Vi har alla ansvar!

Hur kan man säga att det inte är en enskild dåres verka om massmorden i Norge? Det verkar ju stå klart att det är en enskild människas handling, även om rättegången inte hållits, men jag och många andra hävdar att det inte är ett något som hänt i ett vakuum utan att språkbruk och klimat har betydelse för handlingen.
Det är en kamp om ord – varje dag måste vi tänka på hur vi använder dem, skriver Ola Larsmo i en tydliggörande artikel i DN. Han lyfter fram ett exempel; 1992 brann ett hus i den nordtyska staden Mölln ned en mordbrand riktad mot turkiska invandrare. När förövarna förhördes sade de att de inte förstod uppståndelsen: de hade ju gjort vad ”alla” ville. Vad ”alla” talat öppet om att man borde göra. Man ansåg att man utförde en kollektiv beställning.
Både media och varje enskild person har ett ansvar att varken i officiella eller inofficiella sammanhang häva ur sig påståenden grundade på grova generaliseringar eller fördomar. Vi måste alltid tänka på att vi lätt hamnar i ett vi och dom tänkande som vi måste bearbeta.
Häromdagen togs ett bra initiativ på Facebook "Jag vill göra skillnad" ett försök att få många att under perioden från idag tom 22 november använda mer av sin tid och kraft till att verka för en samtid och framtid där ingen människa utsätts för diskriminering, våld och exkludering. Idén är att vika en dag i kalender för att själv och/eller tillsammans med andra se över vad man kan göra – utifrån sina förutsättningar och i de sammanhang där man befinner sig. Ska själv se om vi via ABF-Åland kan skapa en mötesplats på temat.

Semester på Gotland

Kaj, Emelie, Ziva och jag har varit på en tredagars tripp till Gotland på programmet stod god mat Gotlandsrusspremiering på Lojsta hed och rundresa på södra Gotland. Vi bodde på Ängardsgård en stor hästgård med 35 hästar. Bra ställe för den som reser med hund, enkelt, god frukost och trevlig värdinna.
Första kvällen var vi på Gula hönan och åt ett ställe för den som vill äta god mat i trevlig miljö. Kväll tåv hade vi köpt räkor och åt i köket på gården. Sista dagen vandrade vi runt i Visby. Innan vi for till Visby hann Kaj och jag med att för ovanlighetens skulle turista i Stockholm vi tog t-banan in och promenerade och for sedan en två timmars tripp med båt under Stockholms broar. Kan verkligen rekommenderas.
Efter Gotland hälsade vi på min syster på Älgö utanför Vaxholm. En fin slappardag i tillsammans med henne, svågern och min mamma. Nu på väg hem till Kumlinge för en vecka med många besök av vänner. Man borde ju kunna ta det lika lugnt hemma som när man är på semester, men det verkar väldigt svårt så det är bra med en resa iväg för att se annat.

Tre viktiga artiklar

Att få hjälp att hantera och förstå, efter tragedin i Norge. Jag har läst tre artiklar som hjälpt mig.

"Det finns många hjältar i Norge i dag, betydligt fler hjältar än terrorister" skriver Ann Heberlein i DN. Hon lyfter på att vi i allt det mörka måste se att de flesta människor vill väl och att vi inte får låta rädslan ta överhand. En bra artikel som hjälper mig att bearbeta de svåra.

I Expo skriver Daniel Poohl en artikel där han lyfter på att även om förövaren agerat ensam så kan man inte utifrån hans egna budskap inte bara se honom som en ensam galning han hade/har en gemenskap, en idévärld där hans tankar fick näring. "Hans idévärld är en svartvit världsbild där Norge anses sviket av en marxistisk infiltration av samhället, till förmån för en tilltagande islamisering. I centrum för hans hat står socialdemokratin och det mångkulturella samhället." I bakgrunden finns de populistiska partierna och den antimuslimska rörelsens röst även om de tar avstånd från terror. En text som komplicerar och klargör.

På DN debatt skriver Emanuel Karlsten att medierna låtit sig styras av förövaren, att han enkelt fått ut sin bild av sig och sina motiv och medierna bara hakat på. "Han har serverat ett färdigt kit av pressbilder, persondata och vilka intressen han har. Och du, jag och media har svalt allt. Skapat vår bild av honom utifrån de premisser en kallblodig mördare själv förberett i detalj." Sittuationen är ny med alla sociala medier men journalister måste extra noga fundera och kritiskt granska det material som är lättillgängligt så att de inte blir med spelar och går en förövares ärende vilket man kan uppleva i detta fall. Härligt med en kritiskt reflekterande journalist som hjälper oss att se ett för många av oss osynligt spel.

Betyder inte att tragedin blir mindre, men vi måste hitta vägar att lära oss, vara konstruktiva och kämpa för demokrati, solidaritet och mångfald.

Sörjer med Norge

Tragedin i Norge är ofattbar. För den som inte har fått grepp om vad som hänt beskriver New York Times händelseförloppet eller läs Prableens bogg där han som var med beskriver sin upplevelse.
Idag var flaggorna på de offentliga byggnaderna på halv stång här i Stockholm och polisens beredskap var hög.
Ljusmanifestationer kommer att hållas på många ställen. På Åland bjuder de politiska ungdomsgrupperna in till manifestation klockan 19:00 utanför lagtinget.
I sådana här stunder när man bara vill gråta, är det viktigt att ta nya tag och se att demokrati är något som hela tiden behöver utvecklas och kämpas för, att det är inget man kan ta för givet. Ingen ska skrämmas till tystnad och all främlings rädsla, främlings fientlighet, rasism och intolerans måste motverkas.

Olikhet behövs!

I Danmark tror man att de sista barnen med Downs syndrom kommer att födas runt 2030! DN har en kort artikel om det. Fosterdiagnostiken ligger bakom detta. Man blir orolig, vad blir nästa sjukdom som man kan sortera bort… samtidigt som man kan förstå föräldrar som efter en fosterdiagnos funderar både en och två gånger när de vet att de kommer att föda ett barn med en funktions nedsättning som gör att de behöver deras stöd och samhällets stöd under hela sitt liv på ett annat sätt än de flesta andra barn. Samtidigt finns idag mycket kunskap SVT gör det rätta i sin artikel komplicerar och reflekterar.
Här kommer en film som visar på hur viktigt olikhet är, vem har en funktionsnedsättning? Vem är en tillgång i samhället? Vem behövs?

Tänk om någon i din närhet bara försvann!

Jag fick ett mail från Missing Persons ordförande Ona Gustienė. Jag har lärt känna organisationen genom att de varit samordnare och ledare för utvecklandet av tjejgruppsarbetet i Litauen, där jag varit utbildare.
Hon skriver att antalet försvunna personer i Litauen inte minskar och att 41% av dem är minderåriga. Under 2010 sökte organisationen efter 2258 saknade människor, 929 av dem var minderåriga.

Missing Persons 'Families Support Centre arbetar brett med påverkans arbete och konkreta åtgärder. De har just lyckats få den kända pop/rockstjärnan Amberlife, Edgaras Lubys, att medverka i arbetet. Han kommer att göra ett speciellt album med namnet Missing.lt där omslaget kommer att ha bilder på 12 försvunna personer, en kraftfull metod för att synliggöra problematiken och få stöd för den oerhört viktiga verksamhet Missing person arbetar med.
På Åland har just Ålands radio lyft på frågan om trafficking genom 6 program på temat. Trafficking är en som är en del av samma problem som Missing Person arbetar med, likaså sexslavhandel. Ålands Fredsinstitut publicerar snart en kartläggningen Åland och sexslaveri. Den har initierats inom projektet Utmana könsroller för att motverka sexslaveri. I projektet arbetar Ålands fredsinstitut tillsammans med partnerorganisationen Marta i Lettland förebyggande bland ungdomar för att förebygga sexslaveri och andra typer av könsrelaterat våld. Bland annat har kill och tjejegruppsmetoden används som en bra metod. Jag har haft förmånen att utbilda både de åländska och de Lettiska ledarna. I slutet av augusti åker ledare från Åland till Lettland för en utbildningshelg tillsammans. I höst avslutas projektet men båda organisationerna fortsätter arbete.
Vill du stöda arbetet med traffickin och sexslavhandel tveka inte att ta kontakt med t ex
Ålands Fredsinstitut, Marta i Lettland, Missing Persons.

Två första sides nyheter samma dag!

Igår 19 juni var faktiskt en fantastiskt dag. Två av ABF-Ålands tre sommarprojekt fanns på de två lokaltidningarnas första sidor.
Windjammers Ball gänget på väg på planerings-, marknadsförings- och studieresa till Herräng med Albanus och Sx2 ungdomsfilmprojekt som idag avslutar sitt filmläger i Mariehamn. Båda projekten är långt ifrån klara den stora dansfesten Windjammers Bal i Badhusparken är den 12-14 aug och filmgänget har ett stort efterarbete som resulterar i en kortfilm med premiär i september. Läs mer på ABFs hemsida.

Sommar!

Dagarna går sol, regn, höintag, hagfixande, promenader, smultronplockning, frysa in dill och persilja, slunga honung, koordinera transporter hit och dit. Jobba några timmar då och då. Ja så ser min sommar ut, helt ok måste man säga. De ända riktigt tråkiga är att kroppsvärken blommat ut för fullt så de är svårt att sova, svårt att bära och den psykiska orken är inte vad man skulle önska.
Jag har tidigare fått diagnosen c4 brist i komplementsystemet vilket man inte kan göra något åt. Verkar dock bli sämre, kanske dags för ett sjukhusbesök igen för att se om det är någon förändring, eller något annat eller om de finns nya rön.

Att sälja sex- ett sätt att skada sig för att dämpa ångest

Det är så svårt att förstå självdestruktivitet, men det är något som är allt mer förekommande bland unga. Det tar sig olika uttryck; ätstörningar, skära sig eller bränna sig. Ett annat sätt är att sälja sex eller utsätta sig sexuella övergrepp. Man kan egentligen inte säga att ett barn utsätter sig för sexuella övergrepp för det är alltid den vuxna som har ansvaret, men en ung kan ha ett risk beteende och det finns vuxna som utnyttjar ungas dålig självkänsla och ångest i sina egna sexuella syften, det är obegripligt men ett faktum.

För den som mår dåligt börjar ofta i de tidiga tonåren och fungerar på samma sätt som att när man skär sig eller stoppa fingrarna i halsen. Man skadar sig för att dämpa sin ångest, det är ett desperat sätt att försöka hantera outhärdliga känslor, som stark ångest eller en känsla av overklighet. Självskadandet blir ett sätt att ta kontroll över situationen och att slippa undan känslorna för en stund. Att sälja sex eller utsätta sig sexuella övergrepp kan börja med en bild på nätet, man chattar, klär av sig, visar mer och mer, stämmer träff. I mönstret finns också att ta risker; supa sig full, vistas i "risksammanhang", följa med okända.

Dom får skylla sig själva! Ja de är lätt för omgivningen att tycka, man har ju ett ansvar själv, men när man är ung och mår dåligt har omgivningen ett ansvar att stödja, hjälpa, ge hopp och hitta konstruktiva vägar för att komma i balans och må bra. I Sverige finns en Föreningen SHEDO (Self Harm and Eating Disorders Organisation) vars syfte är att sprida kunskap om ätstörningar och självskadebeteende, ge stöd åt drabbade och anhöriga och arbeta för en bättre vård för dessa patientgrupper. De behövs verkligen, okunskapen är stor. På Shedos hemsida kan du läsa om fördomar kring självskadebeteende och mycket annat kring självskadande.

Caroline Engvall son tidigare skrivit en bok 14 år till salu den handlar om Tessan som sålde se som självskadebeteendet. Caroline kommer i augusti med en ny bok "Skamfläck" den handlar om tre tonåringar (en kille och två tjejer) som säljer sex. Smärtsam men viktigt kunskap som behöver synliggöras och diskuteras.
Vi bygger ett samhälle som ger utrymme för detta, vi behöver bygga nytt, ha stödåtgärder både förebyggande och för att hantera de som far illa och deras omgivning.

Vet du någon som du är orolig för? Det är lätt att känna sig maktlös och inte veta vad man ska göra och man kan inte själv få personen att sluta eller ens kräva att den gör det. Men, du kan fråga hur personen mår, kan berätta om din oro och erbjuda dig att hjälpa till med att hitta professionell hjälp och förstås säga att du inte vill att personen skadar sig själv.
Du ska också själv söka stöd för hur du ska hantera situationen där är Fältarna på Åland och Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen BUP bra .

Mitt i sommaren!

Igår var det en fin konsert i kyrkan med Annika Sjölund, tillika starten på "Visor så in i norden". Lyssnade sen på Berry High i hamnen, lika roligt varje gång då de spelar många låtar som jag gillar och dessutom har rolig tillsammans. Idag blir det Västra bergen få se hur länge jag orkar vara kvar, vore kul att höra Taxman. Har idag skatta mina två bisamhällen och slungat ca 20 kg honung. Har ett tredje samhälle på gång genom att jag för några veckor sedan plockade bin och ägg från de andra samhällen, har allt gått som de ska så har jag snart en parade drottning redo att bygga nytt samhälle. Målet är tre samhällen.

Systematiskt våld mot kvinnor

Minority Rights Group International (MRGI) skriver i sin årliga rapport om situationen för minoriteter och ursprungsfolk att kvinnor från minoritetsfolk systematiskt och avsiktligt utsätts för övergrepp som våldtäkter eller annat sexuellt våld, tortyr och mord, de drabbas i både krig och fred.
Många länder utpekas i rapporten, bland dem Afghanistan, Burma, Colombia, Irak, Kirgizistan, Kongo Kinshasa, Somalia och Sri Lanka.
Bakgrund i fattigdom och avlägsna platser gör minoritetskvinnor särskilt sårbara. Myndigheterna diskriminenrar dem och deras klagomål tas inte på allvar.
Men kvinnor är inte bra offer, de är också de som organiserar sig synliggör och agerar, men de borde få mycket mer stöd.
Rapport
DN

Media kritisk!

Allt är Möjligt är ett mediekritiskt nätverket en så kallad media watch-organisation, som granskar, informerar och debatterar människoskildringar i massmedierna.
På deras webbplats finns bra länkar till organisationer och instanser som arbetar med ett mediekritiskt förhållningssätt. Där finns också metoder och material tips.

Facket en viktig part i samhällsbygget!

Märkligt att båda tidningarna så aktivt tagit ställning för Landskapsregeringen i konflikten mellan befälen och trafikavdelningen. Dessutom verkar de vara så oreserverat positiva till privatisering av enskilda färjorna som bara handlar om att kortsiktigt slippa kostnader. Media borde lyfta blicken och komplicera frågorna istället för att göra de enkelt för sig och ta ställning för en part.
På Åland är kunskapen om fackets betydelse och roll väldigt låg de kunde media t ex i ett sådant här läge lyfta fram. Att vi idag har långa semestrar, rimliga arbetsdagar och en hel del förmåner är ju för att folk gått samman och förhandlat med arbetsgivarna, ibland med hot om strejk i bakgrunden, ibland i samförstånd.
Huvudspåret har varit att söka samförstånd och konstruktiva lösningar, båda parter står ju i ett beroende förhållande till varandra. Ibland starkare, ibland svagare.
Landskapsregeringen verkar ha svårt att vara en bra arbetsgivare, jag tycker att de alltför ofta kommer signaler av olika slag om det. Den här konflikten hade som jag förstått det huvudsakligen sin bakgrund i konfrontation istället för förhandling.
Med detta vill jag inte påstå att facken alltid väljer rätt väg eller strategi, men man skulle önska att Ålands Landskaps regering använde de redskap som finns så att inte tredje part drabbas. Idag finns god kunskap om konflikthantering krig eller konfrontation ska undvikas så långt det bara är möjligt.

Usel service!

Jag har i veckan varit två dagar till Mariehamn. På Ejdern fanns det trots att det är högsäsong inte ens en kaffemaskin! Dag två när jag reste fixade den snälla personalen en kanna kaffe, men nog är det skralt att Landskapets Skärgårdstrafik inte ens klarar av att ha en kaffemaskin i skick. Sista veckorna i maj fick folk åka från Osnäs till Hummelvik utan möjlighet till fika och mat på någon av färjorna, verkligen usel service och samordning.
Samtidigt ska man spara och har nu driftsprivatiserat en av vajerfärjorna. Vi har ju redan erfarenheter av sådan driftprivatisering när Grisslan kördes i privat regi de var ingen bra lösning bara ett kortsiktigt sparande.
Näe, en helhets förändring behövs och det kräver att man satsar inte som nu kortsiktigt sparande.