Vi hade en fin julafton utan stress. Traditionell julglögg i stallet för grannar vid 13. Sen var döttrarna ute och red och kom tillbaks till Kalle Anka vid 16. Jag är uppväxt med Kalle och hansvänner och de har suttit i, om än man kan var kritisk mot Disney stereotypa värld. Sen anlände farfar och farmor och deras hund Hulda och det var det dags för julmat. Med mormor var vi då 8 personer runt bordet. Döttrarna som inte är så förtjusta i julmat var klara ganska snabbt medans vi andra tog god tid på oss. Utbudet var inte så stort men när man räknar över så blir det i allafall en hel del. Vi har en blandning av olika traditioner och vi bidrar med olika delar. Rökt stekt syrad korv från Hälsingland, en tradition från min pappa. Grönkål kokt i skinkspadet, en tradition från Skåne som min mamma tagit med sig, hon har också den hemlagade kycklingleverpastejen med bacon med sig. Kålrotslåda som farmor gjort, rödbetsallad som är Kajs favorit och som han lagar varje jul. Sen hade vi sen tidigare lite gravad sik i frysen och som mormor gjorde en gravlaxsås till. Farfar hade med sig en rökt forell som han fått över när Lions hade försäljning utanför affären. Utöver det fanns förstås Kaj starka hemgjorda senap, tre köpta sillsorter, hemlagade köttbullar och prinskorvar, mitt hemlagade bröd och farmors prästgårdslimpa, en stor cheddarost och sen nytt för året Kajs hemlagade skinka. Tidigare har vi köpt färdig skinka.
Mätta blev vi förstås.
Sen var det paketöppning, godis, kaffe och frukt.
Det är synd att man inte gör mer med alla fina paketpapper och dekorationer. En dag får de ligga framme under granen (bilden är vår gran för året). Sen är det sopor! De behöver man fundera på hur man ska göra.
I vår tradition ingår att de vuxna får minimalt med julklappar, man köper eller fixar bara om man fått en god idé. Inga måsten! Barnen får mest nyttigheter och lite kul saker. Årets dyra klapp var ett presentkort på en mobiltelefon att inhandlas när deras nuvarande gjort sitt.
I vårt julfirande ingår sedan flera år att just innan julmaten far ett par personer iväg till stallet och ger hästarna middag och efter julklappsutdelningen så ska de ha sitt kvällshö. Det är bra att komma ut och fixa med det där mitt i allt innesittande, dessutom pockar hundarna på sin promenad som ju går att kombinera med stallbesöket.
Framåt kvällen blir det soffan och ofta någon film för dem som orkar ochinte hellre villläsa någon julklappsbok.
Med fascination läser jag BenitaMattson-Eklunds ledar i Ålandstidningen där hon angriper Nya Ålands chefredaktör för att inte kritistiskt granska bland annat mig, men främst Camilla Gunell men även andra framförallt kvinnor som kan knytas till Socialdemokraterna. Nina kan nog svara för sig själv men grunden för kritiken är fascinerande. Nina skrev i en ledare (om jag kommer ihåg rätt) för några dagar sedan att hon undviker att skriva om sin granne och vän Camilla Gunell, hon låter andra skriva. Det tycker jag är en bra strategi för att hantera problem med det åländska samhällets litenhet.
Många drömmer om en vit jul och föreställningen om den är stark, men det tycks som det åtminstone på vår breddgrad verkar som att vit jul nu är mer av ett undantag.
Nu är tre femtedelar av familjen på hemväg efter besök hos kusiner och julklapps inköp. Själv blir jag kvar i Sverige och åker första på måndagmorgon för att hinna till de sista Kulturdelegationsmötet för det här året och antagligen för den här perioden. De har varit intressant men är ett omöjligt uppdrag för en skärgårdsbo i alla fall från norra skärgården.
