I gårdagens Ålandstidning har Tom Björkman en insändare där han kritiserar mig och andra ledande kvinnor för att inte ta vårt feministiska. Dels utifrån att vi är kvinnor och del utifrån att flera av oss är aktiva feminister. Det är intressant att han tar sig rätten att recensera oss, men inte har skrivit något tidigare om ansvaret för alla de ledande männen i t ex ålandsnäringsliv eller i politiken två starkt mansdominerade och ojämställda områden.
Så här svarade jag på hans insändare: Som aktiv feminist slutar jag inte att förvånas över hur en del män
tar sig rätten att recensera kvinnor. De recenserar dem för hur de ser ut, vad
de gör och vad de inte gör. Insändarskribent Tom Björkman sällar sig till den
raden och tar sig tid att skriva en insändare i torsdagens tidning och
kritiserar mig och tre andra kvinnor i ledande ställningar på Åland.
Det är bra att Tom Björkman säger att han är feminist, men det
kräver inte bara att man har en vision om jämställdhet utan också att man
handlar. Det ser jag fram emot, vi behöver aktiva män i jämställdhetsarbetet.
Att Tom Björkman då av alla aktiviteter väljer att kritisera mig och
två andra kvinnor i ledande ställning för att vi inte gjort tillräckligt,
samtidigt som män i alla tider haft precis samma ansvar utan att bli
kritiserade för att de har gjort för lite är intressant och tyder på ett
gammalt patriarkalt tänkande. Det förstärks dessutom av att han samtidigt
passar på att berömma två män för betydande insatser. Visst kan man kritisera
kvinnor om de gör dåliga saker eller om man har en annan åsikt än dem, men det
här visar på hur lätt det är att fortsättningsvis uppvärdera mäns insatser och
förminska kvinnors. Under den tid jag varit en aktiv samhällsmedborgare och
politiker har jag gjort många insatser i stort och smått för jämställdhet, det
skulle även många Tehyiter vittna om. Att ha gjort betydande insatser för
jämställdhet gäller också lantrådet Camilla Gunell, hälso- och
sjukvårdsminister Carina Aaltonen och ledarskribent Nina Fellman.
Tom Björkman menar att vi borde tagit aktiv ställning för Tehy under
strejken, men att sitta på makt av olika slag är också att ta ansvar och i
detta fall kunde ingen, i de roller vi påtagit oss, ta ställning för en part i
en arbetsmarknadskonflikt. Men målet med jämställda löner är vi helt eniga om
och det har deklarerats vid flera tillfällen även under strejken. Det är heller
inte självklart att en feminist anser att strejk är en bra metod även om jag
personligen anser att det finns tillfällen då det är det.
Visst vill jag och andra feminister, både män och kvinnor, helst ha
jämställdhet på alla områden i samhället redan i morgon men ingen av oss har
ett trollspö utan måste verka inom de ramar som finns och man kan bli galen på
att det går för långsamt. Hoppfullt är dock att om fler engagerar och aktiverar
sig så kommer det att gå fortare, om vi får in fler feminister i politiken och
näringslivet så kommer det att göra skillnad.
Så i nästa val och vid nästa bolagstämma – för fram och stöd aktiva
feminister oavsett kön och stöd dem sedan i arbetet för ett jämställt samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar