Kunskap om genus ses som ett hot

Propagandan som idag sprids framställer genusvetare, feminister och de som kämpar för HBTQI rättigheter som extrema och att den kunskap och problematisering av kön och sexualitet som vi sprider utgör ett hot. Det är därför viktigt att feminister och genusvetare från akademin engagerar sig i det offentliga samtalet. Liksom att organisationer förstärker sitt arbete för att synliggöra kunskap och åsikter.

Det sker en stark politisering och ett ifrågasättande av genusvetenskap och kritiskt tänkande just nu. Det är inte en enskild företeelse utan en världsomspännande företeelse och har på många platser en välorganiserad rörelse som bas bland annat i USA. ”I land efter land förenas den traditionella högern med extrema nationalister kring idén om en farlig ”genusideologi” som sägs få förödande konsekvenser för familjen, folket och nationen” skriver Magnus Linton i DN. I artiklar i t ex svenska press är 

genusvetenskapen något manskapar karikatyr av och så argumenterar man mot den nidbilden. Det finns också en hel del hat mot feminism och starka kvinnor, något som Per-Olof Eliasson skriver om i Universitetsläraren. I Rumänien, Ungern och Brasilien har regeringarna förbjudit genusvetenskap. I Polen och Italien har genusvetenskapen attackerats hårt. Det handlar om en stark propaganda där den akademiska forskningen utmålats bygga på ideologier och teorier som är direkt skadliga och då speciellt för barn. Det handlar om att man upplever att den ”traditionella familjen” och dess värden är hotade, genom att genusvetenskapen synliggör att det finns fler sätt att relationsmässigt, maktmässigt och sexuellt leva sitt liv. Att man synliggör att normer gynnar vissa och missgynnar andra och de spiller över på en massa områden i livet. "Attackerna på genusvetenskapen globalt innebär en attack mot den akademiska friheten och det kritiska tänkandet i stort", säger Purna Sen från UN Women på ett webinarium, anordnat av nätverket International association of women in radio and television (IAWRT), vars medlemmar är kvinnor som arbetar inom media, kommunikation och forskning i 54 länder. Man konstaterade också att civilsamhället får allt mindre möjligheter. Det feministiska perspektivet och genusstudier har från början varit måltavla för hat och hot under historiens gång, men de som händer nu  är att det ökar och det har skett en upptrappning i flera länder den senaste tiden. Både genom öppna kampanjer och genom att enskilda engagerade utsätts för personliga kampanjer för att misstänkliggöra dem och i förlängningen omöjliggöra deras arbete eller engagemang. Det hela är komplicerat i länder som t ex 

Polen, Litauen och Ungern finns det religiösa rörelser som ser genusvetenskapen som ett hot mot traditionella värden, men det finns också en sammanblandning och i många fall en berättigad kritik av hur de forna östländerna de senaste 40 åren haft en anpassningen till ”västerländska värderingar” med fri-marknadspolitik med löften om välstånd till alla, som ju inte på något sätt uppnåtts. Där finns istället stora grupper av människor som är arbetslösa eller arbetar för minimala löner och under dåliga arbetsförhållanden. De ger utrymme för politiker att fatta beslut om att t ex stänga ned de genusvetenskapliga institutionerna i en del länder. Andrea Pető, professor i genusvetenskap vid Central european university i Ungern som jag och några ålänningar träffade för ett år sen i Ungerna har fått stänga ner sin arbetsplats på universitet och flyttat till Österrike för att fortsätta undervisa. Hon menar att det ända positiva i det hela är att genusvetenskap fått mycket mer uppmärksamhet, tidigare var hon aldrig efterfrågad av media men senaste tiden intresset varit stort från journalister och intresset för utbildningen är större än någonsin och idag med distansutbildning ges möjligheter att studera de man vill på en annan ort än man bor. Men det är problematiskt att ingen varken akademin, EU eller någon av FN:s organisationer kunnat stoppa nedläggningen av genusutbildningarna i Ungern, Rumänien eller någon annanstans.

Jag tror att vi och det demokratiska samhället underskattar kraften i internationella rörelser och organisationer såsom t ex World congress of families, vars strategier att sprida hat kring jämlikhet, feminism och HBTQI. Deras innehåll adopteras och överförs till politiken. Där finns hatpropaganda som bygger på en starkt rådande traditionalism med inslag av rasism och sexism. Det är inget nytt men tankemönster som även finns i en del av den intellektuella eliten. Vilket gör det extra svårt att motarbeta.

Vi som är feminister, vi som ser genuskunskap som ett bidrag till att utveckla världen till en mer human plats att leva i måste fortsätta kämpa och synliggöra de problem som idag hänger ihop med patriarkala idéerna som drabbar både män och kvinnor.
#equalrights  #jämlikarättigheter #allamänniksorslikavärde #nejtilldiskriminering

De där med pollinerarna igen!

Skrev en insändare: 

Åtgärder behövs för våra vilda bin

Jag är biodIare, miljöaktivist och har valt att bo i skärgården för att det är ett sätt att få leva nära djur och natur. Jag ser med glädje att det på insändarplats nu diskuteras hantering av vägrenar. I oktober förr året tog jag initiativ till en motion till Kumlinge kommuns fullmäktige med målet att kommunen på ett bättre sätt ska bidra till att minska utarmningen av floran och hotet mot våra pollinatörer. Utgångspunkten var och är att: antalet vilda bin minskar och det krävs snabba insatser. Utarmningen av floran är ett hot mot våra pollinatörer. För att överleva behöver de kunna hitta platser att bo på och något att äta, precis som vi människor. Att våra tambin producerar honung vet alla, men den största betydelsen för oss är att de och de många vilda bina pollinerar växter så att det blir frukt och bär åt oss och mängder av fåglar och andra djur. Cirka en tredjedel av maten vi äter har pollinerats av bin och humlor. Vi som lämnade in motionen ville att det i Kumlinge kommun införs en nytt sätt av skötsel av vägrenar, en skötsel som gynnar en rik och vacker flora och biologisk mångfald och som samtidigt kunde bjuda boende, sommargäster och  besökare på en skönhetsupplevelse. Vi ville också att kommunen skulle uppmana landskapet till liknande åtgärd och att allmänheten i kommunen uppmuntras till att vidta åtgärder för biologisk mångfald. Bakgrunden är att naturbetesmarker och ängar minskar och hundratals arter har försvunnit. Samtidigt har gröna ytor som sköts vid till exempel vägkanter ökat. Experter och forskare anser att ängs- och betesmarkernas arter kan få nya fungerande livsmiljöer längs vägar om vi bara sköter dem rätt. På Gotland ligger man långt fram med sin skötsel av vägrenarna. Man låter vägkanterna blomma. De använder vad de kallar en anpassad slåtter och under sommaren när växterna inte hunnit släppa sina fröer slås bara siktskymda kurvor, korsningar och andra ställen där det behövs för trafiksäkerheten. Resten slås under höstslåttern efter 1 september. Jag är glad att det blivit en diskussion om och hur man på ett hållbart sätt ska hantera vägrenar och hoppas att både landskap och kommuner gör upp hållbarhets planer för att bidra till att öka mångfalden bland annat genom att ta vara på vägrenarnas möjligheter. Men också att allmänheten uppmuntras att se över t ex hur de t ex istället för stora gräsmattor som inte används kan gynna ängsblomning allt med syfte att gynna den biologiska mångfalden som är en överlevnadsfråga för oss alla.