måndag 24 juni 2019

Skärgården behöver en skärgårdsbo med socialdemokratisk värdegrund i lagtinget

Kommundirektören Christian Dreyer i Kumlinge, frågar i en insändare (se nedan) hur kandidater och partier i det kommande lagtingsvalet ska stödja en fortsatt positiv utveckling i Kumlinge och resten av ytterskärgården.
Jag ställer upp för Socialdemokraterna i kommande lagtingsval. Här kommer mina svar utifrån frågor i insändaren 
En skärgårdslag för att garantera skärgårdsbor likvärdig tillgång av service ska utredas, men det är ingen idé att ha en lag som blir tandlös.
Arbetsplatser ska utlokaliseras från landskapsregeringen både genom att de erbjuds som möjlighet för nuvarande anställda och kommande Digitaliseringen skapar möjligheter att göra mycket på distans och och kanske bara ha en dag i veckan i Mariehamn för fysiska möten, skulle dessutom skapa en helt nu arbetskultur där resultat är i fokus.
Ålandstrafikens hela kontor måste utlokalisera och omstruktureras där fokus måste vara på service och ändamålsenlighet istället för de många regler som idag präglar utförandet.
Snabbgående persontransporter har jag drivit i flera valrörelser och kommer att göra det fortsättningsvis, jag vet att de kan vara svårt vid is och vissa väder, men att anpassa oss efter väder och säsong är självklart för den som bor i skärgården.
Flygfältet i Kumlinge, jag tror på att det samarbete som nu utvecklas mellan kommunens Näringslivsnämnd (som jag är ordförande för) och Ålands Flygklubb, kan leda till att aktiva flygare på Åland och kanske kommande flygare som bor på Kumlinge kan hitta möjliga samarbeten som gör att fler får möjlighet att flyga, men någon daglig flygtrafik har jag svårt att se inom en nära framtid. 
ÅHS, skärgården ska ha en egen plats i styrelsen. Det arbete som Stig Brolin som skärgårdsrepresentant och jag som ordförande gjorde under tidigare mandatperiod bär fortfarande frukt, men skärgården måste ha aktiva representanter i styrelsen.
Markplanering, skärgården bör få ett undantag så att kommunen kan planera områden där personer utan hembygdsrätt får äga fritidsboende.
Ett ”Skärgårdens hus” i Mariehamn bör skapas där gymnasiestuderande skärgårdsungdomar kan bo och samlas, där skärgårdsbor kan övernatta och där det vid behov kan hållas möten.
Äldrevården i skärgården har en styrka med sin litenhet och närhet, men behöver specialist- och kompetensförstärkas, inte minst utifrån att vi får allt äldre personer med ett tyngre vårdbehov. Det behövs samarbete på flera nivåer, och därför tror jag på en skärgårds-kommun. 
En enda skärgårdskommun är varken ett sätt att spara pengar på eller att förlora makt. Jag tror att vi både kompetensmässigt, administrativt och politiskt har mycket att vinna på en gemensam organisation. Jag är övertygad om att våra kommundelar inte kommer att tappa sin identitet och att vi skulle bli starkare genom att ha en organisation där vi driver frågor tillsammans. Jag har alltid arbetat för att vi i skärgården ska stödja varandra och jag tror på skärgårdskommunutredarnas decentraliserade modell där nuvarande kommunkanslierna fortsättningsvis blir kontaktpunkter för invånarna och där daghem, skolor och äldreboenden fortsätter som nu. Kommun- och sektorledningen är gemensam för hela kommunen, men inte behöver sitta på samma fysiska plats. De kommunala sammanträdena kan hållas på olika platser utifrån restider och årstider och med en utvecklad digitalisering kan en del möten hållas via nätet. Jag tror också på att man ska inrätta någon form av kommundelsråd som informerar, driver och bevakar respektive  kommundels speciella intressen.
Under sommaren kommer jag att besöka alla skärgårdskommuner för att inbjuda till samtal kring framtidens skärgårdspolitik.