Jag anser att samhällets gemensamma satsningar ska ha sin grund i att samhället själv ska erbjuda den grundläggande servicen och infrastruktur, jag tror inte på idén om att konkurrens och valfrihet är saliggörande för att utveckla kvalitet och friheten. Jag tror att gott ledarskap och att personalen får goda förutsättningar att ta ansvar och samarbete är en nyckel för olika verksamheter.
För det första: valfrihet förutsätter överkapacitet. Det är bra med valfrihet – men får det kosta hur mycket som helst? Jag är helt övertygad om att det inte ska gälla t ex vård, skola och omsorg, men jag kan inte se att något förbättrades för mig som kund eller för företagarna när taxirörelsen eller apoteksrörelsen i Sverige t ex avreglerades. Jo några få tjänar massor av pengar men andra framförallt de små får kämpa med osäkerhet och svag lönsamhet. Så en reglerad marknad behövs. Jag tycker att man verkligen ska fundera över när är valfríhet verkligen något som är bra och när ska vi bygga system så vi slipper.
För det andra: även med överkapacitet kan valfriheten aldrig bli total. Alla kommer inte att kunna få plats på t ex de populäraste skolorna eller bästa äldreboendena. Man behöver se över när det finns en frisk marknad med verklig konkursen och när man behöver reglera. Konkurrens leder lätt till den största i slutändan vinner och monopol uppstår. De tror jag att vi snart kommer se vad det gäller sjötrafiken på Åland. Vad är då fördelen, enda skillnaden är att någon dessutom ska göra vinst på verksamheten.
Gemensamt finansierad välfärd som kommer alla till del måste vara grunden. Fackförbundet Kommunal tydliggör i rapporten ”Vi har råd med välfärd”. Att den demografiska utmaningen är överdriven. Liksom kostnadskalkylerna kopplade till den. Visst kommer skatter att behöva höjas något, men vi kommer att ha råd med välfärd till alla, finansierad gemensamt. Tro inte på dem som säger något annat avslutar det.
Det handlar om prioriteringar och politiskt vilja. Valet mellan ökad egen finansiering och ökade skatter är ideologiskt och bygger på vilka värderingar som får styra. De i sin tur påverkar vilket samhälle vi vill leva i. Vill vi leva i ett samhälle med stora klyftor, där vissa som lyckas födas i resursstarka familjer eller har tur att få en begåvning som ger dem möjlighet att ta för sig ska kunna leva i lyx, men andra som hade otur får leva i armod. Så vill inte jag ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar