måndag 29 april 2013

Ordförande för Ålands hälso- och sjukvård

Idag utnämns jag till ÅHS ordförande, det blir ett spännande och utmanande uppdrag. All media här på Åland tryckte på och bad mig uttala mig redan i fredags efter att partiet hade givit mig sin välsignelse, det var en ny upplevelse. Att stå på sig och kräva respekt för att dom måste vänta till beslut är taget trots deras vädjanden kändes inte helt lätt för en som vill vara tillmötesgående.
Jag  kommer till en styrelse som är respektfull och framåtsyftande och en delvis ny rekryterad ledning som är välmeriterad och verkar väldigt engagerad. Så det bådar gott för möjligheten att göra ett bra jobb där fokus blir att stärka och utveckla hälso- och sjukvården för alla åläningar.
Kollade upp min CV och konstaterade att även om jag tillhör gruppen som har mer informella meriter än formella så är listan lång på just sådant jag tror är viktigt för ett ordförande uppdrag. Någon har frågat mig om min ekonomiska meriter och det är inte minst starkaste sida, men jag har haft personal och budget ansvar i olika sammanhang sedan jag var just över 20 år. Har drivit eget företag i över 20 år, drivit utvecklingsprojekt och ansvarat för kommunalverksamhet, jag listan kan göras lång. Dessutom har jag ju min privata ekonomiska coach i min syster som är auktoriserade revisor, vilket jag är mycket glad för. Utöver det är det en förmån att ta politiska uppdrag för de socialdemokratiska partiet, man är aldrig ensam det finns alltid olika personer med olika erfarenheter och kompetenser att bolla frågor och svårigheter med om man vill, något som partiet ständigt utvecklar.

torsdag 25 april 2013

För en tid sedan bloggade jag om Human flyktingpolitik hur ser det ut i Finland? i Sverige har näthatet diskuterats, jag har undrat hur det ser ut i Finland. Nu har Yle visat att det är som man anade likadant som på andra ställen. Att avvika från normen, att säga vad man tycker, att få vara den man känner att man vill vara har ett högt pris.

Enligt Yle tycks år 2007 vara en vattendelare för väldigt många av de personer som intervjuas i Yles hatprojekt. Bloggar blev vanligare, diskussionsforumen livligare och Facebook gjorde sitt intåg. Det aktiva nätet förde mycket gott med sig. Men hatet hittade också en ny plattform.
Kolla in Yles hatprojekt.
Se trailern



söndag 21 april 2013

De flesta politiker drivs av en stark vilja att få saker uträttade


Funderar då och då på det här med att vara politiker, speciellt de dagar då folk generaliserar om dem/oss som okunniga, onödiga och ibland rent onödiga, vilket tyvärr inte är så sällan. En bild som jag emellanåt tycker att media spär på genom sin drivkraft att spegla konflikter och få till säljande rubriker. På Åland där vi har en stor närdemokrati med många medborgare involverade i olika former av politiskt beslutsfattande kunde man tro att det fanns en förståelse och stolthet för alla som engagerar sig i politiken, men många av dem ser sig själv inte som politker utan man kan höra av någon som sitter i t ex en kommunalnämnd, att dom där politikerna i kommunen borde nog… Tyvärr har vi, liksom där det är långt avstånd till politiker ett relativt stort politikerförakt. Visst finns det tillfällen då även jag är fundersam över hur det går till i politiken och ibland när maktlystnad och viljan att vara i en maktsfär tar över är det ibland ett fullt spel och långt ifrån demokratiska spelregler.

Varför väljer man att på ett eller annat sätt vara politiker/ta politiska uppdrag för ett parti?
Alla som ger sig in i politiken har någon form av vilja att påverka, såvida de inte är tvingad till sina uppdrag. För en del maktlystnad en starkt bidragande kraft, men också att göra karriär och att ”bli något stort” kan attrahera. Den kraften uppmuntras och finns ju inom de flesta organisationer, inte minst i näringslivet eller kyrkan.

På Åland har jag svårt att tro att pengar är en drivkraft, den utsatthet och de stora jobb som är vardagen för politiker både i kommuner och i lagting motsvarar inte den ersättningen de flesta får. Är det pengar man är ute efter ska man nog lägga energin i näringslivet, politiken är en allt för vansklig och lågersatt branch.


Viljan att ta på sig politiska uppdrag är för de flesta en vilja att få saker uträttade.
För mig är en det en form av socialt engagemang och att få utlopp för en förändringsvilja, ja att få möjlighet att förbättra människors villkor och möjligheter, en vilja att förbättra systemet och att vara solidarisk med grupper som inte har samma förutsättningar som andra.

Att vara politiskt aktiva kräver idealitet och engagemang för samhällsfrågor. De flesta politiker skolas inom partiet och i den praktiska politiska dagsverksamheten och har många gånger en stor kompetens i att driva politiska frågor och verksamheter, de har en kompletterande kompetens till de tjänstemän som är specialister på området som de har i uppdrag att sköta.
Att ta ett politiskt uppdrag innebär att föra in ett brukarperspektiv direkt i ledningen av verksamheten. Något som jag ser som väldigt viktigt. Det gäller att ta vara på medborgarnas kritik och och idéer om vad som behövs i den gemensamma delen av samhället och sen prioritera och välja vilka frågar man ska driva, hur pengar och resurser ska fördelas. Det är ibland segt och innehåller rätt ofta kompromisser men det är jätte viktigt att vi medborgare engagerar oss och tar på oss olika former av politiska uppdrag. Men det gäller att vi tillsammans jobbar med klimatet och förutsättningarna i politiken så att både olika sorters människor och folk med olika erfarenheter trivs och ges utrymme och att vi har ett gott och respektfullt samarbete med tjänstemän och arbetande i verksamheterna, där behövs en ständig dialog.

lördag 13 april 2013

De här med stereotypa bilder


Att bilder har budskap och dolda budskap är nog de flesta överens om, men att kunna läsa bilder och förstå att även de underliggande budskapen har betydelse är inte så lätt. Jag har de senaste tiden mött både kommentaren " Budskapet ligger i betraktarens öga." och Man ser de man vill se".
De har gjort mig konfunderad men också skrämd, för bildspråket har oerhört stor makt över oss och vi överöses med bilder via reklam, tv, filmer, etc. 
Tänkte att vi alla behöver träna oss i att analysera bilder för att på så sätt bli lite mindre manipulerade.
En grupp som är speciellt utsatt är våra barn, här behöver föräldrar, dagis, förskola och skola lägga en hel del kraft jämfört med tidigare. 

Ett speciellt område är detta med genus och stereotypa bilder. Genus är till skillnad från biologi något som vi konstruerar ordet betyder socialt och kulturellt konstruerat kön, något vi skapar. När vi ser en annan människa är den första vi försöker avgöra är det en man eller kvinna? Det går ofta fort och lika snabbt har vi förväntningar, fördomar och förutfattade meningar om personen framför oss. Uppfattningar som avgör hur vi förhåller oss till personen och som förstås också påverkar hur personen uppfattar sig själv.
Det som räknas som manligt i samhället har högre status än det som räknas som kvinnligt, och det män gör värderas generellt sett högre än det kvinnor gör. Det finns ju andra saker som påverkar om man har hög status t ex vit hudfärg och vara heterosexuell och att inte ha en funktionsnedsättning. Det som har hög status tillhör normgruppen och har ofta mer att säga till om i samhället. Redan som bebis får vi budskap om hur vi ska bete oss utifrån kön och vi rättar hela tiden till oss själva och varandra efter osynliga regler och förväntningar om vad som är kvinnligt och manligt, och på så sätt är vi själva med och återskapar dem.

Genus är också något som skapas på bild varje dag. En fotograf har en massa val denne väljer eller påverkar människan/objektets kroppsspråk, pose, gest, hållning, om personen ska le eller inte, hur ljuset faller, var fokus ligger, i vilken miljö och hur man placerar och vinklar personen, avstånd, om det är flera på bilden och vilka roller som tilldelas I slutändan väljer fotografen viken bild av alla tagna som ska användas. 

Vi omger oss av mängder av bilder av hur könsrollerna ”ska” spelas. Bilder som begränsar oss. Som begränsar vår fantasi, våra föreställningar om vilka vi kan vara. De tycker jag är problematiskt ett lätt sätt att genomskåda stereotypa bilder är att byta kön i bilden, vad händer om man sätter in en man i kvinnans position eller tvärtom. Hur blir det då?
Jag lär mig mycket av Genusfotografen titta på han senaste samling, vad ska man säga Hå, hå ja, ja…

söndag 7 april 2013

Veckans affärer skriver om kvinnor i offentligheten

Lite intressanta  på temat hur kvinnor blir behandlade i offentligheten:
En kvinna ska veta sin plats, Ulrika Fjällborg Veckans Affärer 2013-04-04 "Det blir plötsligt väldig tydligt. Kvinnan ska veta sin plats, kvinnan ska komma när hon blir kallad, när andra säger att hon behövs."
Kvinnohatet finns överallt, Per Öqvist Veckans Affärer 2013-03-08 Årets ögon öppnare "En dag kommer jag personligen att skära halsen av dig och lämna dig med kniven uppkörd i fittan. Jag fattar att du till en början kommer att söka skydd, men ju längre tiden går desto större risker kommer du att ta, då du inbillar dig att du är i trygghet. Men den tryggheten är inbillad!!!"

tisdag 2 april 2013

Hur få fler kvinnor i politiken?


Inom socialdemokraterna på Åland jobbar vi ständigt med att utveckla vår politik. Vi jobbar med dagspolitiken men också med att utforma den framtida politiken. Därför har vi olika grupper som t ex de nyligen tillsatta om skolpolitik och jämställdhet. Det handlar inte om att misstro det som görs i dag utan att utveckla den egna politiken. I arbetet brainstormar vi, läser, reflekterar och lär nytt för att kunna lägga fram förslag för framtiden. Det här arbetet är en av de saker som gör att jag tycker att det är roligt att vara politiskt engagerad.
Inför arbetet i den jämställdhetspolitiskagruppen filar jag på råd till samhället och partierna kring hur vi ska kunna få fler kvinnor i politiken. Hade tänkt mig 10 men än så länge fått ihop 8, tar gärna emot fler : )
  1. Rekrytera minst hälften kvinnliga kandidater av dem som ska ställa upp.
  2. Arbeta med partiets mötesstruktur och arbetsklimat.
  3. Arrangera utbildning i mötesteknik.
  4. Utbilda partimedlemmarna i genuskunskap och härskartekniker. ( synliggöra t ex att kvinnor dagligen måste kämpa mot en samhällsbild som säger att kvinnor måste vara omtyckta, att konflikter är farliga, som kvinna måste vara vän med alla, att det är deras ansvar att vara omtyckt, att om de bara jobbar hårt så kommer dom bli sedda och få högre status, de är deras ansvar att alla ska trivs, dom måste vara perfekta, om dom får kritik betyder det att dom är en dåliga som person ett budskap som samhället matar kvinnor med, men som också bidrar till mäns syn på kvinnor.
  5. Skapa ett stödjande nätverk för kvinnor (att var kvinna i politiken är tuffare än att vara man).
  6. Utbilda kvinnor och män i vikten av att kvinnor stödjer kvinnor, (det ligger i mäns traditionella sätt att organisera att de stödjer varandra vilket också göra att kvinnor också stöder män).
  7. Skapa mötesstrukturer och mötestider som möjliggöra för de som har huvudansvaret för barn att delta.
  8. Arbeta aktivt med att de politiska diskussionerna är handlingsinriktade och inte blir ett maktspel (allt för många kvinnor hoppar av sina uppdrag eller avböjer omval, för att det tycker att maktspelet tar för mycket plats och politiken inte gör skillnad).

måndag 1 april 2013

De ställs stora, ja kanske orimliga krav på kvinnor i offentligheten

Lagtinget på Åland har nyligen haft en jämställdhetsdebatt, det är bra. Jag hade inte tillfälle att lyssna på den men då lagtinget endast har 6 kvinnor av 30 ledamöter fick det mig att fundera och tänka på strukturer.
Bilden från www.lagtinget.ax

Maktintressen och manliga normer drabbar kvinnor på många sätt, ett är att kvinnor som kämpat sig till positioner i samhället riskerar att bli så kallade "gatekeepers", de får t ex en omedveten uppgift att se till att inga fler kvinnor kommer in eller att andra kvinnor angrips eller förminskas. Ett annat är att de i offentligheten ställs högre kräv på kvinnor än män och att de blir hårdare granskade än män. Om kvinnor gör fel så är de utöver en hårdare dom av sig själva och av omgivningen, också representanter för sitt kön och både sviker det och bekräftar att kvinnor inte passar in eller inte är kompetenta. 
Oavsett om de drabbas av detta så präglar det dem på olika sätt. Man blir som feminist sorgsen när man ser sina kvinnliga vänner och förebilder strida och såra varandra. Senast Lidija Praizovic som kritiserar Maria Sveland i DN, men de händer i många olika sammanhang. Å ena sidan kan jag tänka att det är klart att kvinnor ska kunna ha olika åsikter och slåss för dem. Å andra sidan blir jag att fundera på vad det är för maktmekanismer som slår till som gör att vi tycker att kvinnor ska vara lojala med varandra. Klart att jag kan se att kvinnor som grupp behöver vara lojala, men… Är det så att män i högre grad är lojala med andra män jämfört med kvinnor? 
En skitsnacksundersökning jag tagit del av visar att män och kvinnor snackar ungefär lika mycket skit. De som skiljer sig könsmässigt är att män snackar skit om män som det går dåligt för, kvinnor snackar skit om kvinnor som det går bra för. Vilket ju blir förödande för de kvinnor som kämpar på för maktpositioner och tar sig fram. Jag kan också se att det tar mycket hårdare på de flesta kvinnor, när de blir kritiserad av andra kvinnor jämfört med män. Kanske för att man upplever att det är värre, att man har ett förväntat lojalitetskrav, men kanske också för att kvinnor är skickligare på att såra sina systrar, att de har tränat ett flickmönster som gör att de med ett tonfall, en blick eller en min kan osynliggöra, förminska eller bestraffa den andra. 
Om man ingår i en underordnad grupp i samhället, vilket könsuppdelad statiskt visar med all tydlighet att kvinnor är, så innebär det att man medvetet eller omedvetet, oavsett om man brutit med de traditionella könsstrukturer och mönster eller inte, måste förhålla sig till det. Det innebär att vissa handlingsmönster och strategier ligger nära till hands att använda och vi gör det lätt.
Jag tror Lidija Praizovic I DN faller i den fällan när hon kritiserar Maria Sveland för att hon inte ger plats för kvinnor med andra ­värderingar än dem som frodas i den svenska vita medelklassen. Jag tänker att Lidija gör samma fel som när någon engagerar sig för t ex kvinnors situation i jordbruket, då dyker någon upp och anser att det är viktigare att engagera sig för t ex kvinnorna i Afghanistan. Varför ska inte Maria beskriva sin verklighet och de mönster hon ser? Det kan inte vara fel. Med det menar jag inte att solidaritet inte är väldigt viktigt eller att kvinnor som tillhör överordnade grupper har ett större ansvar än de som utsätts för andra diskrimineringar pga t ex klass, etnicitet eller sexuell läggning. 
Kvinnor som tar för sig blir på ett sätt ett hot mot andra kvinnor, vi ska alla vara på samma nivå, du ska inte tro att du är något. Den så kallade "osthyvelsprincipen" slår till och risken är stor att istället för att fokusera på män som många gånger har ett större handlingsutrymme så kritiserar man snabbt kvinnor för hur de borde vara eller göra. I det "hierarkiska" mönstret kan man också se att både män och kvinnor hyllar framgångsrika män.

Förändring kräver att kvinnor ständigt: 
  • Jobbar med sina flickmönster; som att vara tillgänglig, behagfull och ta ansvar för att alla är glad och sams. 
  • Klarar av att hantera att man uppfattas som besvärlig och aggressiv om man är tydlig och tar för sig. 
  • Aktivt funderar över vilka strider och varför man ska ta dem, så att man inte ger sig på andra kvinnor i fula och onödiga spel. 
  • Är beredda på att bemötas av någon härskarteknik som gör att man kan förminskas, förlöjligas och bestraffas.
  • Kunna hantera att man möter män som ser en som objekt, (bland dem de sexfixerade männen).
  • Kunna hantera möten med män som medvetet eller omedvetet anser att kvinnan är underordnad, vilket är ett mönster som ligger till grund för hot och våld mot kvinnor.
  • Kunna hantera okända mäns kvinnohat via nätet eller andra kanaler.
De ställer stora krav på kvinnor som tar plats i offentligheten.
I morgon 8 råd för hur jag tror att vi kan få fler kvinnor i politiken.