Antalet flyktingar har ökat snabbt, de kringliggande länderna knäar, folk flyr desperat över vattnet för en fristat. Antalet fattiga EU-migranter ökar. Utanför de större butikerna möter vi dem. Fler och fler reagerar med oro, hur ska samhället kunna hantera situationen, den kryper ju på oss. Hur ska man kunna ordna bostäder och jobb, när det redan är tufft? Hur ska man göra med alla tiggare som man möter på stan?
En del anser anser att vi inte kan göra något, andra att vi måste stänga gränserna, vi kan möjligen hjälpa flyktingarna i närområden. De romska tiggarna får rumänerna själva ta hand om.
"Den vägen är alltså livsfarlig. För att den strider mot humanitetens grundläggande principer. Många av dem som ändå kommer hit måste föras tillbaka med tvång. Några kommer att dö då, andra komma till allvarlig skada. Barn kommer att berövas sina mänskliga rättigheter. En sådan hantering gör något också med oss. Vi tvingas döva vår medkänsla och göra än större skillnad mellan "vi" och "dom". Vi förhärdas som människor och nation. Historien bär exempel på vad sådan avhumanisering kan leda till." Skriver barnläkaren Lars H Gustavsson jag håller med.
Att välja den inhumanavägen är dessutom att sticka huvudet i sanden, de kommer att slå tillbaks. Med dagens medier får vi information om alla hemskheter runt om i världen. Men också de fattiga och utsatta får information om att man kan leva under andra förutsättningar. Om vi försöker stänga dörrarna kommer det vad jag tror bli värre. Jag tror att vi på alla plan måste sluta skilja mellan "vi" och "dom". Vi är ekonomiskt gynnade och väl utbildade inte för att vi är bättre utan för att vi hade tur. Många av dom som vill komma hit är också välutbildade vår gemensamma kunskaper kan utveckla samhället och stöda dem som inte är det. Vi måste grunda byggandet på ett solidariskt tänkande och på att ta vara på varandra. Det måst bli slut på det individualistiska tänkande jag, mig och mitt och möjligen de mina, som präglat och präglar samhället. Jag menar inte att det är lätt, men jag är övertygad om att vi måste. Jag tror att många av oss dessutom skulle må bättre. Vi måste lägga lite bekvämlighet åt sidan och tillsammans; politiker, näringsliv, fackföreningar, församlingar och alla frivilligorganisationer ta avstånd från "vi och dom" tänkandet och dra upp långsiktigt hållbara planer. Det kräver också nytänkande och att vi är många som vill göra skillnad, som inte bara vill stå där och se på. Tänk på det varje dag när du väljer vad du lägger din tid på och tänk på det när du går och röstat i höstens val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar