Sex på lika villkor

Fair Sex betyder att sex ska ske på lika villkor, utan tvång eller våld, i alla situationer och för alla människor både här hemma och runt om i världen. Fair Sex är att säga nej till att köpa en annan människa, eller kränka en annan persons mänskliga rättigheter. Unfair Sex och att utnyttja någons sårbarhet är inte något nytt. De har funnits i alla tider. Vi som har titta på SVTs Fröken Frimans krig kan se hur kampen mot prostitution och för kvinnors sexuella rättigheter fördes då och hur system skapades och utnyttjades av männen med makt och deras nätverk. Mäns rätt till kvinnors kroppar sågs som en rättighet, problematiskt är att de synsättet finns så starkt integrerat än idag i vår kultur. 

Det vi ser nu är att internet har blivit en arena där dessa idéer och värderingar grasserar fritt att de blivit en arena för hat, sexism, objektifiering, kränkningar, övergrepp och hämndporr. Förövarna är oftast män och killar. Särskilt utsatta är unga tjejer och barn, men också killar och transpersoner drabbas.

För den som vill lära sig mer och slipa på sina argument finns bland annat den svenska organisationen Fair Sexs hemsida där du får del av bland annat  Unfair sex online  och de anti trafficking spel de lanserade innan jul, spela de själv eller med vänner.

Kameraövervakning i skolan är integritetskränkande och kan vara olaglig

I Mariehamnstad har man beslutat att börja med kameraövervakning i skolan. En skola är en plats där barns bästa är utgångspunkten. Skolan är också en arbetsplats och en plats som de flesta unga måste gå till. Jag menar att barn och vuxna som vistas i skolan har rätt att slippa kameraövervakning. Det är en integritetskränkning och att inte fler har reagerat emot tyder på att den avtrubbningseffekt som svenska Datainspektionen varnar för redan har börjat ske i de åländska samhället.

Som tur är har vi ett regelsystem och en Datainspektion och om frågan prövas så tror jag inte att de man nu planerar att genomföra kommer att vara ok. De flesta skolor i Sverige har fått avslag och deras regelsystem liknar vårt.

Så här står det på www.di.ax hemsida: 

2.6 Kameraövervakning 

Kameraövervakning innebär alltid ettintrång i de övervakadespersonliga integritet och för att vara tillåten får intrånget inte vara kränkande. Skolans ledning ska kunna ge svar på följande frågor: 

• Villa områden övervakas och när. För att klargöra om kameraövervakning är laglig måste först omfattningen av kameraövervakningen fastställas. Skolan ska informera om vilka om råden som övervakas. 

• Vilket är syftet med övervakningskameror? Alla övervakningskameror måste ha ett tydligt och specifiktsyfte.

Det krävs alltså kunskap och ibland samtycke om man ska använda kameraövervakning överhuvudtaget. Att slentrianmässigt ha kameraövervakning i en skola torde tyda på att man inte genom närvaro och bemötande tror att man kan se till att inte brott begås i skolan. Är detta situationen i Mariehamn är det MYCKET allvarligt och helt andra åtgärder borde vidtas!

Skolvärlden överlag går mot en övervakningsnivå som vi på andra arbetsplatser skulle reagera mycket starkt emot och på de flesta ställen aldrig acceptera.

En skola är en plats där barns bästa ska vara utgångspunkten. Skolan är en arbetsplats. Barn och vuxna som vistas i skolan har rätt att slippa kameraövervakning om det inte finns ett övervakningsintresse som väger tyngre än integritetsintresset. Det är den som är huvudman för skolan som ska visa att övervakningsintresset väger tyngre än integritetsintresset, det vill säga att det finns ett rättsligt stöd för kameraövervakningen.

Jag hoppas att Mariehamnsstad tänker över sitt beslut och istället ökar personaltätheten och jobbar med gemenskap och respekt i personal och elevgrupper. Övervakningskameror är inte en metod som kommer att hjälpa unga att få en bra utbildning, må bra och hantera konflikter.

Starta studiecirkel något för 2017!

Nätverket Åland mot rasism har en insändare om #jag är här Facebookgruppen som en möjlighet att på ett positivt sätt agera på sociala medier mot näthat. 
Det är viktigt att inte låta det negativa vi och dom tänkande, föraktet, sexismen, rasismen och dominera. 

Men det behövs mer, fler behöver mötas och förstå varandra om vi ska stoppa lögner och förtal på nätet, de vi kallar folkbildning i olika former är en viktig väg och motkraft.

Dagens media utveckling har möjliggjort för fler att dela med sig av idéer och information vilket är fantastisk och ger stora möjligheter, men de har också gjort att falsk information snabbt kan spridas och uppfattas som sanningar. Vi dränks av mängder av information varje dag vi försöker sorterar bland reklam, nyheter, krönikor och statusuppdateringar och de högerextrema krafterna har varit skickliga att organisera sig och utnyttja nätet och sprida sin världsbild med förljugna metoder och rasistiska rapporteringar. 

Därför blir källkritik viktigare än någonsin. 

ABF Sverige har startat kampanjen Viskleken som ett sätt att folkbilda och uppmuntra fler att granska nyheter och ställa sig frågan »är detta rimligt?» innan de t ex trycker på dela.

Båda initiativen är bra vi måste hjälpas åt att driva en diskussion om hur information sprids och hur man förhåller sig källkritiskt i den digitala verkligheten.

Det lilla bildningsförbundet ABF-Åland där jag jobbar, har en viktig uppgift att på olika sätt skapa dialog och samtal mellan människor, tillfällen där idéer och tankar möts och bryts mot varandra. Kunskap är makt och bildning är vägen till ett demokratiskt samhälle. I de arbetet blir studiecirkeln en viktig mötesplats. Vi behöver starta fler där vi kan mötas och samtala om livets viktiga frågor.En studiecirkel kan anordnas inom en förening men den kan också göras av en fristående grupp.
En studiecirkel är en form för att träffas och utbyta erfarenheter och lära sig mer om något man är intresserad av. Det är ni själva som bestämmer vad ni vill studera och hur ni vill arbeta. Det är inte krångligt eller svårt att starta en egen cirkel: ni ska vara minst 3 deltagare, varav en är ledare. Cirkeln följer en plan och sammankommer minst 5 gånger. En verksamhetsberättelse skall inlämnas. Ni kontaktar mig för att få cirkeln godkänd. 

Det är dags att sätta stopp för mäns våld mot kvinnor

Idag är det FN:s dag för att uppmärksamma och få mäns våld mot kvinnor att upphöra. Mäns våld mot kvinnor är klassat som en global epidemi och folkhälsoproblem eftersom drygt var tredje kvinna globalt sett har utsatts för våld eller sexualiserat våld från en man under sin livstid. Vi kan alla agera för att få det att upphöra genom att sprida kunskap och vi kan alla agera gå från mistanka till omtanke, om vi tror någon far illa genom att t ex ta kontakt, knacka på och prata med den du är orolig för och du ska alltid ringa polisen när du uppfattat det akut eller hotfullt.

Idag manifestation på torget i Mariehamn kl. 16-17. Har du möjlighet gå dit, vi andra kan tända ett ljus och tänka på alla offer.

Mina tankar kring detta:

Vi måste agera starkare och sätta stopp för mäns våld mot kvinnor de ligger som en bas för stora delar av jämställdhetsproblemen. Vägen är att alla måste och kan vara med och ta ansvar för att förebygga våld, sexism och homofobi, inte bara den som utövar våldet eller den som drabbas av det. Det kan vi göra genom att vara aktiva och sätta stopp och samtidigt vara en positiv motpol till ett våldsamt, sexistiskt eller homofobt beteende. 

Jag är övertygade om att man kan göra det genom att sprida kunskaper om våld, makt och genus och förståelsen om att mäns våld mot kvinnor, tjejer, barn, transpersoner och andra män är en fråga om machokultur som alla bör ta ansvar för. 

Åland behöver göra en större satsning och det måste ges ett tydligare uppdrag och pengar till långsiktigt, strukturerat våldsförebyggande arbete. 

Skolan och dagis har en speciell position men ansvaret kan inte ligga enbart på skolan utan hela samhället måste involveras. 

Killar och män måste i större utsträckning ta ansvar för att stoppa andra mäns våld. Killar måste börja prata med varandra om mäns och killars våld, sexuella övergrepp och fundera över sin egen kvinnosyn. Vi lever i en dubbelkultur där vi har ett offentligt jämställdhetsideal samtidigt har vi populärkulturen där kvinnor nedvärderas och där killar ska vara coola och macho. Vi har en porrindustri som via internet är tillgänglig för alla, där de mesta av scenerna i de populäraste filmerna innehåller våld som strypningar, slag och hån som bitch och hora. De bilder killarna ser där går inte ihop med det offentliga jämställdhetsidealet. Vi måste prata om porrens påverkan, vi kan inte låta de fortgå. 

Vi behöver stora insatser mot våld och sexuell övergrepp i hela samhället med bilder som unga känner igen sig i. Unga måste involveras i att ta fram kampanjerna och sprida dem. 

Sexuella trakasserier är sexuellt våld och brottsliga handlingar. Rättsväsendet måste bemöta dem därefter. Vi måste pressa på för en jämställd sexual lagstiftning med samtycke i fokus.

Det borde ringa varningsklockor

Historia är inte bara ett skolämne som tyvärr många unga tycker och tyckt är tråkigt och meningslöst.Historia borde vara spännande den består av dilemman och utmaningar som människor i varje tid måste hantera den kan lära oss att se konsekvenserna av de lösningar man valt. Hade människorna tidigare fattat andra beslut, skulle historien inte se ut som den gör, skeenden skulle ha tagit andra vändningar. 

I dag står vi inför en hel del stora dilemman och lösningarna vi erbjuder i dag blir morgondagens historia. Det är bara 70 år sedan som uppgivenhet och missnöjet spred sig bland människor och regeringar. Allt fler resignerade, sökte enkla lösningar och ville ha en stark ledare. Det ledde då till det som blev Tredje Riket med Hitler i spetsen. Det som skedde var att gränsen mellan yttrandefrihet och propaganda blev allt snävare, diskussionen förändrades, de odemokratiska krafterna blev jämbördiga och gavs utrymme att ta makten.

Det är mycket som händer i dag som borde få varningsklockor att ringa, högerpopulister, nationalister och nazistsympatisörer blir mer och mer rumsrena och får samma behandling som demokratiska politiker och debattörer, trots att de t ex historieförfalskar, förnekar förintelsen och använder citat istället för fakta. Yttrandefrihet och pressfrihet, åberopas, trots att demokrater och populister har helt olika arenor. Demokraterna ser att frågor är komplicerade och att de inte finns enkla lösningar, populisterna har enkla lösningar som att skylla på grupper av människor så blir det bra; ”blir vi bara av med judarna, om vi inte tillåter flyktingar, etc”.

Andra världskriget borde ha lärt oss att vi måste bestämma vilken värld vi vill leva i och att vi därifrån ska ta beslutet om de bästa möjliga lösningarna för alla och att vi alla ett ansvar, både för oss själva och för samhället. 

Vi lever i en demokrati, det är inget perfekt system, men det är de bästa vi sett, men vi kan inte ta den för given och en demokrati ställer krav på oss alla oss, att vi tar ansvar. Det kräver att vi tar reda på fakta och att vi på olika sätt nyanserat diskuterar olika frågor för att få till beslut som tar många aspekter i beaktande. 

Vi har inte råd med ett vi-och-dom-tänkande, vi måste tillsammans ta tillvara hela Åland och inse att vi måste skapa likvärdiga förutsättningar för alla oavsett bakgrunds eller var vi vill bo. 

Vi måste tillsammans motarbeta att rädslor, förakt och hat sprids mot muslimer, mot svarta, mot kvinnor, mot homosexuella, mot transpersoner, minoriteter ja alla de som bryter mot normen. När hatets sprids om än i förtäckta ordalag så blir det direkt livsfarligt för de utpekade grupperna. De lär historien.

Vi måste se till att vi skapar och lämnar efter oss är en värld som styrs av humanism, solidaritet och kärlek till människor djur och natur, inte ett samhälle där hatet och rädslan för de andra få ber ut sig och råda. Vi kan alla göra skillnad och ett är säkert vi måste ta folks oro på allvar och vi måste aktivt jobba med empowerment och bildning så att alla kan vara med i att bygga ett samhälle för alla.

Vinsterna är långsiktiga och allmänna, kostnaderna är kortsiktiga och koncentrerade

Ålands Demokrati för sitt korståg mot inflyttning från vissa områden, länder och kulturer i allmänhet och flyktingar i synnerhet. De citerar tyckande och legitimera sin ståndpunkt med det. De må nu ha sin åsikt som ju i grunden måste bygga på rädsla för de som kan upplevas olikt. Jag ser på frågan helt annorlunda.

Migration är något bra för ett samhälle

Jag tror på utveckling och att en mångfald av erfarenheter skapar de bästa förutsättningar för demokratiskt och jämlikt samhälle. Migration alltså byte av hemort eller hemland är historiskt ett sätt att skapa utveckling, för migranterna själva, för de länder de lämnar och för de länder de kommer till. Möjligheten till utveckling är det som är själva drivkraften för migration: människor migrerar för att de ser bättre möjligheter att använda sin energi, sina kunskaper och sin talang på en annan plats.

Hjälpa på plats eller ta emot flyktingar?

ÅD argumentera för att vi ska hjälpa flyktingar på plats, de står alla fritt att göra och vi är många som på olika sätt ger bidrag till det. Men de som sett t ex bilder från Homs i Syrien inser att det inte finns en chans att försörja sig eller ens överleva där. De som sett statisk och bilder från de kringliggande länderna inser att de inte kan bära hela flyktingkatastrofen. Att ta emot flyktingar och immigranter i allmänhet här hemma visar sig dessutom vara ett bra sätt att stödja de som är kvar i hemländer och katastrofområden. Migranterna är världens största biståndsgivare de skickar tre gånger så mycket pengar till utvecklingsländerna jämfört med de övriga biståndet som sänds.

Kostnader eller vinster?

Men de kostar att ha immigration, nja all statiskt visar att kostnaderna är kortsiktiga och koncentrerade. När kvotflyktingar och asylsökande kommer uppstår kostnader för boenden, dagersättning, asylprövning. Även arbetskraftsinvandrare kan behöva t ex stöd som språkkurser, validering av utbildning från hemlandet och kanske en kompletterings-utbildning. Utöver det kan även immigranter behöva annat stöd precis som alla andra medborgare.Jag menar att de inte ska ses som kostnader utan som investeringar precis som vi tänker kring skolan. De ekonomiska argumenten för friare migration är välbelagda på global nivå såväl som för europeiska länder och för Sverige. Migranter har med sig kunskap om andra marknader, de har språklig och kulturell kompetens som kan underlätta t ex utrikeshandel.

Sverige ett avskräckande exempel

Sverige används ofta som ett avskräckande exempel i debatten, men fakta är att om inte Sverige haft den omfattande arbetskraftsinvandring, asyl- och flyktinginvandring de senaste 50 åren så hade man inte haft råd med de omfattande välfärds- och infrastrukturella bygge man har idag. Fakta är, att man trots att man är ett av de länder som haft både hög arbetskraftinvandring och stort flyktingmottagande lyckats relativt bra med integrationen. Men det finns problem av socioekonomisk art och utanförskap bland vissa grupper som behöver att tas tag i och det är viktigt att fördela kostnader mellan kommuner och andra rättvist och ha ett system där inte löner dumpas, boende segregeras eller sämre skolresultat uppstår. Så visst finns problem men det har inte lett till att det går dåligt för Sverige eller att det är ett farligare land att bo i.

Kultur och demokrati
Det är klart att det är en utmaning att ta emot folk från andra kulturer och länder med bristande demokratiska system, stor ojämlikhet och ojämställdhet. Men vi har för de första ett relativt bra rättssystem och för de andra många bra styrdokument och inte minst FNs gemensamma dokument för mänskliga rättigheter. Dom gäller och när brott begås eller när strukturer och attityder kränker, ska vi agera oavsett personens bakgrund. Men immigration leder ofta till stärkande av demokratiska processer i hemlandet. Utöver att ju flera de facto flyr för att de hotas p g a av just brister i dessa rättigheter. 

Det finns i ÅD budskap en idé om att demokrati och solidaritet förutsätter likhet, och står i motsättning till immigration, de stämmer inte. Den rädsla för migrationens negativa konsekvenser på ”vår kultur” förutsätter kulturen som något statisk det är den inte. Det finns inte någon oföränderlig nationell eller åländsk kultur. Kultur är något som ständigt förändras. Mångkultur är inte något nytt, utan något som kännetecknat mänsklighetens hela historia. 

Problems är; rädsla intolerans och främlingsfientlighet

Det finns många exempel på hur rädsla, intolerans och främlingsfientlighet lett till våld och konflikter, men då är de populism, dogmatism och enkla lösningar baserade på vi och dom tänkande som legat som grund, inte öppenhet, solidaritet och styrkan i mångfald som är problemet. En demokrati kräver inte likhet, utan är ett system som är relativt bra på att hantera konflikter och olikheter. Motsatsen; samhällen som sluter sig inåt, blir skrämmande även för de människor de är tänkta att skydda.

Jag menar att Finland idag tar emot alldeles för få kvotflyktingar och bör utöver det se över asylsystemet då de borde vara frikostigare och mindre kränkande. Finland borde också arbeta för att de ska finnas fler lagliga vägar att ta sig till vårt land för skyddsbehövande och flyktingar att söka asyl.

Inspirerad av rapporten:

Lagliga vägar över Medelhavet, Lisa Pelling, Arena idés

900 miljarder skäl att uppskatta invandring, Sandro Scocco och Lars Fredrik Andersson 

http://www.arenaide.se/2015/07/01/ny-rapport-900-miljarder-skal-att-uppskatta-invandring/

Nej, jag tror inte att basinkomst är rätt väg, men jag håller med om att vi verkligen behöver en rekonstruktion av dagens välfärdssystem

Jag har nu läst, läst, funderat och funderat kring detta med medborgarlön eller basinkomst

som de idag kallas. Ibland har argumenten vägt mer för ibland mer emot. Men jag tror nu inte att det är   i  rätt väg att gå. Däremot behöver vi verkligen bygga om hela välfärdssystemet.
En aspekt som förvirrat är synen på arbete där jag är skolad att se arbete som en väg till frigörelse och makt över de egna livsvillkoren men också en väg att kunna påverka i samhället. Arbetarrörelsen väg har varit att organisera människor och driva krav på demokrati och rösträtt, högre löner och bättre arbetsvillkor. generell välfärd. Men i BINK diskussionen handlar de snarare om befrielse från arbetet som en vägt till ett solidariskt samhälle. De blir ett problem för mig och hela arbetarrörelsen även om minskad arbetstid också ingått i de som förverkligats genom organisering t ex genom kravet på 8 timmars arbete, 8 timmars fritid och 8 timmars vila.

Ekonomiskt är medborgarlön problematiskt de har jag haft på min minuslista men alltså också ideologiskt har de skavt, även om det är tilltalande med ett samhälle som kan ge alla medborgare en baslön. Jag tror att de i längden riskerar att få konsekvenser som kommer att göra samhället än mer ojämlikt.

En inkomst utan krav på arbete som huvudprincip, riskerar att klyva samhället i två tydliga grupper. Dels de som arbetar och betalar skatt (som bland annat går till medborgarlön). Och dels de som inte arbetar och får basinkomst. Jag tror att medborgarlön i längden kommer att dela samhället och bygga in en uppdelning i samhällskonstruktionen. Vi har nära till via och dom tänkande och i längden är risken allt för stor att de som arbetar tröttnar på att betala till de som inte arbetar. I dagens system är vi alla möjliga bidragstagare när krisen är framme eller vi får barn, blir gamla eller blir sjuka, de vi kallar generell välfärd. Jag tror att basinkomst riskerar att öppna ett gap mellan de ”driftiga" och ”snyltarna” och att de i slutändan leder till att de ”driftiga” agerar mot skatter och de ”lata”. Redan dagens system kämpar med den konflikten, därför lyckades moderaterna i Sverige driva igenom sin arbetslinje och skärande i bidrag. 

Men bakom basinkomst idén finns en viktig kritik mot dagens system t ex slår dagens arbetsmarknad ut alldeles för många och de finns alldeles för många ”själs dödande” och meningslösa jobb.

Men efter mycket funderande så konstaterar jag nej basinkomst är inte rätt väg men vi behöver genomlysa, förnya och rekonstruera välfärdssystemet så att de bli mer uppbyggande, solidariskt och rättvist.

Konflikter hör till, men mobbning är helt oacceptabelt

Många lyfter idag på frågan om mobbning och det är verkligen ett samhällsproblem som drabbar både unga och vuxna. I grunden handlar det om ledarskap, klimat och makt. Det hjälper inte med punktinsatser, varken på arbetsplatser eller skolor. Nu senast presenterades det att fler mobbas i stadens skolor, men vi vet att mobbning på arbetsplatser också är ett stort problem. Mobbning ska inte blandas med konflikter, utan handlar om upprepade kränkningar mot en person eller en grupp under en längre tid. Det finns många olika sorters mobbning som t ex fysisk, psykisk, verbal, nätmobbning. Vanligast är verbal mobbning, vilket t ex kan handla om taskiga kommentarer, men även blickar, våld och uteslutning förekommer.

För att stoppa mobbning krävs ett helhetsgrepp och ett långsiktigt arbete och det finns aldrig bara ett skäl till varför kränkningar eller mobbning uppstår. Mobbning handlar om komplexa processer där bakgrunden och anledningarna går att finna på flera nivåer och det räcker inte med att peka ut en eller flera personer som problemet. 
För att förstå en mobbningssituation är det viktigt att ha såväl individ-, grupp-, organisations- och samhällsperspektiv. Man bör även ha med sig ett normkritiskt perspektiv och tänka på de ”osynliga regler” som finns på olika nivåer i samhället. Exempel på en norm är könsnormer som handlar om hur killar/män respektive tjejer/kvinnor förväntas vara. De som avviker från normen (utanför boxen) riskerar att bli utsatta, men det räcker med en liten avvikelse från majoriteten för att bli den som blir utsatt. I grunden ligger gruppens känsla av otrygghet och individers behov av att höra till och att ha makt.Det som behövs är att alla skolor och arbetsplatser jobbar med tryggheten, både de som har uttalade mobbningsproblem och de tror att det inte har problem och det finns inte ett sätt eller en metod. 

För att kunna göra ett bra trygghetsarbete behöver man undersöka den egna skolan eller arbetsplatsen. I den ska personal och elevers upplevelse ligga som en grund, och här bör man också undersöka kompetensen bland ledarna och personalen. För att lyckas måste alla inkluderas. Ledare och lärare måste stå för och vara tydliga med skolans eller företagets värdegrund. Det räcker inte med temadagar, mentorstid, handledning eller vissa lektioner utan det måste prägla vardagen, även om det är bra med punktinsatser emellanåt. Hur talar vi med varandra? Hur fördelas utrymmen och resurser? Hur stödjer vi varandra? Är viktiga frågor att svara på. De måste finnas tydliga gränser för vad som är acceptabelt och inte. En tydlig framgångsfaktor är att chefer och rektorer som engagerar sig. Att de erkänner att det finns utmaningar och driver arbetet framåt och att elever och personal ständigt involveras i arbetet på alla nivåer och i alla processer. Det finns idag metoder och kunskap, men det krävs tid och engagemang. Ledare, chefer och rektorer som inte engagerar sig för en verklig förändring förtjänar inte att sitta kvar. Det är en alldeles för viktig fråga, det kostar i mänskligt lidande, resurstapp men också i reda pengar - direkt och i framtiden. Ingen ska behöva mobbas eller tillåtas att mobba. Konflikter hör till, men mobbning är helt oacceptabelt.

Sysselsättning av ungdomar är inte lösningen!

Sysselsättning av ungdomar är inte lösningen, varken mot droganvändning, småkriminalitet eller psykiska ohälsa

Det behövs ett helt annat förhållningssätt till ungdomar än det vuxenvärlden och offentligheten har idag. Samhället måste lägga de huvudsakliga resurserna på att främja ungas delaktighet, egna initiativ och välmående.  Inte på att sysselsätta unga.

De krävs att vuxenvärlden slutar se på unga som tomma boxar som ska fyllas eller individer som ska avledas från att göra dumma saker. Ungdomsarbete ska inte handla om att sysselsätta, utan om att coacha unga i deras utveckling tillsammans med andra.

Unga är på många sätt kompententa medborgare och ger vi dem inte utrymme att verka på arenor där de kan vara med och ta ansvar, fatta beslut och bidra till en positiv utveckling av samhället, så försöker de att vara vuxna på de arenor som de har tillgång till och som oftast inte är uppbyggliga. De kan handla om att dricka alkohol tidigt, begå små brott, försöka gestalta vuxenhet genom klädsel, smink och attribut men även genom självdestruktivitet för att bli synliga.

Det betyder inte att vi ska sitta och vänta på ungas egna initiativ. Nej, ungdomsarbetet måste ha ett aktivt och engagerande förhållningsätt. Det ska skapa trygghet och inspirera så att de unga kan ta ansvar för sig själva och i samspel med andra vara aktiva medborgare.
 
Folkvalda på alla nivåer kan göra skillnad och kan ta sitt ansvar genom att ställa nya krav och sluta stödja verksamheter där unga inte har makt och inflytande och där ledare inte har förstått sitt uppdrag de gäller såväl kommuner som föreningar.

Skriver till statsministern om den finska asylpolitiken

Skriver brev till statsministern inspirerad av författarna Merete Mazzarella och Monika Fagerholm, är lika frustrerad som dom över Finlands asylpolitik.

Till
Statsminister Juha Sipilä
Statsrådet
Helsingfors


Herr statsminister,
Som finländsk medborgare upprörs jag över Finlands extremt hårda asyl- och flyktingpolitik. Den saknar värdighet och humanitet. Vi kan inte skicka tillbaks flyktingar till ytterst osäkra förhållanden där människor riskerar död, ett sådant förfarande är oacceptabelt och ingen i Finland kan gömma sig bakom institutioner och politiska beslut, ansvaret är kollektivt och det bärs av oss alla medborgare i Finland, vare sig vi ville det eller inte. Medias granskningar vittnar om orimliga beslut, ingen kan påstå att den inte vet eller senare inte visste. 
Finlands regering måste ta sitt ansvar och inte lägga denna skuld och börda på Finlands befolkning. 
Därför ber jag Er herr statsminister att garantera att de människor som skickas tillbaka verkligen kan leva i trygghet, och att vi och de asylsökande ges garantier, så att inhumana beslut inte fattas varken nu eller i framtiden. 
Som finländsk medborgare yrkar jag på att lagstiftning och beslutspraxis ändras på ett sätt som stämmer överens med internationell rätt och finländskt rättsmedvetande. 

Mia Hanström, Kumlinge Åland

Stephan Toivonen ger sig inte, trots vår diskussion på tidigare blogginlägg han skriver ytterligare ett svar i tidningen där han påstår de ena och de andra. 
Jag har valt att göra ett kort svar, även om jag funderade på att argumentera kring problematiken att ST försöker skrämma upp folk genom att hänvisa till de senaste terroristattackerna och sin egna upplevelser. Nog är det så att varje terroristattack är en för myckte men det hjälper ingen att sprida rädsla. Faktum är att det i Väst Europa t ex dog fler i terroristattacker 2004,1988 och1980 än 2015. Men statistik biter inte, han fortsätter sitt sätt att argumentera så jag släppte det. Jag tycker att journalisten Dick Sundevall i Kriminal- och rättsmagasinet Para§rafen har ett bra inlägg. Läs det du som vill fördjupa dig och stärka dina argument.

Replik till Stephan Toivonens insändare i Ålandstidningen 27 juli 2016

ST plockar ut företeelser och lösryckta statistiska uppgifter för att försöka konstatera att utländska män är farligare än andra. Jag anser att vi måste se på hela bilden. Den statistik jag och flera journalister i medier hänvisar till är från polisens egna kartläggningar och från BRÅ- Brottsförebyggande rådet- en svensk myndighet. Det brukar räcka som säker källa. Att det just nu är rubriker kring övergrepp på festivaler är bra, det får igång diskussioner, men det betyder inte att de är fler än tidigare eller att det brottet är vanligare idag än tidigare. Vi kommer inte åt problemet med övergrepp genom att peka ut vissa grupper av män eller att fokusera på övergrepp som sticker ut. Det är vardagsbeteendet vi ska fokusera på.

När det gäller anmälan så är det alla medborgares rätt, och som jag ser det är en skyldighet att anmäla något som man tror är brottsligt. Och det är förbjudet att sprida grovt vilseledande och generaliserande påståenden om en viss folkgrupp. Sådana påståenden är till exempel att vissa folkgrupper är mer benägna att begå vissa brott. Det är sen polisen som bedömer om det är ett brott och faller under allmänt åtal. Det är skillnad på falsk angivelse om

t ex ett egendomsbrott. Det vi ville med anmälan är att polisen utreder om STs flygblad är ett brott, om det faller under allmänt åtal.

Att en förening inte kan marknadsföra en kandidat som feministisk om dennes åsikter inte sammanfaller med den definition som finns i föreningens stadgar torde vara självklart för de flesta.

Utifrån denna debatt torde det stå klart att det är viktigt för ST att Åland ska akta sig för att välkomna folk från andra länder och speciellt från vissa. Det är beklagligt som jag ser det. Jag vill att ingen ska behöva känna att den inte är välkommen pga av sitt ursprung. Åland är ett öppet och välkomnande samhälle och består idag av 30 % inflyttade. Jag tror att det är en av flera förklaringar varför det går så bra för Åland.

Med detta ser jag debatten som avslutad för min del.

Maskulinitet och manlighet

I diskussionerna kring hur man ska förstå de våldsdåd som de berättas om på nyheterna nu, så blir jag bara mer och mer övertygad om att vi måste arbeta än med vår unga generation och då inte bara erbjuda killar de traditionella utan rusta dem med god självkänsla och för en komplicerad men spännande framtid som de kan vara med och forma. Redan 2004 gav Fritidsforum ut min bok Pärlkrokodiler som jag skrivit och byggare på ett projekt om att arbeta med killar på fritidsgård som jag ledde tillsammans med Mia Eriksson. I den boken skriver jag följande, lika aktuellt idag som för 12 år sedan. Sid 23-29

Mansidealen skiftar

Det blev en pojke! Direkt faller en massa förväntningar och föreställningar över det nyfödda barnet.
Hans barnskrik tolkas som att han är arg. Han förväntas leka vilda lekar. Han blir hela tiden bemött utifrån könets tolkningsram som får konsekvens för hur han uppfattar sig själv. Det finns många begränsningar. Det han får göra är det förväntade. Vad som är manlighet skiftar över tid och plats.

En symbol- och idealbild för manlighet är brandmannen. Hos brandmannen kombineras era av de traditionellt manliga värdena som styrka, snabbhet, beslutsamhet och mod med det goda uppså- tet: att rädda liv. En form av vår tids riddare. Mansidealen har skiftat genom historien. Forskaren Claes Ekenstam beskriver i boken »Rädd att falla«13 att under 1700-talet fanns stort utrymme för känsloytt- ringar bland män. Män grät ofta både för att visa glädje och sorg. De grät i offentliga sammanhang som t ex på teater och på gatan. Men även manlig själkontroll odlades. Under 1800-talet betonas självkon- troll, den ideala mannen beskrevs som hårt arbetande med en fast tro på gud. Genom fysisk fostran och kroppslig härdning bl a genom sporten skulle manlighet stärkas. Man upphöjde företeelser som kon- kurrens, den personliga viljan, energin och initiativ förmågan. Sam- tidigt som man skulle träna sig i att underkasta sig kollektiv disciplin, visa lojalitet, uppoffra sig, visa fysiskt mod och kroppslig hårdhet14. Självkontrollen är fortfarande ett starkt ideal. Egenskaper som att vara rationell och effektiv är centrala och har högt värderade i Sverige. I andra kulturer kan andra egenskaper eller förhållningssätt värderas högre som t ex att vara social, att umgås och ha trevligt.

Dagens »riktiga« man

Flera forskare har identifierat några grundregler för den idealbild som vår kultur lyfter fram kring hur en »riktig« man skall vara15.
Visa inget fjolleri. Han får aldrig gör något som på minsta vis låter ana något feminint. Manlighet är ett obönhörligt tillbakavisande av kvinnlighet. En stor rädsla för att betraktas som ickig eller fjollig nns. I sin tur är rädslan för »fjollspöket« ett bevis på att man inte är så manlig som man låtsas, man skäms över att vara rädd.

Diskutera ...
Generellt förhåller sig män passiva när kvinnor utsätts för sexuella trakasserier och våldtäkt liksom när homo- sexuella utsätts för mobbing och hot. Kan skammen och rädslan för fjolleri hos män och pojkar vara en förklaring till tystnaden från dem när kvinnor, ickor, bögar och lesbiska utsätt för sexistiska skämt eller trakasserier?
Sträva uppåt. Manlighet mäts genom storleken, framgången och vin- sterna. Förmögenheten, makt, status utmärker manlig framgång. Det gäller att vara bäst och kan man inte vara bäst på att vara bäst kan man försöka bli bäst på att vara värst.16
Diskutera ...
Vilka manlighetstest, ritualer och prövningar utsätter pojkar varandra för, test för att visa mod, hårdhet, styrka eller att man inte är bög eller en fjolla?
Var fast som en klippa.Verkliga män är starka och pålitliga i kris efter- som de inte visar några känslor. Pojkar och män gråter inte och söker inte hjälp.17
Diskutera ...
Vill män fostra vinnare? Och har de ett förakt för svaghet? Hur reagerar du på att en pojke eller man gråter?

Vilka risker nns med att pojkar tränas i att det är en svaghet att visa känslor som t ex sårbarhet, svaghet och be om hjälp?
Låt dem se på fan. Utstråla en aura av manlig djärvhet och energi. Ta alltid risker. Ge järnet. Lev livet till sista andetaget. Pojkar skall testa gränser både fysiskt och psykiskt.Vem kan klättra längst ut på räcket? Vem kan dricka est öl? Vem kan köra fortast?18
Diskutera ...
Flickor tränas till att vara till lags och nna till för andra, pojkar till att testa gränser och vara autonoma (självständiga). I vilka sammanhang kan dessa två för- hållningssätt vara tillgångar och problematiska? För dem själva? För omgivningen? När kan de vara destruktiva i relationerna mellan ickor och pojkar?

Bevisa att du är en man

Manlighetsmönstret är problematiskt, man kan aldrig lyckas. Ingen kan sträva tillräckligt mycket uppåt, vara tillräcklig hård eller låta dem se på fan tillräckligt mycket. Pojkar och män jagas ständigt av »fjollspöket«. Reglerna för en riktig man är samtidigt ett recept på misslyckande. De esta pojkar och män drivs omedvetet av rädslan att bli avslöjade. Rädslan för att andra pojkar och män skall avslöja eller genomskåda att man inte är en »riktig man« nns där. I detta spel fostras män och pojkar till en slags »könspoliser« för varandra. De »kollar av« varandra och ibland till och med bankar in reglerna med knytnävarna på den som inte böjer sig eller fattar. Flickor och kvinnor blir brickor i detta spel men aldrig jämbördiga. Pojkar/män söker uppskattning av andra pojkar/män och kvinnor/ ickor blir ofta en slags valuta som männen/pojkarna använder för att bättra på sin status. Att vara tillsammans med den snyggaste och populäraste flickan och att ha legat med många tjejer kan ge status. Forskaren Michael Kimmel beskriver det: »En riktig karl är ingenting du föds till, det är inte något djup inne i ditt psyke eller dina gener, som gör dig till man. Man blir man genom att ständigt bedömas av andra män som utstakar gränserna för vad som är manligt«.19

Få män upplever att de tillhör en grupp med makt. Nästan ingen i västerländsk kultur skulle hävda att en man har eller har rätt till makt för att han är man, det är inte legitimt.
Ett litet antal män tillhör den överordnade gruppen. De esta män har fördelar av att de är män eftersom de tillgodogör sig den patriarkaliska utdelningen de vill säga de fördelar som män vinner på kvinnors underordnade ställning. De privilegierna uppfattas som självklara och utgör en blind äck för många kvinnor och de festa män.20
Inom gruppen män finns stora olikheter i tillgång på makt och status. Den förhärskande maskuliniteten, den som för tillfället legiti- merar mäns överordning, kallas »den hegemoniska maskuliniteten«. Den kännetecknas av att den är allmänt accepterad och representeras inte alltid av de mäktigaste männen i samhället utan kan uppbäras av lmstjärnor eller rollkaraktärer i lmer21. Alla män är inte över- ordnade. Enligt professor RW Connell kan man enkelt säga att män kan delas i tre huvudgrupper i sitt förhållande till den hegemoniska maktmodellen de lever i. Platsen är beroende av relationer och situa- tioner. Grupp ett den överordnad eller hegemoniska maskuliniteten. Grupp två är den underordnad maskulinitet som avgörs av etnicitet, sexuell läggning, ålder, etc. Underordnande faktorer är bland annat homosexualitet och femininitet. Oräkneliga är de feminint laddade ord som kan användas för att trycka ned män exempelvis, mes, fjolla, morsgris, fegis, kärring, hora och fitta.
Grupp tre är en mellangrupp, de är förhandlare. De är de hyggliga jämställda männen som försöker få till tillvaron i sina relationer på ett just sätt, men utan att problematisera mäns överordnade ställning. De är på så vis delaktiga och medskyldiga till en fortsatt över- och under- ordning. De esta män känner inte igen sig i över- och underord- ningsmodellen men kan se att de själva tillhör den tredje gruppen. De försöker att hantera maktordningen individuellt. De försöker vara hyggligt jämställda. Men de kan luta sig tillbaka och dra fördelar av att de är män och inte kvinnor. De ser inte att mäns våld mot kvinnor är ett strukturproblem utan ser det som att det är enskilda »knäpp- gökar« som slår sin flickvän eller dödar sin fru. En man beskrev hur subtilt fördelarna av att vara man kan ta sig uttryck: »Om jag sitter i soffan när det är dags för matlagning då protesterar hon, men sitter jag i köket är det okej att hon lagar mat.« En annan: »När vi träffar vänner har alltid vi män något ske-, bygg- eller sportprojekt på gång som det inte passar att barnen är med på. På så vis blir det tjejerna som blir kvar med barnen och allt de praktiska kring det.«

Den manliga normen

När kvinnor organiserar sig eller bryter mot rådande normer bli kön och orättvisor förknippade till kön synligt. Att könsstrukturer och mönster syns och beskrivs är en förutsättning för förändring. Normen är ofta svår att identi era. Mansforskaren, Michael Kimmel22 visar att samhällets syn är att den vite medelklassmannen är normen i samhället, han bedöms varken efter ras, klass eller kön. Kimmel menar att svårigheten är att de privilegierade inte ser sitt privilegium. Han visar genom ett exempel hur detta blev synligt för honom själv: »En vit kvinna säger till en svart kvinna att de är förenade av sitt kön, i förhållande till den manliga världen. Den svarta kvinnan frågar vad den vita kvinnan ser i sin spegel på morgonen. Hon svarar: En kvinna. Det är det som skiljer oss, säger den svarta kvinnan. För jag ser en svart kvinna. När jag ser mig själv i spegeln, säger Kimmel ser jag en människa. Jag är den ursprungliga människan, normen. Jag är vit medelklass man, jag har varken ras, klass eller kön.«
För de flesta män är det så att de varken upplever eller ser privilegiet att vara man. Det är en självklarhet.

Värstingar och våld

Små pojkar fostrar till viss del sig själva, de får leka sina vilda lekar utan vuxnas inblandning, lekar som oftast handlar om att tävla och ta plats i pojkhierarkier. De fostrar varandra till att ta för sig och i hög grad till en traditionell mans/pojkroll med prestation, aktivitet och lojalitet med andra pojkar som viktiga delar. Aktiviteter som pojkar erbjuds inom den organiserade fritiden ger ofta liknande budskap. Ett annat budskap pojkar får är »att i svåra konflikter får män och pojkar använda våld« detta trots att samhällets policy är att våld skall undvikas. Pojkar får lär sig att de inte ska slåss, men om inga andra alternativ finns är det okej, i sandlådan såväl som i nationella kriser. Pojkar anses rakare när de gör upp med nävarna jämfört med flickor som ofta fryser ut med ord, gester och blickar något som många vuxna tycker är värre. Ofta för att det är lättare för vuxna att säga till killar att de inte ska slåss. Lättare än att säga till flickor att de inte får »titta på någon på ett speciellt sätt«. Inget av sätten att hantera konflikter genom utfrysning eller våldsamhet är konstruktiv konflikthantering. Våld som konflikthantering får förödande konsekvenser i familjer såväl som internationellt. Små pojkars sätt att slåss, militärens strategi att ta till vapen, om det blir nödvändigt är ett mönster uppbyggt av män. I »tjuvarnas värld« såväl som i »värstingvärlden« förstärks detta mönster. Ett mönster där det är pojkar och män som gäller, där de speglar sig i varandra och i en vrångbild av män, manlighet och våld. Våldet är ett redskap att upprätthålla makt.

Tendensen idag är att en allt större grupp pojkar är våldsamma23. Dessa pojkar kommer att få betala ett högt pris för följderna av sin strävan att uppfattas som riktiga män i andra mäns ögon. De blir inte bara farliga och destruktiva för sig själva utan kvinnor, homosexuella, invandrare och andra »vanliga« pojkar kommer även de att drabbas av pojkars våld. Omedvetet fostras pojkar till traditionella män som inte får tillräckligt med redskap för dagens vuxenliv. Ett vuxenliv där krav ställs på att män tar hand om sina barn, har goda och nära rela- tioner till sina vänner och sina partners och där konflikter hanteras med samtal. 

13. »Rädd att falla studier i manlighet« , Claes Ekenstam m , Gidlundsförlag 1998 
14. »Fotbollen och moralen, Per Nilsson, HLSförlag 1993
15. Reglerna. /enligt psykologen Robert Brannon) /Michel Kimmel Ordfront Magasin nr 5 1998
16. Reglerna. /enligt psykologen Robert Brannon) /Michel Kimmel Ordfront Magasin nr 5 1998
17. Reglerna. /enligt psykologen Robert Brannon) /Michel Kimmel Ordfront Magasin nr 5 1998
18. Michel Kimmel Ordfrontmagasin 5/98
20. »Maskuliniteter«, RW Conell, Daidalos 1999 
21. »Maskuliniteter«, RW Conell, Daidalos 1999
22. Kimmel Ordfrontmagasin 5/98

Replik på insändare Ni har inte monopol på feminism

Ja fick reaktion på min insändare "Just nu debatteras våldtäkter och sexuella kränkningar", två män har reagerat Östen Hägg och Stephan Toivonen (se nedan) den sistnämnde var så tydlig i sina angrepp på mig så jag valde att svara.
Annars tycker jag att Adam Svanells krönika i Svenska Dagbladet är intressant som inlägg i debatten.

Replik på Stephan Toivonen insändare

ST har gått igång på min insändare som uppmanar män att engagera sig. Problemet är att han rör ihop och fortsätter att generalisera om grupper av människor. Det är beklagligt, sorgligt och som jag ser det okonstruktivt om man verkligen vill komma åt problematiken kring våldtäkter och sexuella kränkningar. Det ST och jag är helt eniga om är att vi har helt olika åsikter, och som jag ser det även helt olika människosyn. Jag tror på alla människors lika värde oavsett kön, etnisk bakgrund, religös tro, etc. Jag uppfattar att de finns normer som gynnar eller missgynnar människor pga grupptillhörighet och att det finns strukturer som medvetet eller omedvetet gynnar eller missgynnar grupper av människor. Jag ser att kön, eller genus som det heter i forskningen, är ett starkt organisationsmönster och att normer kring det på olika sätt begränsar vår frihet att få utvecklas.

ST använder uttalanden och enskilda händelser för att legitimera att peka ut vissa grupper av människor som beroende på deras härkomst som mer kriminella, det menar jag är inte bara odemokratiskt, utan också direkt diskriminerande.

Fakta: 

* Våldtäkter finns i alla kulturer, inom alla religioner och inom alla samhällsklasser. Den gemensamma nämnaren är att det flesta som utför våldtäkterna är män. 97 procent av de anmälda sexövergreppen 2015 utfördes av män, men det innebär inte att de flesta män våldtar. Inte ens i närheten. (BRÅ).

* Svenska polisen (BRÅ) har kartlagt anmälningar av sexuella ofredanden mot ungdomar under 18 år förra året. Totalt cirka 3300 anmälningar, där är inte ungdomar med utländsk bakgrund överrepresenterade, vilket är de som ST lyfter fram som det största problemet.  Det enda man kan finna en överrepresentation av i den gruppen är sexuellt ofredande som skedde i badhus och på festivaler (totalt ca 150 anmälningar av de 3300). Inte heller studier kring sexuell utsatthet bland 18-åringar som genomförts 2004, 2009, 2014 har visat någon överrepresentation av ungdomar med utländsk bakgrund.

Det stämmer att jag med flera har lämnat in en anmälan mot ST för och begärt att polisen ska utreda om ett brott begåtts då vi menar att flygbladet ST stod bakom kan tolkas som hets mot folkgrupp, vilket är ett brott som faller under allmänt åtal. Detta innebär att vem som helst som upptäcker olämpligt material på internet eller annan källa kan göra en utredningsbegäran om ärendet till polisen. I Finlands lagstiftning och i olika internationella avtal begränsas yttrandefriheten på ett sådant sätt att kränkning av andras grundläggande rättigheter eller människovärde inte tillåts i yttrandefrihetens namn. Hets mot folkgrupp är ett straffbart brott enligt bestämmelserna i strafflagen. Det är förbjudet att sprida grovt vilseledande och generaliserande påståenden om en viss folkgrupp. Sådana är till exempel påståenden enligt vilka en viss folkgrupp gör sig skyldig till eller har gjort sig skyldig till brott. Enskilda personer kan göra sig skyldiga till brott, men detta kan inte generaliseras till att gälla en hel folkgrupp.

Det stämmer inte att Stephan T inte fått bli medlem i föreningen Ålands feministparaply, han har aldrig ansökt om det. Däremot kunde inte hans svar inför valet tolkas som feministiska då föreningen frågade alla politiker som ställde upp i lagtinget om de var feminister och därför kunde han inte marknadsföras som en kandidat som var feminist.

Det är bra om ST och andra män problematiserar och diskuterar det våld som män utsätter både kvinnor och män för. Det är bra om fler män engagerar sig i frågor kring sexuella kränkningar och våldtäkter, men att skylla på vissa grupper av män är inte en lösning och vi har en diskrimineringslagstiftning och den gäller alla, även ST.

Jag har fått en fråga om källor för min fakta i min replik där jag hänvisat till BRÅ, Brottsförebyggande rådet en svensk myndighet. Det brukar räcka som säker källa.
En enkel och lättillgänglig sammanfattning finns här.
http://www.metro.se/nyheter/forskare-overgreppsfokus-hamnar-fel/Hdzpga!@p@MYgwjcgYB6YnscWvkdQ/

Vill man fördjupa sig finns underlag här:
http://bra.se/bra/nytt-fran-bra/arkiv/nyheter/2011-04-13-mans-vald-mot-kvinnor-och-man.html
https://polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/Övriga%20rapporter/Lagesbild%20over%20sexuella%20ofredanden.pdf
http://bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html
http://www.brottsrummet.se/sv/sexualbrott