunna få del av, men sen sällan har kapacitet att söka. Fakta är att de mesta stöd och bidrag främst når centralorten i form av omfattande PAF-bidrag, skattefinansierade arbetsplatser och mycket annat som gynnas av att man är en centralort. Faktum är dessutom att alla centralorter kräver storskaliga miljömässigt ohållbara jordbruk och skapar sociala och ekonomiska klyftor mellan eliten och de som ska serva den och mellan de som bor i staden och på landet. Det är en självdestruktiv politik. 

Skärgården är framtiden - många drömmer om mindre stress, en egen grönskande täppa, lite tid och tystnad, lite mindre jobb, en enklare logistik i vardagen. En vardag där inte allt från toalettbesök till aktiviteter kostar. Ett liv där man inte måste skuldsätta sig och betala stora pengar för en liten bostad. En vardag som inte förvandlar människan till en vinstmaskin som ska jobba så mycket som möjligt för att skapa så mycket kapital som möjligt. 

Jag menar att det måste bli slut på nedmonterande av skärgården, vi har tappat arbetsplatser, vi har blivit utspelade mot varandra i de olika kommunerna. Åland måste återinvestera i skärgården, en bygd som skapar så många värden och livskvaliteter om det bara skulle vara möjligt att leva och bo här. Vi måste arbetar för ett annat Åland med långsiktigt planering som tar tillvara skärgården som den fantastisk resurs den här. Det kräver bland annat en långsiktigt regionalplanering och en modern fungerande trafik. Så att människor kan bo kvar och flytta hit.