De påstås ofta att dagens unga är den mest självupptagna generationen någonsin, men stämmer det? Att inte förstå vikten av att klara grundskolan och gymnasiet eller att ägna massor av sin tid åt dataspel och sociala medier istället för att engagera sig eller plugga, är det en sorts självupptagenhet? Eller är det en omedveten anpassning till en tuff och och snabbt föränderlig och oberäknelig verklighet? Att man då blir bekväm och lätt kryper in i datavärlden eller fokuserar med det egna jaget. Att bostadsmarknaden är tuffare än någonsin och ungdomsarbetslöshet är rekordartat hög.
Dagens unga har inte bett om att få slippa fasta jobb, hyreslägenheter med rimlig hyra och ljusa framtidsutsikter. De har inte bett om att leva i ett samhälle med pensionskris, stora miljöproblem och ökad inkomstklyftor. De har inte bett om att växa upp med en vuxenvärld som sett till sitt eget välbefinnande utan långsiktigt förbättrande för kommande generationer. Det är ju inte så konstigt om man blir självcentrerad och bestämmer sig för att satsa på sig själv. Mer upprörande är lydigheten, att så många unga köper villkoren utan protester.
En bidragande orsak är skolan där barn och unga inte lär sig att skilja mellan olika perspektiv och politiska budskap, eller att tillgodogöra sig komplicerade orsakssammanhang inte får redskap för kritiskt tänkande. De blir också lättmanipulerade vuxna.
Vi har alla ett ansvar, alla vuxna, föräldrar, skolledare, lärare, politiker, ungdomsledare, m fl. Vi kan alla bidra till att skapa bättre förutsättningar för unga att vara delaktiga och att arbeta för en bättre framtid där samhället skapar goda förutsättningar för en ljus framtid. Inte genom att behandla unga som om dom ska sysselsättas eller står på tillväxt, utan genom att ta dem på allvar och skapa utrymme för dem att bidra till en positivare samhällsutveckling. Du kan börja idag genom att diskutera, engagera och skapa arenor för ungas engagemang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar