Hur ska det gå för skärgården?

Vi kan inte sitta och vänta på att de små kommunerna ska kollapsa. Det kommer de att göra om vi inte får kraft att jobba med utveckling, och det finns det inte idag. Vi är för små. 

Siv Sandbergs slutrapport om sammanslagningen av Kumlinge, Sottunga och Föglö bekräftar det många av oss redan visste, att det inte är ekonomiskt lönsamt att slå ihop tre relativt ekonomiskt svaga kommuner. Min förhoppning var att vi, inklusive Kökar, hade sett något av vinsten med att bli en politiskt och administrativt starkare enhet. Detta för att skydda det vi har och att utveckla det vi behöver för framtiden. 

Jag förstår rädslan med att besluten tas längre bort ifrån det vi idag upplever som ett kommunalt centrum. Våra geografiska hinder finns, men digitaliseringen har knutit oss närmare varandra och vi behöver inte ses på alla möten för att känna gemenskap och förståelse. Jag har jobbat med ungdomar i skärgården i över 30 år, över kommungränserna, så jag vet att det går. Transporter kan ordnas under stora delar av året när vi vill och behöver ses. 

Med en gemensam politisk och administrativ enhet skulle vi få många samordningsvinster och fördelar, till exempel med att dela kompetens både på politisk och på tjänstemannanivå.  

Vi arbetar med budgeten i Kumlinge kommun just nu. Jag ser det som omöjligt att slimma mer än vad vi gjort de senaste åren. I dagens budget finns så gott som inget utvecklingsarbete och den har ett ganska stort minus. Jag ser dessutom inte att lite höjda landskapsandelar är en tillräcklig hjälp.  

Jag tror på organisering, att skärgården går samman och talar med en röst och driver frågor - då vi kan flytta fram våra positioner. Då kan vi arbeta både för bevarande och utveckling. 
Jag vet inte hur många gånger jag under årens lopp, även från vänner i politiken, hört, ”ja, men ni måste ju vara eniga”. Det kommer vi aldrig att kunna vara helt, men med en gemensam politisk organisation så kan vi diskutera ihop oss, driva frågor och komma framåt. 

Med dagens sex kommuner är det så gott som omöjligt. Vi kommer att ställas emot varandra och i stället för att olikheterna i kommunerna ger oss bredd och styrka består splittringen. Det som händer nu är förödande: ingen av ÅHS, landskapsregeringen eller KST gör skärgårdskonsekvensanalyser. Vi är sex små enheter som ska bevaka våra egna intressen och driva våra frågor. Visst försöker vi, men det tar massor av tid och det finns ingen kraft. 

Skärgården behöver behandlas speciellt. EU begränsar speciallösningar då man är så inriktad på fri konkurrens, lösningar som i en del fall säkert kunde kringgås om det fanns tjänstemän som hade tid att reda i frågorna och kompetens att söka lösningar. EU ger dessutom stora möjligheter till projekt för utveckling, om det bara finns tjänstemän som har kompetens och tid att forma projekt. Dagens struktur ger så gott som ingen utvecklingskraft. Små turistprojekt är bra men hjälper inte skärgården långsiktigt. 

Jag tror på att skärgården skall bilda en kommun, en kommun som innefattar mångfald med sina olikheter men som har en styrka i de utmaningar och behov som de geografiska hindren utgör. En gemensam kommun skulle kunna ge kraft och kompetens.

Psykiatri och omsorg

 Kerstin Kronqvist berättar i Ålandstidningen om ett fall med en kvinna som inte får den hjälp hon behöver av vården och det är svårt när det inte finns någon sjukdomsinsikt.
berättelsen berör mig illa.
Jag som arbetat med unga människor hela mitt liv har sett hur när de blir myndig och inte har någon sjukdomsinsikt och/eller dålig relation till psykiatrin faller helt mellan stolarna, omgivningen står helt utan stöd. Sjukvården slimmas och slimmas och blir bara klinisk sjukvård, omsorgen, förtroende skapandet och de personliga engagemanget ska någon annan sköta. Visst ska kommunerna göra sitt och tredje sektorn kan många gånger göra stora insatser, men vården måste sätta människan i centrum och ha resurser och system att leda samarbetet. Det krävs en omstrukturering av psykvården, Åland är så litet och skulle kunna bli bäst på att ta hand om människor som på olika sätt mår dåligt.

Åland behöver modernisera ungdomsarbetet för att möta framtidens utmaningar

Skrev en insändare till de åländska tidningarna idag.
Allt fler lyfter på problemet att de politiska partierna har svårt att rekrytera unga och att man har svårt att nå unga för att höra deras åsikter i samhällsfrågor. Det är ett problem som också uppmärksammas inom EU där det görs ett omfattande arbete på många plan för att stimulera ungas delaktighet och engagemang för sitt samhälle. Man har tagit fram bra policydokument, man utbildar ungdomsledare och ungdomar och har mängder av kreativa metoder för att engagera, mötas, inkludera och skapa vad man kallar empowerment (egenmakt). Vi är samtidigt många som oroas av att allt fler unga drabbas av psykisk ohälsa. Här behövs ett omfattande arbete med att förebygga och främja ungas välmående, utöver insatser för dem som behöver direkta hjälpinsatser nu. På det här området finns mycket kunskap inom tredje sektorn, ta vara på den, vi behöver inte fler utredningar, lägg resurserna på att göra skillnad.

Med våra små kommuner och med landskapets prioriteringar finns inga personella resurser att jobba med att modernisera det öppna ungdomsarbetet och föreningslivets aktiviteter. Det handlar istället i hög grad om att sysselsätta unga istället för att engagera dem. Något som inte stimulerar unga att engagera sig och som kan försvåra ett välmående. Fina och bra ord finns i landskapets gamla ungdomspolitiska program, men det behövs kompetenta personer på landskapsnivå som kan ta vara på det som EU och det nordiska samarbetet erbjuder, personal som kan stimulera kommuner och föreningars arbete och stärka samarbete på alla nivåer.
Vi har resurser på Åland i ungdomarna själva, om vi möter dem där de är och ger dem förutsättningar att engagera sig på olika sätt, dels i den stora pott med PAF-medel som finns och dels i en engagerad tredje sektor (speciellt vad det gäller psykisk ohälsa). Det är dags att landskapsregeringen slutar göra små punktinsatser på olika områden och istället tar ett helhetsgrepp på ungdomsarbete:

1.     Skapa ett kompetenscentrum för ungdomsarbete som kan samarbeta med de finska kompetenscentren och ta vara på EUs möjligheter och resurser, samt stödja föreningslivet och kommunernas ungdomsarbete genom nätverksträffar och, i samarbete med föreningarna, arrangera utbildningstillfällen.

2.     Styr PAFmedlena så att de riktas mot delaktighet, samarbete och engagemang bland unga och inte att sysselsätta dem.

3.     Involvera unga i alla led och ta vara på tredjesektorns kompetens. 

Lyssna gärna på mitt Tedtalk 

Skärgårdstrafiken ett sorgebarn

Senaste tiden har både chefen för Ålandstrafiken och trafikminister svarat på den frustration som finns bland olika personer som är beroende av Skärgårdstrafiken, de sätt de svarar och de argument de använder är faktiskt rent kränkande och tyder på en stor oförståelse.
För oss som bor i skärgården är denna trafik vårt vardagsresande att kunna ändra eller boka om utan kostnader borde vara en självklarhet. Inte att som idag att man på en landskapsmyndighet i uppfostringssyfte ger folk straffavgifter. För de är så de flesta av oss upplever det.
Med dagens digitaliserade system borde det inte vara svårt att kontakta dem som man ser sätter det i system att inte dyka upp eller dubbelbokar sig på olika turer för att de är måna om att t ex kunna resa hem om deras mönster efter samtal inte förändras kan man tänka sig bokningsförbud för en tid, men det kräver kommunikation. Dagens kollektiva bestraffning och rigida system hör inte hemma i ett modernt samhälle.
Om vi skulle göra en jämförelse för att synliggöra hur stressande dagens system kan vara för oss som bor i skärgården. 
Jämförelse exempel:
"Kalle K har bokat hemresa till Godby kl 16 när han slutar jobbet. En timme före hemresan komma han på att han behöver handla några specialprodukter som inte finns hemma, men han får en straffavgift på 40 € om han inte åker hem som planerat."
"Eva E  ska åka till stan med morgonturen för att börja jobba kl. 9. Hon vaknar en timme före avfärd och känner sig lite krasslig. Hon bestämmer sig för att stanna hem och har då inget sjukintyg och får därför en straffavgift på 40 €."
"Pekka P har bokat en tur och retur resa, men missade att hans bokning blev fel så hans hemresa var efter han utresa. När han ska åka finns inte hans bokning. Då inser han att han blivit en "no show" och får efter några veckor en faktura på 40 €.
Det här är vår vardag, utöver gamla skruttiga färjor, med betydligt mer inställda turer pga av vädret än förr och turlistor som så fort det börjar röra på sig skapar problem för alla som vill komma ut i skärgården. Visst kan man lämna bilen, men det bygger på att man har någon i andra änden som kan hämta en. I flera skärgårdskommuner finns idag inte taxi, utan bara besättningsturer om ens det.
Jag tillhörde varken de som tyckte att bro eller tunnel till Föglö var en bra idé, men här fanns ändå konkreta förslag om framtidssatsningar, som de ser ut nu är skärgårdstrafikens framtid torpederad. 
I Kumlinge har vi tidigare kommit med flera konkreta förslag till alternativ dragningar av trafik, där en transport över Kumlinge funnits med. I dagens läge med hybridfärjor kunde en sådan satsning vara framåtsyftande. En annan är att vi också måste satsa på persontransporter om skärgården ska hållas levande. Persontransporter kunde göra med elfärjor. Det skulle förstås kräva en utbyggnad av infrastrukturen på land, men det ger ju bara mer jobb vilket ju är en viktig del för skärgården som har tappat många arbetsplatser de senaste 40 åren.
Vi måste komma till eldrift för att minska behovet av diesel pga kostnadsläget och miljön. Vi måste dela upp linjerna för tonnage och personer. Det både större möjlighet för hybrid och elsatsningar och möjlighet att lägga in fler turer under högsäsong och storhelger. Persontransporter som en dellösning på en ny infrastruktur ger framtidsmöjligheter. Många på de större orterna tar inte körkort idag och har inte bil. Både skärgården och fasta Åland måste satsa på en ny modern infrastruktur. De handlar inte om kostnader, det handlar om investeringar för framtiden som måste göras.
Görs inget kommer trafiken kollapsa pga höjda drivmedelspriser och i slutändan kommer de att leda till stora indragningar i turlistorna. 
Utifrån miljön och framtidsinvestering måste något göras nu!
Det kommer att innebära förändringar för oss skärgården en del obekväma andra kommer att underlätta, men att långsiktigt sänka driftskostnaderna och utveckla möjligheterna att ta sig till skärgården kommer att ge mängder av utvecklingsmöjligheter för skärgården.
Med dagens tonnage kommer det bara att bli kostnader och att inte satsa på skärgården är att inte ta vara på en oerhört viktig resurs. Ja, det är helt vansinnigt utifrån framtida behov och möjligheter.

 

Våld, förstörelse och maktspråk är aldrig en lösning. Aldrig. Det är inte ryssar vi ska ta avstånd från utan en en våldshärskare.

Mina tankar är hos alla som länge varit rädda och nu tvingas leva med våldets realitet. Jag tänker speciellt på barn och ungdomar men också alla andra som tvingas fly, gömma sig, kriga, mister anhöriga eller på annat sätt utsätts för ett krigs brutalitet.
Jag har under många år varit aktiv för att vi ska skapa olika former av internationell gemenskap speciellt i ungdomsarbetet men också på andra sätt här hemma och har också vänner i Ukraina. Igår var en sorgens dag många både Sauli Niinistö och Sanna Marin steg fram med tydliga fördömande budskap men också hur vi kan förstå och hantera de skrämmande. 

Nu sprids mycket fake news och tyckande, då är det viktigt att vara kritisk och varken tro eller sprida sådant som det inte finns tydliga källor eller bottnar relevant forskning.

Tua Åström gjorde en bra intervju med Sia Spiliopoulou-Åkermark i Ålands Radio https://alandsradio.ax/nyheter/invasionen-ar-rattsvidrig-handling

För den som på ett enkelt sätt vill förstå vad som händer och hur man ska förstå och vad som är viktigt så rekommenderar jag Yles artikel
https://svenska.yle.fi/a/7-10013297

men allra bäst är nog SVTs Lilla Aktuellt
https://www.svtplay.se/lilla-aktuellt

t ex när Magdalena Andersson talar direkt till barn och unga https://www.svtplay.se/video/34351576/lilla-aktuellt/lilla-aktuellt-korta-nyheter-statsministern-pratar-direkt-till-barnen-om-ukraina?info=vis

Vad är det som händer i kommunalpolitiken i Kumlinge?

Jag vill genom det här inlägget tydliggöra för mig själv och för den som är intresserad hur jag ser på den senaste tidens händelser i kommunpolitiken på Kumlinge. Jag skulle inte skriva om inte fd styrelseordförande Gun-Mari Lindholm själv valt att gå ut i media. Det finns mycket som har hänt under mina år i Kumlinge-politiken som jag gärna synliggjort, men jag har bedömt att vi inte vinner på att strida om procedurer. Jag har velat fortsätta att driva frågor som jag anser viktiga, även om det inte varit lätt. 

Gun-Mari Lindholm valde att göra stor affär av att hon inte fått vara delaktig i det informella arbetet som fullmäktigegruppen haft kring tillsättande av styrelse och presidium. Det ideala hade varit att alla som ställde upp i valet hade varit med på alla möten. Men med det klimat som hon själv starkt bidragit till såg jag och resten av fullmäktigegruppen det som mest konstruktivt att efter ett gemensamt möte gå vidare med att bara dem som senare skulle rösta i fullmäktigevalet. Möten behövde hållas för att ta fram ett förslag. 

Det knepiga politiska klimatet på Kumlinge har byggts upp under Gun-Mari Lindholms tid i Kumlinge, då en motsättning mellan styrelse och fullmäktige skapats. Vi i fullmäktige har förstås också del i det, men trots olika fullmäktige-ordföranden har klyftan bara vuxit. Inte heller under mitt år som fullmäktigeordförande har jag hittat vägar till att förändra det. Det politiska arbetsklimatet har helt enkelt inte varit bra, och en stark majoritet i fullmäktige såg det som nödvändigt att byta styrelseordförande för att försöka bygga bättre förutsättningar för dialog. 

Det är problematiskt med kommunpolitik i våra små kommuner. De styrs av ett regelsystem som bygger på större enheter, t ex att det finns olika listor och att man inom dem förhandlar för att sen enligt rösttal få ett antal platser att tillsätta. I Kumlinge har vi haft endast en lista de senaste valen. På den är alla oavsett eventuell partifärg, grundvärderingar, byatillhörighet eller andra preferenser med. Detta gör det på många sätt komplicerat, t ex vid olika tillsättningar och det blir någonstans ett allmänt förtroendekapital i gruppen som avgör mycket. 

Det kan handla om hur länge man bott i kommunen, vilket kön man har, från vilken släkt man kommer, om man är aktiv i lagtingspolitiken, vem man är kompis eller granne med och mycket annat. Det är inte alltid så lyckat för de små samhällen där vänskaps- och släktband kan gå före t ex andra mer relevanta meriter. 

Självklart har även antalet röster betydelse för vilka poster man får, men med en gemensam lista där sen alla bara har en röst oavsett röstetal är det inte den enda faktorn. Jag konstaterar att Gun-Mari Lindholm själv inte hade några problem med att ta ordförandeposten framom mig, som hade mest röster efter förrförra valet.
Systemet är inte optimalt ur demokratisynpunkt, men det är så det fungerar idag.  

Är jag då ett offer för gubbarna spel mot en kvinna, såsom antytts? Nej, snarare är vi alla offer för en politisk kultur som av tradition fortsättningsvis gynnar män. Jag anser att det ledarskap som förts inte är vad vi i kommunen behöver -ett ledarskap som jag sett i styrelsearbetet och i möten som jag deltagit i både utanför och i kommunen. 

Jag ser heller inte att Gun-Mari Lindholm drivit några utvecklingsfrågor i kommunen eller fått kommunen att ekonomiskt stärkas, något som jag anser viktigt. Det är inga enkla och snabba frågor, men hon har dock suttit på posten i sex år. Väldigt lite har hänt och konflikterna inom kommunen har ökat.  

I fullmäktigegruppens arbete inför tillsättande av ny styrelse har det funnits ett bra och framåtsyftande arbetsklimat trots väldigt olika värderingar och åsikter. Jag hoppas att vi nu t ex får till informella möten gemensamt för styrelse och fullmäktige, men också fler möten för alla som intresserar sig för Kumlinge kommuns framtid. Vi har också under arbetet gjort ett digitalt lyft genom att träna på att tillsammans få med alla på banan och få digitala mötena att fungera, vilket borde möjliggöra deltagande på ett helt annat sätt än tidigare. 

Vi står inför många utmaningar och svåra frågor, t ex en allt för svag ekonomi, en oändamålsenlig kommunstruktur, en åldrande befolkning och en allt sämre skärgårdstrafik som vi är helt beroende av.
Nu är det bara att kavla upp ärmarna och jobba tillsammans. Det är i alla fall min ambition.