Ska skolan och samhället ge budskapet att det är våra barn och ungdomar eget fel om de misslyckas i skolan? Att om de inte gör som läraren säger får de skylla sig själva.
Vill vi att skolan ska utbilda barn och unga som är lydiga och gör som man säger, utan att ifrågasätta, utan att fråga efter mening och syfte med det de gör?
Det vill inte jag, men det är lydiga elever vi får om vi övar dem till det. För mig ska skolan vara en del i att värna om demokratin och då blir en konsekvens, ett ifrågasättandet av auktoriteter vilket är en grundval i demokratin struktur.
Visst blir det jobbigt för skolan och lärarna med elever som man hela tiden måste motivera varför de ska göra det ena eller det andra. Visst vore det enklare om de bara artigt gör som vuxna säger. Men demokratin, vårt styrelseskick har ju tillkommit och utvecklats tack vare att det funnits människor som vågat ifrågasätta. Vill vi bevara demokratin måste vi lära våra barn och unga att ifrågasätta, annars blir de lätt ett byte för populism och att anpassa sig till andras maktintressen.
Det är oerhört viktigt att barn och unga får redskap och möjlighet att påverka och hitta lösningar, så att de inte blir hänvisade till att bara tro på det som serveras dem. Samhället behöver det både för demokratin och för utvecklingen skull. Det blir och är en utmaning för skolan och lärarkåren, och hänger dom inte med så uppstår stora problem.
Om elever lär sig att göra som läraren säger utan att ifrågasätta tappar de förmågan att kritiskt granska det som presenteras för dem. Plötsligt står de där och är övertygade om att det t ex “är bögarnas fel” eller de inflyttades fel, för alla säger det…
Skolan är den plats där barn och unga tillbringar större delen av sin tid, en viktig del i utbildandet av demokratiska medborgare är att ge dem möjlighet, mod och vilja att ifrågasätta auktoriteter. De måste de få träna och göra där. Våra barn och ung växer upp i en relativt väl fungerande demokrati de påverkar dem och gör att de oavsett hur bra skolan lyckas, många gånger vågar ifrågasätta. Hänger inte skolan och läraren med får dom det tufft. Elevernas sätt att ifrågasätta blir inte alltid de ”bästa sättet" inte alltid på ett konstruktivt sätt, men det handlar mycket om att vi inte givit dem redskap, skapat förutsättningar och bra arenor för dem att påverka. Då använder de andra vägar.
Om skolan är en trygg och kreativ miljö med vuxna som ser och bekräftar eleverna, har vi kommit långt.
Repetition är inte som man trodde förr inlärningens grund, utan en metod man kan använda för att memorera, och vissa saker behöver man memorera för att förstå och lära. Sen behöver man färdigheter som t ex läsning och huvudräkning, dessa kan man öva in. Men utan motivation är lärande inte möjligt, motivation är en motor. Visst motivation kan komma ur rädslan för vad som ska hända om man inte gör som läraren, föräldern eller någon annan med makt över ens liv säger. Rädsla och vilja att vara till lags – att passa in – är nog så motiverande känslor. Men motivation kan också komma ur inspiration, sammanhang och mening, och då finns det fortfarande plats för den egna viljan att utvecklas – och plats för ifrågasättande.
Att undervisar barn och unga i en demokrati, kräver kunskap om hur man får fria viljor att lära sig utan att kuva dem, de är skolans stora utmaning för framtiden, inte att tro att en auktoritär skola från historien lösa skolan problem idag och i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar