Uppvaktning av Landskapsregeringen

Idag uppvaktade Kumlinge kommun Ålands Landskapsregering
Uppvaktningen inleddes med att fullmäktige ordförande Mats Perämaa beskrev oron i skärgården och överäckte de namnlistor med 1000 unika namnunderskrifter.
Sen inledde jag mitt anförande som styrelsens ordförande och efter det förtydligade trafikarbetsgruppens Satu Numminen de förslag som kommunen skissat fram.

Mitt anförande ungefär som det blev:
Tack för att vi fick komma. Vi har begärt att få uppvakta LR då vi menar att de förslag till förändringar som lagts i allt för hög grad drabbar Kumlinge kommun och får för omfattande konsekvenser. 
Kumlinge kommun ligger mitt i det vi här på Åland kallar skärgården, det är vår styrka men också vår svaghet. Transportsätten har ändrats och där det tidigare var enkelt och en fördel att ta sig med båt har det blivit en nackdel. Det är ingen slump att vi har en gammal sjukstuga och ett Apotek i Kumlinge.
Idag är mitten på ett sätt vårt problem. Vi har långt åt alla håll. Här har dock turistföretagarna tagit fasta på det och utvecklat och utvecklar sin turism utifrån ett möjligt ringvägskoncept, där den tvärgående linjen som i liggande remissförslag ska tas bort, är en förutsättning.
Men Tvärgående handlar inte bara om det. Den handlar också om möjligheter till samarbete, men också stärkandet av en ändamålsenlig framtidsstruktur där kortrutt utvecklas och där Långnäs kan utvecklas till en centralhamn för färjor och kollektivtrafik.
Vi har i vårt remissutlåtande inte bara titta konsekvenser för liggande förslag utan också skissat fram en annan möjlighet till lösning med utgångspunkt från att besparingarna måste göras. 
Vi är kritiska till att de förslag som lagts har så många frågetecken och olösta viktiga delar som också riskerar att få omfattande kostnader i slutändan.
Den korta remisstiden har också gjort att vi i kommunen haft svårt att hinna få till ett helt genomarbetat förslag, men också processen i vår egen kommun har blivit lidande. I förrgår var vi på Enklinge och lyssnade in. Enklinge som är den ö som med vårt förslag är den största förloraren och förstås oron är stor. Vår bedömning är att vårt upplägg trots detta får mindre konsekvenser för kommunen som helhet, även om konsekvenserna är omfattande för Enklinge, för Enklinges räkning behöver man säkra trygghet och möjligheter och utveckla flexibla och bra lösningar för t ex menföre och tunga transporter. 

Vårt förslag sparar 1800 timmar av de 3000 som lagtinget beställt. Det är inte en färdig turlista men det är ett förslag som är genomförbart vid årskiftet. Vi har försökt ta ett helhetsgrepp för skärgården som utgår ifrån att göra de besparingar som krävs från lagtinget. Vi ser också att avgifter kan lösa den övriga besparingen som krävs, där har Kumlingeborna var tydliga med att avgifter är ok om trafiken blir på en fungerande nivå och pengarna går till trafiken.
Vi är övertygade om att man nu måste gå inför att utveckla kortrutt. Vi har en hel del personer i skärgårdskommunerna som genom Facebook har utbytt tankar, idéer och förslag som vi hoppas att regeringen tar tillvara i det fortsatta arbetet med utvecklandet av kortrutt. 
Vi menar att LRs remissförslag inte har tagit i beaktade det stora värde som den Tvärgående linjen har för vår kommun och samarbetet i skärgården. 
Vårt förslag: 
- syftar mot kortrutt som är en förstärkning av tvärgående till fördel för flera kommuner istället för en nedmontering
- löser t ex bränsletransportproblem som inte är löst i remissförslaget.
- ger utrymme för en reservfärja som inte är löst i remissförslaget
- löser problemet med Kökarbornas möjligheter att kommat till Åbo över dagen under vintern
- ger Brändöborna tidsmässigt ungefär lika lång resväg till Mariehamn som de har idag, men med möjlighet till flera turer och flexiblare möjligheter
- tryggar trafiken för fiskindiustrin året runt
- bibehåller färskvarukedjan året om
- binder samman skärgården.

Vi vill med denna uppvaktning peka på att det liggande förslaget har för stora konsekvenser för Kumlinge kommun som helhet och försäkra oss om att man seriöst räknar på de förslag vi har lagt och tar vara på det vi framför i vårt remissutlåtande.

Deliberativdemokratiträning behövs

Folk trycker på att skärgårdskommunerna borde samarbeta, de gör vi på många sätt men det är inte så lätt med samarbete i trafikfrågan, min upplevelse är att traditionen har varit att den som tar för sig mest och är minst kompromissvillig vinner mest. Kommunerna har ställts emot varandra istället för att regeringen och trafikavdelningen skapat förutsättningar för samförstånd. Jag föreslog för två år sedan för dåvarande skärgårdsnämnden (där både ministrar och kommunledningar sitter) att de tillsammans med Åboakademi skulle arbeta med trafikfrågan i en medborgarpanel. Åbo akademin hade ett uppdrag att utveckla former dör deliberativdemokrati (samtalets och kommunikationens roll för att utveckla och förstärka demokratin) och vi skulle ha möjlighet att bli en del i det forskningsprojektet. Det röstades ned. Inte pga av illvilja tror jag utan pga av att man inte har erfarenhet och kunskap om vikten och värdet av att arbeta på det sättet. De kan bara bli bättre.

Har just skickat in en insändare, kände att jag måste formulera det som gör mig så frustrerad. Till och med när jag skriver att jag tycker att vi borde gjort mer tar någon illvillig typ chansen att messa någon elakhet. Att vi kunde gjort mer betyder ju inte att vi inte gjort oerhört mycket, vilket jag tycker att vi i skärgården gör. Myten att skärgården är en tärande del på Åland upplever jag som en kränkning.

Här kommer min insändare: 

I kölvattnet på diskussionen om Skärgårdstrafiken tycks det för en del legitimt att både förlöjliga och kränka skärgårdsbor. Folk häver ur sig helt ogrundade och raljerande påståenden i mess och kommentarer. Åland är ett ösamhälle med ca 6500 öar som under årens lopp förändrats så till vida att från att det enklaste och mest ändamålsenliga sättet att transportera sig var båt är det idag de mest osäkra och dyraste. Därför har vägnätet byggt ut och sjösträckor har byggt över med broar och bankar och för skärgården har en trafik utvecklats som varit mycket ändamålsenlig men dyr. En trafik som liksom övriga Ålands trafik byggt på att man tar bilen. 

I skärgården bor drygt 2200 personer av Ålands drygt 28300. Åland har också liksom alla andra samhällen drabbats av att allt fler söker sig till tätorterna, där service, arbetstillfällen och utbildningar finns. Det gör att skärgården hela tiden kämpar med att skapa förutsättningar för att folk ska kunna flytta in men också att bo kvar.
Skärgården är både stark och svag som region, undersöker man fakta kan man konstatera att skärgården har en hög självanställningsgrad och en stark företagsamhet. I skärgården finns enlig ÅSUB 240 företag och 20 % av befolkningen är företagare jämfört med 12,6 % på resten av Åland. Detta tyder på en stor entreprenörsanda vilket är viktigt för hela Åland. Skärgårdsbor har i historien liksom idag hittat små nischar för att försörja sig. Men de flesta företag har få anställda så det är svårt att hitta en anställning, det är ett problem. Vi behöver lokalt förankrade näringslivsutvecklare i skärgården med uppgift att stödja utvecklande av befintliga företag men också stödja det som vill starta nya. En billig men viktig stödåtgärd för skärgården. I skärgården har vi ett mycket rikt föreningsliv. I Kumlinge med 360 invånare har vi över 20 föreningar som har en om fattande verksamhet av olika slag det är jaktlag, byaföreningar, lokala Folkhälsan och Röda korsavdelningar, etc. Utöver det har vi tre butiker som kräver en hel del ideellt engagemang, liksom församlingen och inte minst kommunalpolitiken. De flesta skärgårdsbor lägger mycket fritid och engagemang på att få saker och ting att fungerar i samhället också sådant som på större orter ordnas inom skattefinansierad samhällsservice. Att bo i skärgården innebär att i hög grad inte få del av samma service och satsningar som övriga ålänningar. Det är förståeligt, men vi har rätt till en fungerande infrastruktur och en likvärdig basservice som andra åläningar. I vissa lägen behövs skräddarsydda lösningar pga av det perifera läget. Vi betalar också skatt som går till hela Åland. Om jag ser tillbaks på mina 22 år i skärgården kan jag konstatera att vi ständigt får lägga massor av tid och energi för att försvara vår rätt till en likvärdig service för hälsovård och polis. En väl fungerande färjetrafik är ett måste för företag, servicefunktioner och skärgårdsbornas sociala- och kulturella liv. Vi har också en stor in och utpendlingen till och från skärgården för att arbeta vilket gör att en försämrad trafik är ett stort problem. Skärgårdsbor är dessutom precis som de flesta andra människor rörliga och vill träffa folk, se annat, etc. Det är inte så att skärgårdsborna legat på latsidan vad det gäller trafiken, många har kämpat med att vara konstruktiva vad det gäller att söka utvecklingsvägar för trafiken. Från Kumlinge har vi under många år kommit med förslag på små och stora åtgärder både på förbättringar och besparingar få av dem har beaktats. Skärgårdstrafiken är en stor budgetpost i den åländska budgeten men vår trafik är inte dyrare här än i andra skärgårdsområden och Åland är i hög grad skärgård något som hela Åland på olika sätt profilerar sig på. Färjetrafikens kostnader är heller inte enbart skärgårdsbornas utan stora kostnader beror på sommargäster, stugägare och turister.
Skärgårdsbor stärker liksom alla ålänningar näringslivet och handeln på fasta Åland genom att vi handlar och köper tjänster av företag belägna där, vilket gynnar fasta Ålands kommuner skattemässigt. Åland har för att kompensera det ett bra andelssystem, men man ska ha klart för sig att av allt som satsats på fasta Åland tillfaller väldigt mycket dem som bor på den fasta delen av Åland då det ofta är skapat för en medborgare som bor centralt. Det är inte konstigt men bör tas i beaktande i diskussioner och planering.

Låt oss slippa en vulgärdebatt om skärgården och skärgårdsborna. Åland behöver alla sina invånare samt en hel del inflyttare, med en bra och modern infrastruktur i alla regioner har vi goda förutsättningar att forma ett unikt samhälle där alla regioner är livskraftiga. Jag har valt att bo i skärgården, det är en fantastisk livsmiljö. Jag är övertygad om att får vi ordning på trafik och basservice har skärgården en stor potentials även i framtiden.