Genusperspektiv på hälsa och sjukvård

Ålandstidningen lyfter i en artikel i fredags av Emma Harald på en viktigt fråga "genusperspektiv i vården”. Feminism, genus och jämställdhets är ju frågor som jag både är kunnig i och engagerade för, även om än min nisch nu inte är sjukvård. Jag har dock följt frågan på avstånd genom åren. Så jag har sett att det är en väldigt viktiga fråga för att hälso- och sjukvården inte ska vara diskriminerande.

Det finns en hel del både forskning och praktiskt arbete gjort i Sverige där regeringen gav Sveriges kommuner och landsting bidrag som skapat utrymme för olika former av utvecklingsprojekt och forskning.

Så här funderar jag:
Den moderna västerländska medicinen och sjuk- och hälsovården har ansetts vara könsneutral och kön/genus har setts som irrelevant, på samma sätt som det tidigare ansetts som ett onödigt perspektiv för skolan eller dagis. ”Vi behandlar ju alla som individer” har man argumenterat, men när man fått utbildning och börjat granska sig själv har man fått syn på begränsande och diskriminerande mönster som man själv är med och upprätthåller. Problemet inom alla områdena är att personalen skolats in i att förstå sig själva som neutrala och opartiska i relation till elever, dagisbarn, föräldrar, patienter och medarbetare. 

Rapporter och forskningsrapporter visar på att medicinsk kunskap i hög grad utgår från den manliga kroppen, en ung vit man på cirka 70 kilo, det vill säga symtom, normalvärden, bemötande med mera bygger på det. Denna kunskap har oreflekterat förutsatts gälla även alla andra män, kvinnor och barn. Forskningen inom medicin har utvecklats från att ha varit helt omedveten om könets betydelse medan det idag finns en hel del så kallade tilläggsforskning där kvinnor har inkluderas i studier för att få giltig kunskap om bland annat normalvärden. Det har också gjorts könsskillnadsforskning, forskning där både män och kvinnor ingår men där skillnaderna antingen har osynliggjorts eller överbetonats. 

Idag måste det ställas krav på genusforskning, då krävs det att man har en genusteoretisk grund, där det ingår en maktanalys och en granskning av befintlig forskning med ett kritisk perspektiv. När man läser på visar det sig att få studier inom omvårdnad är gjorda med ett genusperspektiv. Flera studier visar t ex att sjuksköterskor beskriver kvinnliga patienter i mindre positiv dager än manliga. Genushierarkier har inte förändrats inom hälso- och sjukvården, utan snarare har könsstereotyper stärkts. 

Över lag kan man konstatera att vårt sätt att bemöta andra människor ofta är omedvetet influerat av stereotyper men även fördomar och det bidrar till att upprätthålla mönster som ofta kan vara destruktiva. En effekt av detta kan bli att kvinnor blir kvar i en historisk uppoffrande eller utplånande roll och män i en ”rationella" och fixande roll. Ett genusperspektiv är ett redskap för att kunna se dessa mönster och för att kunna ifrågasätta de maktrelationer som ingår. Ett viktigt steg är att personalen blir medveten om vilka signaler de ger till patienter. Det innebär att reflektera över vad och hur man reagerar och gör saker. Det är inte ett helt enkelt arbete men oerhört viktigt och spännande för den som vill utvecklas. 

Ansvaret för en fungerande kommunikation i vården ligger på organisationen och personalen, inte på patienten. Genusperspektiv behövs också på lednings- och styrelsenivå, så att inte prioriteringar och beslut skapar problem för de som ska utföra arbetet. Det krävs att  genusperspektiv inkluderas i vårt dagliga arbete på alla nivåer. Men för det krävs det kunskap.

Jag är övertygad om att det kommer att göra vården bättre dessutom; långsiktigt rationellare och mer ekonomiskt.

Det ska jag framöver arbeta för att ÅHS jobbar med, nu när jag börjar bli varm i kläderna på min post som ordförande : ) ÅHS ser jag att man skulle kunna inrikta sig på två saker: 

1. Undersöka och granska vårdstatistik, vårdresultat och skillnader i kvalitet och tillgång ska ha ett genusperspektiv för att synliggöra sådant organisationen och personalen inte ser. 

2. Internutbildning för att höja genuskompetensen för att därmed öka förutsättningarna för en vård som är jämställd vad det gäller tillgång, kvalitet och säkerhet. 

Erfarenheter visar att när man fått utbildning (fått på sig de så kallade genusglasögonen) så upptäckter man ojämlikhet i systemet som man helt enkelt inte sett innan och automatiskt börjar man förändra både i sitt bemötande men också i strukturer. 

Ett projekt som jag läst om visade hur olika man behandlade kvinnor och män det synliggjordes genom att någon ställde frågan varför produceras så mycket mer tvätt i från den manliga delen jämför med den kvinnliga där man behandlar hudsjukdomar, man började granska och konstaterad att kvinnor med hudproblem oftast fick en salva och fick sen gå hem för att vårda sig själv, medan männen fick behandling på sjukhuset, som att de inte var kompetenta att ta vara på sig själva. På samma sätt har man ju sett mönster på dagis där små pojkar för mycket mer hjälp att t ex klä på sig, flickor får inte alls samma hjälp.

För den som vill lära mer finns lättläst kunskap om genusperspektiv på medicin och vård. Jag rekommendera jag dessa två länkar:

(O)jämställdhet i hälsa och vård - genusmedicinsk kunskapsöversikt från Sveriges kommuner och landsting

och den Svenska vårdhandboken 

Marknadsekonomi och i samhällets regi

Det är svår de här med marknadsekonomi och samhällets kollektiva lösningar. Var går gränsen, när ska samhället organisera saker själv och när ska samhället luta sig mot marknadskrafterna. Jag är socialdemokrat av ideologiska själv det innebär inte att jag tycker att beslut som socialdemokraterna är med och fattar här hemma på Åland och runt om i Europa. Ibland är det kompromisser för att man sitter i regeringar med andra grupper som har andra prioriteringar, ibland är det direkt korkade beslut som man själv kommit fram till. 

Läste Kajsia Ekis Ekmans debattartikel i ETC: Marknadsbyråkrati slösar mänsklig tid och energi, där hon lyfter på fenomenet att privatiseringen kostar massor och gör det besvärligare för folk. Att risken för monopol hela tiden är stor. Jag menar att t ex att infrastruktur speciellt på ett så litet ställe som Åland oftast mår bästa av att organiseras i det offentligas regi. Men det kräver starkt och utvecklat proffesionellt ledarskap och ett engagerat politiskt ledarskap och ett helhetstänk.

Intressant är också den tendens man kan se med den fria konkurrensen, den är bara som Kajsa skriver "ett temporärt tillstånd inom kapitalismen. Snart upptäcker människor att det är bekvämare att anlita jätteföretag. Att hyra bil av Hertz, för då kan man lämna in den var som helst. Att åka med samma tågbolag, handla på samma mataffär, för då samlar man poäng och får rabatter. Och så går tendensen mot allt större företag, mot uppköp och monopol, och sedan är vi där igen. Ett företag som äger alla skolor, ett företag som äger alla simhallar, hemtjänstbolag och elbolag.” Poängen var ju att den fria konkurrensen skulle berika och utveckla verksamheten, inte monopolisera. 

Intressant är också den rekommunalisering vi kan se sker i Europa nu, det handlar om t ex energiförsörjning,  fastighetsförvaltning och sophämtning och de städer som var först ute med stora privatiseringar svänger nu då de konstaterar att de leder till ökad insyn, förbättrad kvalitet och mindre kostnader. Dagens Arena berättar i en artikel om Paris där man första året sparat in 350 miljoner kronor på att låta staden ta över vattenförsörjningen, Storbritannien där 80 av 140 kommuner tagit tillbaka ansvaret för olika kommunala tjänster.

Ett är säkert det finns inga enkla lösningar, men som politiker behöver man hela tiden lyfta blicken och tänka på medborgarnas bästa och den övertro på marknadskrafter som politiker har och har haft måste problematiseras. 

Bi i skärgården en möjlig framtidssatsning

Ibland blir bloggandet mer sporadiskt, tiden bara springer och skrivandet har fokus på annat. Nu senast har det varit mycket projektplaner och verksamhetsberättelser. 
För min biodling är det lågsäsong, nu är det bara att hoppas på att bina drog in tillräckligt med mat i höstas och att de inte blir allt för störda av fåglar och annat. Men har just tittat på en viktigt föreläsning i TEDtalks om bikrisens orsaker och vad man kan göra år den. Ett tips från en aktiv biodlarförening här på Åland. Honungsbiet som bara är ett av många olika bin som finns har funnits 50 miljoner år, varje samhälle har 40 till 50.000 individer som samordnar sig i fantastisk ordning. De senaste åren har bin dött i massor världen runt, inte på Åland. Det finns flera skäl, ensidiga odlingar, växtgifter, stordrift och sjukdomar. På vissa ställen är det så illa att människan själv måste pollinera. Ta 10 minuter och lyssna på Maria Spivaks föreläsning


En ny Facebook grupp är öppnad av Kent Eriksson ett diskussionsforum för skärgårdens entreprenörer. Hur kan vi förbättra näringslivet i skärgården? 
Där har jag skrivit: Biodling kunde vara en viktig lokal produkt, de som får del av min honung menar att den är unik, min förståelse av det är att vi har en unik och mångfaldig flora. Om man blir fler deltids- och hobbyodlare kan man bygga upp en rationell hantering av olika produkter. Finns intresse för biodling så är biodlarföreningen en bra kontakt. Om någon på Kumlinge behöver stöd av en mer van biodlare kan jag nog vara behjälplig.
Själv funderar jag på att förnya lite av min utrustning under våren, använder fortfarande min morfars gamla utrustning som snart är över hundra år. Det går bra men jag är lite tröttare i kroppen och om jag framöver utökar verksamheten blir det för tungjobbat.