Åland en säker hamn

Idag på internationella flyktingdagen den 20 juni startar vi kampanjen Åland en säker hamn. Vi är ett antirasiststisktnätverk med arbetsnamnet Ett Åland. Nätverket är under bildande  med ett flertal organisationer som har mänskliga rättigheter som en grund, det är rättighetsorganisationer, kulturföreningar och bildningsförbundet ABF-Åland som jag arbetar för. ABF har tagit på sig att samordna nätverket i starten. Alla föreningar håller nu på att anta en policy och aktiviteterna kommer att vara beroende av vad de olika organisationerna kan och vill bidra med.
Första utåtriktade aktiviteten är på Rädda Barnens initiativ. Kampanjen som vi kallar "Åland en säker hamn", med symbolen för kärlek med teckenspråkstecknet och hashtaggen #worldrefugeeday
Med detta vill vi uppmärksammar flyktingarnas utsatta situation i världen och att vi ser det som självklart att vi på Åland och i Finland ska ta vårt ansvar och ta emot flyktingar. Vi vill öka förståelsen och minska negativa attityder flyktingar är vanliga människor som lever under extraordinära omständigheter, som har tvingats på flykt undan krig och brott mot sina rättigheter.

Alla organisationer, företag och privatpersoner kan själva ta del och sprida kampanjen. Fotografera din eller någon annans hans med teckenspråkstecknet för kärlek, använd FNs hashtagg ‪#‎wordrefugeeday‬ och rubriken "Åland en säker hamn" sen kan du om du vill lägga till en text.

De handlar om att ge fler möjligheter inte färre!

Emellanåt kommer det artiklar som friskt delas på nätet om att genuspedagogik är något dåligt som kommer att likrikta människor och att vi inte ska göra barn könsneutrala. De menar att de finns genusfundamentalister som vill förbjuda t ex rosa för flickor och låta förskollärarna vara någon form av ”genuspoliser”.

Genuspedagogik är inte ett sätt att göra barn könsneutrala? 
Genuspedagogik handlar om att inte förstärka traditionella könsroller. Utan öppna upp för mer mångfacetterade möjlighet för barn att vara.
Genuspedagogik handlar om att motverka de traditionella och begränsande könsrollerna. Det handlar t ex om att se till så att pojkar inte styrs in i en mall där de antas vara stökiga och inte förväntas vara intreserade av skolan. Att ge pojkar möjlighet att i högre grad utveckla sin känslomässiga intelligens och sociala kompetens. Det handlar om att låta flickor ta plats, våga säga ifrån och lära dem att de får vara starka och modiga. Låta flickor vara mer än bara sitt utseende.

Handlar då genuspedagogk om att slänga ut dockvrån och och bilbanorna från lekrummen eller våra dagis? Nej, det handlar om att de som vill ska få leka i dockvrån eller med bilbanan, oavsett om de är pojkar eller flickor. Det handlar om att alla ska ges möjlighet att leka alla lekar och i blandad grupper, inte att kategoriser i kill- och tjejlekar. Genuspedagogik handlar om att behandla varje barn utifrån dennes personlighet och inte utifrån kön. Det handlar inte om att ta bort, eller förbjuda någonting utan att lägga till, öppna upp, berika och tillåta mer.
Vad är det som gör att vissa envisas ja tom psykologer, dagispersonal. lärare och reportrar med att påstå saker som vi som jobbar med frågan vet inte är sant. Bara begreppet genusfundamentalist gör mig fundersam, vem vinner på det att sprida okunskap och demonisering? Vilka är bevekelsegrunderna är det bara rädsla eller finns det andra saker det handlar om? Jag vet faktiskt inte.

Vi behöver mångfald och utrymme för olika erfarenheter och personligheter

I dag är det Självstyrelsedagen och flyktingfrågan är fortfarande het, Toivonen och hans gäng
fortsätter att skicka ut sin flygblad i kommun efter kommun. Själv är jag med och samlar personer och organisationer som har en helt annan människosyn än den som präglar de som är emot flyktingmottagning. Vi ser varje människa som unik och med lika värde och jobbar för att manifestera detta på olika sätt.
Åläningar generellt är vana vid nya människor, idag bor det människor från 92 länder, som har 53 olika språk. 30 % av åläningarna är liksom jag födda utanför Åland och 7 % är födda utanför Norden. De flyktingar som tidigare kommit till Åland har berikat samhället på en mängd olika sätt, en del bor kvar andra har flyttat bort.
Alla kommuner skulle må bra av att ta emot en eller flera flyktingfamiljer, de skulle vidga vyerna och berika våra små samhällen. De skulle också vara ett sätt att följa de konventioner som Finland skrivit under om att vi ska hjälpas åt när folk måste fly för att det är krig och kris på olika ställen i världen . Jag är övertygad om att vi på ett bra sätt i t ex Kumlinge skulle kunna ta emot en eller ett par familjer, men det kräver en gemensam organisation på Åland, de flesta kommunerna är för små för att klara det själv. De större kommunerna skulle kunna samordna, men sen placera flyktingar även i de mindre kommunerna. I de små kommunerna och framförallt i skärgården är vi generellt sätt bra på att inkludera inflyttade och våra samhällen skulle må bra av mera mångfald.
Men visst finns de saker som kan vara svåra om flyktingar flyttar till skärgården, t ex om de som kommer har ett stort behov av specialiserad sjukvård, även arbetsplatser kan vara en utmaning, men inget som inte går att hitta lösningar på. Den som tror att ett samhälle överlever och utvecklas genom att vara statiskt och homogent är helt fel ute. Det vi behöver är mångfald och utrymme för olika erfarenheter och personligheter, det är inte minst Åland ett bevis på. En sådan liten ort skulle på de flesta andra ställena ha det kämpigt både med svag ekonomi och hög arbetslöshet, så är det inte på Åland. En av förklaringarna till det är 92 länder, 53 språk 30% inflyttade, men också att vi har många kreativa människor som är uppvuxna på Åland och väljer att bo kvar och utveckla Åland. Sen har vi en annan viktig grupp det som som är uppvuxna på Åland men som flyttar iväg och fortsätter att nätverka med Åland och var goda ambassadörer för Åland. Mångfald och mobilitet är en av nycklarna till ett kreativt och utvecklande välfärdssamhälle där de finns plats för alla oavsett bakgrund.