Flera värmande julkort har kommit från mina partners här fina ord från Missing Persson i Litauen vill gärna ge dem till alla er som engagerar er för andra på olika sätt.

Dear All, 

                      At the end of the year festive mood comes to our harts. In this period, all of us are thinking about jobs which were done through the year, about our achievements, also about plans, which were not realized. Christmas period deliver goodness, coziness, warm emotions, wishes to do good jobs also to express thankful words to those who deserved. Missing Persons‘ Families Support Centre wants to Thank You for provided support, help in realizing the mission of our centre and for the wishes to promote the building of friendly society.

             For the Christmas we want to wish You to keep Your ambitions, to find the most appropriate decisions in solving the problems, resolution in trying to make the world better. We wish You delighting results in working activities, happy moments in personal life and little miracles in everyday routine.

             We really appreciate our partnership and hope that it would be easier to solve challenges together in the future.

We wish You a merry Christmas and a Happy New Year

                          Director Natalja Kurčinskaja                    

                    

Missing Persons‘ Families Support Centre, 2012

Svar på frågor om Socialdemokraternas politik för skärgården

Fortsätter att blogga på skärgårdsspåret. Sossekansliet får ofta frågor från studerande som gör olika arbeten. Kansliet försöker sprida på arbete med att svara på dem. Före jul kom fyra frågor från en studerande på Ålands gymnasium som jag nu äntligen fick tid att svara på. Valde att bifoga två bilagor från hur Socialdemokraterna skrev i sitt valprogram och ett som nätverket skärgårdens socialdemokrater formulerade inför valet.

Det är bra när man får tid att titta tillbaks och tänka lite större mitt i den realpolitiska vardagen.

Är det viktigt med en levande skärgård?

Ja.

Åland använder inte sin potential för människors bästa om man inte skapar förutsättningar för folk att bo och leva även i skärgården. Tidigare var skärgården när den enklaste och bästa transportvägen var vattnet mer av en centralort. Skärgården är en resurs i form av kreativa naturintresserade människor och en fantastisk natur.

Socialdemokraterna säger i sitt program "Vårt mål är att ge goda förutsättningar för att de olika regionerna att utvecklas och blomstra. Motsättningar mellan regioner ska bytas mot solidaritet och samarbete." 

Vad är anledningen bakom avfolkningen?

Skärgården lider av, som alla annan glesbygd, att den saknar centralorternas fördel med jobbmöjlighter, utbildning och annan service. Det gör att de är en stark flyttningsrörelse från skärgården till centralorterna, vilket utarmar skärgården då befolkningen minskar och servicen minskar. Skärgården har dessutom sitt speciella problem med sitt beroende av färjor, där man idag har ett transportsystem som delvis pga dålig planering och framförhållning utvecklats ett relativt dyrt och delvis oändamålsenligt sätt att transportera människor och varor. 

Går det att stoppa avfolkningen? Bör man i så fall göra det, och hur?

Ja, genom politiska åtgärder kan man begränsa centralortens dominans. Jag anser att man bör granska de system som man byggt upp idag med ett normkritiskperspektiv och på så vis se hur man ständigt omedvetet ger förmåner till centralorten genom att t ex påstå att all service, förvaltning och administration måste ligga på samma ställe. Med dagens nätbaserade system är det på ett helt nytt sätt möjligt att utlokalisera verksamheter. 

Man borde också problematisera hela de system man skapat med synen på kontroll av arbete där det finns ett informellt system som säger att man bara är på sitt arbete när man är fysiskt på plats vid sitt skrivbord och att man ska finnas fysiskt tillgänglig på ett kontor så att folk kan söka upp en. Det har visat sig att folk många gånger arbetar mycket effektivare med ett friare arbetsätt med möjligheter till mer eller mindre distansarbete. Idag kan man utveckla en nätbaseradservice där alla oavsett var dom bor har samma möjligheter att få snabba service svar på sina frågor utvecklas byggas. Då blir det också om den politiska viljan finns möjlighet till utlokaliserade arbetsplatser både från det privata näringslivet och samhället. I detta tror jag att samhället måste gå före, men också skapa stödåtgärder för de företag som vill testa. I ett första steg kommer det ju att både kosta pengar och kosta på för organisationen som det alltid gör när förändringar görs. Men resultatet visar från andra utlokaliseringar t ex av Taxi Stockholms växel till Ingmarsö att det blir både effektivare och personalpolitiskt bättre,

Socialdemokratiska partiet har inte diskuterat denna fråga i detalj, men nätverket skärgårdens socialdemokrater anser denna fråga är viktig.

Skärgårdens socialdemokrater uttalade inför valet följande om trafiken: Man bör också satsa på en hel ny trafikform som kan komplettera dagens trafik den ska vara baserade på snabba och smidiga persontransporter och på så vis förkorta tidsavstånden. Det nya transport- och trafiksystem ska ta sin utgångspunkt i behovet av varu- och passagerartransporter. För att kunna locka nya invånare och få underlag för alla nödvändiga samhällsfunktioner behöver vi nya trafiklösningar som knyter ihop de olika delarna av skärgården med varandra, men även minskar tidsavståndet till Mariehamn. Att med en tunnel göra skärgården till en förort är att kapitulera. Vi har färdiga sjövägar – dom ska vi nyttja och utveckla i framtiden. Med avgiftsfri busstrafik både inom skärgården och till fasta Åland förbättrar man allas rörlighet.

Hur har tidigare försök att attrahera folk till skärgården gått?

Dagens landskapsandelssystem har varit en bra metod att stärka och kompensera skärgården för de geografiska nackdelar man har, också synsättet på att färjorna är skärgårdsbornas landsvägar och därmed ska vara gratis har varit en bra metod. I dag utvecklas ett kommersiellt tänkande runt trafiken vilket jag är tveksam till men som många ser som ända möjligheten att bibehålla en något sånär bra trafik.

Tyvärr har dagens system vad det gäller stöd för investeringar gjort att även om landskapsandelarna till stor del finns kvar så blir det omöjligt för de små kommunerna att klara av de nödvändiga investeringarna i framtiden. Kökars service hem för äldre gör att kommunen har stora likviditetsproblem. Kumlinge renovering av sitt dagis och servicehem kommer att sätter den kommunen i liknande sits. Invånarantalet och de kostnader det medför att utveckla servicen räcker helt enkelt inte till.

De olika Skärgårdskommuerna själva har en gemensam organisation Företagsamskärgård som tidigare var stark och jobbade näringsutveckling på bredfront. Den har idag inget verksamhetsstöd från Landskapsregeringen utan bara från kommunerna, vilket gjort att den försvagats. Skärgårdskommunerna har också ensamma och tillsammans kampanjer och små enkla åtgärder i form av inflyttarteam, pröva på möjligheter och annat. Jag anser att man från Landskapsregeringe ska stödja Företagsamskärgård så att organisationen kan bli en stark utvecklingsenhet som på ett professionellt sätt kan härbärgerar olika former av större och mindre utvecklingsprojekt samt ha en skräddarsydd företagsutvecklingsverksamhet. 

Hälsningar

MIA

Bilagor 

Utklipp från Socialdemokraternas valprogram:

Stabil politik för skärgården

Man kan inte spara sig till en levande skärgård. Skärgården är på grund av sitt perifera läge i behov av särskilda insatser för en god levnadsnivå för den fast bosatta befolkningen. Det viktigaste är en stabil och pålitlig trafik. Näringsidkare och befolkning måste kunna lita på att trafiken fungerar. Genom att bilda ett samhällsägttrafikbolag för skärgårdstrafiken kan man ge brukarna ett ökat inflytande över trafiken. Vi tror inte att privatiseringar kommer att rädda skärgårdstrafiken, snarare skapa ökad osäkerhet. Vi vill se breda politiska överenskommelser om skärgårdens framtid och trafikutvecklingen.

Viktig är att skärgårdssamhällena har en god basservice inom omsorg och skola och utöver detta måste man ständigt arbeta vidare för att öka antalet arbetsplatser. Man ska stimulera den tredje sektorn, småföretagen och utlokalisera offentliga arbetsplatser. Ett levande kultur- och fritidsliv skapar trivsel och stärker gemenskapen. Besluten på lagtingsnivå ska stödja och uppmuntra skärgårdsbornas egna initiativ och arbete för att stärka sina samhällen och få fler invånare. Vårt mål är att ge goda förutsättningar för att de olika regionerna att utvecklas och blomstra. Motsättningar mellan regioner ska bytas mot solidaritet och samarbete.

2011-2015 vill vi:

garantera skärgården en stabil och säker trafik

stödja kommunernas egna insatser för inflyttning, planering och utveckling

stödja kultur- och fritid som en trivselfaktor som skapar gemenskap och sammanhållning

skapa bred politisk överenskommelse om trafikens framtid och utveckling

Bilaga

Nytänkande och samarbete för/i skärgården

Vision för skärgården

År 2025 ligger skärgården mitt i världen, där finns goda förutsättningar för nytänkande och framtidstron är stark. Invånarantalet har ökat och ungas åsikter och idéer tas till vara. Hållbar utveckling är en grund för de politiska besluten och det globala perspektivet finns alltid med. Skärgårdsborna lever ett miljövänligt och modernt liv nära naturen och kulturlivet blomstrar. Boendet och kommunikationerna, ja hela livet bygger på de senaste inom teknikutvecklingen och skärgården är den första regionen som fungerar helt enligt ett modernt kretsloppssamhälle. Skärgårdsborna kombinerar gammal traditionell kunskap om naturnära liv med ett solidariskt liv med natur och andra människor. Skärgården ses av hela Åland som en attraktiv resurs med en småskalig infrastruktur och ett fantastiskt läge.

Program

Det är dags för en stark socialdemokratisk skärgårdsrepresentation i lagtinget. Det behövs mera nytänkande och samarbete. Målet är att skärgården förblir skärgård men där tidsavstånden förkortas genom nya trafiklösningar och kontakterna blir fler genom ny teknik.

Det åländska samhället är bara så starkt som den svagaste länken i kedjan. Regionen skärgård är mer än någonsin i behov av socialdemokratins grundvärderingar om trygghet, solidaritet och en rättvis fördelning.

Kortare vägar!

Det krävs nya trafiklösningar. Förkorta tidsavstånden! Ett nytt transport- och trafiksystem tar sin utgångspunkt i behovet av varu- och passagerartransporter. Framtidens behov är inte desamma som idag. Mer nytänkande behövs i utvecklingen av skärgårdstrafiken eftersom nuvarande trafik har vuxit fram i ett samhälle som förändrats radikalt. För att kunna locka nya invånare och få underlag för alla nödvändiga samhällsfunktioner behöver vi nya trafiklösningar som knyter ihop de olika delarna av skärgården med varandra, men även minskar tidsavståndet till Mariehamn. Att med en tunnel göra skärgården till en förort är att kapitulera. Vi har färdiga sjövägar – dom ska vi nyttja och utveckla i framtiden. Med avgiftsfri busstrafik både inom skärgården och till fasta åland förbättrar man allas rörlighet.

Mer kontakter!

Bredband med optisk fiberkabel byggs ut i hela skärgården. Sjukvården, skolan och andra enheter ges möjlighet att utveckla sin verksamhet med möten och kunskapsinhämtning via nätet. Webbkommunikationen utvecklas som en självklar del av mötestekniken. Alla hushåll ska ha tillgång till åländsk tv-produktion.

Mer folk!

Den viktigaste frågan för skärgården är ökad inflyttning. Då behövs det bostäder och tomter att bebygga. Här krävs att kommunerna planerar mark och bygger hyresbostäder av olika slag. Beredskapen i kommunerna för att ta emot nyinflyttade måste utvecklas med språkundervisning i svenska för både unga och äldre. 

Barn och unga

Ungdomspolitiken och ungdomsarbetet i skärgården ges mer resurser. Barn och ungas idéer, kunskaper och energi skall tas till vara. Skolornas elevrådsarbete och ungdomarnas egen intresseorganisation SKUNK stärks. Stödet till de gymnasieungdomar som flyttar hemifrån förbättras.

Fler jobb!

Nya jobb måste skapas. Grunden till välfärd och välmående är att alla har jobb! Ett utökat stöd till Företagsam Skärgård är en viktig del i att ta tillvara skärgårdsbornas egna initiativ. Investeringslån och bidrag måste anpassas till den småskaliga verklighet som många skärgårdsborna lever i. Mångsyssleri har alltid varit ett kännetecken för en framgångsrik försörjning i skärgården.

Mer trygghet!

Hälsovårdarberedskap dygnet runt i alla skärgårdskommuner är en rättvisefråga. Att bara ha beredskap delar av året skapar inte tillräcklig trygghet. En skärgårdsläkare behövs så att hela skärgårdsbefolkningen erbjuds ”husläkare” i sin hemkommun.

Skärgården behöver en sjöpolis som året om ansvarar för trygghet och säkerhet i skärgården.

Polisen ska agera vid vårdslös fisketurism, trafikolyckor och jobba förebyggande, speciellt i kontakten med unga.

Skärgården är fantastisk men behöver förståelse.

Bloggen är ett bra utrymme för reflekterande och funderande under hösten har det blivit mer sällan då det varit väldigt hektiskt. Under sen hösten har jag vid flera tillfällen förskräckts över synen på skärgården och skärgårdsbor, jag har mött de tidigare men upplever att klimatet har hårdnat. Det är ganska många år sedan som jag i ett första maj tal formulerade; att vara skärgårdsbo är att vara andra klassens medborgare. Jag upplever att man som skärgårdsbo ofta ska vara tacksam, att man ska anpassa sig och inte ställa krav.

Synen på lika villkor, verkar utgå ifrån att alla alltid har samma förutsättningar oavsett om det handlar om att man föds in en familj med mycket pengar eller om man bor i en centralort. Att samhället har ett ansvar för att balansera upp de olika förutsättningarna har liten legitimitet idag. Allt handlar om individuella val och man får skylla sig själv, om man valt fel. Bara att se på hur Peter Rask och Niklas Lampi menar att det är diskriminering att kompensera skärgårdsbor för sin regionala placering med hjälp av en tandläkarvagn, rätt till tandvård lokalt eller tillgång till dygnet runt service av hälsovårdare. Att det är ett sätt att kompensera det som en minoritet som inte har närhet till servicen blir till att en annan grupp diskrimineras. Man skulle kunna svänga på det och säga att en rättighet för alla åläningar är att det inte får ta mer än 40 minuter att nå en läkare. Alltså måste ÅHS placera ut läkarstationer så att det är möjligt för alla åläningar. Annars är det diskriminering.

Insikten om att centralorten vinner mycket ekonomiskt på att vara centralort både vad det gäller att alla åker dit och handlar för att affärerna ligger där och att de flesta företag och myndigheter förlägger sina arbetsplatser dit verkar så gott som frånvarande. 

Att man inte bara låter pengar styra utan med politik styr vilket samhälle man vill ha t ex genom att ha landskapsandelar med olika procent verkar få allt mindre förståelse. Retoriken blir att skärgård och landsbygd är en tärande del, istället för att se att för ett dynamiskt samhälle är det bra att folk bor på landsbygden, i skärgården och i centralorten. Att poltik som gynnar det är ett sätt att ta vara på hela Ålands resurser och människor. Alla varken vill eller mår bra av att bo på centralorten även om det ofta anses ha högre status och många gånger är lättare då service finns nära.

En stor okunskap finns om villkor och förutsättningar, ja hur det är att leva, arbeta och bo i skärgården. Flera föreställningar och mytbilder finns t ex mytbilden "Saltkråkan ideal-ruckel romantik" att vi vill leva i ruckel utan el och IT, mytbilden om att det är "b-laget" som blivit kvar på öarna att de driftiga med ambitioner har stuckit eller att vi är någon form av "grönavågare" som flyttat ut och vill leva enbart på rötter och hemodlat. 

Vi som bor i skärgården är en blandning av moderna människor där de flesta har det gemensamt att naturen och havet är väldigt viktigt för oss, men sen är vi lika, lika och olika som på andra ställen.

Det är ju märkligt att det finns så lite fördragsamhet för minoriteten skärgårdsbor som ändå så många ålänningar har en relation till på ett eller annat sätt, man har själv bott där, man har släkt där, man har sommarstuga eller vänner där. Men kanske flera fenomen slår till, ska fundera vidare på det och hur vi kan jobba med att öka förståelsen för det svårigheter och möjligheter som finns i skärgården.

Just nu är det deppigt här ute (trafiken minskar, befolkningen fortsätter att minska, flera är oroliga för sina jobb) men jag är övertygad om att med rätt åtgärder och en långsiktigt politik så så finns det alla möjligheter att ta vara på det unika samtidigt som man erbjuder ett modernt liv även här ute. 

På Kumlinge börjar vi arbetet med ett nytt visionsdokument det är en lite pusselbit och det behövs mycket fler bitar för att svänga dagens läge, men ett visionsdokument är en viljeyttring som en kommun kan anta och i arbetet med den förankra. 

En viktig pusselbit är att skärgården inte får bli ett slagträ i lagtingspolitiken, något som jag som inte sitter i lagtinget upplever är situationen idag. Ett första steg att göra något åt det skulle kunna vara att skärgårdsbor och skärgårdsvänliga lagtingspolitiker skulle bilda ett nätverk i lagtinget och tillsammans jobbar över partigränserna för skärgårdens bästa. Den metoden är vanlig i t ex Sveriges riksdag, där finns nätverk för andra länder och olika frågor som sträcker sig över partigränserna.

Julhälsning!

Idag fick jag ett fint julkort per mail från mina vänner i organisationen Marta i Lettland. Gänget gör ett fantastiskt arbete för kvinnor, flickor och demokratin. Sen sjunger de också och drar in pengar till organisationen bland annat genom det.
Lyssna och titta på deras julkort och gå gärna in och stöd dem genom deras gift shop.

God Jul önskar jag er alla.

MIA

Att bry sig, det lilla kan göra skillnad!

Igår hade vi det första mötet för att diskutera Kumlingekommuns nya Visionsdokument.
Några av de kloka saker som sades var att vi på olika sätt måste arbeta med är att vara en välkomnande och öppen kommun som tar vara på sina invånare, turister, sommargäster, utflyttade och de vi kom att kalla "periodare" de som bor längre perioder under året eller under en period i livet.
De här filmen fick jag via Facebook, fick mig att fundera hur man skulle kunna beskriva detta med film?

Kan man renovera eller bygga utan en kravspecifikation?

Att vara aktiv i kommunalpolitiken är inte lätt och ge en mycket huvudbry.

Annagården är nu mögelbehandlad. Enligt mig mot bättre vetande, men, men.

Nu står kommunen inför nya utmaningar att ta ställning till, man kan som man gjort hittills tycka att de underlag som finns sen tidigare räcker eller ta fram en proper kravspecifikation, vilket tar tid. Men kan man renovera eller bygga utan en sådan? Kommunteknikern menar att jobba utan en sådan innebär många risker. För mig blir det lite som att kasta pil utan piltavla. 

Hur kan det vara så här varför kommer detta upp nu, när vi snarast behöver nya lokaler? Vi vet alla att  både åldringsvård och dagis kämpar med oändamålsenliga tillfälliga lokaler. Renoverings planerna är flera år gamla det verkar som att man har utgått ifrån de hus man har och sen haft en arkitekt som tillsammans med personalen gjort en ritning. När arbete påbörjades har det dock visat sig att huset varit i mycket sämre skick än man trott och nu står vi inför ett beslut om det är värt att renovera för att användas till det de var byggt till eller om man ska bygga ett nytt mer ändamålsenligt hus för åldringsvård och dagis. 

Tron på att det blir billigast att renovera är stark i fullmäktige och en beställning på en prislapp på det har beställts. Jag och resten av styrelsen hade velat ha en utredning också över ett nybygge men fick avslag på det i fullmäktige. Dagens tidspress gör att de flesta tycks villa hoppa över stadiet att ta fram en krav specifikation.

Ska kommunen tänka långsiktigt eller ska man snabbt fixa till huset som tycks vara majoriteten i fullmäktiges väg.

Jag anser att man som kommun MÅSTE tänka långsiktigt och ska ta fram en krav specifikation för att kunna ta ställning till om en renoverad Annagård verkligen kan motsvara de behovs som verksamheten har. Varför renovera om det sen blir ett hus som kostar massor pga av energikostnader, personal, underhållskostnader,över eller under dimensionering.

Som jag ser det finns ett vägval att göra:

1 Begära en kravspecifikation och ha ett mer långsiktigt perspektiv. En lättare krav spec tar ca 3 månader att ta fram, 

2 Fortsätta som nu med en ambitionsnivå (bara fixa huset, ändra det mest trängande) med de många risker som finns t ex att priset blir ungefär detsamma och kommunen sitter med ett hus med ständiga problem och höga löpande kostnader.

Jag anser att vi behöver en kravspecifikation när arbetet nu visat sig bli så omfattande, får se vad andra anser. Det är ett obekvämt beslut då tiden är en viktig aspekt, men en lite fattig kommun måste tänka långsiktigt, vi har inte råd att hasta även om det frestar på.

Insamling av värmeelement!

Välgörenhet eller solidaritet, Hjälpfonden SAHI  Studenternas och akademikernas internationella hjälpfond i Norge har satt i gång en debatt om bistånd. De har gjort en kampanj med en ironisk musikvideo där afrikaner drar igång en insamling av värmeelement för att de vill förhindra att norrmän får köldskador.

Hjälpfonden har fyra mål med filmen:

• Bistånd ska inte baseras på enkla stereotyper.

• Skolor och medier ska ge bättre information om vad som pågår i världen.

• Medier måste visa respekt.

• Ett reellt behov måste ligga till grund för biståndsprojekt – inte bara ”goda intentioner”.

Man kan ju inte sätta emot att det behövs kampanjer för att bryta igenom, påminna och få folk att bidra vid katastrofer och för att stödja en positiv utveckling och det är säkert en balansgång ibland, men det behövs verkligen att man problematiserar och lyfter blicken så att det stödet inte bygger goda intentioner utan på kunskap och reella behov. 

De får heller inte bli så att i kampanjer leder till att de stereotypa bilderna om andra länder och områden förstärks. De är både kränkande och kontraproduktivt. Det riskerar dessutom att spä på ett "vi och dom" tänkande som ligger som grund för främlingsrädsla och rasism.

Allas röst oavsett tillgång på pengar ska väga lika tungt

I en demokrati säger vi att allas röst väger lika tungt, sen vet vi att en del har mer kulturellt- och socialtkapital beroende på var och i vilken familj man råkar födas i. I demokratiprojektet har man på olika sätt arbeta för att minska ojämlikheten t ex med allmän obligatorisk grundskola.

Att de med förmögenheter har haft större möjlighet att göra sina röster hörda än dem utan är också ett stark mönster som man med generella välfärdsåtgärder har försökt att begränsa. Barnbidrag, rätt till dagis, kommunal fritid är åtgärder för att öka jämlika förutsättningar

Idag finns en stark idé om att vi som konsumenter kan göra skillnad genom att välja och köpa, vilket ju å ena sidan är sant men i verklighetens vardag så är den demokratiska obalansen mellan människor med olika inkomster stor och för den som knappt eller inte alls får ekonomin att gå ihop i slutet av månaden är valen inte så stora och därmed är deras påverkans möjligheter minimala.

Är det ofrånkomligt att rika får bestämma mer än fattiga? Är det rimligt att mer pengar också berättigar till mer inflytande över samhällets form och utveckling?

Jag tycker inte att det ska vara så. Idag styr i alltför hög grad kapitalstarka personer och företag och de har stärkts sedan 80- talet då den nyliberala politiken tagit ett fast grepp på hur man politiskt prioriterar, man har släppt löst marknaden (som är viktig på många sätt) i alltför hög grad anser jag. 

Jag vill ha en samhällsstyrd infrastruktur, idén om att konkurrens alltid är bra är förlegad. Däremot är god styrning, ledning och brukarnas inflytande väldigt viktigt. Men det krävs ett ständigt problematiserande och utvecklande av samhällsägda verksamheter så att de inte stagnerar.

Jag vill att vi ska arbeta för en trygg bas och ett så jämlikt samhälle som möjligt. Inte ett samhälle där de rika har mer makt och inflytande. Vi behöver deras talang men vi behöver lika mycket alla andra människors talanger. 

Det funderar jag så här på lördagsmorgonen efter att ha läst artikeln i Svenska Dagbladet: Balansera kapitalism och demokrati handlar om politisk vilja.

Ingen är framgångsrik på egen hand!

"Ingen amerikan blir framgångsrik på egen hand, eftersom det alltid funnits andra människors arbete, institutioner och offentliga system som skapat förutsättningar", säger Obama i sin valkampanj.

I USA kan man trots att Obama haft makt senaste perioden se ökade klassklyftor, superrikas arrogans och småföretagares och vanliga familjers konkurser. Behoven av offentliga investeringar är stora i USA som har 30 år av ständiga skattesänkningar då politikerna även demokraterna pressats av idén om att statens inte ska lägga sig individens liv.

Mycket påverkar politiken i USA, president valet har stor betydelse. Republikanen Mitt Romney vill krympa den federala staten, sänka skatterna för de rika och fortsätta avreglera. I ryggen har han de traditionellt konservativa men också tepartyrörelser, homofober och konspirationsteoretiker. Det är skrämmande för de vanliga människorna i USA men också för oss andra i världen då USA fortfarande påverkar resten av världen på många sätt.

En motkraft till det har ju varit Occupy Wall Street-rörelsen med sin slogan ”Vi är de 99 procenten” man hoppas ju att den radikal kraften ändå får folk att gå och rösta på demokraten Obama även om de flest där är betydligt radikalare.

En intressant och positiv sak i den politiska rörelsen är en folkomröstning som genomförs i Kalifornien, samtidigt som presidentvalet. Guvernören, Jerry Brown, har föreslagit ”Prop 30” att den rikaste en procenten i Kalifornien ska betala 3 procent mer i skatt. Annars blir han tvungen att stänga de kaliforniska skolorna under tre veckor i vinter i brist på pengar. Kännare menar att det som händer i Kalifornien ofta påverkar resten av USA. Man kan ju hoppas att Brown lyckas och att de sen stärker debatten och påvekar opinionen till en lite mer solidarisk politik i hela landet. Obama lyckades med sjukvårdsreformen med ett nödrop. Man får hoppas att han vinner och fortsätter i den riktningen. Jag håller tummarna.

Att skapa film en fantastisk lärprocess

I lördags var det utöver sossekongress filmpremiär på ungdomsfilmprojektet Fina Moln som ABF-Åland har stöttat. Jag hade förmånen att vara på båda tillställningarna. På filmpremiären har jag i uppdrag att hålla ett kort tal så här var blev det:

Hej, jag arbetar som verksamhetsledare på ABF - Åland. ABF – Åland är ett av de två bildningsförbunden som finns på Åland. Utöver det traditionella bildningsuppdraget med kurser studiecirklar och föreläsningar stödjer vi också dom som har en dröm och ide om något projekt eller arrangemang om vi kan se att det också finns ett bildnings del i.
Detta är vårt fjärde ungdomsfilmprojekt som vi på ett eller annat sätt stött och coachat ”Fåglarna tittar på oss”, ”Flyga utan vingar”, ”En gång hjälte” och nu ”Fina moln”.
Det är för oss en glädje att se hur unga människor både lära sig nya saker har kul och producerar fantastiska filmer. 
Vi har också mött många vuxna tror att det är vi som gjort jobbet, dom är misstänksamma har dom verkligen gjort projektplanen själva, skrivit manus eller sökt pengar, vem har lärt dem filma, men vi har hjälpt till och i det här projektet mest hjälpt till med själva administrationen och coach och uppmuntra projektledaren.
Ungdomar precis som alla andra människor som blir tagna på allvar och får ansvar och möjligheter kan göra stora och viktiga insatser.
Det här gänget med Simon Holmström som projektledare har gjort ett fantastiskt jobb som vi snart ska få det synliga resultatet av. Men jag vill framhålla att allt som det här gänget har lärt sig i arbete med att ta fram manus, hitta andra ungdomar som vill vara delaktiga, filmandet, slutproduktionen och marknadsföringen är minst lika viktigt. Hur mycket dom har lärt sig det fattar nog varken ni , dom eller jag. Att skapa en film är en fantastik lärprocess. 
Jag hoppas att fler unga ser ABF-Åland som den resurs vi vill vara, att de fortsättningsvis kommer unga och gamla med sina idéer och drömmar som vi på något sätt kan hjälpa till att förverkliga.
ABF-Åland har som ledord samarbete och att se möjligheter. Vi tror också att kunskap ger makt och att möten med andra i en kreativ miljö ger människor både självkänsla och självförtroende. Därför är vi glada över att vi haft förmånen att stödja gänget bakom Fina Moln och jag ser fram emot att se filmen.

Driftprivatisering NEJ TACK! utvärdering först.

Nyans första sida säger att Skarven ska driftsprivatiseras:
Att driftsprivatisera mer innan man utvärderat dom försök man satt igång gör mig MYCKET upprörd. Sparandet kan inte få vara så lynnigt, ena stunden ska färjan säljas andra driftprivatiseras.

Finns det andra infrastrukturella områden där man kan tänka sig att göra på samma sätt. Om det misslyckas och sen inte blir så billigt utan i längden tom kanske dyrare då är det vi i skärgården som kommer att få "betala" det med.

Utöver det är risk för lönedumpning och sämre arbetsförhållanden, det är bara att se hur de som arbetar på kaféerna på färjorna har det. Näe, visst ska vi modernisera och utveckla trafiken så att den blir billigare och milövänligare, men åtgärderna måste vara genomarbetade och långsiktiga.

Färjetrafiken är den viktigast infrastrukturen vi har som bor i skärgården. Det är dessutom en viktig arbetsplats för många skärgårdsbor.

Påverkanskonferens för skärgårdsunga

Ålandstidningen idag,

Efter en sådan här helg blir man hoppfull, skulle önska att alla åländska ungdomar fick reella möjligheter att vara med om liknande. Tycker att samhället i högre grad skulle skapa förutsättningar för ungas egen organisering i stället för att sysselsätta dem. Efter att ha lyssnat på så mycket klokt som sagt i helgen så är jag än mer övertygad om att det är coacher som behövs, inte aktivitetsfixare.

Vill du läsa artiklarna: http://skunk.ax/SKUNK/YV1.html

Jämställdet

För några veckor sedan var jag och en kollega Diana Pettersson Svenneke med på ett seminarium i Sverige "Jämställdhetseffekten" det var hedrande för en "gammal" jämställdhetsarbetare att bli inbjuden till panelen men också inspirerande att träffa unga engagerade som jobbar med praktiskt förändringsarbete inom det område som jag själv engagerat mig i de sista 30 åren, ungdoms- och fritidsverksamhet. Ida Östensson arbetar tillsammans med andra engagerade unga man imponeras och gläds för annars är det något av en backlash på området.

Vill du se seminariet i efterskott: Klicka här.

Vill du göra ett jämställdhetstest http://www.jhe.nu/

Kolla in Crossing boarders som stöds av Reach for a Change.

Bilden är lånad från Crossing boarders blogg.

Bygga nytt eller renovera!

Kumlinge kommun står inför ett väldigt stort beslut nästa vecka ska vi ge oss in i den svåra frågan om renoveringen av Annagårdens servicehem och dagis. Jag skriver här på bloggen för att reda ut mina tankar.

Kommunen har harvat i flera år med den svåra frågan om serviceboendet för åldringar och dagis, Annagården. Anläggningen har i omgångar under årens lopp kämpat med problem och redan före min tid som kommunstyrelsens ordförande utrymdes den på grund av omfattande mögel- och fuktproblem. Man har sedan dess sökt lösningar på hur man ska hantera problemet-

Redan i valet gick jag ut och sa att jag inte trodde på en mögel/fuktsanering och renovering utan ansåg att det vore bättre med ett nybygge i närheten av skolan, biblioteket, kommunkansliet, hälsovården, och hyreslägenheterna. Då skulle man få samordningsvinster i form av gemensamt kök och närhet till annat. Jag ansåg att ett "80-tals" bygge (läs byggt med dåtidens experimentella stil utan idéer om energisparande) som dessutom är byggt på felaktig (en plats där vattennivån är för hög), vilket är en av anledningarna till dagens problem och en dimensionering och struktur utifrån hur man trodde att behoven skulle se ut för drygt 20 år sedan inte är en framtidssatsning. Denna åsikt var jag så gott som ensam om.

Nu har det snart gått ett år och fullmäktige har varit mer än tydliga med att styrelsen inte får ta fram alternativa planer utan att det bara ska utredas hur man kan sanera och renovera den gamla byggnaden och vi står inför ett stort beslut. Jag kan bara konstatera att detta år när man nu har gjort undersökningar av olika slag, har inte övertygat mig om att det blir billigare och bra i slutändan att välja renoveringsalternativet. Jag anser att renovera är betydligt vanskligare än att bygga nytt. Trots fina siffror och kalkyler så kommer det att bli betydligt dyrare när man går ut på öppna marknaden och begär in offerter utöver det finns alltid risker med att det dyker upp fördyrande omständigheter. Dessutom gör det att man med en renovering missar bra ändamålsenlighet och den långsiktiga besparingen ett nybygge gör att jag fortfarande inte är för en renovering.

Kommittén och byggnadsteknikern är i slutskedet av sitt arbete med att ta fram kostnader och vägar för en renovering och nyligen fattade vi i styrelsen på arbetsgruppens förslag ett beslut om att testa en mögelsaneringmetod i form av ett pilotprojekt i den lägenhet som varit mest utsatt. Nu har firman givit ett förslag att de redan i samband med pilotsaneringen sanerar hela huset, att kommunen inte behöver betala för den delen förrän långt senare (tror att de var 2 år) och att de garanterar att åtgärda om det uppstår problem senare.

Det gör att hela frågan ställs på sin spets om renovering eller inte innan ett sådant beslut egentligen har fattats. Det gör att jag är mycket fundersam och har bett om mer underlag om företaget och metoden.

Metoden låter lite för bra för att vara sann. Det tycker inte bara jag utan även en hel de del projektörer och byggare i branschen som jag talat med. Företaget må var hur självsäkert som helst om att metoden är bra och fungerar, kan hända att jag är gammalmodig, men ska vi utsätta vår lilla kommun med svag ekonomi för att vara försökskanin i en metod som inte är så starkt etablerad, även om metoden kanske framöver visar sig fungera så bra som dom påstår. Jag tycker är mycket tveksam och ställer mig frågor som: Vilka andra ställen i Norden, Europa använder liknande metod? Vilka andra ställen utöver Borgå exemplet kan lyftas fram som är jämförbara i Finland? Vad säger t ex den tekniska högskolorna i Finland  i Sverige, har det haft några som forskat på metoden och sammanställt resultat?

Jag funderar också över vad som händer om det börjar krångla med fukt och mögel efter några år. Det räcker väl med att dräneringen fallerar på något ställe så är risken stor för att vi sitter med ett problem. Detta trots en eventuellt bra metod och även om vi har garantier för att det inte kostar oss mer att göra själva saneringen, är det ju ändå kommunen som blir tvungna att flytta verksamheten ut och in vilket medför det stora ekonomiska kostnader men också personella och sociala påfrestningar. Då har vi jätteproblem.

Eller om saneringsföretaget går i konkurs, då kan kommunen stå där med ett hus med fortsatta mögelproblem och har ingen metod som enkelt kan åtgärda dessa utan måste kanske börja från början igen och riva och sanera. Faktum är dessutom att bolaget har långa listor i utsökningsregistret som visar att det inte tycks gilla att betala skatter och arbetsgivaravgifter.

Jag är väldigt orolig för att kommunen går in i ett renoveringsprojekt som har för många osäkra faktorer. Bolaget är mycket självsäkert vad det gäller metoden och det kan ju hända att den är så bra som de säger, men den har ju de facto inte slagit igenom så stort som den borde om den är så enkel och genial. 

Ju mer jag har funderat på detta, desto tveksammare är jag att gå vidare med detta renoveringsprojekt. Ju mer insatt jag blivit ju mer övertygad om att vi borde bygga nytt. Jag och styrelsen fattade beslut om göra ett pilotprojektet, idag skulle jag säga nej, men det beslutet skulle fattas så snabbt och jag ser nu att vi borde ha kollat upp både metod och företag mer redan då.

Ett stort problem är att säger vi nej nu så får vi börja från noll och allt fördröjs massor. Utifrån det är jag helt förundrar över att fullmäktige inte tillåtet en parallell process för att titta på möjligheter och kostnader för ett nybygge på en mer ändamålsenlig plats. Vad som ligger bakom det är för mig obegripligt.

Ska vi sätta hela kommunens ekonomi på spel vilket vi ju gör oavsett renovering eller nybygge så är jag inte beredd att ställa mig bakom en renovering med de underlag jag hittills sett och jag tror fortfarande på att ett nybygge vore bättre även om en renovering och mögelsansering skulle lyckas.

Så resonerar och funderar jag idag.

Full rulle med 100 skärgårdskvinnor på Kumlinge.

Full rulle i helgen och i veckan. Tiden för bloggande är svår att få till just nu.

Läs om helgen

http://abfaland.ax/ABF/kvinnos.program.html

En politik som strävar mot jämlikhet och hållbar frihet behövs

Bloggande har sina perioder det handlar både om tid och inspiration, just nu mest om tid.

Har funderat en del på detta med mitt politiska engagemang. Tycker att det är tufft i den viktiga lokal politiken då det mesta som ska bestämmas har så begränsade ramar pga ekonomin men också för att de många gånger är stora frågor med svåra överväganden. Jag försöker bottna i min grundideologi som bygger på ett Socialdemokratiskt tänkande, där jämlikhet och frihet är oskiljaktiga som grund. För mig innebär det att jag ständigt ställer mig frågan; ökar detta rättvisan, friheten och jämlikheten i samhället? Men inte ens den enkla frågan gör det enklare i de små och stora konkreta frågorna.

Jag har en tro på politiken som en kraft som kan göra skillnad och tittar man i backspegeln för de stora politiska skeendena så har politiken givit vika för marknaden och juridiken på många områden. Den välfärd vi har idag fördelar eller omfördelar inte rättvist. Den bygger allt mindre på medborgarperspektivet och vi reduceras till kunder på en marknad med olika tillgång till varor i olika prisklasser. De politiska besluten måste vara långsiktigt hållbar. Blir extra viktigt när kampen om resurser hårdnar. Men det är inte helt enkelt.

Vi lockas av löftet om bättre välfärd till lägre pris. Du får frihet, men baksidan är att man blir ensamma och tvingas göra en massa svåra val allt för att vi reducerats till kund istället för att vi ses som medborgare. Jag menar att det är mycket som ska vara gemensamt och inte privatiseras och individualiseras t ex skola, åldringsvård, trafik, som man privatiserat i Sverige tror jag är fel väg att gå.

Det är lätt säga att en politik ska sträva mot jämlikhet och hållbar frihet, men det är inte alltid lätt i praktiken. Det är ständiga avvägningar, men att det behövs mer politisk styrning som bottnar i jämlikhet och en grundsyn där alla människor har lika värde det är jag övertygad om. 

De ska inte vara så att bara de som är väldigt begåvade på ett eller annat sätt, har lyckads födas på rätt ställe, har en harmonisk familj som kan stödja och uppmuntra dem eller har ekonomiska resurser ständigt ska gynnas.

Uppvaktning av Landskapsregeringen

Idag uppvaktade Kumlinge kommun Ålands Landskapsregering
Uppvaktningen inleddes med att fullmäktige ordförande Mats Perämaa beskrev oron i skärgården och överäckte de namnlistor med 1000 unika namnunderskrifter.
Sen inledde jag mitt anförande som styrelsens ordförande och efter det förtydligade trafikarbetsgruppens Satu Numminen de förslag som kommunen skissat fram.

Mitt anförande ungefär som det blev:
Tack för att vi fick komma. Vi har begärt att få uppvakta LR då vi menar att de förslag till förändringar som lagts i allt för hög grad drabbar Kumlinge kommun och får för omfattande konsekvenser. 
Kumlinge kommun ligger mitt i det vi här på Åland kallar skärgården, det är vår styrka men också vår svaghet. Transportsätten har ändrats och där det tidigare var enkelt och en fördel att ta sig med båt har det blivit en nackdel. Det är ingen slump att vi har en gammal sjukstuga och ett Apotek i Kumlinge.
Idag är mitten på ett sätt vårt problem. Vi har långt åt alla håll. Här har dock turistföretagarna tagit fasta på det och utvecklat och utvecklar sin turism utifrån ett möjligt ringvägskoncept, där den tvärgående linjen som i liggande remissförslag ska tas bort, är en förutsättning.
Men Tvärgående handlar inte bara om det. Den handlar också om möjligheter till samarbete, men också stärkandet av en ändamålsenlig framtidsstruktur där kortrutt utvecklas och där Långnäs kan utvecklas till en centralhamn för färjor och kollektivtrafik.
Vi har i vårt remissutlåtande inte bara titta konsekvenser för liggande förslag utan också skissat fram en annan möjlighet till lösning med utgångspunkt från att besparingarna måste göras. 
Vi är kritiska till att de förslag som lagts har så många frågetecken och olösta viktiga delar som också riskerar att få omfattande kostnader i slutändan.
Den korta remisstiden har också gjort att vi i kommunen haft svårt att hinna få till ett helt genomarbetat förslag, men också processen i vår egen kommun har blivit lidande. I förrgår var vi på Enklinge och lyssnade in. Enklinge som är den ö som med vårt förslag är den största förloraren och förstås oron är stor. Vår bedömning är att vårt upplägg trots detta får mindre konsekvenser för kommunen som helhet, även om konsekvenserna är omfattande för Enklinge, för Enklinges räkning behöver man säkra trygghet och möjligheter och utveckla flexibla och bra lösningar för t ex menföre och tunga transporter. 

Vårt förslag sparar 1800 timmar av de 3000 som lagtinget beställt. Det är inte en färdig turlista men det är ett förslag som är genomförbart vid årskiftet. Vi har försökt ta ett helhetsgrepp för skärgården som utgår ifrån att göra de besparingar som krävs från lagtinget. Vi ser också att avgifter kan lösa den övriga besparingen som krävs, där har Kumlingeborna var tydliga med att avgifter är ok om trafiken blir på en fungerande nivå och pengarna går till trafiken.
Vi är övertygade om att man nu måste gå inför att utveckla kortrutt. Vi har en hel del personer i skärgårdskommunerna som genom Facebook har utbytt tankar, idéer och förslag som vi hoppas att regeringen tar tillvara i det fortsatta arbetet med utvecklandet av kortrutt. 
Vi menar att LRs remissförslag inte har tagit i beaktade det stora värde som den Tvärgående linjen har för vår kommun och samarbetet i skärgården. 
Vårt förslag: 
- syftar mot kortrutt som är en förstärkning av tvärgående till fördel för flera kommuner istället för en nedmontering
- löser t ex bränsletransportproblem som inte är löst i remissförslaget.
- ger utrymme för en reservfärja som inte är löst i remissförslaget
- löser problemet med Kökarbornas möjligheter att kommat till Åbo över dagen under vintern
- ger Brändöborna tidsmässigt ungefär lika lång resväg till Mariehamn som de har idag, men med möjlighet till flera turer och flexiblare möjligheter
- tryggar trafiken för fiskindiustrin året runt
- bibehåller färskvarukedjan året om
- binder samman skärgården.

Vi vill med denna uppvaktning peka på att det liggande förslaget har för stora konsekvenser för Kumlinge kommun som helhet och försäkra oss om att man seriöst räknar på de förslag vi har lagt och tar vara på det vi framför i vårt remissutlåtande.