Politik handlar på ett eller annat sätt om förtroende. Det verkar som en del politiker tycks tro att man bygger förtroende genom att hänvisa till siffror och kalkyler. Det är som Katrin Kielos skriver i Aftonbladet "märkligt eftersom siffror traditionellt har varit ett substitut för just förtroende. Det var när chefen inte litade på sina anställda som han bröt ner deras arbetsuppgifter till mätbara enheter. Det var när politikerna slutade lita på sig själva som siffrorna tog makten.”Politik är som jag ser det att vilja, visst ska vi luta oss emot fakta men politik handlar om idéer. Det finns en riks att det blir en kamp om vem som kan använda siffror bäst till sin fördel och siffror kan alltid användas och förstås på olika sätt.
Jag tror som jag tidigare skrivit på generell välfärd, ett system där vi tillsammans utifrån betalningsförmåga betalar pengar till staten som sen alla får del av genom ett grundläggande trygghetssystem.
För mig är vad man kan kalla den ”borgliga politikens idé" en argumentation kring att trygghetssystemen ville väl, men passiviserar människor. Därför ska mer ansvar lägga ut på den enskilda. De skulle ju innebära att alla rika automatiskt blir lata, det har ju ett privat trygghetssystem. Den idén ligger bakom den svenska regeringen arbetslinje som många i Sverige gått på, det är som jag ser det också ett konservativt budskap om att disciplinera ett folk.
När vi diskuterar avgifter här hemma på Åland dyker åsikten upp om att man överutnyttjar sophämtning, sjukvård, dagis eller annat om avgiften är för låg. Men de skulle ju innebära att alla rika överutnyttjar en massa service hela tiden för antingen har de försäkringar som betalar eller så har de så mycket pengar så att en hög eller en låg avgift inte spelar någon roll.
Jag anser att vi ska ha så låga avgifter som möjligt för den gemensamma samhällsservicen, så att den är möjligt för alla att ta del av, det är inte att slösa med pengar det är att se att alla inte har samma förutsättningar, de att är att ha en grundläggande ide om ett solidariskt samhälle.
För mig blir de där statistiska graferna ointressanta om inte politikerna talar om på vilken värdegrund de bygger sina argument, förslag och idéer, att de är tydliga med vad de verkligen vill. Politiker behöver både synliggöra sin visioner och sina sakfrågor för att bli trovärdiga. Sen behöver de visa i praktiken att de försöker göra skillnad och driva på åt de håll de sagt att de vill, både i politiken och i civilsamhället.
Jag tror på att ökad jämlikhet är bra för hela samhället och hela ekonomin. Vi vet idag att ökade klyftor inte med någon automatik gynnar alla och vi ska undvika att de som jobbar i de lågavlönad yrkens ska behöva utkomststöd där alla deras inkomster och tillgångar granskas. De lågavlönade ska kompenseras genom generella bidrag och stöd och genom låga eller inga avgifter på samhällsservicen. De gör att också de rika ser direkt nytta av skatter. Sen ska vi ha ett system som stödjer de mest utsatta, de som drabbas av psykisk ohälsa, arbetslöshet, fysiska funktionsnedsättningar eller annat.
De är min vision, sen blir det i politikens vardag kompromisser, vinster och förluster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar