En maktkonflikt som handlar om mänskliga rättigheter

I vår samhällsstruktur tilldelas män mer makt på kvinnors bekostnad. Bakom det ligger en global idé om att vi ska organisera våra samhällen i väldigt hög grad utifrån kön. Utöver det ska män (som anpassar sig till den rådande normen) vara mer värda än kvinnor.

Det betyder att vi utifrån kön förväntas (vilja) göra och engagera oss i olika saker i samhället. I förväntningar på kvinnor finns bland mycket annat ett aktivt föräldrarskap, där kvinnor ska ta ansvar.

Den här maktbalansen och rollfördelningen presenteras för oss från de vi föds, som det naturliga och normala och resultatet blir helt olika makt och möjligheter för kvinnor och män. Förtryck och underordning liksom makt och överordning sätter sig i våra tankemönster, kroppar och i våra identiteter och komplicerar livet, diskriminerar både män och kvinnor.

Det finns en hel del annan maktobalans i vår samhällsstruktur med resultat ojämlikhet och diskriminering De tar sin utgångs andra grupper av människor som t ex dem med någon funktionsnedsättning, de inflyttade, unga eller icke heterosexuell och i alla dem inkluderas även könet begränsningar som drabbar alla på ett eller annat sätt.

Även de män som är maktvinnare far många gånger illa av dagens samhällsstruktur och kultur, men kvinnorna är de stora förlorarna i de flesta sammanhangen. Därför är fler kvinnor engagerade för en förändring.

När man lyfter på denna förståelse och uppfattning av hur samhället är konstruerat, får ju allt mer forskning synliggör hur detta tar sig uttryck idag, är det en hel del som är så starkt präglade av ett ojämlikhets tänk och en förhoppning om att vi redan lever i ett jämlikt samhälle så går helt i baklås ja en del blir tom blir aggressiva. Igår läste jag en artikel i SVD av Anna -Lena Laestadius Larsson på temat, när man läste kommentarerna blev man nästa mörkrädd. Jag kände att jag var tvungen att kommentera och stödja, de var första gången jag skrev kommentar på en större dagstidning. Brukar överhuvudtaget inte kommentera i dagstidningarna då klimatet där är så rått, men nu kändes det angeläget.

Romer en diskriminerad grupp

På Tema likabehandling läser jag att svenska regeringen satsar 46 miljoner under fyra år för att bryta romers utanförskap. Motiveringen är de man kallar välfärdsgapet till majoritetsbefolkninen.
De senast åren har vi i Europa sett hur romer diskrimineras och trakasseras de blir blir deporterade och får sina hem rivna. Även i här möter romer diskriminering och fördomar. I Sverige har man nu ambitioner att inleda ett brett arbete för att bryta romers utanförskap.
I Europa finns ca 10 miljoner romer.
Den svenska dlegationen för romska frågor presenterar en strategi som ska säkerställa romernas mänskliga rättigheter i Sverige. Strategin har tre övergripande mål;

• att stänga välfärdsgapet mellan romer och andra grupper,
• att häva romers maktunderläge,
• att reparera romers tillit till majoritetssamhället och överbrygga förtroendeklyftan.

På ABF-Åland har vi letat bidrag för att hitta vägar att stödja romer på Åland, vi tror att folkbildningsvägen är en viktig pusselbit. Vi har flera idéer men har ännu inte hittat vägar och medel för att förverkliga dem. Ska med intresse följa arbete i Sverige och se om vi kan komma vidare.

Maximal nytta och vinst kräver problematiserande av normer!

Har läst om innovationer i ett temanummer av Genus. Många spännande aspekter på genus och innovation lyfts fram. Susanne Andersson är genusforskare på Stockholms universitet säger i en av artiklarna: ”att det homosociala spelet mellan män innebär missade möjligheter. En organisation som bara jobbar med väl etablerade manligt dominerade nätverk får inte tillräckligt inflöde av nya tankar och perspektiv och riskerar att gå miste om affärsnytta och marknader.”
Jag fick direkt bilder av den åländska eliten från olika stämmor som visats i media, Ålandsbanken, Ömsen, Alandiabolagen… det är en oändlig mängd herrar, herrar, herrar… De verkar inte som att de bolagen anstränger sig något nämnvärt att rekrytera kvinnor. Ganska märkligt kan tycka, de som arbetar för maximal nytta och vinst borde i mycket högre grad aktivt arbeta med att ha ett kritiskt perspektiv på sin egen organisation och verksamhet. Man måste utmana normerna och ifrågasätta hur arbetet organiseras om man ska ligga i framkant, de gäller företag såväl som skola, föreningsliv, etc. Till de behövs kunskap och vilja.
Ett bra redskap är att jobba med ett normkritiskt perspektiv. Ett normkritiskt perspektiv går ut på att vända på perspektiven. Att granska normen och se vilka fördelar man får av att tillhöra den eller hålla sig inom den.

Stoppa privatisering det är ingen mirakelmedecin som borgliga politiker tycks tro!

Igår kom forskning som visar sig att privatiseringar varken lönar sig eller ger bättre kvalitet. På Dn-debatt skriver Laura Hartman docent i nationalekonomi och forskningschef SNS:
redovisar man för forsknignen om privatisering och skriver "Ny forskarrapport i dag: Privata alternativ och konkurrensutsättning inom välfärdssektorn har inte blivit den mirakelmedicin som många hoppades på. För första gången har nu en grupp av Sveriges ledande välfärdsforskare studerat följderna av de senaste 20 årens privatiseringspolitik. Förhoppningarna var stora från början: Byråkratin skulle minska, liksom de effektivitetsproblem som plågade den offentligt tillhandahållna välfärden. Vidare skulle kvaliteten och demokratin stärkas tack vare ökad valfrihet för medborgarna. Vår övergripande slutsats är att det råder en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn. Vi kan inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna har infriats." Forskningen från andra länder visar också att privatiseringen segregerar.
Kanske vi kan få stoppa på den stolliga privatiseringen av skärgårdstrafiken.

Det är ok och känna!

Grät en skvätt på morgonen när jag såg den här fina filmen med ett viktigt budskap. Fantastiskt med alla människor som engagerar sig och organiserar sig för olika viktiga frågor.

Att jobba med sina egna föreställningar!

Det finns så mycket man kan fundera på.

Läste häromdagen en kort text på Facebook:
"Hur kan vi vänta i timmar på en sällsynt fågel, men vända bort blicken när vi möter en udda människa?
Hur kan vi värdera ett feltryckt frimärke till flera miljoner, men en kantstött människa till ingenting? Varför behandlar vi ömtåliga glas med silkesvantar, men låter sköra människor hamna på gatan! Vi kan inte förändra världen, bara oss själva. För att få respekt så måste man ge respekt."

Tänkvärt rädsla och förakt känslor som vi alla har och som lätt sätter krokben för oss i relationer med omgivningen och andra. Vi blir föraktfulla, tycker att andra får skylla sig själva, tycker synd om oss själv jag listan kan göra lång. För mig är det en hjälp att ständigt jobba med att bottna i en ideologi där solidaritet, frihet, fred, jämlikhet och alla människors lika värde står i centrum.

Åland tillhör dig och mig!

Jag har nu bott på Åland i över 25 år engagerat mig i Ålands Socialdemokrater i ungefär hälften av dem.
Tycker att Anders Hallbäck i sången och filmen lyckats fånga känslan i varför jag bor här och varför jag engagerar mig politiskt.