På Åland organiserar sig nu en rörelse

Jag blev valde till Ålands Feministparapalys ordförande. Det är jag stolt och glad över. Vi ska på torsdag ha vårt första styrelsemöte men aktiviteterna är redan igång på flera ställen. De verkar vara som jag trodde att de finns ett uppdämt behov av att organisera de feministiska förändringsarbetet
En kampanj startar i slutet av veckan. För att synligöra vad den feministiska rörelsen vill och bredden av människor som står bakom den. Det är fantastiskt kul.

Jag får och hör då och då att feminismen har gått för långt. Då blir jag förundrad och funderar över hur stort kunskapsglappet är kring dessa frågor.
Enligt UNICEF saknas ca 100 miljoner flickor och kvinnor, orsaken de undervärderas hela tiden. Flickor dör av undernäring i högre grad än pojkar, då deras låga ställning i familjen gör att man i första hand låter pojkarna och männen äta sig mätta. Flickor går i skolan i lägre utsträckning än pojkar, de arbetar mer och i yngre ålder. De har sämre tillgång till sjukvård. Det handlar om ojämlik behandling i de tysta men också om våld av olika slag. Två miljoner flickor får sina könsorganen rituellt bortskurna, flickor våldtas och dödas. Kvinnlig sexualitet är något äckligt och ska bekämpas det är viktigare än kvinnornas liv. Runt om i världen dödas flickor av manliga släktingar för att deras sexualitet satt familjens ”heder” på spel. I USA röstade nyligen alla republikaner i senaten mot en lag om lika lön för lika arbete. I norden mobbas och trakasseras tonårstjejer om de får ett rykte om sig att vara sexuellt aktiva och våldtagna tjejer får skylla sig själva och mobbas och trakasseras. Kvinnor som höjer sin röst och kämpar för kvinnors lika rättigheter, utsätts för trakasserier och hot, ja tom dödshot.
Men också män har mycket hårda krav och förväntningar på sig som handlar om deras kön och hur de ska förhålla sig till kvinnor.
Feminismen är en befrielserörelse. Inget annat.
Det betyder inte att kvinnor skall ha mer makt än män, och inte heller att de enligt ”biologin” är förutbestämda att ha mindre makt. Målet är att kvinnor och män skall ha samma värde. Tyvärr är det fortfarande en radikal och för många provocerande åsikt i vårt samhälle.

På Åland organiserar sig nu en rörelse för att höja kunskapen och inte låta detta förlegade synsätt få sätta ramar för kvinnor och män vakren hemma eller ute i världen.

Våga problematisera centralortens norm

På lördagsmorgonen funderar jag efter en sväng till hästarna och en deg på jäsning på kommunens svar om Kommunernas socialtjänsti som ska diskuteras och beslutas om på kommande fullmäktige. 
Vi kan inte ha ett samhälle där funktioner och strukturer utformats utifrån centralistisknorm. Det behövs en strukturell flexibilitet för att möta skärgårdens och landsbygdens förutsättningar, med mindre invånare och färre ungdomar. Dagens regelverk  och system måste anpassas efter skärgården och landsbygden och inte ha centralorten som norm och förebild. Jag tror att en förändring är möjlig, men vi måste alla ändra vår attityd till skärgård och landsbygd och sluta använda större orter som måttstock för vad som är ett önskvärt liv.
I ett samhälle som utformats med centralorten som norm, osynliggörs de värden som gör att människor, de facto väljer att bo i glesare bebodda områden. I skärgården har vi i dag ungefär lika stor inflyttning som utflyttning men minskar befolkning pga av ålderstrukturen. De parallellt med urbaniseringen pågår det också en kontraurbanisering, där folk söker sig från staden då de sätter andra värden i fokus än de som staden kan erbjuda. Det går inte av sig själv det krävs fortsättningsvis god service lokalt och aktiva inflyttnings åtgärder så att det är möjligt för folk att förverkliga sina drömmar.

Landsbygden kan med sina förutsättningar aldrig bli som staden, men staden kan heller aldrig bli som landsbygden. Jag tror inte att att den pågående urbaniseringen och ensidiga tron på centralorternas förträfflighet är hållbar. Ett fungerande Åland kräver och behöver alla tre regionerna, en levande stad, en levande landsbygd och en levande skärgård - Tre regioner som måste få jämlika villkor för olika förutsättningar. De är alla åläningars ansvar. Jag vill ha ett samhälle där människor är öppna för varandras val och drömmar. Jag vill ha ett möjligheternas samhälle, med en levande landsbygd, nu och i framtiden. Ett samhälle med en mångfald av människor och levnadssätt. Jag vill ha en levande skärgård, nu och i framtiden, därför måste vi, stadsbor, landsortsbor och skärgårdsbor utmana centralortensnorm och vara kreativa. 

Om någon undrar varför vi vill bo i skärgården, titta på filmen .

Socialdemokraterna hålls på att utveckla sitt kampanjmaterial, vi är många som hade förmånen att bli fotograferade av den duktiga fotografen Thiina Thavalainen och fick sen visa upp de fyra bilder som valt ut en av dem ska vara med i S-materialet. Själv känner jag mig ofta väldigt obekväm vid fotografering, men Thiina lyckades fånga uttryck i bilderna som jag tycker stämmer med mig.

Jämställdhet och feminism

Mitt underlag inför redovisningen av Nordiskt Forum igår:

Nordiskt Forum är som en godisaffär för en jämställdhets engagerad. Man kan få hjälp att få syn på jämställdhetsaspekter på de områden man själv inte är specialiserad på eller fördjupa sig på de områden som man själv verkar. Idag har också det intersektionella perspektivet slagit igenom, de som hjälper oss att få syn på hur kön, sexualitet, klass, etnicitet och legal status tillsammans skapar vårt samhälles maktstrukturer.

Ojämställdhet är ett stort samhällsproblem, att kvinnor fortfarande, år 2014, har sämre ställning än männen i samhället är bedrövlig. Många människor vill inte se strukturella skillnader mellan könen, man vill varken bli sedd som offer eller riskera att pekas ut som en förtryckande grupp. Något som ligger nära tillhands om man synliggör orättvisor. Men de man vill är att förändra strukturen och problemet är komplicerat, vi är alla med och på ett eller annat sätt upprätthåller ett orättvist system av gammal vana, omedvetet eller medvetet ibland för att bevaka gamla positioner och privilegier och ibland för att vi är bekväma.

Idag har vi massor av fakta som synliggör skillnader i hur män och kvinnor behandlas.
Några exempel;
Löneskillnaden mellan kvinnor som grupp och män som grupp på Åland är 18 %. Räknat på en arbetsdag mellan 08-17 innebär det att kvinnor arbetar gratis efter kl 15.33.
Av sexualbrotten som utförs på Åland står män till 100% för dem.
I vårt parlament är det 30% kvinnor och 70% män.
Dubbelt fler män dör av olycksfall och våld, allt enligt ÅSUB.
Utöver det möter kvinnor och flickor en ständig objektifiering och sexualisering, något som män sällan gör.

Man kan få en bild av att dagens feminism är en splittrad rörelse, men det jag ser är en blandning av nyväckt intresse, ilska och en spjutspets som ständigt problematiserar och vidgar analysen. Feminismen behöver mångfald av människor och perspektiv och många olika åsikter, viktigt att ha i minnet är då att motkrafter (både inom oss själva och utifrån kommande) då alltid försöker påskina splittring för att de finns olika åsikter. Det gäller att de jämställdhetsengagerade orkar med det och den komplexitet som finns, så att vi håller kvar det breda greppet, så att vi inte förlorar några av de krafter vi så väl behöver. Vi måste ständigt leta efter det som förenar och driva frågor tillsammans parallellt med att ständigt föra samtal med de oliktänkande i stort och i smått. Vi behöver förenkla, förklara och komplicera det som verkar enkelt för att på så vis komma vidare i konkret praktisk handling.

Ordet feminism väcker fortfarande starka känslor. En vanlig definition är att man ser att det finns orättvisor pga av kön och man vill göra något åt det. Bakom ordet ligger vilja och engagemang, och det kräver handling. Det är också en av styrkorna med ordet. Jämställdhet, är ett ofarligare ord och pekar på en vision, vad vi vill ha - de är inte krävande på samma sätt. Men det finns även rädsla för det ordet också, ”jo jag är för jämställdhet men det får inte bli för mycket”. Hur nu rättvisa villkor, kan bli för mycket! I bakgrunden ligger förstås rädsla för förändring.
För många av oss är feminism och jämställdhet samma sak, men feminism är en starkare position, feminism visar på strukturella problem och privilegier.
Feminism är för människors lika värde, oavsett kön. Inte som senaste insändarskribenten förstått det ”feminismen blundar för männens problem” – feminismen sätter fokus på könsorättvisor också de som männen drabbas av. Men kvinnor behöver inte ta ansvar för mäns problem. Kvinnor måste inte lägga sin fritid på att förbättra för män även om vi är många som också gör det. När män med ett genusperspektiv engagerar sig för män gynnar det också kvinnor liksom detsamma sker för män när kvinnor engagerar sig för kvinnors bättre villkor. Visst, enskilda män kan vara förlorare men för män i allmänhet så öppnas många fler möjligheter för hur de kan leva sina liv.
NF visade på bredden men också enigheten, de var mycket stärkande och inspirerande.

I slutet av mötet bjöds alla intresserade in för att bilda en ny organisation:  

Vi är flera som utifrån NF, men också annars kommit fram till att vi behöver är en feministisk organisation som driver jämställdhetsfrågor. En organisation där både tillfälliga och mer stationära arbetsgrupper och organisationer kan verka för kvinnors fulla mänskliga rättigheter i ett jämställt samhälle. All verksamhet ska utgå från FN:s Kvinnokonvention (CEDAW) och Beijing Plattform for Action.

Här ska utrymme finnas för en bredda av engagemang, några kanske vill studera maskulinitet, hur tar den sig uttryck och begränsar både kvinnor och mäns liv på Åland, några vill utveckla sitt föräldraskap utifrån jämställdhet, några vill skapa en aktionsgrupp för att granska sexism och diskriminering i i reklam och media, någon vil studera feministiskt ekonomi och kan genom organisationen hitta några till som vill göra samma sak.

Vår tanke är en bred och flexibel organisation både för personer och organisationer.