Idag har jag gråtit för även om det var nödvändigt så var det en vän som dog. Vi avlivade vår nästan 19 åriga katt Nisse. Han har varit skruttig länge, vägrade att äta kattmat, åt bara färsk fisk när man serverade den när han själv bestämt, gick inte längre ut och var väldigt stel. Vi hoppades länge på att få ut en veterinär, förr brukade det komma ut en eller ett par gånger per år och då kunde man få hjälp med kastreringar och annat inte akut, men den servicen är ett minne blott. Nu är det flera års sedan någon var ut senast. Nu fick vi hjälp av en granne. Så Nisse han nog bara fatta att han blev utlyft i famnen och nedsatt på en filt. Men sorgligt och tomt är det när en gammal kompis försvinner.
1 kommentar:
Känner med er - det är trots allt en familjemedlem som gått vidare till katthimlen! Jag var tvungen att ta bort vår kisse ifjol i februari och när vi kunde begrava den på våren grät både Victoria och jag floder. Skönt i alla fall att han inte behövde genomlida en lång bil- och båtresa.
/Siw
Skicka en kommentar