Rädslor som späs på

Alldeles för många ser muslimer som djupt annorlunda främlingar som vill skada bland annat det västeuropeiska samhället. De hör man genom Sverige Demokraterna, Sannfinländarna och en hel del oorganiserade. Det är inte ovanligt att jag får höra att det har det gått för långt i Sverige”, inte sällan från folk som inte ens har egen levde upplevelse, utan utifrån hur snacket går, rubriker i tidningarna och diskussioner på nätet.

Det bygger t ex på sådant som att Jimmie Åkesson påstått, ”att det vanligaste namnet i Malmö för nyfödda pojkar är Mohamed”. Att påståendet är osant spelar ingen roll (enligt Statistiska Centralbyrån tävlar Oscar och Elias om förstaplatsen bland nyfödda pojkarna i Malmö. Oavsett om de vore sant eller som det nu är, är falskt är de påståendet djupt diskriminerande, i grunden visar det på ide´n om människor olika värde att en bebis som heter Muhammed är en del av ett hot mot Sverige. En bebis som heter Lars och har vit hudfärg är inte det.

Sverige Demokraterna och alla främlingsfientliga grupper skrämmer människor. De skrämmer mig, men för stora grupper är det en rädsla på en existentiell nivå. Vita födda här har alltid rätt att vara här, en som har mörk hy, heter t ex Mohamed ställs hela tiden inför frågor som  Får jag vara här? Hör jag till? Duger jag? Vad är mitt värde?
Hela skrämmselpropagandan kring ”arabisering”, all islamofobi, antiziganism och antisemitism, ja allt vi och dom tänkande som bygger avstånd mellan människor är oacceptabelt. Vi måsta alla alla dagar skaffa och sprida kunskap om hur vissa krafter försöker skylla på grupper av människor när det istället handlar om svår politiska utmaningar för att få ett demokratisk fungerande samhällen där alla månniskors lika värde är i fokus.