Erfarenhetsexpert utbildning på Åland, man blir glad

I förra veckan vara jag i min roll som ÅHS ordförande med på examen för erfarenhetsexpertutbildningen som genomförts här på Åland. En utbildning för personer med egen eller som anhörig erfarenhet av psykisksjukdom. Nu har vi på Åland en grupp som kan föreläsa och hålla workshop för olika grupper, på skolor, för sjukvårdspersonal, etc. Jag hoppas verkligen att man/vi tar tillvara denna resurs.

Funderade en hel del på vad jag skulle bidra med på deras examen och tänkte att jag kan berätta dels hur ÅHS i sin verksamhetsplan har formulerat sig om vikten av tredje sektorn och sen hur jag själv ser på tredje sektorn och brukarperspektiv och slutligen bjuda in till en kort dialog. De är ju experter!

Här är de jag lyfte på:

I verksamhetsplanen för ÅHS står:

Att involvera tredje sektorn på deras villkor är något av en hjärtefråga för mig. För mig var det en viktiga skrivning att få med i 2014 år verksamhetsplan. Men de var redan något som ÅHS arbetade med så det var inget nytt, men att få med det in en verksamhetsplan är viktigt. De ger större tyngd.

Vad det gäller brukarinflytande inom psykiatrin eller annan verksamhet används inte begreppet, men jag ser att psykiatrin gör en hel del. Det fungerar för att vi på Åland har samverkansinriktade organisationer som t ex Reseda och Pelaren vilket är en förutsättning.

En grundbult i den socialpsykiatriska vården är att bygga goda relationer mellan patienter och personal. Brukarinflytande blir då ett självklart inslag i den psykiatriska vården.

Vi går i allt högre grad inom vården från ett ”ta hand om perspektiv” där patienten är mottager av insatser till mer av ett brukarperspektiv, där individen få ta del i beslut och insatser som rör denne. Vinsten blir att vi skiftar maktförhållanden och förändrar rollerna så att professionella och brukare hamnar på en mer jämlik nivå. Vilket vi idag vet har betydligt större förutsättningar för rehabiltiering och tillfrisknande.
Brukarperspektivet är en viktig del i en evidensbaserad praktik som bygger på att tre kunskapskällor vägs samman:
- den bästa vetenskapliga kunskapen om insatsers effekter,
- den professionelles expertis och
- brukarens erfarenheter och förväntningar.
Brukarinflytande innebär att införa nya arbetssätt inom vård och omsorg. Maktrelationerna mellan professionen och de som får insatserna förändras. Det traditionella synsättet att professionen ska lösa individens problem och att den enskilde är ”mottagare av insatser” håller på att ersättas av insikten att både individer och brukarorganisationer har kunskap och erfarenhet som är värdefull för att verksamheter ska kunna utvecklas.
Fyra nyckelbegrepp för framtidens vård och hur man kan förstå dem:
Demokrati: Det är inte bara politiker, tjänstemän och vård- och omsorgs- personal som kan lära sig något av brukarnas erfarenheter. Brukare som kan vara med i besluten får också mer kunskap om demokratiprocessen och kan få möjlighet till ett reellt inflytande. Det ger bättre underlag för att skapa god kvalitet och service. Med delaktighet, dialog och feedback skapas större förutsättningar att nå uppställda mål. Det är mer effektivt att utgå från målgruppens faktiska behov än att utgå från behov tolkade av andra.
Legitimitet: Personerna som erhåller insatser får större förståelse och acceptans för hur vården och socialtjänsten fungerar om de är med och påverkar insatserna.
Egenmakt/empowerment: Att medverka och få makt över beslut och insatser som rör det egna livet ökar självförtroendet och förändrar självbilden. Även de professionella får då en annan syn på brukarna.
Återhämtning: För möjligheten att återhämta sig från psykisk ohälsa, anses makt och ansvar att påverka beslut som rör den egna livssituationen vara viktiga faktorer.

Efter min inledning hade vi en bra dialog och jag samlade följande kommentarer och reflektioner från experterna:

• Erfarenhetsexperterna är välutbildade. 
• Det är viktigt att ÅHS och andra har medel att ersätta experterna med då de utbildar inom organisationerna.  
• Att få ersättning är viktigt för självkänslan men också för att många som drabbats av psykisk ohälsa har en knapp ekonomi.
• I Finland finns anställda erfarenhetsexperter som kan vara behjälplig i organisationerna på olika sätt, de kunde vara något för ÅHS att fundera på.
• Det är viktigt att den som har psykisk ohälsa blir betrodd när den söker för fysiska åkommor, det upplever man är ett problem. 
• Erfarenhetsexperterna kan utbilda läkare och annan sjukvårdspersonal att förstå.

Feminism, 8 mars och en fråga som surrar i mitt huvud

Vi i Feministakademin utnämnde i lördags Årets Feminist, 2001 var vi 11 kvinnor som internationella kvinnodagen bestämde oss för att bilda Feministakademin på Åland med uppgift att verka för ökad bildning och kunskap i genustänkande, feminism och jämställdhetsfrågor och målet är att långsiktigt höja medvetenheten bland allmänhet och beslutsfattare i frågor som berör makt kön och jämställdhet.

Vi valde ordet feminist då de då, liksom nu, var ett kontroversiellt ord. Varför är det så kontroversiellt? Feminism är ju i sin egentliga mening att se könsorättvisorna och att vilja göra något åt dem. Det borde varenda tänkande människa kunna ställa upp på och ingen kan väl tvivla på att män har störst makt i både näringsliv och politik både i världen och i vårat lilla samhälle Åland. 

Feminismen och jämställdheten anklagas emellanåt för att spåra ur och gå för långt! Vad menar man då? Jämställdheten kan inte gå för långt – antingen är samhället jämställt eller så inte. Jag ser att att de som reagerar störs av en rörelse som ifrågasätter att män och kvinnor är varandras motsatser och att det ena könet är överordnat det andra ofta för att de finns en outtalad eller uttalas idé om att de är grunden för att de ska attraheras av varandra. Något som bara har gällt de senaste ca 100 åren. Dessförinnan såg man på kvinnor och män som lika men där kvinnor var lite mindre utvecklade. Historieproffesorn Yvonne Hirdman beskriver det som att män var som stora A och kvinnor som lilla a.
Idén om könens motsats har alltså ingen lång idétradition men denär hårt förankrad i vår kulturella förståelse. När man ifrågasätter den blir de för många tuff och jobbigt. Att dessutom vissa feminister går så långt i sin vilja att se människan i stället för könet att de kallar dem för hen för att betona likheten och vikten av att se varandra som människor och inte utifrån stereotypa bilder av kön. Det är en sån sak som blir för myckt för många då det ju är ett ifrågasättande av den starka heteronormen i vårt samhälle. ”Så gör bara urspårade freaks!” hojtas det i sociala medier och populära debattprogram. Det socialt acceptabla är att vara lite lagom för jämställdhet. Och att därmed låta könsorättvisorna bestå." skriver Åsa Petersén i en ledare på Dagens Arena.

Min övertygelse är att vi måste bygga ett samhälle som utgår ifrån andra saker än kön som grund, som tar sin utgångspunkt i att vi alla är människor. Att vi måste våga titta på både oss själv, våra relationer och samhälle stort. Vi måste våga se att jag och min omgivning skapar och upprätthåller könsskillnader och könshierarkier. Vi måste vara ödmjuka mot oss själv och se att man inte kan och orkar ta alla strider, men att man ständigt kan arbeta för förändring där jämställdhet och jämlikhet (det finns ju felet orättvisor än kön) ständigt är i fokus.

Du kanske inte tidigare definierat dig som feminist. Kanske på grund av att begrepp och ord som ibland kommer upp i samband med feminism eller pga att feminism som begrepp och ideologi känts lite svår att greppa. Varför sätta en etikett på sig?
Men om du har sett dig själv som en person med sunt förnuft och tycker att jämställdhet borde vara självklart, att lika löner skulle vara självklart och att inte barn och unga ska begränsas av förväntingar och strukturer som ger dem olika förutsättningar pga av om de är killar eller tjejer och tycker att man borde göra något åt det? Eller om du är uttalad feminist och tycker att det borde göras mer, att de borde gå fortare, då finns det nog bara en väg att gå; du borde på ett eller annat sätt organisera dig, du borde vara i sammanhang där man kunde öka trycket på förändring.

Vem du än är som tycker att man borde göra något; vi kanske borde organisera oss här på Åland. Det funderar jag ofta på. Åland har varken en stark feministiskförening, en stark kvinnorörelse, en stark jämställdhetsorganisation, ett aktionsnätverk eller någon annat forum. Något sådant skulle vi nog behöva, det funderar jag på så här kring 8 mars.
Hur funderar du? Kommentera eller maila mig gärna: mia.hanstrom@kumlinge.com

Årets Feminist 2014 Pia Sundhage

I lördags kungjorde jag som Feministakademins sekreterare namnet på Årets utnämning till Årets Feminist.
Med glädje och stolhet kunde jag läsa upp den fina motiveringen till att Pia Sundhage fick priset och kommer den 14 mars och tar emot utmärkelsen.
Du kan här läsa motiveringen: Feministakademin.org och
här lyssna på Ålands radios telefonintervju med pristagaren.
Bilden är från radions hemsida tagen av Nina Eriksén.

Generell välfärd

På ABFs representantskapsmöte presenterade Janina Björni, Matbankens fina verksamhet. Men att lösa de sociala problemen med frivillighet, det fungerar inte i längden, vilket också Janina som annars jobbar på Rädda Barnen också påpekade. Det här är en verksamhet som kan stödja när folk hamnar i knipa och stödsystemen inte hinner med.

Det blåser snålare idag, välfärden blir mer selektiv istället för generell, risken är då stor att misstron mot de fattiga ökar. Dagens starka individualism riskerar också att minska viljan att betala skatt till generell välfärd. Högre avgifter blir då lösningen på den service som samhället ska ge eller att service ska lösas privata, dom som väljer lågbetalda yrken eller inte klaras sig på arbetsmarknaden får skylla sig själva.

Det är oerhört viktigt att de olika frivillig- och hjälporganisationerna alltid ställer krav på att samhället ska ta ansvar och att man slåss för offentlig välfärd som huvudlösningen. Kollektivavtal ska gälla och man ska kunna försörja sig på sin lön. Olika former av stöd system ska vara generösa för dem som hamnar i knipa eller av någon anledning inte klarar sin ekonomi. Sjuk- och hälsovård ska ha låga avgifter och för barn borde den vara gratis anser jag. Jag träffade en grupp häromdagen, de med psykisk funktionsnedsättning en grupp där i princip alla kämpar med väldigt svag ekonomi, så ska de inte behöva vara. Av var och en efter förmåga åt var och efter behov, är ingen dum tanke att väga in i besluten om välfärdssystemen.

KumlingeNytt

Min annons i senaste Kumlinge Nytt, kändes bra att jag gjorde den. Ska fundera mer kring det som hände här i Kumlinge någon annan dag. Har återtagit min plats i fullmäktige och var på mitt första möte för den här perioden, kändes så där, men vi fattade många bra beslut. Kommunen har dock otroligt många svåra utmaningar framöver och det finns inga enkla lösningar.