söndag 30 januari 2022

Vad är det som händer i kommunalpolitiken i Kumlinge?

Jag vill genom det här inlägget tydliggöra för mig själv och för den som är intresserad hur jag ser på den senaste tidens händelser i kommunpolitiken på Kumlinge. Jag skulle inte skriva om inte fd styrelseordförande Gun-Mari Lindholm själv valt att gå ut i media. Det finns mycket som har hänt under mina år i Kumlinge-politiken som jag gärna synliggjort, men jag har bedömt att vi inte vinner på att strida om procedurer. Jag har velat fortsätta att driva frågor som jag anser viktiga, även om det inte varit lätt. 

Gun-Mari Lindholm valde att göra stor affär av att hon inte fått vara delaktig i det informella arbetet som fullmäktigegruppen haft kring tillsättande av styrelse och presidium. Det ideala hade varit att alla som ställde upp i valet hade varit med på alla möten. Men med det klimat som hon själv starkt bidragit till såg jag och resten av fullmäktigegruppen det som mest konstruktivt att efter ett gemensamt möte gå vidare med att bara dem som senare skulle rösta i fullmäktigevalet. Möten behövde hållas för att ta fram ett förslag. 

Det knepiga politiska klimatet på Kumlinge har byggts upp under Gun-Mari Lindholms tid i Kumlinge, då en motsättning mellan styrelse och fullmäktige skapats. Vi i fullmäktige har förstås också del i det, men trots olika fullmäktige-ordföranden har klyftan bara vuxit. Inte heller under mitt år som fullmäktigeordförande har jag hittat vägar till att förändra det. Det politiska arbetsklimatet har helt enkelt inte varit bra, och en stark majoritet i fullmäktige såg det som nödvändigt att byta styrelseordförande för att försöka bygga bättre förutsättningar för dialog. 

Det är problematiskt med kommunpolitik i våra små kommuner. De styrs av ett regelsystem som bygger på större enheter, t ex att det finns olika listor och att man inom dem förhandlar för att sen enligt rösttal få ett antal platser att tillsätta. I Kumlinge har vi haft endast en lista de senaste valen. På den är alla oavsett eventuell partifärg, grundvärderingar, byatillhörighet eller andra preferenser med. Detta gör det på många sätt komplicerat, t ex vid olika tillsättningar och det blir någonstans ett allmänt förtroendekapital i gruppen som avgör mycket. 

Det kan handla om hur länge man bott i kommunen, vilket kön man har, från vilken släkt man kommer, om man är aktiv i lagtingspolitiken, vem man är kompis eller granne med och mycket annat. Det är inte alltid så lyckat för de små samhällen där vänskaps- och släktband kan gå före t ex andra mer relevanta meriter. 

Självklart har även antalet röster betydelse för vilka poster man får, men med en gemensam lista där sen alla bara har en röst oavsett röstetal är det inte den enda faktorn. Jag konstaterar att Gun-Mari Lindholm själv inte hade några problem med att ta ordförandeposten framom mig, som hade mest röster efter förrförra valet.
Systemet är inte optimalt ur demokratisynpunkt, men det är så det fungerar idag.  

Är jag då ett offer för gubbarna spel mot en kvinna, såsom antytts? Nej, snarare är vi alla offer för en politisk kultur som av tradition fortsättningsvis gynnar män. Jag anser att det ledarskap som förts inte är vad vi i kommunen behöver -ett ledarskap som jag sett i styrelsearbetet och i möten som jag deltagit i både utanför och i kommunen. 

Jag ser heller inte att Gun-Mari Lindholm drivit några utvecklingsfrågor i kommunen eller fått kommunen att ekonomiskt stärkas, något som jag anser viktigt. Det är inga enkla och snabba frågor, men hon har dock suttit på posten i sex år. Väldigt lite har hänt och konflikterna inom kommunen har ökat.  

I fullmäktigegruppens arbete inför tillsättande av ny styrelse har det funnits ett bra och framåtsyftande arbetsklimat trots väldigt olika värderingar och åsikter. Jag hoppas att vi nu t ex får till informella möten gemensamt för styrelse och fullmäktige, men också fler möten för alla som intresserar sig för Kumlinge kommuns framtid. Vi har också under arbetet gjort ett digitalt lyft genom att träna på att tillsammans få med alla på banan och få digitala mötena att fungera, vilket borde möjliggöra deltagande på ett helt annat sätt än tidigare. 

Vi står inför många utmaningar och svåra frågor, t ex en allt för svag ekonomi, en oändamålsenlig kommunstruktur, en åldrande befolkning och en allt sämre skärgårdstrafik som vi är helt beroende av.
Nu är det bara att kavla upp ärmarna och jobba tillsammans. Det är i alla fall min ambition.