Frihet att utvandra och invandra - ett julbudskap

Ett tema i julens budskap är in- och utvandring speciellt för den som tror utifrån de kristendomen men som ju präglar oss alla som bor i norden. Vår tid präglas av misstänksamhet och rädsla för flyktingar. De beskrivs som säkerhetshot och inte som tillgångar. Det är sorgligt jag menar att en demokratisk välfärdsstat har till uppgift att välkomna flera. Framförallt utifrån en solidarisk tanke som ju både är ett huvudbudskap i de kristna budskapet såväl som de flesta religioner, men också för oss som inte känner oss riktigt hemma i någon tro så har arbetarrörelsen som jag valt att engagera mig i detta som en grund. När fler får möjlighet att följa sina drömmar och ideal, då krymper också utrymmet för de auktoritära krafter som vill kontrollera sin befolkning. Frihet för alla att invandra och utvandra är ett av våra viktigaste vapen mot världens diktatorer. Människor är resurser om de får förutsättningar, välfärdsstatens uppgift är att skapa möjligheter för det.

På julen, firar vi flyktingen som kallas Jesus. Vi borde också fira alla de människor som kommer från andra länder från Syrien, Rumänien, Turkiet, Iran, Bulgarien, Sverige och många andra platser. Dessa människor bidrar till att bygga framtidens Åland en plats som har goda förutsättningar att vara rikt både kulturellt och finansiellt.
Ändå hörs röster som inte ser dessa människor som den självklara tillgång de faktiskt är. Vi är många som inte håller med och ser dessa röster både som kontraproduktiva och reaktionär.

Vi behöver se till att Åland skapar ett solidariskt flyktingmottagande och bygga ett bra integrationssystem och på olika sätt inkludera alla inflyttade i våra aktiviteter, verksamheter och festligheter. De är att både sparsam och framtidsinriktad.

God Jul!

Varför svarar inte feminister, och vad är normkritik?

Jag ser olika personer, framförallt män men också kvinnor, uttala sig negativt eller ifrågasättande om feminister och normkritik. De ställer ibland frågor som de vill att feminister ska svara på. Jag ser också att det finns en medveten, eller omedveten, helt förvrängd tolkning av de viktiga verktyget normkritik.
Med den här texten ska jag försöka reda ut och klargöra några delar av denna röra:

Varför svarar inte feminister?
Feminism är en samling rörelser och ideologier som har gemensamt att de anser att kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter som män; politiska, ekonomiska och sociala. De innefattar också att man vill göra något åt det. Vägen dit tar sig olika uttryck beroende på vem, var och när frågan diskuteras, vad som är problemet i samhället och hur arbetet för förändring bör se ut. Det finns många olika feministiska inriktningar, vilket gör att det inte går att enkelt svara på frågan vad feminister anser. Det är den enskilda personen eller organisationen som kan svara för vad hen anser, tycker är viktigt eller tolkar. Vill man ha ett konkret svar på vad en enskild feminist eller en feministisk organisation anser i en fråga måste man fråga dem direkt och hen har antagligen precis som alla andra inte svar på alla frågor och områden.

Normkritik blandas ofta ihop med feminism, men normkritik är ett redskap att få syn på diskriminerande strukturer. De kan användas för att synliggöra om kön spelar roll, men är lika bra för att analysera andra hinder som t ex geografiska eller sociala. Man kan säga att normer är de spelregler som vi medvetet eller omedvetet använder i samspelet med andra människor, normer kan vara både bra och dåligt. De kan begränsa  och det kan underlätta, de kan gynna vissa och missgynna andra.
Med hjälp av ett normkritiskt perspektiv kan vi få syn på, och förändra, begränsande strukturer och normer, istället för att försöka få enskilda individer att passa in. Normkritik handlar om att sätta fokus på makt. Det innebär bland annat att få syn på, och ifrågasätta, de normer som påverkar uppfattningar om vad som är ”normalt” och därmed oreflekterat uppfattas som önskvärt. Vad som framställs som ”normalt” ger den som uppfattas som ”normal” utvidgade handlingsutrymmen och möjligheter. ”Det normala” eller ”vi” skapas genom att det sätts i kontrast till något annat, ”det avvikande” eller ”dom andra”, där de som tillhör normen kan tycka till om, värdera, benämna och avgöra i vilken utsträckning det avvikande ska tolereras eller ej.

Jag tycker att det är hemskt att så många kvinnor och flickor ständigt utsätts för hårdare granskning, ifrågasättande, förlöjligande, hot om våld och våld. Det betyder inte att andra grupper och människor inte också är utsatta också män och att det också är ett problem. Men man måste kunna ha fler tankar i huvudet samtidigt. Den som menar att det inte finns strukturer som diskriminerar kvinnor kan inte ha läst ÅSUB eller FNs statistik. Här finns MASSOR av fakta.  

Genom att synliggöra och förändra strukturer, i stället för att försöka anpassa individer menar jag och många med mig att vi också ger samhället bättre förutsättning för en hållbar, långsiktig och positiv förändring. 

Meritokratin är en bluff!

När jag växte upp kom kampanjer som att "satsa på dig själv" och "tänk positivt" med budskapet "du kan om du vill". De var ibland sponsrade av arbetsgivarorganisationer, ibland drivna av alternativa hälsogäng - ofta med idéer från någon hälsoguru från USA. De var en motkraft till jantelagens "du ska inte tro att du är något". Att växa upp i denna tid var på många sätt att se möjligheter och en positiv framtid.

Men när "satsa på dig själv-du kan om du vill" tänket blivit det dominerande har det hjälpt till att sudda ut att vi faktiskt har väldigt olika förutsättningar beroende på var vi växer upp, vilken familj vi föds i, vilka förmågor, talanger och resurser vi kan utveckla.

Jag har både i mitt politiska engagemang och i mitt arbete, försökt att synliggöra att vi har olika förutsättningar och att skapa mer jämlika villkor. Det är absolut bra och varje individ har också ett eget stort ansvar, men det jag ser idag är att idén om att alla kan bli allt bara de anstränger sig, också får förödande konsekvenser och även får människor att inte ifrågasätta eller problematisera det ojämlika system vi lever i. Om det skriver också Harvard-filosofen Michael J Sandel i sin bok ”The Tyranny of Merit”. Han synliggör och kritiserar de meritokratiska ideal som vi byggt vårt samhälle på. Han menar att vi är på väg att få en härskande elit av universitetsutbildade, som i upphöjd arrogans ser ner på vanligt folk. Något som också skapat förutsättningar för den högerradikalism som är på frammarsch i Europa, en form av revolt underifrån.

Tanken att alla kan lyckas och "bli något stort" oavsett social bakgrund, att hudfärg, etnicitet, kön, ärvd förmögenhet, eller annat som individen inte själv kan påverka inte ska begränsa var en gång revolutionerande. Kompetens och meriter ska stå i fokus. Om man bara arbetar hårt, tänker positivt och siktar högt, så kunde även en arbetare bli läkare, en invandrare bli professor och en flicka bli framgångsrik företagare. Så ser ser tankegodset ut som vi lever utifrån, men i praktiken fungerar det inte och det verkar ibland som att inte ens statisk kan få många att se hur de olika förutsättningarna skapar helt olika villkor för människor. Man är som blind för det  faktum att vårt samhälle är ett rasistiskt och sexistiskt klassamhälle, där vår bakgrund spelar stor roll för livsvillkoren: vilket jobb du får, var du bor, hur länge du lever och så vidare. 

Vår strategi hittills har varit att försöka undanröja diskriminering, fördomar och ojämlika uppväxtförhållanden med sådant som jämlik skola, kvotering, anonyma jobbansökningar med mera. Men det verkar inte räcka. Enligt Michael J Sandel, och jag håller med, legitimeras det moderna samhällets ojämlikhet med att vi alla tror att de som lyckats ”förtjänat” sin plats. De har mätts och rankats och de bästa har fått positioner, makt och pengar och en stor del av folket har sorterats bort som mindre värda, även i sina egna ögon. Ett orättvist system med många normer som gynnar vissa och ojämlika förutsättningar.
Ett stort problem är att en hel del verkligen tror att de lever i ett meritokratiskt samhället, att det inte finns ett orättvist system. De tar sig uttryck på många sätt bland annat i att människor inte bryr om de ekonomiska klyftorna, därför att de anser dem berättigade. Klyftorna ökar även i våra nordiska samhällen som annars har setts som mer jämlika än många andra. Vi har byggt ett samhälle som belönar olika positioner med pengar och status på ett ojämlikt sätt. De i sin tur skapar alltså förutsättningar för högerradikalismen, för när lågutbildade väljare tror att de lever i en meritokrati och inte känner att deras arbete och försök ger vad de anser rättmätigt - jämfört med hur invandrare eller kvinnor som till synes orättvist får uppmärksamhet eller förtur. Det ger utrymme för den högerradikalism och populism som vi ser. De blir enkelt att peka ut grupper som ett problem istället för att problematisera systemet.

Men är inte meritokrati bra? Vi vill ju ha de med bäst meriter på höga poster? Jo, men det beror ju på vad de lärt sig. Om det t ex inte i utbildningen ingår att utveckla sympati för de sämre lottade och se att det finns olika förutsättningarna så är det destruktivt för samhället. Meritokratin är ju också komplicerad det är ju inte alltid specialistkompetens som behövs utan helhetsbedömningar. Se hur många misslyckanden den medfört. Vi har ett jordklot i kris, vi har låtit några få äga stora delar av världen, vi har ett samhälle som föraktar glesbygd och arbete…

Visst ska vi utbilda experter och visst ska vi lyssna på dem men vi måste arbeta med helhetstänk, jämlikhet och återskapa idén om att traditionellt arbete; rörmokare, industriarbetare, vårdare, förskollärare, butiksbiträden, har högt värde. Vi måste tänk om; Vad är succé, framgång och lycka! Vad är viktigt i livet! Vad behöver vårt samhälle! Visst ska vi fortsättningsvis investera och uppmuntra till utbildning, men våra utbildningar måste inkludera grundläggande helhetsförståelse och jämlikhetstänk. 

Kort TED talk:
https://www.ted.com/talks/michael_sandel_the_tyranny_of_merit

Föreläsning vid Aspen universitet:
https://www.aspeninstitute.org/videos/tyranny-of-merit/

Nonchalans, ovilja eller okunskap - Gör om gör rätt!

Skrev en insändare idag:

Beslutet om att endast ge möjlighet att Covid testa inresande till Åland i Mariehamn får omfattande konsekvenser för skärgården. I Finland kan alla testa sig i sin hemkommun, i större kommuner finns det flera ställen medan det på Åland enbart finns ett ställe, Medimar.

Är det nonchalans, ovilja eller okunskap om de omfattande konsekvenserna som beslutet får?

Ålands Landskapsregeringen klagar, med all rätta, på finska regeringen om att de inte tar hänsyn till Åland i sitt senaste beslut om inreserestriktioner, man menar att man inte tar hänsyn till en minoritet med speciella förutsättningar pga av sitt geografiska läge. Det Landskapsregeringen nu gör mot boende och  företagare i skärgården är också både nonchalant och diskriminerande. Vi som bor i skärgården är en minoritet, men en betydligt större minoritet procentuellt än vad Åland är i Finland. Ändå tycks varken ÅHS själva, dess styrelse eller Landskapsregeringen insett hur hårt deras beslut om att inresande till Finland endast kan testa sig i Mariehamn får och detta dessutom mitt i semester och turistsäsong, en av de mest intensiva perioderna för resor på året. 

Med dagens beslut ska man åka hem, eller gäster och turister ska komma till sin vistelseort, för att efter 72 timmar men före 120 resa tillbaka till Mariehamn för att testa sig. Det belastar färjetrafiken som redan är hårt belastad, det ökar smittrisken på färja och kollektivtrafik och en arbetsdag går åt för att ta ett prov som tar några minuter. 

Jag undrar om man diskuterat med hälsovårdarna i skärgården om det har möjligt att hjälpa till. Jag tror, utan att veta, att det var en enkel modell att köpa tjänsten av Medimar utan några tankar på att de blir väldigt diskriminerande för oss med geografiska hinder. Medimar har inte någon färdig infrastruktur för skärgården utan är centralortsbaserad. 

Har ÅHS styrelse diskuterat hur de skulle lösa det hela för oss som bor i skärgården eller var det en icke fråga?

De hastar då vi är illa ute, vi behöver göra avbokningar och ställa in resor, men även oro för att kanske hamna på böter om man sen inte lyckas ta sig till stan om man varit utanför Finland ifall det ä fullt på färjorna. 

Gör om gör rätt, sätt genast igång att diskutera och organisera med respektive skärgårdsmottagning och ordna med möjlighet för alla som behöver testa sig i varje skärgårdskommun.

Framtids- och budgetseminarium i Kumlinge

I veckan hölls del två av Framtids- och budgetseminarium inför Kumlinge kommuns budget. Jag och Marie Prokupek hade tidigare samlar några intresserade invånare för samtal om brainstorming kring möjligheter och åtgärder och utifrån det och mina egna tankar hade jag förberett ett inlägg som pekade ut 7 områden som jag menar behöver utvecklas och förändras. 

Jag menar att man inte kan spara sig ur en kris att man måste satsa för att bli rationellare och hållbarare och skapa en plats där folk vill och kan bo en plats med likvärdig servicer som resten av Åland. Det flesta förslagen medför relativt små kostnader och ska ses som investeringar för framtiden. De som kostar mer som förstärkning av personal är områden som riskerar att bli betydligt dyrare framöver om inget görs idag. Men åtgärderna kräver en arbetsinsats både från politiker och tjänstemän.

 Förslag inför budget seminariet 2021 

7 områden

Målet: att skapa en attraktiv kommun, ett levande samhälle, en god plats att bo på. De kräver att vi  kan upprätthålla en god service och att utveckla kommunen med många åtgärder på olika nivåer. 

1. Arbetsmiljö - förbättra arbetsvillkoren öka arbetstiden bland de deltidsanställda ledande tjänstemännen och gör en översyn av arbetsfördelningen
För att upprätthålla service och att inte riskera att kommunen står med att flera av att de ledande personerna i kommunens verksamheter blir utbrända eller på annat sätt tar skada eller väljer att sluta måste detta genomlysas och förstärkas.

2. Förvaltningsreform 
Målet är att på ett bättre sätt använda invånarnas energi, engagemang och kunskap. Byråkratin och dent formella demokratiska processen gynnar de rationella och är viktig, men kommunen måste få in det kreativa, det behövs också. De formella mötena måste minskas i antal och mötena måste i högre grad fokusera på helheten och inte små detaljer. 
Lägg ned Näringslivsnämnden och Äldreomsorgsnämnden och skapa en Framtidsnämnd som handhar Bildningsnämndens frågor och de direkta frågorna kring näringslivsutveckling. Äldreomsorgen läggs direkt hos styrelsen och en del av det som Näringslivsnämnden idag gör som marknadsföring hamnar hos styrelsen och andra delar, som städdagar, hamnar hos tekniska nämnden. För utvecklingsarbeten tillsätts kommittéer och arbetgrupper. En viktig grupp är en Bobarhetsgrupp som tar fast på den modell som Kökar jobbat med utveckling anpassat till öförhållanden.

3. Inflyttning - Kumlinge en trygg plats i en otrygg värld. 
Kumlinge har ett fantastisk mörker med en otrolig stjärnhimmel utan en massa ljusföroreningar och vi har en mångfald av små hållbara lösningar redan idag. Kumlinge ska fortsättningsvis försöka övertyga landskapsregeringen om att bli en pilotkommun för att genom planeringsverktyget möjliggöra för sommargästers deltidsboende från hela världen.
Kumlinge behöver fortsättningsvis utveckla integrationsarbete så att folk snabbt integrerar och de inflyttades kompetens tas tillvara. Det måste finnas pengar i budget för Mötesplatser arrangerad av kommunen själv eller föreningslivet för tillfällen där invånarna kan mötas i gemensamma aktiviteter och samtal. Att ta emot flyktingar är både en humaninsats, men också en möjlighet för oss som redan bor här att lära nytt. Det är dessutom en väg att få inflyttning där finska staten betalar omkostnaderna och även skapar en del arbetstillfällen för folk som redan bor här. Kumlinge kommun ska anhålla om att ta emot 2 flyktingfamiljer. För att Kumlinge kommun ska vara attraktiv för barn och ungdomar krävs att också resurser till barn- och ungdomsverksamhet finns, idag är det området alltför svagt finansierat. 

4. Digitaltlyft
Kommunen ska ta vara på gamla traditioner och naturen och samtidigt ligga i framkant både på politisk- och förvaltningsnivå. Verksamheten bör på olika områden genom digialisering moderniseras, allt från moderna system för att underlätta möten och tillgång till dokument till arkivering, till vid behov högklassiga online möten. Kommunen kan söka medel och möjigheter för det genom ett Inter reg projekt. Genom ett sådant treårigt projekt skulle kommunen tillsammans med ett par andra kommuner kunna få möjlighet att med hjälp av proffs ta fram planer, program och utrustning, hitta rätt nivåer, få tillgång till pedagogisk personal som kan lära oss på plats och sen dessutom synas som en modern kommun.

5. Profilera Kumlinge på småskalig vindkraft
I kommunen finns flera kunniga och intresserade av småskalig vindkraft. Genom ett projekt kan kommunen bygga en ny profilering för kommunen. Den ska bygga på vår gamla historia med de små vindmöllorna till idag små t ex vertikalaxladeverk. Kommunen ska arbeta för att bli ett testområde för nya lösningar av små vindkraftverk.

6. Image och synlighet
Kommunen måste aktivt jobba med att det i kommunen finns ett fokus på möjligheter och att vi jobbar med att synliggöra den mångfald som finns och alla goda exempel.
Mitt förslag är att en ny hemsida skapas och att en strategi för sociala medier tas fram.
Ett nytt koncept för Kumlinge Nytt tas fram och informationsbladet digitaliseras och att det utöver vanlig information blir ett redskap i att synliggöra personer och företag i kommunen. Detta för att vi som bor här ska lära känna varandra och få en bättre förståelse för våra grannar och inte minst underlätta nätverkande.

7. Skolan profileras på ekologi och hållbarhet
Något som ska genomsyra verksamheten som att man t ex köper åländska råvaror till maten, och att det synliggörs, och att man har ett vindkraftverk på skolgården, att man kan odla på skolgården ,kanske tillsammans med en grupp vuxna boende i Småtalls och att man har profilämnen på temat.

Man kan inte kan spara sig ur en kris, man måste satsa - det som lyfts fram här medför i de flesta fall relativt små kostnader och ska ses som investeringar för framtiden, men kräver en arbetsinsats både från politiker och tjänstemän.

1:a maj 2021

Idag firar vi första maj även i är pga Corona blev firandet digitalt. Jag hade förmånen att få hålla ett tal och valde då prata om ett av mina käraste ämnen Hur ska skärgården utvecklas. 

1:a maj firare!

jag står här i egenskap av politiskt aktiv skärgårdsbo något som jag varit i över 30 år.

Jag menar att skärgårdens politiska och administrativa organsiation måste omstruktureras. Vi är för få, dagens kommunal krav och administration behöver mer kompetens och samordnade resurser. Den demokratiska strukturen behöver också en förändring för att bättre ta vara på människors engagemang. 

Vi har länge lokalt nästintill trollat för att få de att gå ihop, de bygger på extrem sparsamhet och en låg anspråksnivå.

Jag tillhör dem som tror på en gemensam administrativ och politisk enhet så att vi som bor i skärgården och har en relativt gemensam verklighet ska kunna driva våra frågor tillsammans och bli tillräckligt starka för att kunna ligga i framkant vad det gäller utveckling och klara att ge vår invånare jämlik service med övriga Åland. 

Idag har vi inte kapacitet för det. 

Problemet är att det finns ett stort motstånd och en tveksamhet från många av mina skärgårdsfullmäktige kollegor. Däremot upplever jag att motståndet inte alls lika stort från vanliga medborgare och då speciellt de lite yngre. 

De Corona borde lärt oss är att dagens digitala teknik ger fantastiska möjligheter till att jobba tillsammans, även om man sitter på fysiskt olika ställen.

Jag är mycket sorgsen över att nuvarande regering sköt kommunreformen i sank och lämnade skärgården åt sitt öde. För även om man kan hoppas att de skjuter till stöd för de mesta akuta, så räcker det inte för att säkra, utveckla och rusta skärgården för framtiden.

Jag menar att en gemensam kommun ger skärgården en helt annan position och politisk styrka. Även om de fortsättningsvis kommer att vara en utsatt region med geografiska hinder och utifrån de behöva ett annat stöd än resten av Åland.

Menar man allvar med att ”hela Åland ska leva” måste något göras nu!
Starta genast med strukturomvandlingar och förnyelse för skärgårdens bästa.

Glad 1:a maj!

Här en länk till Ålands socialdemokraters firande mitt tal ca 24 minuter in i filmen. 

#Vi har fått nog

Efter den senaste tidens händelser med den tidigare Justitiekanslern och justitierådet i Högsta domstolen Göran Lambertz och juriststudenten kokar det bland kvinnor i Sverige och de spiller förstås över till oss på Åland. 

"Han heter Göran Lambertz och har varit med och format Sveriges rättssystem. Hon är juriststudent. Han har i en prejudicerande våldtäktsdom från 2010 framhållit att det kan finnas en ”frestelse” för skadestånd när kvinnor anmäler våldtäkter. Han säger i en direktsändning att det kanske är pengar hon är ute efter. Han motanmäler henne för våldtäkt, som en ”symbolisk handling. Hon säger att hon har vaknat av att mannen som haft en papparoll i hennes liv har sex med henne. Hon är kvinna. Hon är långt ifrån ensam." skriver Irena Pozar i Expressen 

"Under hela processen låter han oss veta att hon drack alkohol, var i huset frivilligt och blivit utsatt tidigare. Kort sagt, han utmålar offret som en ”dålig kvinna” för att sedan erkänna skuld över att han svikit sin fru. På så vis bekräftar han ännu en seglivad myt. Den om att det finns två typer av kvinnor Horan eller Madonnan, båda med uppgift att tillfredsställa mannens olika behov." skriver Veronica Palm i Dagens Arena.

Detta har hänt: Kvinnan har tvingats flytta till skyddat boende. Lambertz håller presskonferens i sin trädgård och ska nu: Stämma staten och har lämnat in en anmälan mot kvinnan om falsk tillvitelse, vilket innebär att staten får lägga resurser på att utreda en onödig anmälan. Bara dom två vet vad som hände den där julnatten. Enligt Lambertz menar att han tog han hand om en trettio år yngre kvinna som hade det svårt, de drack alkohol och hon blev full och sedan hade de sex. Hon har vid ett enda tillfälle uttalat sig och då utan namn och bild. Hon säger att hon litade på honom, blev full, somnade och vaknade av att han hade sex med henne. Två olika versioner. I sms från dagen efter skriver han till henne att han känner sig som en ”idiot” och förbannar sig själv för att han ”inte kunde låta bli dig”. De tycks inte räcka för få till stånd en rättegång!!! I min värld borde de prövas. I min värld så är han i en överordnad position, de borde räcka för en prövning! I min värld borde han haft så mycket kunskap och erfarenhet så han förstått att man säkrar samtycke, men han tycks bygga sin förståelse på gamla patriarkala värderingar och har bara sett sina egna behova och rättigheter.

Mörkertalet för sexuella övergrepp är stort, de vet vi inte minst efter #metoo. Vi vet hur svårt det är när ord står emot ord och hur starka de patriarkala strukturerna och förståelserna är. Det är någonting som har gått fel i samhället när en kvinnas berättelse inte blir trodd, en kvinna inte vågar anmäla ett sexuellt övergrepp eller en kvinna utsätts för misstroende när hon anmäler ett brott. De tycks upprepas sig även om man har en samtyckeslag, vilket vi förhoppningsvis snart har även har i Finland, men de här fallet visar att lagen inte är tillräckligt. Det offentliga fortsätter visa att patriarkatet är starkare än lagen.

Om samhället inte misstrott kvinnor så hade mörkertalet förmodligen varit lägre. Lambertz försvarsadvokat sa ”Jag kan konstatera att den här personen varit involverad som målsägare i tre liknande fall på fyra år. Det är anmärkningsvärt”. För mig handlar de inte om att ta ställning i fallet utan det handlar om att inte ta ställning mot kvinnor som vågar anmäla. 

Nu startas en kampanj med målet att om igen synliggöra detta problem, målet är att en kvinnas polisanmälningar aldrig ska tas som ”anmärkningsvärt” utan modigt. De formuleringar och argument som används i medierna just nu för att urholka ett potentiellt brottsoffers trovärdighet är farligt. Det skrämmer offer för sexualbrott att anmäla. För enligt de resonemang som förs kan man tydligen bara anmäla en gång - blir det fler urholkas trovärdigheten hos anmälaren. 
Att siffror synliggörs är viktigt. Det är därför kampanjen startar

Till alla er som blivit utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp. Du har rätt att polisanmäla varenda person. Vi är många i mörkertalet och låt det ändra från att det är anmärkningsvärt att vi polisanmäler också många gånger till att de är modigt att anmäla alla gånger man utsatts.

Vilka är dina siffror? Hur många skulle du behövt polisanmäla för sexuellt brottsliga handlingar genom livet? 
#minsiffra 5 / 0 / 0. Lägger jag till de våldtäkter som jag inte själv varit utsatt för men borde anmält är de 3 till.

Jag skäms men är samtidigt ödmjuk och förlåtande och har förståelse för att jag handlat precis som de flesta andra gjort under min livstid. Man har inte velat utsätta sig för de man tvingas gå igenom när man anmält någon för ett sexualbrott och då speciellt någon man känner eller någon som har en överordnad position i samhället.

Vi gör detta i solidaritet, för att visa på mörkertalen, tystnadskulturen och rättsosäkerheten.
1. Hur många män du skulle eller hade velat eller i efterhand förstod att hade kunnat anmäla för trakasserier eller övergrepp men inte gjorde. 
2. Hur många gånger du faktiskt gjorde det. 
3. Det ev antal som någon blev dömd eller en åtgärd skedde.
Kom med lägg ut dina siffror i sociala medier! Med valfri bild och ev ytterligare text. Var aktsam om dig själv. 

#viharfåttnog #minsiffra 

Det går att underlätta – varför förlöjliga?

Skrev svar på en sorglig insändare.

Runa-Lisa Jansson tillhör de kvinnor som om och om igen provoceras av och attackerar andra kvinnor för att de engagera sig för fel saker eller på fel sätt. Det är en vanlig reaktion för den som inte vill se strukturer i ett patriarkalt samhälle. Då förlöjligar och kritiserar man andra kvinnor i stället. Män däremot kan strunta i att engagera sig och engagerar sig aldrig i fel saker. Runa-Lisa Jansson har dessutom i sin senaste insändare inte ens ansträngt att kolla fakta, utan klumpar ihop alla feminister till en organisation. Feministakademin är en fri grupp som endast har den självpåtagna uppgiften att sprida kunskap kring jämställdhets och feminism. Vi driver inte politiska frågor.

Ålands feministparaply är en partipolitiskt obunden förening som driver feministiska frågor och projekt.

Runa-Lisa Jansson argumenterar, som många gör, utgående endast från sig själv. Tyvärr är det inte så att alla problem som hon inte upplevt inte existerar eller endast är marginella. 

Vi i Feministakademin anser att samhället behöver mer kunskap om mens. En bra metod att göra det är att driva en kampanj som att menssäkra arbetsplatser, skolor och organisationer, men det är Ålands Feministparaply som driver #menssäkraÅland.

Det är både en del i att förbättra livet i allmänhet för kvinnor och en del av det som Ålands feministparaply i sin verksamhetsplan har som fokus för år 2021 ”Ett jämställt yrkesliv”.

Kunskap om mens är viktigt. IF Metall i Sverige har gjort en undersökning som visar att en av tre menstruerande kvinnor uppger att de under de senaste två åren, har behövt sjukskriva sig på grund av mens. En av tre yrkesverksamma kvinnor som menstruerar har upplevt kränkande jargong om mens i sitt arbetsliv.

Forskning visar att det vanligaste skälet till att flickor är hemma från skolan är att man har mens, att 45-95% av menstruerande har mensvärk, att det påverkar inkomst och livskvalitet genom sociala begränsningar och psykiska besvär. Många tror att det är normalt och bara som som det ska vara, och få söker vård.

Det finns idag bra metoder för lindring av mensrelaterade problem. De går att underlätta, och på ett eller annat sätt subventionera mensskydd. Det går att anpassa toaletter och duschar för att underlätta hantering av mens.  

Att Runa-Lisa Jansson inte anstränger sig att ta reda på mer och väljer att på den 8 mars igen förlöjliga andra kvinnors engagemang i en angelägen fråga är sorgligt.

Nina Fellman ordförande i Feministakademin på Åland

Mia Hanström sekreterare i Feministakademin på Åland

8 mars

2020 var ett hemskt år för jämställdheten på många sätt. 

Kvinnor har kämpat i pandemins frontlinjer och många har arbetat maximalt med tufft arbete och låga löner. De har applåderats men inget erkännande i form av en start av de stora samhällsförändringar som behövs för att ett jämställt och jämlikt samhälle skulle vara möjligt. 

Kvinnor har förlorat sina jobb, mötte ökade obetalda vårdbördor.

Kvinnor har utsattes för mer könsbaserat våld. 

Kvinnors rättigheter för sexuell och reproduktiv hälsa har på flera ställen i världen ytterligare begränsats.

Kvinnors krav på självbestämmande, jämlikt deltagande och representation måste tas på allvar. Att inkludera kvinnor på jämlika villkor i varje samtal och beslut måste bli standard i offentligheten, i företagsvärlden och i hemmen. 

De måste bli ett stopp för en misogyn, gammaldags, patriarkala och regressiva politik och vi måste fortsätta kämpa för ett inkluderande, mångsidiga och jämlikt samhälle. Ett samhälle som
gynnar oss alla.

Glädjande är alla de människor som gör skillnad här hemma likväl som runt i världen.

Istället för att ge en blomma eller gratulera, engagera dig för kvinnor rättigheter eller stöd en organisation som gör det. Jag väljer i år att sätta in pengar till Kvinna till kvinna och att fortsätta engagera mig i Ålands feministparaply.

Vald till ordförande för fullmäktige i Kumlinge

I torsdags valdes jag till fullmäktiges ordförande i Kumlinge på ett annars lite turbulent fullmäktigemöte. Det är med dubbla känslor, glad över förtroendet men orolig för det svåra läge som de små skärgårdskommunerna har. Det blir en tuff och verkligen inte en bekväm eller lätt uppgift jag tagit på mig. Kommunen står inför stora ekonomiska utmaningar, fullmäktige och styrelse behöver utveckla ett bättre samspel och fullmäktige i sig består av ett brett politiskt fält med många olika grundvärderingar, förståelse av dagens problem och åsikter om hur de ska lösas. De kan bli fruktbart, men är också utmanande.Vi kommer behöva hitta former för att införskaffa kunskap, utbyta tankar och formulera planer och åtgärder. Styrelsen håller på att ta fram underlag för framtidsplanering vilket jag tycker är bra. Det blir en del i de underlag vi behöver. 

Mer orolig är jag för att skärgården blivit helt övergiven av landskapsregeringen. Ingen kommunreform, inga mer stöd trots ökade krav på service, en service som absolut behövs men hur ska den finansieras? Kommunen måste på ett eller annat sätt spara, men som jag ser det ska sparandet i offentlig ekonomi vara hållbar och bygga på konsekvensanalyser. De svaga i samhället måste skyddas och jag är emot höjda avgifter. Jag anser att en av de viktiga åtgärderna även i Kumlinge är att vi måste investera och satsa på framtiden.

I landskapspolitiken behöver vi en investeringspolitik för att värna det stora flertalets långsiktiga intresse av ett hållbart samhälle både miljömässigt och genom ett starkt och jämlikt välfärdssamhälle där nya jobb skapas i en grön omställning. Vi behöver reformer och inte åtstramningspolitik som urholkar välfärden och försvagar vårt samhälles möjlighet att hantera kriser. EU har presenterat en Green Deal, vilket ger möjligheter för Åland och även för Kumlinge. Det finns pengar att söka för miljöåtgärder och samhällsutveckling, t ex i de nya Inter reg programmet som startar. Med dagens räntor är det inte farligt att låna - även Kumlinge behöver investeringspaket.
Vi behöver också ta vara på de Kumlingebor som vill engagera sig och en reform jag efterlyser är att minska den formaliastruktur som vi har idag. Jag menar att vi ska minska antalet nämnder. Det sparar inte mycket pengar, men människors tid. Tendensen bland människor idag är att de gärna engagera sig för en sak, istället för de nötande de kan innebära att sitta i en föreningsstyrelse eller i politiken. Men det bygger sen på att de som tar på sig politiska uppdrag nätverkar, involverar andra och tar vara på människors intressen och engagemang. 

Så, lägg ner näringslivsnämnden och låt styrelsen hantera dessa frågor, involvera näringslivet och medborgarna genom samspel, kommittéer och arbetsgrupper.
Lägg ned äldreomsorgsnämnden och skapa en invånarnämnd som hanterar allt från bildningsnämndens ärenden till integration och äldreomsorg. Använd äldreråd, elevrådet och andra grupper för att skapa bra underlag för beslut.
Vi behöver också en större kommunstrukturreform. Vi måste använda skärgårdsnämnden och samla skärgården för en deliberativ diskussion om framtiden. Jag är än mer övertygad om att vi behöver en gemensam skärgårdskommun som hanterar de stora strukturella frågorna och som kan jobba med regionens utveckling. De fem kommunernas olikhet blir en styrka. Men som läget är nu med ett stort motstånd så behöver vi diskutera hur vi kan komma vidare för
skärgården MÅSTE samarbeta innan den är helt utarmad.

Jag är taggad!
 

#rättslösa

Efter att ha lyssnat på Anna Ardins bok ”I skuggan av Assange – mitt vittnesmål” gjorde jag ett förslag/utkast till insändare för Feministparaplyet med anledning av kampanjen #rättslösa, den blev sen modifierad och minskad för att passa som insändare. Glad över att jag som medlem i en förening kan initiera och engagera mig. Här kommer min text. 

Varje år rapporterar alltfler kvinnor att de utsatts för någon form av sexualbrott De flesta polisanmäler aldrig och väldigt få fall leder till fällande domar. Rättsväsendet behöver helt klart förbättras när det kommer till hanteringen av sexualbrott, kvinnornas förtroendet är allt för lågt och bristerna i rättskedjan allt för många. De måste bli bättre och det behövs många åtgärder.

I veckan släpptes Anna Ardins bok ”I skuggan av Assange – mitt vittnesmål” En nyanserad skildring kring hur svårt de kan vara att identifiera ett övergrepp eller en våldtäkt även om man är utsatt för det och en bild av dagens samhälles syn på våldtäkt. Det handlar om gråzonen som uppstår mellan de medborgerliga rättigheter som vårt rättsväsende säger sig erbjuda och godtycket som uppstår när vi av olika skäl förvägras dem. Där vi har svårt att tro att även trevliga män kan våldta och dör vår dubbla syn på sexualbrott gör att få övergrepp går till domstol. I över 10 år pågår en hat och hot kampanj med spekulationer kring Annas sexualitet, att hon är uppmärksamhetskåt och recensioner av hennes utseende. Allt detta sker i såväl offentliga debatter på sociala medier och i anonyma mejl. 

I ett demokratiskt samhälle måste den rättsliga upprättelsen vara prioriterad. En grund för vår rättsstat, så arbetet för att säkra såväl rättssäkerhet som rättstrygghet ska alltid stå högt på agendan. Men även i fall där rättvisan haft sin gång som t ex i det rikskända fallet i Bjästa, där en hel bygd vände sig mot en ung kvinna vars brott var att peka ut sin gärningsman killen blev dömd men samhället dömmer ändå offret visar att det behövs fler insatser att  upprättelse handlar också om fler saker. Om möjligheten att få sätta ord på det man varit med om. Det kan handla om att bli lyssnad på. Att känna igen sig i någon annans berättelse. Att inte bli ifrågasatt. Upprättelse kan handla om att få ett förlåt. Ett erkännande. Det kan handla om att bli backad av någon, att inte behöva känna sig ensam.

Fallet har också kopplingar till de rättsprocesser vi kunnat följa i Sverige efter metoo. Där arbetsrättsliga tvister och domar rörande sexuella övergrepp slutat i rättsliga efterspel i form av förtalsmål riktade mot kvinnorna som vittnade. Gemensamt för dem är att de, av olika skäl visserligen, nekats rättslig prövning i sak, anmälan eller utredning nedlagd, preskriberad, eller ansågs inte kunna styrkas. 

Bland annat har metoo har bidragit till ökad förståelse för vilka olika uttryck som sexuella övergrepp kan ta sig. Alla metoos vittnesmål och upprop visade en gång för alla hur vanligt det är att någon gång i sitt liv ha utsatts, framför allt som kvinna. Metoo visade att många som utsatts för övergrepp eller trakasserier faktiskt hade larmat. Till facket, till sin chef eller till polisen. Tyvärr ofta utan gehör. Detta i kombination med mediafall som Assange riskerar att avskräcka de individer som nu tvekar inför att göra en anmälan till polisen, gå till skolledning eller gå till sin chef och påtala ”oönskad intimitet” – oavsett art eller grad. 

Vårt rättsväsendet, våra offentliga institutioner, skolor och arbetsplatser verkar ännu inte redo att hantera detta stora samhällsproblem. För att inte tala om de folkdomstol som  uppstår och alltför ofta tycks fria en förövare som inte passar in i bilden som udda eller monster. Det har skett stora förändringar de senaste åren men det finns fortfarande mycket som behöver åtgärdas för att säkra rättstryggheten för alla de – framför allt kvinnor – som riskerar att utsättas för sexuella övergrepp. 

Vad behövs:

Samtyckeslag, Det är fortsatt få som anmäls eller döms för sexualbrott. Anledningarna är många men en viktig faktor är fortfarande den stora oron att inte tas på allvar. I Finland saknas kvinnors juridiska rätt till samtycke ännu finns ingen lag, se till att den sjösätts snarast.

Stärkt lagstiftning för skydd mot utsatthet på nätet.

Stärkt sexualundervisningen där undervisningen inkluderar relationer och får ett vålds-preventivt syfte där frågor om makt, ojämställdhet, våld och samtycke berörs. Att undervisningen tas in från dagis och i gymnasiet.

Skola och arbetsliv. Utsattheten för sexuellt våld arbetsplatser och i skola behöver tas på allvar och kunskapen om rättigheter och utsatthet förstärkas. Utred fler fall och inför skärpta krav på arbetet med aktiva åtgärder i skola och arbetsliv.

Polisen måste prioriterar sexualbrott och stärka sin kompetens på området. Åländsk polis behöver mer resurser till att utreda fallen.

Rättsväsendet. Genomför en nationell obligatorisk utbildning av rättsväsendets aktörer kring sexualbrott, både mot barn och vuxna, och såväl offline som online.

Vården. I dag är det svårt att få specialisthjälp efter ett övergrepp. ÅHS måste ha resurser att ge rätt vård för traumat och lidandet som uppstår efter övergreppet. De behövs klinisk metodutveckling, forskning och utbildning på området Åland måste samarbete med Sverige och Finland för att säkerställa att metoder utvecklas om traumabehandling och sexuellt våld.

Jourverksamheten. Åland har ingen kvinnojour utan bara ett skyddshem. Stärk kompetensen och utöka uppdraget och inkludera det stöd kvinno- och tjejjourer ger på andra ställen.

Du kan agera själv direkt. Sexuella övergrepp påverkar människor olika. Vi reagerar på olika sätt, hanterar det på olika sätt och känner på olika sätt. Därför ser också vårt behov av upprättelse ut på olika sätt. Fyll nätet med hashtag #upprättelse med fler berättelser. För att backa Anna. Men också för allas vår rätt till upprättelse.

Åland behöver en rödgrön politik!

Jag har bott i skärgården i 30 år, jag valde det för att jag fick chansen och att det gav möjlighet till ett naturnära liv med djur, havet var för mig en stark bonus.

Jag är politiskt engagerad både i ett parti men också genom engagemang i föreningar och kampanjer. 

För mig är det ett sätt att kanalisera min energi och mitt engagemang där jag tror att den kan göra nytta. Det ger mig också mening i livet. Att vara engagerad i en förening eller ett parti är inte alltid lätt då man ju inte alltid håller med om de beslut och de riktningar som organisationen beslutar om. Speciellt svårt är det med partier som har ett så brett uppdrag och där det många gånger måste bli olika former av kompromisser. Grunden är ju en gemensam värdegrund och plattform men det kan leda till helt olika beslut i praktiken då man gjort olika avvägningar och förstår eller betonar olika delar. För mig är det ändå väldigt viktigt att också organisera sig i ett parti, det är en så viktig pusselbit i vår demokrati.

Jag tilltalas av småskalighet och har gjort de sen tonåren, men inser att det politiskt inte alls räcker med idéer om småskalighet, ned-växt och tillväxt-stopp som de gröna ofta pekar ut som strategi. Jag har ett tiotal bisamhällen, några höns, och ett gäng åsnor och en häst som behövt nya hem. Jag promenerar med vår hund alla dagar, har maskkompost, jordvärme och elbil och odlar delvis till husbehov. Jag trivs med min livsstil, köper mindre och mindre kläder och reser mindre och mindre och vi behöver absolut ekobondes närproducerade mat, att fler bor på landet, att folk odlar eget och att folk lever mer nära naturen, men de stora klimatvinsterna handlar om regleringar, klimatsmarta stordriftsfördelar som värmeväxling i industriella produktioner och nya infrastrukturer. Lösningen på klimatkrisen finns inte i min trädgård, men trädgården kan ge mig kunskap, förståelse, kraft och mening. Vi behöver komma åt utsläpp i produktionsfaserna och transporterna, vi behöver komma åt svinn, vi behöver demokratisk planering av storföretagen. Genom politiska beslut vi kan begränsa baksidan av kapitalismens vinst maximering och kortsiktiga beslut och ta vara på dess goda drivkrafter.    

För att detta ska ske behöver vi att människor organiserar sig och driver på politiken. Man kan imponeras av Greta Thunbergs engagemang och vi behöver sådan draghjälp. Vi behöver stöda de unga att vara blåslampor för förändring. Men även vi äldre måste ta oss ur vår bekväma bubbla. Vi kan alla bidra genom att engagera oss. Världen behöver rödgrön politik där klimaträttvis är ett viktigt fokus. Därför engagerar jag mig i Ålands Socialdemokrater och inte i Hållbart Initiativ som skulle vara mitt andra val.